Sjukvården och Grottekvarnen
Fenja och hennes syster Menja var i nordisk mytologi två slavkvinnor av jättesläktet. De ägdes av kung Fjölner i Svitjod. Men kung Frode från Själland passade på att köpa systrarna när han var på besök hos Fjölner. Kung Frode ägde kvarnen Grotte som hade magiska egenskaper. Magin låg i att den kunde mala fram det som kvarndrivarna sjöng om. Men hittills hade ingen varit tillräckligt stark för att kunna driva kvarnen. Frode var nog ivrig att sätta kvinnorna i arbete när han kommit hem. Han befallde Fenja och Menja att mala fram guld och välstånd. I sin hänsynslösa girighet tillät han inte kvinnorna att sova mer än en stund och de fick inte vila mer än den tid det tog att föra fram en sång. Som hämnd för detta lidande malde de båda jättekvinnorna, i lönndom, fram en fiendehär för att avsätta Frode.
Hären och sjökungen Mysing dödade raskt Frode och tog med sig slavkvinnorna och kvarnen Grotte, på sitt skepp. Där tvingade sedan Mysing systrarna att arbeta ännu hårdare för att mala fram salt, utan att få någon vila alls. Fenja och Menja hämnades följdriktigt också på Mysing, genom att mala fram så mycket salt att skeppet sjönk. I kvarnhjulets hål uppstod sedan en malström som förde ut saltet i havet och detta salt har gett haven sin sälta, säger myten.
Begreppet grottekvarn har blivit en metafor för en ”industrialism med hänsynslös människoförbrukning” enligt SAOL, 1981. Girigheten blommar hos många och ligger säkert latent hos de flesta. Den skördar enorma offer och stora lidande för människor och djur, genom alla tider och i alla samhällen. Men hur ser Grottekvarnen ut idag? Var står de uppställda och vem gynnar de? Vad är det för produkter de mal fram och vem kan ha nytta av dem? Svaren är gränslösa så detta får du själv begrunda. Men jag vet om en.
Svenskar är ett ganska naivt folk, innerst inne. Förskonat från krig under två århundraden så tror vi mer på den Absoluta Rättvisan, i en existentiell mening, än vi tror på Gud. Skyddsänglar ligger betydligt bättre till, de förväntas ju arbeta aktivt, helt i linje med rättviseprincipen. Individer med en depressiv läggning tror varken på skyddsänglar eller rättvisa och har en betydligt nyktrare syn på livet och verkligheten.
De som har en naiv och lite onykter syn, vill tro att alla människor i vårt land har tilldelats, antingen av en skyddsängel eller av en naturlag, två skålar, den ena fylld med olyckor och besvikelser, den andra fylld med lycka och framgångar. Ur dessa kommer vi under våra liv att lite slumpmässigt utsättas för än det ena än det andra. En medelsvensk förväntar sig därmed att lyckoskålen är betydligt större än olycksskålen, för vi måste självklart få kompensation! Inte bara juridiskt om vi har blivit orättvist anklagade för något, utan framför allt av livet självt, när vi tycker att vårt lidande passerat vår gräns för acceptans. Därför måste innehållet i skålarna garntera ett genomsnittligt gott och värdigt liv – självklart enligt vårt eget standardmått – den dag vi måste summera det.
Är det denna tro på rättvisan som en sorts genetisk självklarhet, ett naturfenomen parat med en annan svensk klassiker, den starka pliktkänslan, som gör sjukvårdpersonalen så tålmodig och offervillig? Är det därför de sväljer alla floskler och halvsanningar de matas med år ut och år in när de till slut går ut och kritiserar årets arbetsförhållanden, och ber om lättnader? Landstingpolitikerna och cheferna är precis som Frode och Mysing, de ser bara sin egen framtid och välmåga, särskilt i kriser. De låtsas att de lyssnar och talar i vänlig ton.
Därför går sjukvårdspersonalen till arbetet, trots egen sjukdom, och sliter ont under omöjliga förhållanden. De ser det inte själva, men i realiteten jobbar de enbart för att rädda chefen från obehaglig kritik uppifrån. De säger alltid att de ställer upp för sina arbetskamrater men sanningen är den motsatta. Man understödjer bara omänskliga arbetsvillkor och skyddar därmed Frode och Mysing.
Det normala är annars att stanna hemma när man är sjuk och låta chefen lösa personalbristen på annat sätt. Ansvaret ligger inte hos den sjuke.
Dessa självklarheter följer faktiskt samma principer som hur man behöver hantera en alkoholist! Låt katastrofen bli ett faktum, det blir ingen bättring innan dess, så sluta med att agera medberoende möjliggörare.
Dagens moderna Frode och Mysing vet dock att dagens Fenja och Menja är lojala näst intill döden och att sänka ett skepp, ligger absolut inte för dem!
Grottekvarnen drivs framgångsrikt vidare, helt enligt landstingsplanen.
Produktionen ökar.
Det är fascinerande hur mycket aktualitet de gamla myterna innehåller och en sann reflektion: visst är vi naiva och vi borde inse att livet sällan är rättvist. Jag är inte säker på att sjukvårdspersonalen sväljer flosklerna, vi har nog snarast slutat lyssna (i väntan på att någon som förstår och säger som det är), men jobbar på – det gör man nog mest för patienternas skull.
Härlig historisk/mytologisk inledning på ett tämligen tragiskt nuvarande tillstånd. Inte något unikt för vården kanske, men i och med att följdena kan bli värre kanske problemet är mer uttalat/påtagligt? För övrigt vittnar tämligen mycket inom den sjuka vården om en inte särskilt sund syn på människor och mänsklighet – talar då om beslutande politiker, inte medarbetare.35