Alingsås lasarett, som har ett upptagnings­område på runt 100 000 invånare, ingår i den västra hälso- och sjukvårdsnämn­den tillsammans med Kungälvs sjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset och primärvården. Foto: Joachim Nywall

Alingsås lasarett, som har ett upptagnings­område på runt 100 000 invånare, ingår i den västra hälso- och sjukvårdsnämn­den tillsammans med Kungälvs sjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset och primärvården. Foto: Joachim Nywall

Chefläkaren talade för döva öron

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

AV: Anna Sofia Dahl | 14 mars, 2017 | MER: Sjukvårdens organisation | 1 kommentar

Chefläkare Per Wiger ser det inte som möjligt att genomföra nya besparingar på Alingsås lasarett. Botten är nådd – personalen är sliten och patientsäkerheten ifrågasätts varje vecka.

– Under hösten hade vi åter­kommande överbeläggningar och utlokaliseringar. Det har slitit hårt på våra medarbetare, sjukskrivningstalen är höga och arbetsmiljön försvårar ett patientsäkert arbete, säger Per Wiger.

Han menar att det i ett politiskt ekonomiskt styrt beställar-/utförarsy­stem är klokt att vården som beställs är ”överbeläggningsfri” med målet om 90 procents beläggning. Nu är sjukhusets basuppdrag inte finansierat, och att spara de 30 miljoner som vårdöverens­kommelsen är underfinansierad med går inte.

– Ytterligare besparingar skulle vara förödande för både patientsäkerhet och arbetsmiljö, säger Per Wiger.

Att till exempel ta bort viss typ av poliklinisk verksamhet är inte aktuellt – på samma gång som verksamheten försvinner från sjukhuset tar beställar­nämnden också bort de allokerade medlen för den samma.

– Det finns egentligen bara två sätt att spara som jag ser det. Det ena är att minska på vårdplatserna och dra ner på personalen, men där har vi under 2016 gjort de besparingar som vi ser är möjliga. Det andra är att försöka gasa sig ur det, alltså att öka produktionen ytterligare, säger Per Wiger och fortsätter:

– Men vårt akutuppdrag är under­finansierat – vårt inflöde till akutmottagningen ligger på runt 22 000 patienter per år medan det är finansierat för 18 000 patienter. Och patienterna som kommer till akutmottagningen hamnar inte sällan i sjukhussängar, vilket i sin tur bromsar upp den planerade verksamheten. Det är en väldigt svår ekvation.

Per Wiger, chefläkare vid Alingsås lasarett.

Per Wiger, chefläkare vid Alingsås lasarett.

Sjukhuset väntar nu besked från politiken kring den hand­lingsplan för verksamhet och ekonomi i balans som tagits fram. Handlingsplanen innehåller satsningar som ska ge bättre förutsättningar för god arbetsmiljö, med färre överbeläggningar och färre utlokaliserade patienter. Det kommer i sin tur möjliggöra för sjukhuset att genomföra mer av den planerade vården, inom ramen för vårdöverenskommelsen och det regionala­­ produktionsuppdraget.

– Men väntan känns många gånger som ett vakuum. Med en ansträngd arbetsmiljö och en patientsäkerhet som ifrågasätts varje vecka hade jag som chefläkare önskat att det gick att få snabbare besked, säger Per Wiger och fortsätter:

– Och får vi inte gehör för handlingsplanen har sjukhuset fortsatt stora problem med arbetsmiljö, personalomsättning och patientsäkerhet.

Per Wiger är dock noga med att framhålla att sjukhusets problem i Alingsås inte på något sätt är unika. Precis som på många ställen runt om i landet har överbeläggningarna vid Alingsås lasarett ökat de senaste åren och det senaste halvåret till och med eskalerat. Medelbeläggningen för perioden 1 november 2015 till den 20 januari 2016 var 99,5 procent, medan siffran för motsvarande period ett år senare var 103,9 procent.

Men samtidigt som det saknas vårdplatser, menar Per Wiger att blicken måste lyftas mot ett system som i olika avseenden är underminerat – en primärvård som inte är tillräcklig och som gör att fel patienter hamnar på akutmottagningen. Och han lyfter fram Göran Stiernstedts utredning ”Effektiv vård” som en viktig del i hur man ska komma till rätta med problemen i den svenska sjukvården.

– När man rondar på vanlig kirurg- eller ortopedavdelning inser man att en stor del av patienterna är gamla människor, ”ramlarna”, som kanske inte ska ligga på en akutavdelning. Jag tror att man måste börja leta efter sammanhang där det fungerar bättre. Som Skaraborgs­­modellen till exempel – med en god primärvård och närvårdsteamen som har fungerat väldigt bra. De har inte heller haft samma problem med överbeläggningar i slutenvården, säger han och fortsätter:

– Hos oss på Alingsås lasarett har vi det senaste året haft ett närvårdsteam med en sköterska och en läkare som åkt ut till patienter i hemmet. På de 20 multisjuka patienter som varit inskrivna där kan vi visa att vi har sparat 540 vårddygn i slutenvården. Tar man det gånger 8 000 kronor så inser man vilken kostnadsmässig besparing det inneburit.

Han framhåller också att det fortfarande produceras ”väldigt mycket bra sjukvård till en låg kostnad” på Alingsås lasarett – för sjätte året i rad rankas sjukhuset nämligen som bäst i Sverige på att sätta in knäproteser och man placerar sig runt tionde plats när det gäller höftproteser.

Per Wigers roll som chefläkare vid Alingsås lasarett kan kläs i tre olika delar. I grunden är han ortoped och arbetar fortfarande kliniskt en del, men utöver det arbetar han sedan ett drygt år tillbaka dessutom 15 procent med nationella patientsäkerhetsfrågor på SKL i Stockholm. Bland annat är han en av de som ligger bakom SKL:s senaste rapport om vårdskador.

– Höga beläggningstal påverkar patientsäkerheten utan tvekan. Det finns väldigt många studier som visar att en beläggning över 90 procent innebär fler vårdskador och i genomsnitt ökar vårdtiden från sex till 14 dagar om du får en vårdskada. Då beläggs våra sängar med patienter som egentligen inte ska ligga där. Vi vet också att antalet vårdskador ökar om antalet utlokaliseringar ökar.

I det lokala patientsäkerhetsarbetet har Per Wiger en möjlighet att som en stående punkt både på varje sjukhusledningsmöte och sjukhusstyrelsemöte presentera aktuella siffror. Och under senhösten 2016 har han varit tydlig mot politikerna.

– Jag har vid upprepade tillfällen, både för styrelsens presidium och för hela styrelsen, presenterat de här siffrorna och vad det innebär för risker. Men det har varit en massiv tystnad och man har inte ställt några frågor. Istället har man sagt att man måste ta det till nästa nivå partipolitiskt och sen har jag inte fått några svar, säger han och fortsätter:

– Det extremt dyrt med överbelägg­ningar. Det kostar mer med överbelägg­ningarna än vad det skulle göra att ge oss medel så att vi inte får dessa, men jag upplever att politiken lever närsynt i det anseendet. De lever i sin budget här och nu

one kommentar

  • ken lockridge skriver:

    Your whole system is a disaster, because Sweden is spending too little on it, and bragging as if this were effeciency. Wake up. ”the Swedish model,” in healthcare as in Education, collapsd long ago. You need a sense of shame that can motivate a new beginning.

Lämna en kommentar

CAPTCHA