Motståndet mot akutläkare har avtagit

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

AV: Helene Thornblad | 1 maj, 2012 | MER: Sjukvårdens organisation | 8 kommentarer

– Frågan delar Sjukvårdssverige. Det finns lite olika bilder, en del ifrågasätter om akutläkarkonceptet är tillämpligt på vissa sjukhus till exempel. Man hävdar att det kan finnas vissa risker med systemet.

Samtidigt har Ulf Kvist svårt att precisera var detta motstånd finns i dag:

– Det finns en tveksamhet hos vissa specialitetsföreningar… ja kanske inte specialitetsföreningar men hos vissa läkargrupper, säger han.

Men kritiken mot akutläkarmodellen verkar inte vara särskilt välartikulerad i dag. Svensk internmedicinsk förening lämnade ett kritiskt remissvar inför beslutet om specialitetsindelningen år 2006, men i dag verkar ledande företrädare för specialiteten ha en annan syn.

Bra med grundbemanning av akutläkare

Förre ordföranden i Svensk internmedicinsk förening Mikael Köhler är i dag nybliven verksamhets­chef på medicinkliniken på Akademiska sjukhuset, där akutläkarprojektet är akut nedläggningshotat (beslut vid Sjukhusläkarens pressläggning).

– Vi inom internmedicinen har alltför länge betraktat akutsjukvården som sjukvårdens källare, och det finns ett stort värde i att ha en grundbemanning av akutläkare, även om de inte kan lösa alla jourproblem och nyckelpositioner behöver besättas från andra specialiteter. Men det har varit bekymmersamt att bygga så mycket organisatoriskt på en specialitet som inte har rätt dignitet hos Socialstyrelsen, säger han.

Jerker Persson, Svensk internmedicinsk förenings nuvarande ordförande, är själv ytterst ansvarig för akutläkarprojektet i Varberg som verksamhetsområdes­chef för Hallands sjukhus.

”Orkar inte ett helt yrkesliv”

Våren 2013 siktar man på att ha 13 akutläkare på akuten i Varberg – färdiga specialister eller ST i slutet av utbildningen. Akutläkarkonceptet tillämpas dock inte fullt ut.

– Våra akutläkare arbetar inte på samma sätt som en traditionell primärjour, med allt omhändertagande fram till inläggningen. Jag tror inte ett ögonblick på att det ska fungera så. Man orkar inte arbeta på det sättet ett helt yrkesliv.

I Varberg ska akutläkarspecialisterna ha en handledande och organiserande roll. Sortera patienter och hänvisa vidare till ”rätt specialist”. Sjukhuset i Halmstad har inga akutläkare.

– I Halmstad tror man inte på akutläkarkonceptet. Men båda åsikterna kan vara rätt, säger Jerker Persson.

Ledningsläkarmodellen

Västerås lasarett har valt att gå en helt annan väg och har med S:t Görans sjukhus som förebild infört ledningsläkarmodellen.

Den innebär att en specialist utses som ledningsansvarig för akutens team. På S:t Göran arbetar ledningsläkaren sida vid sida med triageläkaren och svarar på frågor från underläkarteamen.

På Västerås lasarett tas alla patienter emot av en ledningsläkare.

– Vi tror på konceptet att patienten snabbt får möta en specialist för sortering och en första bedömning. Tidigare har det varit som en slumpgenerator om patienten fått möta en ST-läkare, AT-läkare eller specialist, säger Åke Tenerz, chef för medicinkliniken.

– Fördelen är att mindre sjuka patienter snabbt kan expedieras av ledningsläkaren och går inte vidare. Säkerheten kring svårt sjuka patienter ökar och de kommer snabbare till avdelning och vi har ökat genomströmningen på akuten.

Det finns bemanning med ledningsläkare, som alltid är färdiga specialister, från morgonen till 20.30 på kvällen.

– På natten har vi inte samma behov, däremot skulle det vara bra på helger.

Västerås lasarett har haft ledningsläkare på medicinakuten sedan förra året, och nyligen har även ortoped- och kirurgklinikerna infört systemet.

– Kirurgerna skulle hellre sett ett akutläkarsystem. Och jag ser inte heller några nackdelar med att ha akutläkare i första linjen, om man har en sådan kader. Det kanske är lite värre för internmedicinarna, där doktorn på avdelningen behöver få veta vad som sker på akuten.

”Doktor på riktigt”

De flesta specialister på Västerås lasarett ingår i rotationen som ledningsläkare.

– Det har varit ganska attraktivt. Man får vara ”doktor på riktigt” – peka med hela handen och sortera patienter.

Fotnot: Socialstyrelsens förslag om ny specialitetsindelning gick ut på remiss den 20 april. Beslut fattas av generaldirektör Lars-Erik Holm vid månadsskiftet juni-juli.

8 kommentarer

  • Stefan Bodetoft skriver:

    Gerold: Word.

  • Gerold Kretschmar skriver:

    (Färdigutbildade) akutläkare är specialister. Specialister på akut omhändertagnadet. Vi är inte sorteringsläkare. Det handlar  inte bara om att få en patient snabbt till rätt klinik, utan att göra det som ska göras på akuten innan. 
    Bra jobb görs av folk som gör det de trivs med, inte betraktar akuten som gruva. Och ja, man kan jobba på en akutmottagning hela sitt yrkesliv. Jag anser inte att jag skulle kunna jobba på avdelningen eller mottagning hela mitt yrkesliv, därför är jag på en akutmottagning. 
    Vi har dock problem: pga den osäkerheten som råder kring basspecialiteten har vi problem att få folk att stanna. Men någon gång måste man börjar! Hur har narkosläkarna gjort? Handkirurger? Urologer? Ifrågasattes deras roll lika mycket när de valde att ha en egen specialiitet? Hur gammalt är neurologi som specialitet? 
    En akutmottagning är inte bara en plats var man jobba en vecka och lämnar sedan, utan det är en arbetsplats som behöver utvecklas som alla andra. Alltför långt tid skedde den utvecklingen av folk som inte har akuten som sin arbetsplats, som inte jobba dagligen med ssk som tar hand om alla patienter, oavsett specialitet (är det något som är konstigt?). Allt för ofta ser jag läkare från en specialitet som ”har det lungt” medan kollegan några meter därifrån druknar i arbete. Patienten som råkar har något fel som bedöms som kirurgisk väntar alltså längre (med alla följder) för att han råker befinna sig på en ”disk” var det just vid den tiden finns många andra patienter samtidigt. 

    Men, en sak är viktig. Som akutäkare måste man förstår när det är dags att inblanda en specialist från ett annat område, att ber om hjälp eller om det är bara för att informera att patienten finns och att den kommer förr eller senare dyka upp på deras avdelning. Om ni nu får en egen specialitet så är det mycket viktig att vi inte hamnar i konfrontation med våra kollegor.

  • Nicholas Aujalay skriver:

    Det är många som går omkring och tycker och tror istället för att göra studiebesök samt ta del av vetenskap och beprövad erfarenhet. 

  • Stefan Bodetoft skriver:

    Det låter inte riktigt som att artikeln egentligen handlar om akutläkare utan om kirurger, medicinare och ortopeder som tjänstgör på akuten. Tanken med akutläkare är att läkare från en specialitet (akutsjukvård) handlägger patienter oberoende av ”specialitet” i det akuta skedet. Att ha en ”ledningsläkare” på medicinakuten låter behjärtansvärt och kanske effektivt, men har ingenting med akutläkare att göra. 

  • Bjorn Brådvik skriver:

    Det är inte självklart bra att dela upp en specialitet så att det som sker på akuten sköts av en särskild specialitet medan det som sker akut på vårdavd och i det fortsatta förloppet sköts av den specialitet som traditionellt handlägger sjukdomen. Det kanske kan vara bra i traumatologi och i en del äldrevård men inte annars.
    Björn Brådvik
    neurolog.klin, SuS i Lund

    • Stig Johansson skriver:

      Det är inte alla patienter som har en stämpel i pannan när dom kommer där det framgår vilken sjukdom dom lider av, och en del lider av flera sjukdomar samtidigt, och det är där vi har finessen med akutläkare. När det väl står klart att patienten skall läggas in på t ex neurlogavdelning skall självfallet neurolog ta över handläggningen och få bort pat från akuten, ju förr dess bättre. Ingen akutläkare tycker annorlunda.

      • Bjorn Brådvik skriver:

        Handläggningen på akuten går ju inte bara ut på att sortera utan en del kan behöva åtgärdas direkt på akuten, t.ex. epilepsianfall. Att ordna plats på en avdelning kan som vi alla vet tyvärr ta tid. Det är också ibland angeläget men svårt att ställa korrekt diagnos omedelbart – huvudvärk kan bero på intrakraniell tryckstegring eller på en subarachnoidalblödning som helst ska direkt till NK om det finns på sjukhuset, osv. Multisjuka äldre däremot bedöms sannolikt bäst av en allmänläkare eller akutläkare.

        • Nicholas Aujalay skriver:

           Det är inte rimligt eller konstruktivt att ställa specialteter mot varandra, akutläkare och neurologer har olika kompetens. Akutläkare är en lösning för att minska ledtider för samtliga patienter, därigenom kan man också initialt behandla patienter fortare. Akutläkare har kompetens att behandla alla patienter på akuten. Huvudvärk kan också vara sinusit, temporalisarterit, akut glaukom, blödning, migrän etc. Oavsett åkomma kan akutläkaren behandla initialt samt ta kontakt med Ögonläkaren, ÖNH läkaren, Neurologen eller Neurokirurgen för de fall som skall läggas in eller ha en tät uppföljning. Problemet med att inte ha akutläkare på akuten är alla patienter som organspecialister inte kan handlägga. Patienter får stå i kö i sin ”kategori” och majoriteten av patienterna får fördröjd och därmed försämrad vård, speciellt de med tidsberoende akuta tillstånd. Ibland står de i ”fel” kö och interremitteras till ny specialist.

          Många akutmottagningar har olika tider på dygnet mindre patienter. Då är det mer lämpligt att bemanna med akutläkare som kan handha alla typer av åkommor snabbast möjligt. Att ha fem olika specialiteter med jourtäckning istället för en till två akutläkare är inneffektivt och när dessa sedan tar ut jourkompledigt så lider hela systemet.
          Att akutläkare ses som ett ”hot” har jag därmed svårt att förstå. Akutläkarsystem effektiviserar akutprocessen och lotsar till rätt vårdnivå och specialist mer effektivt. Övriga specialister får således i större utsträckning handha patienter som motsvarar deras kompetensområde, vilket gagnar inte minst patienterna.

Lämna en kommentar

CAPTCHA