Ylva Rangnitt arbetar som företagsläkare på en större företagshälsa i Stockholm och är engagerad som styrelseledamot och sekreterare i Svenska företagsläkarföreningen. I botten är hon specialist i reumatologi. Foto: Malin Lindgren

Ylva Rangnitt arbetar som företagsläkare på en större företagshälsa i Stockholm och är engagerad som styrelseledamot och sekreterare i Svenska företagsläkarföreningen. I botten är hon specialist i reumatologi. Foto: Malin Lindgren

”De har en tro på att all sjukdom syns i rummet”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

AV: Malin Gavelin | 27 februari, 2017 | MER: Arbetsmiljö | 14 kommentarer

Kafkaartade situationer där hon gång på gång avkrävs statusfynd som inte finns. Sjukhusläkaren bad företagsläkaren och reumatologen Ylva Rangnitt ge tre omöjliga exempel från sin vardagliga kommunikation med Försäkringskassan.

Väntrummet är nästan fullt på företagshälsovården i centrala Stockholm denna tisdagseftermiddag i januari. Här väntar kvinnor i dräkt sida vid sida med varselklädda byggjobbare. En person har armen i gips – en annan har foten i ett tjockt paket. Men de flesta har ingen åkomma som syns utanpå. Några – men naturligtvis inte alla – är här för att diskutera sin sjukskrivning med någon av företagsläkarna på plats. En av dessa läkare är Ylva Rangnitt som i dag har hoppat över lunchen för att hinna med att diskutera en av Svenska Företagsläkarföreningens mest brännheta frågor just nu – de ständiga begärandena om kompletteringar från Försäkringskassan.

– Det är som att de har gått och blivit ordpoliser allihop och fått en tro på att all sjukdom syns i rummet, säger hon med en lätt suck när hon slår sig ner vid skrivbordet framför pappershögen med de nogrant sekretessmarkerade patientfallen och börjar berätta.

  • Man med avancerat jobb som råd­givande kemist. Haft en mycket hög arbetsbelastning under flera månader och utvecklat en stressreaktion med hjärtklappning, tryck över bröstet och stora sömnsvårigheter. Hade varit hemma från arbetet drygt en vecka, därefter sjukskrevs han en vecka på heltid och en vecka på halvtid. Försäkringskassan kunde inte godkänna läkarintyget på grund av otillräckligt beskrivna statusfynd. Krav på komplettering inkom.

– Här försätter de mig i en omöjlig situation som läkare i ett fall där det dessutom handlar om en mycket kort sjukskrivningsperiod. De kunde inte godkänna min bedömning för att jag inte tydligt kunde observera synliga tecken på att mannen var så stressad som han beskrev.

Detta trots att Ylva Rangnitt noga hade beskrivit de kognitiva svårigheterna mannen upplevde på arbetsplatsen i form av bland annat minnessvårigheter och problem att läsa och behandla den viktiga informationen rätt, berättar hon.

–  Och hos mig var han ju inte stressad så här slog inte hjärtat ovanligt fort. Jag lyssnade på det han hade att berätta. Hur skulle jag kunna skriva ett statusfynd på hans upplevda tryck över bröstet eller svårighet att sova nattetid? Men handläggaren ringde upp mig och sa att jag skulle beskriva det jag hade sett i rummet för annars kunde hon inte godkänna detta.

Ylva Rangnitt tar en klunk av kaffet och bläddrar vidare i pappershögen.

  • Ekonom på större företag. Drabbas av utmattning och djup depression. Går inte till jobbet utan ligger bara hemma. Initiativförmåga att kontakta läkare eller Försäkringskassan saknas. När Företagshälsovården slutligen kontaktas är han i så dåligt skick att det krävs kontakt med psykakut. Sjukskrivs retroaktivt och därefter förlängs heltidssjukskrivningen med två veckor i taget. Försäkringskassan ifrågasätter den retroaktiva sjukskrivningen och önskar en komplettering med mer utförlig beskrivning av anledningen till denna samt varför personen inte kunde vara på jobbet.

– Här känns det ju så självklart! Jag menar – jag fick hjälpa patienten med kontakten med psyk­akuten – personen var så djupt deprimerad och hade en sådan ångestproblematik att varken kontakt med Försäkringskassan eller sjukvården hade tagits på ett par månader. Det här handlar om en svårt sjuk människa som bara ligger hemma i sin säng. Vad vill de mer kunna utläsa ur mitt intyg?

Ylva Rangnitt beskriver hur hon la ner massor med tid för att försöka sätta ord på varför en person med så tydlig depression med svår ångestproblematik inte kan förväntas vara på jobbet. Tid som hon själv inte tycker att hon borde behöva lägga ner på så pass självklara ärenden.

– I samband med de här nya direktiven från regeringen om att sjuktalen ska ner upplever jag att man har har missat i utbildningen av handläggarna. De klarar inte själva av att se vad syftet med sjukskrivningen är utan vill att vi som läkare ska leverera statusfynd och beskriva i detalj så till den milda grad att det blir ett hinder i arbetet och ett arbetsmiljöproblem för oss.

Det handläggarna inte heller är tillräckligt medicinskt utbildade för är att förstå att patienter med utmattningssymptom är väldigt olika svårt sjuka, menar Ylva Rangnitt.

– Kommer det någon i akutfasen så visst, då kanske det går att se att någon är väldigt stressad och bara gråter. Är man djupt deprimerad så kan man se tecken på det som nedsatt ansiktsmimik, psykomotorisk hämning och så vidare. Men efter någon vecka när patienten har kunnat vara hemma och kanske kunnat sova behöver hon inte alls uppvisa den typen av symptom i rummet.

En viktig infallsvinkel är att man som läkare inte sjukskriver utifrån om patienten klarar av ett läkarbesök – utan utifrån om man klarar av att utföra sitt arbete, menar Ylva Rangnitt.

– De flesta klarar av att hålla skenet uppe en timme här hos mig. Och diagnosen­­ utmattningssyndrom ställs helt utifrån subjektiva symptom. Inget av det jag går på i min bedömning behöver vara fysiska tecken, säger hon och visar upp ett papper med de diagnostiska kriterierna för utmattningssyndrom.

Mycket riktigt handlar samtliga punkter om patientens egna upplevelser av koncentrationsstörningar, känslomässig­­ labilitet, sömnstörningar med mera.

Vi hoppar vidare till fall nummer tre.

  • Patient med diagnoserna fibromyalgi, depression och sömnstörning. Sjuk­skriven sedan mer än ett år tillbaka från sitt jobb. Läkarintyget för fortsatt sjukskrivning godkänns inte eftersom läkaren inte, enligt hand­läggaren, har beskrivit tillräckligt noga vad patienten inte kan göra. ”Läkaren har skrivit för mycket och för otydligt”. Krav på komplettering. När patienten ringer upp handläggaren och frågar vad hon menar, hur mer preciserat ska läkaren mer kunna skriva, får hon svaret att ”det är inte du och jag som ska tala om för läkaren vad hon ska skriva”.

– Det här är ett typiskt exempel på när jag upplever att jag har beskrivit mycket noggrant och ingående, men där handläggaren inte alls upplever samma sak. Jag har skattat patientens smärta med VAS-skala och gjort allt för att hitta de statusfynd jag vet att de gärna vill ha. Jag får då veta att det är för mycket och för otydligt.

Att något måste göras åt de rusande sjuktalen håller Ylva Rangnitt med om, men att ändra policyn för hanteringen av läkarintygen utan att informera läkarkåren är inte rätt väg att gå.

– Många, inklusive jag själv, upplever sig extremt ifrågasatta. Vi som läkare vill ju se oss som en samarbetspartner till Försäkringskassan. Så som det är nu har det i stället blivit väldigt mycket konflikter mellan enskilda doktorer och Försäkringskassans handläggare.

En annan fara med det nuvarande systemet är att det fokuserar oerhört mycket på vad människor inte kan och vilka förmågor de inte har, menar Ylva Rangnitt.

– Vad händer långsiktigt i rehabiliteringsprocessen när så mycket av mottagningstiden behöver läggas ned på vad som inte fungerar. Vi ska i detalj formulera för Försäkringskassan vad vår patient är urusel på. Mottagningstiden är begränsad, vilket gör att den tiden behöver tas ifrån något annat. Enligt Företagsläkarföreningens undersökning så behövde läkarna använda drygt 30 procent av mottagningstiden till hantering av själva sjukskrivningen. Jag tror att det kanske kan påverka tillfrisknandet och till och med försämra läget för en patient i det långa loppet.

En annan aspekt är hur patientens relation till sin arbetsgivare kan påverkas, menar Ylva Rangnitt. För hur ser man tillslut på en anställd när man gång på gång får läsa detaljerade intyg med beskrivningar av den nedsatta kognitiva förmågan, problemen att hålla många bollar i luften och det nedsatta arbetsminnet?

– Vad händer med den personens långsiktiga förutsättningar på arbets­platsen?­­­­ Risken är att man cementerar sjukdom i stället för att korta sjukperioden, tror jag. Och tänk om man dessutom har en konflikt med chefen sedan innan? Då har vederbörande fått en hel del godbitar kastade till sig. Chefer är också människor.

Vilken väg tycker du att man ska gå i stället för att komma tillrätta med sjukskrivningstalen?

– Det ska till väldigt många saker, men framför allt måste man försöka förstå orsakerna till att sjuktalen för psykisk ohälsa ökar. Vad ligger bakom dem? Sedan behöver man jobba tillsammans med arbetsgivaren för att minska stressen i arbetslivet och göra olika vettiga anpassningar och förbättringar. Men frågan är komplex. Det är långt ifrån bara stressen i arbetslivet som ligger bakom!

– Jag tror också  att vi behöver fler och bättre behandlingsstudier när det gäller framför allt utmattningssyndrom så vi vet säkrare hur vi ska behandla det. Studier som är ordentligt preciserade precis som andra medicinska studier, så man inte drar ihop många olika diagnoser under till exempel begreppet arbetsrelaterad psykisk ohälsa. I stället måste man se att det är flera olika diagnoser under ett och samma samlingsnamn som kanske bör hanteras på olika sätt. Så visst finns det mycket som behöver göras för att minska sjuktalen och för att få ett långsiktigt hållbart sjukförsäkringssystem. Men så som det ser ut i dag är kommunikationen mellan läkare och Försäkringskassan ett jättejätteproblem.

14 kommentarer

  • Anna Blomqvist skriver:

    Ser också det här dagligen och stundligen som företagsläkare. Ett av de mest groteska exemplen var en patient som inte kunde arbeta med armarna pga åkomma i bägge axlarna. Denne blev utförsäkrad kort efter sin 64-årsdag med uppmaningen att gå till Arbetsförmedlingen och söka ett normalt förekommande arbete på öppna arbetsmarknaden där man inte behöver använda armarna. (Vintrampare i Provence kanske?) Då pat inte fick arbete gick han tillbaka till arbetet efter två månader och tog en månads semester. Då kom ett brev från Arbetsförmedlingen där man gratulerade till det nya arbetet(!). Inför ett återbesök hittade jag försäkringskassans normer för nivåbestämning av funktionsförmåga och den tänker jag använda som självskattningsformulär som kan fyllas i hemma och sedan efter genomgång hos läkaren, bifogas intyget. Helt groteskt att det ska behöva vara så här.
    https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/defb8bea-d1a8-41b3-8e59-fd1a0699421b/FK7270_002_F_001.pdf?MOD=AJPERES&CVID=

    Vad gäller ökande sjuktal så är jag av den uppfattningen att en av orsakerna är allt sämre möjligheter till hjärnans återhämtning genom att man bygger bort bostadsnära grönområden. Det finns tung forskning som visar att avståndet till bostadsnära grönområden korrelerar med hur mycket man söker för psykisk ohälsa. Det anses bero på att hjärnan är anpassad för att vistas bland träd i naturmiljöer och att det sker en sämre återhämtning i stadens betong. Gå in på ”Ordnad trädgård ger harmoni” SLU:s kunskapsbank. http://www.slu.se/forskning/forskningsaktuellt/kunskapsbank/2012/6/oordnad-tradgard-ger-harmoni/
    Att skära i sjukskrivningarna minskar inte sjuktalen. Det är orsakerna som måste åtgärdas!

  • sanna skriver:

    jag har varit sjuk länge…diagnoser: diskbråck, utmattningsyndrom, depression med ångestproblematik, fibromyalgi, hypotyreos, artros…och en massa följd åkommor på dessa.
    Efter lång sjukskrivning: FK tyckte att jag skulle söka sjukersättning. Sökte 75% efter att ha förvissat mig om att man kan få komma tillbaka om det blir bättre, för jag VILL jobba och trodde att det skulle gå att åtminstone klara 25% och sakta mer. Det gick verkligen inte FK o AF anmodade mig efter ett års arbetsträning( då jag försökte klara att nå 25%) att söka hel sjukersättning. Inget jag ville men det gick verkligen inte att ens klara att ha en uppgift så enkel som att svara i telefon åt ett enmanskontor med vidarekoppling hem till mig…två ggr per v ca tre timmar… Kunde ju inte ta mig någonstans för ryggen, för panikångest, för att min hjärna inte alls samarbetade. Låg i soffan och svarade.

    FK krävde nytt intyg från min dr som var just så här stressad som beskrivs men han gjorde det och la till det som visat sig inte funka. VÄLDIGT tydligt!
    En handläggare ringde upp mig och bemötte mig som om jag ville smita från arbete, ifrågasatte min oförmåga att ens prata med henne då jag inte kunde hänga med i hennes frågor; trots att jag sa att hon måste ta det sakta, att jag inte klarade att ha ett samtal särkilt väl och att jag inte fattade som då jag var frisk. Till sist fick jag kraft någonstans ifrån och talade i klartext om att jag VILL jobba, att det inte går, det har både jag, FK o AF handläggare konstaterat. Jag vill leva!!! Ingen kan leva särskilt väl med alla dessa åkommor men jag vill.
    Inte heller kan någon leva på en påse pengar som innehåller under 10000kr inklusive alla bidrag. Bara det är ju en anledning att vilja vara frisk!!! Men om man nu inte är det? Fattigdom inom EU anses de ha som inte har tillgång till mer än 11800kr per månad…jag saknar ca 25% av den summan, varje månad. I Sverige, idag 2017, jag är 57 år och har jobbat men sjukersättningen räknas fram med hjälp av de senaste fem årens inkomst då man söker…de flesta som får ersättning har varit sjuka länge och har bara haft sjukpeng o ev akassa i fallande summor eller helt enkelt inget alls under lång tid.

    Jag är glad att jag kan ta dagen i mitt tempo och efter min skiftande förmåga nu( livet är mer hanterligt), men tror aldrig jag kan bli tillräckligt bra igen för att jobba, ens lite. En Stor anledning är att det är verkligen stressande att inte ha råd att ens äta bra mat, eller tex gå till tandläkare. ORO är inte helande!!!
    Skulle må bra av tex få prova mindfullness, få massage, komma hemifrån någon gång ibland för att träna att klara vara”normal” och för att träffa någon annan än mig själv. Vore kul att hälsa på mina barn, det skulle göra mig glad och ge mig kraft, men biljetten kostar drygt 100kr.
    Undrar ni vad fk sparar på att göra sjuka friska tvärt för att de inte accepterar läkarnas kunskap? Jo, vi som är sjuka kommer att dö rätt snabbt och det blir ju billigare och ser snyggt ut i sjuktalen.

    • Christine Sabel skriver:

      Hej. Jag läste ditt inlägg och tyckte att det lät så hemskt! Speciellt att du inte kan besöka dina barn! Finns det verkligen ingen hjälp du kan få? I kommunen eller andra ställen? Dum fråga kanske men jag blev bara så ledsen när jag läste detta. Kan dina barn hjälpa dig kanske?

  • Jakob skriver:

    Väldigt bra skrivet och intressant att se situationen från en läkares synsätt. Då jag har en sambo som är sjukskriven för just utmattningssyndrom.

    Och det du skriver är väldigt sant för henom, den eviga kampen med försäkringskassan om ett giltigt läkarintyg! Vilket stör något enormt i henoms återhämtning då det blir ett stress moment och källa till irritation.

    Om jag minns rätt så fick min sambo skicka om sitt intyg 3 ggr varav den sista försäkringskassan ringde min sambo och sa att om inte läkaren skickade in ett giltigt intyg denna gång skulle läkaren inte få någon ytterligare chans att skicka in något. Utan sjukskrivningen skulle då helt avslutas.

    Från våran situation och något som du inte tagit upp är hur patienter kan uppleva läkarens arbeta och även beskylla problemen på läkaren. Speciellt då handläggaren ringer upp och säger som i exemplet ovan. Det har iallafall för mig gett perspektiv att läsa din debatt artikel och inse hur svårt ni har det och hur petiga handläggarna är.

  • Britt skriver:

    Har man gjort någon kartläggning av FK handläggarna? Vad får de för utbildning/handledning? Någon hävdade att många är rätt unga människor, ibland direkt från skolan, med än så länge kort livserfarenhet.

    mvh Britt

    • Carola skriver:

      Vad jag förstår har dom ingen utbildning alls, har blivit drabbad och dom läser inte sjukintyg el som jag skickat överklagan. Pratade med min handläggare och han fattade inget av det jag sa? Så då förstod jag att han inte läst något av allt jag skickat in. Hoppas dom på FK skärper tills sig och blir mindre paragrafryttare det är omänskligt som dom beter sig!!
      Det är ju våra pengar så vad är problemet???

  • Agnes skriver:

    Suck… tragiskt men sant.
    Själv har jag just fått min första utbetalning från FK på 3 månader. Detta tack vare 2 läkares separata intyg på min sjukdom (utmattningssyndrom).
    Jag lider med läkarkåren och jag lider med oss som drabbas ekonomiskt.
    Efter att ha levt med 167 kr på kontot efter räkningar så är det svårt att följa läkarens rehabiliteringsplan, komma tillbaka till livet och därmed också arbetet.
    FK, för att hård dra det, gör just nu patienter sjukare genom att neka oss basbehov (mat, tak över huvudet), det kostar pengar!

  • Marie skriver:

    Hur tror de att vi blir snabbt friska när man inte får den hjälp man behöver och efterfrågar? Jag bad om samtal när jag blev sjukskriven 2 veckor för två år sedan. Remiss skickades till Vårdcentralens kurator. Ett halvår senare blev jag sjukskriven en längre tid, då klarade jag inte av mitt jobb och det blev farligt, först heltid knappt 2 månader sedan 75 % 2 månader, sedan 50 % 6 månader och 25% ca 3 månader och rehabilitering på slutet. Sedan blev jag nekad och började jobba heltid. Hade varit bra att jobba 75% längre för att återhämta mig mer. Jag är inte fullt frisk från utmattningen bara för att jag jobbar heltid igen. Märks på fritiden, även om det gått framåt. Sakta sakta!
    När fick jag komma på samtal tror ni? Ett år efter att jag sa till!!! Och var på flera gånger. Det saknades kurator och när det fanns var det frånvaro. När jag väl fick komma så blev det sporadiskt och samtalen gav mig nästan ingen hjälp. Vi hittade inte varandra och jag upplevde denne som frånvarande.
    Under tiden sökte jag andra samtal som fick mig att överleva, kyrkan och familjecentrum (där jag iallafall fick diskutera barnen).
    Skulle behöva mer stöd och hjälp men jag har gett upp vårdens hjälp.

  • Göran Granström skriver:

    Livssituationsproblem ska inte förväxlas med sjukdom. Sjukförsäkringen täcker sjukdom. Sjukskrivning pga obalans mellan stress och återhämtning konserverar ett felaktigt inlärt beteende, hindrar förändring. Klarar man att fokuserat, utan i undersökningsrummet klassiska tecken till melankoli, delta i ett samtal med en läkare under 30 min finns arbetsförmåga. Vila (eg slippa ta ansvar för sin livsstil) är inte ett recept på förbättrad hälsa på lång sikt. Läkare bär ett stort ansvar att se skillnad mellan vad som är medicinskt behandlingsbart eller inte, att vända trenden och sluta sjukskriva människor pga deras ohälsosamma livsval. Hjälp istället människor till bättre hälsa genom att få dem att inse att de har ett eget ansvar och att problemen de söker för inte är av medicinsk karaktär. Många sjuskrivs idag av orsaker som ligger utanför vad försäkringen täcker.

    • sanna skriver:

      sorgligt att läsa en så inhuman text.
      livsval…som om allt som möter en människa på livets väg går att välja
      inte valde jag att drabbas av tex diskbråck, jag bara arbetade i vården
      inte valde jag att få artros
      inte valde jag att få fibromyalgi
      inte valde jag att få hypotyreos som påverkar nästan allt i kroppen
      inte valde jag att min sambo skulle bli psykiskt labil och hota mig
      inte heller valde jag att ” gå i väggen”
      när alla dessa samlades på min livsväg

      vet inte om jag klarade att samtala med en läkare 30 min för jag fick bara 15

      vem är du att döma en annan människas liv så enkelt?

      du möter kanske en gång, någon du tycker om som hamnar i denna usla sits som får dig att öppna din ödmjukhet. det hoppas jag, för din skull och för andra

      lev väl, du som kan!

    • Marie skriver:

      GÖron!
      Då förmodar jag att du INTE skall sjukskrivas om din livstil för med sig hjärt- och kärlsjukdomar. Att du inte belastar vården om du väljer att i ditt leverne köra bil och är med om en trafikolycka…

      Livet medför riskbför sjukdomar i sig och döden är oundviklig..

      PS! Spela inte fotboll eller ta en joggingtur för DU vill väl inte behöva riskera att rekommenderas sjukskrivning pga DITT livsstilsval..

  • Gun Käfling skriver:

    F d utredare hos ett statligt verk när jag var tvungen sluta min tj, blev entledigad med specialistutlåtande fr Karolinska sjukhuset remitterad av Statshälsans läkare, F K beslöt ändå att ifrågasätta läkarutlåtande och hänvisade till en av sina förtroendeläkare i Södra Sverige som aldrig träffat mig. Jag var tvungen avsäga mig uppdrag åt Kriminalvård st och fd Bvn Nu vann vi matchen mot F K oerhört jobbigt, tyvärr var jag tvungen sluta arbeta och få förtidspension . M v h Gun

  • Ock så säger de att Trunp har fel skriver:

    Det är dags att få bort försäkringskassan från ansvaret över socialförsäkringarna.

  • Carina Lundqvist skriver:

    Hur har det kunna bli så här? Jag har en syster som också blivit utförsäkrad trots att läkaren gjort sitt yttersta för att skriva ett tydligt läkarintyg.

    Att läsa kommentarerna från FK är som att följa en sketch ur Monty Phyton.
    Det här vansinnet måste få ett stopp nu.

    MVH Carina

Lämna en kommentar

CAPTCHA