Krönika

”Price is what you pay, value is what you get”

Nyligen presenterade Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, en slutrapport för ett forskningsprojekt kring värdet av nya läkemedel. Mycket kan naturligtvis sägas om rapporten och de delrapporter som kommit tidigare och som finansierats till del från läkemedelsindustrin, men även från bl. a. Sveriges kommuner och landsting samt Vinnova.

En sak som skaver i ögat hos läsaren – i varje fall läsaren från vårdens verklighet – är redovisningen i rapporten av de många exempel av läkemedel som över tid genom ny kunskap visat sig ge större nytta än vad man från början kunde räkna med. Inte så att det i sig är fel. Värdet av ett nytt läkemedel är ganska okänt – det är först genom användning som vi kan lära oss att använda det till rätt patienter och finna nya användningsområden.

Nej, det som skaver i ögat är att det i rapporten saknas de ganska talrika exempel där läkemedel faktiskt inte visat sig vara så bra som man från början trott eller där användningen lett till att värdet kanske t o m varit negativt för samhället.

Några uppmärksammade exempel är antiobesitasmedel, coxiber, hormonbehandling i klimakteriet samt behandling med encainid eller flecainid vid asymtomatiska ventrikulära extrasystolier efter hjärtinfarkt. Ett aktuellt exempel från i år är begränsningen av användning av cilostazol vid restless legs syndrome inom EU.

Men bortsett att rapporten inte är riktigt balanserad när den beskriver värdet av nya läkemedel så är en viktig poäng det att värdet hos ett läkemedel inte i första hand avgörs av priset utan hur vi använder det, vilka patienter som får behandling och varför.

Med ett sådant synsätt så finns det inga ”bra” eller ”dåliga” läkemedel. Det finns bara läkemedel som används rätt eller fel. Utmaningen är förstås att använda nya – och gamla läkemedel – på rätt sätt. Diskussioner om kostnadseffektivitet för ett läkemedel blir lätt teoretiska av det enkla skälet att det handlar om gruppjämförelser av effekt och inte någon individuell anpassning.

Så även om det är företaget som sätter priset, och Tandvårds- och läkemedelsförmånsnämnden som bestämmer om läkemedelsförmånen, så är det vi läkare som bestämmer värdet av läkemedlet. Det gör vi genom det sätt vi använder det på.

Därför är jag ofta förvånad över att så många kollegor som arbetar med läkemedelsfrågor kan ha så starka uppfattningar om nya läkemedels effekter samtidigt som få har läst det enda dokumentet som faktiskt försöker balansera all tillgänglig kunskap om ett nytt läkemedel.

Det jag avser är naturligtvis den kliniske farmakologens yrkeshemlighet – det dokument som heter European Public Assessment Report eller kort och gott EPAR. Det är den europeiska läkemedelsmyndighetens, EMAs sammanställning av vilka resultat som utgjorde underlaget till beslut om att godkänna ett nytt läkemedel och det finns fritt tillgängligt på EMAs hemsida (www.ema.europa.eu).

Varför är EPAR så intressant? Jo, för att mycket av den information som läkemedelsmyndigheten har tillgång till och redovisar i EPARs ibland över 100 sidor är information som ännu ej är, och till en del aldrig kommer att bli, publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Ett tips bara: EPARs sammanfattande värdering kommer i slutet och inte i början så läs dokumentet baklänges.

Med lite mer balanserad kunskap om nytta och risker med nya läkemedel hos olika patientgrupper kan vi läkare bli bättre på att ge nya – och gamla – läkemedel det värde de förtjänar. Bättre på att argumentera för att ge dem rätt plats i terapin utan att vara influerade av marknadsföring.

Det är det bästa sättet att styra bort från ett ofta alltför stort fokus på kostnader för att istället fokusera på nytta för patient, vård och samhälle. Det är också det bästa sättet att återta initiativet i läkemedelsfrågorna. På så sätt kan vi låta de ord som Oscar Wilde låter lord Henry säga till Dorian Gray komma på skam:

”Nowadays people know the price of everything and the value of nothing”.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-03

TEMA: Robotkirurgi – vad betyder den för vården? / Kris på Sahlgrenskas Neurokirurg / Psykiatri – Läkare i slutenvården måste avvisa patienter som behöver vård / Läkaren Fikru Maru fri efter fem år / Arbetsmiljö: Var ska doktorn jobba? / Krönikor / Porträttet: Stephan Stenmark / Valet 2018: Sista delen i enkät till landstingspolitiker

Prenumerera