”Hvergang!”
Svaret ”varje gång” på danska får nog flera av oss att tänka på Storm P:s välkända bild av luffaren Perikles. Men i framtiden kanske tankarna far till danskarnas försök att se till att läkemedelsexpeditionen ska vara säker ”hvergang”.
Danskarna försöker med sitt fælles (gemensamma) medicinkort ta steget från enkelriktade pappersrecept med en osäker hantering till fortlöpande och alltid aktuella ordinationer. Tanken är att såväl patient och anhöriga, läkare, sjuksköterska och expedierande farmaceut med patientens medgivande ska se patientens alla aktuella ordinationer och utifrån detta kunna bidraga till en säker och effektiv läkemedelsbehandling.
Men, invänder vän av ordning. Det är väl det som Nationell ordinationsdatabas ska fixa? Och fungerar det inte så redan nu vid dosexpedition av läkemedel?? Ja och nej. Tankarna finns nog i båda verksamheterna, men det som saknas är en djupare förståelse och ett ansvarstagande från oss i vården.
Ta exemplet dosläkemedel. En bra tjänst för patienten med flera läkemedel och en någorlunda stabil läkemedelsbehandling. En tjänst som jag som privatperson gärna skulle vilja betala för om jag skulle behöva ha flera läkemedel även om jag skulle klara av att plocka ihop tabletter själv. Men är den säker ”hvergang”?
Lite raljant kan man säga att det farligaste steget i läkemedelskarriären nog kan vara när man inte längre kan klara av sina mediciner och det plötsligt införs en hjälp som innebär att jag som patient får i mig alla läkemedel som vårdgivare och apotek trodde att jag tagit sedan tidigare.
För att vara lite mer allvarlig så pågår en livaktig diskussion just nu om vilken evidens som finns för att dosläkemedel – så som det hittills hanterats – är bra för patienterna.
Läkemedelsverket har i en remissversion av en rapport som skall slutredovisas i månadsskiftet februari – mars dragit den preliminära slutsatsen att det är oklart om dos förbättrar följsamheten och patientsäkerheten samt att den övergång till dostjänsten kan innebära risker för patienten vad gäller konservering av läkemedelsbehandlingen.
Sveriges farmacevtförbund ifrågasätter slutsatsen. Men i en avhandling från Sahlgrenska akademin, som Christina Sjöberg försvarade i februari, dras slutsatsen att patienter som använder dosläkemedel har sämre kvalitet på sin läkemedelsbehandling. Det gäller även om det tas hänsyn till att patienterna är äldre, sjukare och oftare bor på äldreboenden.
Men det handlar kanske inte så mycket om dostjänsten i sig utan även till en del hur vi som läkare använder den?
Redan innan elektroniska patientjournaler var vanliga så uppstod frågan om hur ordination av dosläkemedel skulle journalföras. I och med de elektroniska journalernas intåg blev frågan ännu mer akut. En ordination av dosläkemedel i tidigare e-Dos och nu i Pascal är inte och har aldrig varit en journalhandling.
Men det är inget nytt. Det krävdes faktiskt dubbeldokumentation redan på den tiden när både journalen och ordination av dosläkemedel fördes på papper men följdes dåligt redan då!
Hade vi läkare tagit striden kring detta då så hade vi sannolikt haft en bättre lösning för dosläkemedel idag. En bra och en dålig sak med IT är att IT-systemen tvingar oss att se och förhålla oss till felaktiga rutiner, regelverk och arbetssätt.
Vi läkare måste alltså på något sätt dokumentera dosläkemedel i journalen. Det är klart att journalsystemen redan borde ha varit integrerade med dostjänsten. SYSteam Cross och VAS är det, åtminstone delvis.
Cosmic hade en färdig och mer fullständig integration som inte införts eftersom de kommunikationsprotokoll den krävde förändrades när de regionala dosregistren överfördes till ett nationellt. Det, åtminstone, hade alltså inget med Pascal att göra.
Jag skulle vilja ställa tre frågor till dig som i ditt arbete har ansvar för patienter som i hemmet har dosläkemedel. I dag är det 185 000 personer som ofta har behov av sjukhusvård som får dosförpackade läkemedel. Frågorna är:
1. Finns det en rutin för hur dosläkemedel ska ordineras, eller hur det ska dokumenteras att patienten fått dosläkemedel i ditt landstings/sjukhus journalsystem? T ex hur du ska göra i samband med utskrivning av en patient med dosläkemedel.
2. Om den finns: Går den att följa?
3. Slutligen: Följer du den rutinen?
Det är så enkelt att om varje läkare hittar på sin lösning, då blir dosläkemedel osäkert för patienten. Och om ditt landsting/sjukhus inte har en sådan rutin – eller om den finns men är så dålig att den inte följs – då blir dosläkemedel också osäkert för patienten. Det gäller oavsett om ett IT-stöd finns eller ej.
Så vad kan du göra idag för att dosläkemedel ska bli om inte så säkert som det borde kunna vara, utan åtminstone säkrare än det är för de patienter du möter idag? Ska vi göra som på tiden då vi hade samma problem med dubbeldokumentation i pappersjournal och ordination av dosläkemedel på papper – blunda och göra fel för att vi tycker ”systemet” är dåligt? Kanske sluta använda dosläkemedel? Arbeta ihjäl oss? Eller försöka finna en arbetsform över en övergångsperiod som innebär visst merarbete, men är säkert för de patienter som får dosläkemedel?
PS. För dig som nu inte känner till Perikles så var alltså ”Hvergang!” svaret på frågan ”Du Perikles – ka’ Du sige mig – hvornaar smager en Tuborg bedst?” Jag ber om ursäkt för att jag återvänder till ämnet öl i min krönika men när jag nu ändå är inne på det så kan jag väl få tipsa om nya framsteg inom gentekniken: http://korta.nu/beerfoam
Mikael Hoffmann, läkare, specialist i klinisk farmakologi och iinfektionssjukdomar, samt chef för stiftelsen NEPI – Nätverk för läkemedelsepidemiologi.
