Krönika

Makten, lönen och den meningslösa byråkratin

Varför är det så svårt att skapa ett hållbart och smidigt sjukvårdssystem? Jag menar att det har med behov av makt och lön att göra!

Låt oss börja med lönen. Man vänjer sig vid det man får. Kanske investerar i hus och bil. Det blir en ganska konstant månadsavgift som ska betalas. Då är man inte beredd att gå tillbaka till en tidigare eller enklare tjänst med lägre lön. Det blir bara så.

Därför har vi exempelvis ett antal sjuksköterskor, som blivit upphöjda till avdelningschefer eller verksamhetschefer, eller vissa läkare, som har lämnat kliniken för den administrativa verksamheten. Och det kan gälla bättre betalda icke-medicinska administratörer som lämnat sin tidigare tjänst, exempelvis på en bilfirma.

Är man låst vid ekonomin, som man oftast är, då kommer också den förrädiska­­ lojaliteten. Man måste bli lojal med nästa chefsnivå, annars får man sluta (själv eller sparkas). Med lojalitet uppåt följer svek och distans gentemot undersåtarna, medarbetarna. Därför har ofta mellanchefer det svårt, kolleger är besvikna och mellanchefen kan inget göra.

Linjeorganisationen är ett riktigt fördärv. Man får inte tala med någon som har en nivå högre än den egna chefen, då får man reprimander, antingen av den egna chefen eller för att man besvärat den högre chefen. Eftersom många söker sig till en högre tjänst för maktens skull hålls många goda förslag tillbaka. Det kan vara viktigare att avstyra än uppmuntra.

Avståndet från verksamheten till den verkliga ledningen har ökat monumentalt sedan sjukvården drabbades av NPM, new public management, en ledning som sköts av andra än de som står för kompetensen. Det är den verklighet vi befinner oss i idag. Byråkratin har segrat över flexibiliteten, och kompetens har inget reellt värde. Linjeorganisationen gör att ett beslut snabbt sprids över medarbetarna, men inga invändningar går tillbaka. Och med behovet av makt över andra vill dessutom inte mellancheferna ha några kommentarer från personalen.

Många söker sig till chefskapet därför att de är antingen inkompetenta, trötta eller lata. De brukar gå runt med en pärm under armen, för att se viktiga och upptagna ut. Men uppe i staben, i sjukhusledningen, där är det ofta ännu värre. Man har anställt så många administratörer att uppdragen måste ofta göras större än de verkligen är, och det är ofta dessa personer som förstör vardagen för hårt arbetande sjukhus­personal. Vi tvingas ha administrativ information på de kliniska morgonmötena, där lean och andra kvalitets­system får större betydelse än medicinsk verksamhets­utveckling.

Det intressanta är att med administrativa titlar som ”-specialist”, ”-utvecklare” eller ”-ansvarig” så får de en position, trots att de inte har en aning om skillnaden mellan bakterier och virus. Ibland kan de inte ens skilja mellan behovet av nya britsar, från behovet av förbättrad vård. Allt är bara budget. Det är dessa icke-medicinska administratörer, och gammal utled sjukvårdspersonal, som styr våra sjukhus.

Så, vad ska man göra?

  • Gör aktiva läkare till sjukhuschefer, låt dem jobba på golvet en dag i veckan.
  • Ta bort alla meningslösa mellan­chefer, från biträdande sjukhuschefer till divisionschefer och de flesta mellanchefer.
  • Utöver ekonomichefen, ta bort de flesta administratörer­­, som klinikutvecklare, leanspecialister, HR-personal, kommunikationschefer och stabs­chefer, och även de flesta ekonomer.
  • Låt patienterna och deras behov stå i centrum och ge klinikcheferna kraft, direkt under sjukhuschefen.
  • Ta bort linjeorganisationen.
  • Alla anställda ska arbeta med något i den praktiska vården.
  • Politikerna ska inte lägga sig i, bara finansiera verksamheten.
  • Återinför sjuksköterskor som avdelnings­föreståndare under ansvariga läkare.
  • Ta bort konsultavtal och balanced scorecards.
  • Låt de medicinska sekreterarna sköta administrationen­­. Återgå till manuella rutiner där det blir enklast.
  • Ge den medicinska verksamheten kliniska möjligheter, skapa god arbetsmiljö, och se till att all personal (som ska stanna) vill vara och blir kvar.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-03

TEMA: Robotkirurgi – vad betyder den för vården? / Kris på Sahlgrenskas Neurokirurg / Psykiatri – Läkare i slutenvården måste avvisa patienter som behöver vård / Läkaren Fikru Maru fri efter fem år / Arbetsmiljö: Var ska doktorn jobba? / Krönikor / Porträttet: Stephan Stenmark / Valet 2018: Sista delen i enkät till landstingspolitiker

Prenumerera