Sjukhuslakaren17_1stress

”Försäkringskassans kompletteringskrav var det som stjälpte mig”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

AV: Malin Gavelin | 27 februari, 2017 | MER: Arbetsmiljö | 7 kommentarer

När antalet begäranden om kompletteringar från Försäkrings­kassan plötsligt började strömma in i mars förra året blev det för mycket för den redan hårt pressade specialisten Monika. Hon drabbades av hjärnstress och tvingades själv sjukskriva sig.

Hon satt i ett helt vanligt internmöte, kände hur frustrationen blev övermäktig och började utan förvar­ning skälla ut sin närmsta chef vid sittande bord. Kollegorna bara gapade åt hur den förut så balanserade­­ Monika bar sig åt.

– Det var då jag började förstå att något var fel, även om kollegorna var hänsynsfulla och inte sa något till mig rakt ut. Det blev kortslutning i huvudet och jag blev ilsken och oförskämd. Med facit i hand kan jag tydligt se mönstret – hur sömnstörningarna hade smugit sig på en längre tid och slutligen ledde till att jag helt tappade konceptet.

Händelsen på mötet inträffade strax innan sommaren – efter en vår kantad av extremt hård arbetsbelastning – främst på grund av ändrade regler i sjukförsäkringen, berättar Monika.

– Det var i februari månad som vi verkligen började känna av att den bortre gränsen i sjukförsäkringen hade tagits bort. Från att ha fått någon enstaka begäran om kom­plettering kom det nu plötsligt mellan tre och fem brev i veckan. Och detta ovanpå en redan pressad arbetssituation där vi alla egentligen jobbade för två. Med facit i hand kan jag tydligt se att det var kom­pletteringarna från Försäkringskassan som slutligen stjälpte mig.

Innehållet i breven var ofta helt absurt, berättar Monika, som på grund av risken för att bli stigmati­serad och stämplad som sjukskriven, önskar framträda med annat namn i tidningen.

– Jag blev bara så himla arg när jag fick dem. Jag hade bland annat en patient med Alzheimers där arbetsgivaren verkligen hade ansträngt sig för att lösa en sysselsättning som med nöd och näppe fungerade på halvtid. Då kommer frågan ”kan den här personen jobba heltid med någon annan syssla?” och så en hänvisning till beslutsstödet. Men när jag kollade upp vad beslutsstödet sa visade det sig att det inte ens fanns  något – för det är så oerhört ovanligt att en person med Alzheimers klarar av att vara yrkesverksam överhuvudtaget.

Även tonen i kompletteringsbreven fick många gånger Monika att ilskna till och byggde successivt på frustrationen, berättar hon.

– De är ju skrivna i en myndighets­ton sådär ”von oben” – fulla  med pekpinnar. Sättet frågorna ställs på uppfattas lätt som att de ifrågasätter diagnostik och kompetens hos mig som läkare. Då är det väldigt lätt att snedtända till slut. Jag förstår ju att handläggarna behöver göra sitt jobb, men om de kom med de här frågorna i en mer jämlik ton och i stället bad om hjälp och förtydliganden – då skulle de sannolikt få helt andra svar. Det här är basal psykologi som man inte alls tar hänsyn till på kassan.

På det stora hela handlar de många begärandena om komplettering många gånger om språkförbistring, menar Monika.

– Doktorsspråket är ju ganska koncist. En medicinskt skolad kollega kan ofta utifrån väldigt få ord få en bild av vad detta är för en typ av patient och vilka förutsättningar hon eller han har – men det fungerar inte alls på samma sätt i förhållande till kassan. Handläggarna där har ingen medicinsk utbildning alls, de vill ha juridiskt korrekta svar på svenska och när vi då ska försöka översätta blir det lätt långt och lite luddigt.

Monika berättar om ett exempel där hon och handläggaren absolut inte förstod varandra. Till slut lyfte hon luren och lyckades mot förmodan få tag i handläggaren. Ganska snart nådde de varandra.

– ”Jaha, du menar såhär och såhär” sa hon och sammanfattade med ungefär de orden jag hade skrivit. Jag behövde brodera ut och ge det jag försökte säga mer innehåll för att det skulle landa. Men formuleringarna i breven från Försäkringskassan lockar motsägelsefullt nog doktorer att skriva det som kassan INTE behöver. Många, framför allt lite äldre kollegor dit jag själv också räknar mig, har inte kläm på vad det är kassan egentligen behöver veta efter att de här nya bestämmelserna kring DFA-kedjan trädde i kraft 2008. Det är överlag väldigt frustrerande för oss.

Frustrationen ledde inte sällan till att Monika stod och bokstavligen hoppade i korridoren av ilska, beskriver hon. Ofta fick hon be sina kollegor om hjälp med formuleringarna i sina svar för att inte irritationen skulle gå att utläsa mellan raderna och i slutändan drabba dem hon värnade mest – patienterna.

– Jag visste ju att olämpliga formuleringar från min sida kunde leda till att någon fick sin sjukpeng indragen och blev satt helt utan inkomst. Det var en oerhörd press att hela tiden väga sina formuleringar på guldvåg samtidigt som högen av begäranden om kom­pletteringar växte sig allt större.

Ofta tyckte Monika att hon och arbetsgivaren tillsammans hade åstadkommit en bra plan för tidig arbetsnära rehabilitering, trots de ibland mycket tunga och komplexa ärendena. Men så la sig Försäkringskassans handläggare i och menade att patienten kunde ha arbetsförmåga i något annat arbete och därmed betalades inga pengar ut under rehabperioden.

– Jag kände att de spolierade det arbete vi hade lagt ner och jag tror att jag är långt ifrån ensam om den känslan. Jag har flera kollegor inom olika liknade verksamheter som upplever att de har tappat glädjen på grund av all administration och andas ”nu väljer jag något annat där jag inte behöver sjukskriva, jag står inte ut längre”. Vi hade visserligen en rejäl belastning rent generellt på min arbetsplats, men Försäkringskassans ändrade beteende var en kraftigt bidragande orsak till att jag tvingades­­ sjukskriva mig.

Läs mer: Försäkringskassans kompletteringar – stort arbetsmiljöproblem för läkarna

I dag, drygt ett halvår efter att hjärnstressen slog till med full kraft, har Monika kunnat börja arbeta så smått igen. Denna gång på timmar och helt på sina egna villkor. Men efter de sju inledande sjukskrivningsveckorna valde hon att säga upp sig helt från sitt dåvarande arbete i stället för att ge sig i kast med Försäkringskassan och utöka sin sjukskrivningsperiod.

– Jag ville helt enkelt inte ge mig in i det helvete som jag hade sett så många patienter tampas med. Jag valde därför att leva på sparade semesterdagar och på min makes inkomst tills dess att jag började känna mig redo att arbeta igen.

Monika, som hade full inblick i Försäkringskassans metodik, såg inte heller någon möjlighet för sin dåvarande arbetsgivare att skapa en arbetssituation som fungerade, ens på deltid.

– Kassans idé är ju att det är arbetsgivaren som ska göra något åt det här. Men kruxet är att många sjukskrivna, inklusive många läkare som jag själv, befinner sig i lands­tings- eller kommunanställningar. Och där visar forskningen att de här organisationerna ofta är felkonstru­erade, att varje chef har för stort revir och för många underlydande. De hinner inte se alla – och de hinner därför inte fånga upp när det gnisslar i maskineriet så att säga.

Läs mer: Försäkringskassan: ”Inte förvånad över att förändringen märks”

Problemen med de ökande sjukskrivningstalen är därför ett större, strukturellt problem, menar Monika. Ett problem som måste upp på politisk nivå.

– Grundfelet med 9,0 är att kassan har fått en siffra och tänker – yes box nu kör vi! Men målet måste ju vara en friskare befolkning och inte en siffra. Det handlar inte om att jag som doktor medvetet sätter mig på tvären. Vi och Försäkringskassan har ju ett gemensamt mål – men vägen dit har vi ofta väldigt olik uppfattning om.

Monika suckar lätt och stannar upp i sin berättelse. Trots att det har gått en tid är hon fortfarande märkbart påverkad av sin hjärnstress i vardagen, berättar hon. Under intervjuns gång tappar hon ofta tråden och känner själv att hon har svårt att förmedla det hon vill ha sagt på ett rättvisande sätt.

– Det är jättetufft. Men jag närmar mig pensionen nu och har satt upp ett mål att jag ska försöka klara att jobba tio timmar i veckan. Det går långsamt framåt – i somras kunde jag inte ens sitta på en middag med vänner för jag förstod inte alls vad de pratade om. Nu har jag lärt mig att planera min tid bättre och aktar mig noga för att ha för många aktiviteter samma dag. Men tillbaka på hundra procent som läkare tror jag aldrig att jag kommer att komma.

7 kommentarer

  • Annika skriver:

    Stress ar ingen sjukdom det ar bara att lära sig leva med det
    Tillbaka till jobbet 100%

  • AnnBW skriver:

    Om man sedan tidigare har en diagnos som FK inte godkänner och till slut får en Försäkringskasseutlöst sjukdom ytterligare då borde det vara FK som måste ändra sina metoder innan de kan ge avslag, eller? Moment 22!

  • N(0)llad skriver:

    Att kämpa mot FK är inte lätt. Jag personligen kommer att göra en anmälan till diskrimineringsombudsmannen över hur mina handläggare har bemött mig. Jag anser mig vara diskriminerad, kränkt, missgynnad och utkastad från socialförsäkringssystemet. Ett system som jag betalat in skatt till i hela mitt liv och som skulle fungera som en trygghet. Pyttsan, sjuk och funktionshindrad p g a sjukdomen så kastas man ut. FK hänvisar en till AF och a-kassan. De uppmanar mig att begå bedrägeri och intyga på heder och samvete att jag är arbetsför och söker jobb i hela landet??? Handläggare struntar i löften, går inte att få tag i, kör över en totalt och drar in sjukpenningen retroaktivt. Läkarintyg, läkarutlåtanden och andra utredningar som skall ligga till grund för handläggarens beslut skiter man, på ren svenska, totalt i. Sen drar man även in rätten till den sjukpenninggrundande inkomsten också. Mina nätter är nu inte bara störda av värk och smärta utan lika mycket av den stress och otrygghet som FK skapat. Jag är inte värd ett skit ett helt plötsligt! Tur att jag kan bli förbannad och är tjurig! Jag tänker inte ge upp, jag hoppas att jag kan peppa alla andra att göra detsamma, anmäl till DO. Är vi tillräckligt många så visar det på hur stort problemet är och då är makthavarna tvungna att göra något åt saken. Sen kan man ju önska…Karma!

  • Isabelle skriver:

    Jag försökte själv ta mitt liv i förrgår pga stressen som dessa nya tillämpningar ger. Orkar inte behöva bråka, gråta och böna och be min handläggare mer när hon bara svarar med att vara helt iskall. Hon hänger upp hela sitt nej på läkarens formulering i sjukintyget som hon och den medicinska rådgivaren inte tycker räcker. Hon vägrar väga in min berättelse eller min behandlares yttrande där det står att jag måste vara fullt sjukskriven för att orka genomföra min behandling. Alltså hamnar jag i ett hopplöst tillstånd där jag ser att mitt tillfrisknande inte kommer godkännas och jag är fast i en oerhört pressad situation. Detta är väldigt kränkande och jag orkar inte bli bemött såhär något mer. Vet inte när regeringen och allmänheten kommer vakna upp och inse hur allvarlig denna förändring och tillämpning är eller om jag ens kommer leva för att se den. Men jag hoppas för alla stackare som drabbats av sjukdom, ohälsa eller handikapp och tvingas ha med FK att göra att detta ändras och det snabbt!

  • Cecilia skriver:

    Ja det bästa i denna skit vore väl om FK gick ut till läkarnas arbetsplatser o lärde ut hur dom vill ha intygen i fyllda…. Är ju knappast den sjukes fel att kommunikationen inte funkar mellan FK o läkarna. Å heller inte läkarnas fel att FK ändrat på sina regler..
    Här sitter man nu utan inkomst i fyra månader singel i en bostad….Snart på gatan…Som sjuk….Bara för ett kommunikationsproblem som man själv inte kan göra nånting åt.

  • Stig Olsson skriver:

    Så länge som Sverige styrs a politiker som manipulerar sig själva till att tro att det de gör är bra, så länge kommer landet också att ha stora problem.

    Så länge som t ex läkarförbundet och FK inte tillåts sätta sig ner och utarbeta ett underlag som båda parter förstår och enkelt klarar av att författa, så länge kommer problemen på bägge sidor att uppstå.

    Så länge statens egentliga mål inte är att folket ska må bra, så länge kommer vi att bli ännu sjukare än vad vi är idag!

    Se bara på hur t o m den än så länge friska läkarkåren nu börjar svikta.
    Fler och fler läkare går in i väggen, fler och fler slutar därför.

    Hur ska det då inte vara för oss som söker läkarhjälpen?

    Hur svårt kan det vara att avkräva att staten lägger upp sin agenda på bordet så vi alla vet vad vi har arr rätta oss efter?
    Eller kan det vara så illa att de inte vågar berätta det för oss?
    DET är i alla så jag tänker.

  • Linda Åberg Luthman skriver:

    För att ha med Försäkringskassan att göra måste man vara frisk fast då är ju risken att man friskförklaras och blir bedömd att ha full arbetsförmåga.

    Linda Åberg Luthman.
    Sjukpensionär/Sjukersättning på heltid, permanent, med en Försäkringskasseutlöst livslång depression stort bidragande, till livslånga men.Myndigheten som skulle vara till för min skull?

Lämna en kommentar

CAPTCHA