Nyhet

Överläkare varnar: ”Ojämlik vård av godartad prostataförstoring undergräver kompetensnivån”

Patientgrupper med stensjukdom och benign prostatahyperplasi, BPH, faller mellan stolarna när resursfördelningen prioriterar cancerpatienter, det menar Amir Sherif, överläkare i urologi vid NUS och ordförande i Svensk Urologisk Förening (SUF). – Jag tror vi har ett stort mörkertal av patienter som inte är anmälda för operation. De underhålls med mediciner som mer eller mindre hjälpligt håller symptomen borta och på så sätt skjuter man problemet framför sig, säger Amir Sherif, som varnar för att utebliven behandling av de benigna patientgrupperna på sikt underminerar urologkompetensen i Sverige. 

I maj 2018 fick i snitt 63 procent av alla med godartad prostataförstoring i Sverige hjälp med operation eller annan åtgärd, enligt Väntetider i vården.

Siffrorna bakom snittet varierar. I Blekinge, Uppsala, Gotland och Östergötland fick samtliga hjälp inom vårdgarantin, men i Kalmar fick endast 46 procent hjälp inom 30 dagar, i Västerbotten 33 procent och i Västmanland 17 procent.

Orsaken till de ojämlika siffrorna beror enligt Amir Sherif på ett stort fokus på cancerpatienters vårdgaranti och enligt honom missuppfattningar kring optimering av de standardiserade vårdförloppen, SVF. Det har i sin tur gjort att andra patientgrupper inom urologin hamnat i kläm, framför allt de med sten i övre urinvägarna och de med BPH, enligt Sherif.

– Det är inte politiskt korrekt att hålla på med den här patientgrupperna och de har inte några som står upp för dem i Almedalen, säger han och hävdar att de stora patientgrupperna är förbisedda av systemet och flera verksamheterna kring dem är eftersatta runt om i Sverige.

Det blir komplikationer på själva dröjsmålet som ja inte tycker är anständigt. Kenneth Lindahl, pensionerad allmänkirurg, Västerås sjukhus.

Någon som otaliga gånger mött människor ur patientgruppen är  allmänkirurgen Kenneth Lindahl, nyligen pensionerad från Västerås sjukhus. Han vittnat om en patientgrupp som inte skriker sig hesa på grund av utebliven behandling.

– Det är mest äldre människor som kommer in med slangar och den här patientgruppen är förstående för väntetider, men de lider i tysthet. Det är väl inte så trevligt med en slang i penisen och vänta på behandling i ett år? frågar sig Lindahl.

Många med slang får återkommande urinvägsinfektion som i sin tur behandlas mer eller mindre effektivt.

– Men det är ingen idé för det kommer tillbaka. Det viktigaste är att få bort slangarna för att få bort urinvägsinfektionen, men till slut så blir det kroniskt. Det blir komplikationer på själva dröjsmålet som ja inte tycker är anständigt, säger Lindahl och fortsätter:

– Det är väldigt mycket fokus på standardiserat vårdförlopp för cancersjuka. Men det här är en grupp som behöver uppmärksammas, säger han och syftar på män med BPH.

Amir Sherif berättar att det finns mängder av patienter som skulle passa utmärkt för operation, men som inte sätts upp på väntelistan utan som istället underhålls med mediciner. Han ifrågasätter att 63 procent av de med prostataförstoring i Sverige får operation eller annan åtgärd inom vårdgarantin.

– Jag tror vi har ett stort mörkertal av patienter som inte är anmälda för operation. De underhålls med mediciner som mer eller mindre hjälpligt håller symptomen borta och på så sätt skjuter man problemet framför sig, säger han.

Att patientgrupperna får vänta på åtgärd beror enligt Sherif bland annat på en geografisk urologbrist, men framför allt på en stor underfinansiering. När SVF för cancerpatienter startade infördes nya rutiner, men ytterligare resurser uteblev.

– Vi som urologer sköter 28% av alla cancerpatienter inom SVF med befintliga ekonomisk tilldelning, men har endast cirka 15 procent av resurserna. Vi har fått ett ökat beting men inget som täcker upp för detta och inga ökade doktorsresurser för att sköta de standardiserade vårdförloppen. Min personliga uppfattning är att vårt beting borde ha dubbel så mycket resurser för att kunna hantera alla patienter, säger han och fortsätter:

– Standardiserade vårdförlopp inom urologin är bra, jag är helt för dem, men om man inte investerar parallellt i urologisk basutbildning med fokus på benigna åkommor, så riskerar man att få en kader nya urologer som inte ens kan driva SVF.

Framför allt menar Sherif att beslutsfattarna måste bättre förstå hur den urologiska verksamheten hänger ihop. För samtidigt som det satsas på cancervård så tycker han sig ha sett att urologkompetensen minskat under de senaste 15 åren i Sverige.

– Det stora problemet var när man började underminera små enheter i landet, där unga blivande urologer kan få en alldeles ypperlig ABC utbildning, säger Amir Sherif och fortsätter:

– Vägen till god urologisk kompetens för de urologiska cancerpatienterna går över en gedigen erfarenhet av att handlägga benign urologi.

Jag som klinisk lärare investerar hellre i en person som har arbetat på ett litet eller medelstort sjukhus under flera år och som har den breda grundkompetensen. Amir Sherif, överläkare i urologi.

Han menar att centralisering av urologisk verksamhet undergräver ST-läkarnas möjlighet till en basal utbildning inom fältet. Framför allt är han rädd för att den breda kompetensen försvinner när utbildningarna genomförs på högspecialiserade universitetssjukhus.

– Man har klippt verksamheter med benigna problem. Därmed kan man inte lära ut grunderna för urologi på universitetssjukhusen där ju fokus är på högspecialiserad vård.

Möjligheten att under ST-handledning få engagera sig i små och medelstora utredningar, behandlingar, ingrepp och uppföljningar, skapar enligt Sherif en mycket väl skolad urolog.

– Mycket av de ingrepp som man gör på de benigna patienterna är för att de unga ska växa in i de svåra ingreppen. Slutresultatet blir att man med tiden kan inlemmas i cancerkirurgisk verksamhet. Men vissa landsting har inte förstått den kopplingen, att lärovägen till kompetens är genom att primärt utreda, handlägga, operera, ronda och följa benigna patienter, säger Sherif.

Som överläkare i urologi ser han helst att urologer utbildas på små eller medelstora sjukhus, och absolut inte på universitetssjukhus.

– Därför att man har centraliserat för hårt och för att det numera endast bedrivs högspecialiserad vård på universitetssjukhusen. Men urologi handlar om olika små och stora ingrepp, utredningar och handläggningar. Jag som klinisk lärare investerar hellre i en person som har arbetat på ett litet eller medelstort sjukhus under flera år och som har den breda grundkompetensen.

Sjukhusläkaren har sökt verksamhetscheferna för urologen i Västmanland, Västerbotten och Kalmar för en kommentar. 

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-04

SKL bluffade med väntetider/Här hamnade professionsmiljarden/ För sjuka patienter skickas till närakuten/ Stora framgångar för sjukvårdspartier i valet

Prenumerera