– Men det tidsbegränsade ekonomiska tillskott som specialiteten då fick från staten, som en förstärkning, resulterade i att landstingen istället minskade sin del, konstaterar hon.
Den backlash som det inneburit för psykiatrin menar hon handlar om okunskap bland politiker och att man inte reflekterar över resultatet av sina beslut.

”Kömiljarden har drabbat psykiatrin”

Hon pekar också på att regeringens beslut om vård- och behandlingsgaranti och kömiljarder haft en undanträngningseffekt som missgynnat psykiatrin.

– Vi kan inte redovisa några hårda siffror av typ kataraktoperationen eller höft- och ledproteser. Våra nybesök leder istället till uppföljningar och ännu fler besök vilket inte premieras, konstaterar hon.

Lise-Lotte Risö Bergerlind som är psykiater och process- och utvecklingschef vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås ligger just i startgroparna med ett projekt som ska mäta om behandlingar får stå tillbaka till förmån för nybesök på grund av vårdgarantin.

Svårt locka läkare till utlokaliserade enheter

Hon anser att utlokaliseringar av psykiatriska enheter har varit till förmån för och uppskattats av patienterna. Däremot har det varit svårt att få läkare till dessa tjänster. Men det är viktigt att dessa enheter ingår som del i de psykiatriska kliniker som finns på sjukhusen, betonar hon.

Att Universitetssjukhuset i Lund inte längre har någon psykiatrisk klinik och att nya Karolinska sjukhuset inte planerar att ha någon ser hon som en tillbakagång till gamla tiders mentalsjukhus.

– Jag tror inte att det finns tillräckligt med kunskap om vikten av samlokalisering, inte bara för psykiatrin utan också för den somatiska vården, säger hon.

”Psykiatrin ska finnas vid universitetssjukhusen”

Lise-Lotte Risö Bergerlind menar att det finns flera anledningar till att psykiatrin ska finnas ihop med den somatiska vården och vid universitetssjukhusen.

– Det kliniska arbetet utvecklas mer, vi kan bistå somatiken eftersom det finns en så stor samsjuklighet mellan somatiska och psykiatriska sjukdomar, det behövs mer forskning inom specialiteten och psykiatrin är en del i läkarutbildningen.

Hon pekar på att psykiatritiden under AT i dag är kortare än för andra specialiteter.

– Det ingår bara tre månader psykiatri medan kirurgi och internmedicin har 4,5 månad vardera och allmänmedicin har sex månader.

Psykiatri-AT en halv seger

Men hon ser det som en halv seger att Socialstyrelsen skapat ett projekt kallat psykiatri-AT som kommer att utvärderas.

– Men, konstaterar hon, det handlar om en frivillig del som ska läggas till övrig AT.

När det gäller ST-utbildningen finns till och med de som menar att som blivande allmänläkare räcker det med den psykiatri som ST-läkaren kommer i kontakt med i allmänmedicin.

Kraven ställs på psykiatrin – primärvården får pengarna

Det stora folkliga intresse för psykiatri som media återspeglar och som handlar om brist på läkare, nya diagnoser och nya mediciner, gör ofta att kraven ställs på den specialiserade psykiatrin men de ökade resurserna har gått till primärvården istället, menar hon.

Lise-Lotte Risö Bergerlind konstaterar att den psykiska ohälsan ökar medan de psykiska sjukdomarna är konstanta. Precis som inom övrig sjukvård beror den vård man får på var man bor. Men till detta ska också minskade resurser till psykiatrin läggas.

Hon hoppas att psykiatrin med tiden ska kunna åstad­komma en större tydlighet genom evidens om vilken hjälp olika patientgrupper behöver.

– På så sätt kan vi öka möjligheten att göra uppföljningar på samma sätt som man gör inom den somatiska vården. Det är den väg vi måste gå för att få förståelsen för vår specialitet och mer resurser, säger Lise-Lotte Risö Bergerlind.

Åsa Björkman Holmer som är försäkringsmedicinsk rådgivare på Försäkringskassan jobbade i somras som stafettläkare. Det första som hände henne var att hon fick en bunt sjukintyg att skriva under, utan att träffa patienterna, något som hon vägrade.

– Den huvudsakliga sysslan som stafettläkare är att skriva under sjukintyg och förlänga recept, konstaterar hon.

Som försäkringsmedicinsk rådgivare är hon mycket kritisk till fenomenet och berättar att det är mycket vanligt att också fasta läkare överlåter till psykologer att fylla i sjukintyget som sedan psykiatrikern skriver under.

Hon menar också att sjukintygen från psykiatrin håller sämre kvalitet än från exempelvis primärvården.

”Det finns inget utrymme för ett riktigt läkarjobb längre”

– Istället för att göra egna bedömningar och sätta in saker i sitt kliniska sammanhang och se vilka alternativ som finns får psykiatrikern ägna sig åt expeditivt arbete. Det finns inget utrymme för ett riktigt läkarjobb längre. Det är grundorsaken till att många psykiatriker lämnar specialiteten eller blir stafettläkare.

Det hela blir en ond cirkel där fler stafettläkare gör situationen värre och arbetet mer fragmentiserat vilket gör att ännu fler hoppar av.

– Mitt engagemang för psykiatrin handlar om de psykiskt sjuka som far illa och inte får samma kvalificerade bedömningar som patienter med andra sjukdomar. Vi får inte göra det jobb vi är utbildade för, vi är underfinansierade och vi är för få. Hela jobbet har kommit att handla om tillfälliga lösningar där vi lappar, lagar och plåstrar, konstaterar Åsa Björkman Holmer.

Det känns som specialiteten inte blir tagen på allvar längre, säger hon.

Försäkringskassan gör undantag

När Åsa Björkman Holmer protesterat mot intyg där det framgår att läkaren som skrivit under inte träffat patienten har det visat sig att Försäkringskassan gör undantag för psykiatriker. De anses inte behöva träffa patienten för att göra en bedömning.

– Om en neurolog, som också tillhör en bristspecialitet, vill sjukskriva en MS-sjuk patient måste han träffa patienten, annars godkänns inte intyget. Där finns inga undantag, konstaterar hon.

Det är brister i den nuvarande verksamheten i landstingets egen regi i vissa stadsdelar, som ligger bakom beslutet, uppger sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) som därför vill byta utförare.

Samtidigt kritiseras Caremaägda Hjärnhälsan av Tyresö­ kommun och psykiatripatienter uppmanas att söka sig till andra mottagningar, enligt uppgifter i DN.

Den första stora privatiseringen inom psykiatrin i Stockholms län genomfördes i mars 2009 då Carema Hjärnhälsa AB tog över öppenvårdspsykiatrin i Nacka, Värmdö, Tyresö. Nynäshamn och Haninge.

Eva Tullander, chef för försörjningsstödsenheten i Tyresö kommun säger till DN att övergången har försämrat vårdkvaliteten med bristande kontinuitet och läkare som hela tiden byts ut. För en månad sedan slutade den enda fasta läkaren på mottagningen.

Nu bemannas samtliga tjänster av hyrläkare som har kontrakt fram till årsskiftet.

Personalgruppen började sitt arbete i september och har redan fått 35 remisser från landstingets öppenpsykiatri. Arbetet är nu inriktat på att välja ut patienter till terapin som ska pågå under 1,5 år.

– Vi kommer att kunna ta emot sexton patienter i varje omgång och det krävs grundliga utredningar för att se vilka som passar för terapin, berättar Martin Nilson, överläkare och ansvarig för gruppen.

Utbildning i MBT har skett vid Karolinska Institutet i Stockholm och i Oslo. Gruppen har också besökt MBT-teamet i Huddinge.

Flera engelska studier visar att patienterna klarar sig betydligt bättre i samhället efter MBT-terapi. Det gäller framförallt i relationer, arbete, hantering av ångest och självdestruktivt beteende. Den gav också en oväntad positiv ekonomisk effekt. Patienterna sökte nämligen betydligt mindre sjukvård efter terapin och gruppens sjukvårdskostnader minskade med närmare tio gånger. Uppföljningsstudier visar att effekten fortsätter också efter avslutad terapi.

Upp till sex procent av patienterna inom psykiatrin beräknas ha borderline.

– Många har ett självdestruktivt beteende och det är inte ovanligt att de hamnar på akuten och blir inlagda eftersom de ofta skadar sig själva, vilket missbedöms som självmordsförsök.
Till personlighetsstörningar av typ borderline räknas personer med ångestsjukdomar, depression, ADHD, anorexi och bulimi Det är också vanligt med missbruk av sex, alkohol och droger bland personer med borderline.

– Det finns studier som visar att patienter som får en hjärtinfarkt eller cancersjukdom och samtidigt har en depression har en sämre prognos. Det gör att hjärt- och cancerläkare kommer att bli mer intresserade av att patienten får hjälp med sina psykiatriska problem eftersom det kommer att påverka prognosen, konstaterar hon.

Ing-Marie Wieselgren var projektledare och ansvarig för kartläggningen av den psykiatriska vården i Sverige, som blev klar förra året. Det är ett pionjärjobb där detaljerade fakta om svensk psykiatrisk vård för första gången dokumenterats.

Mysteriet med vart alla psykiatriker som utbildas tar vägen förklarar hon med att kraven på psykiatriker är helt annorlunda i dag mot tidigare.

Systemet äter läkare

– Systemet äter läkare, tidigare låg patienterna inne länge och läkaren behövde bara gå rond en gång i veckan. Idag är omsättningen på patienter betydligt högre och kraven och slitaget på psykiatriker är större med dagliga ronder och en medelvårdtid på 18 dagar, där även de svårast sjuka ingår, förklarar hon.

Troligen sker också ett visst bortfall av psykiatriker till primärvården och företagshälsovården.

Mönster från förr

Kartläggningen av den psykiatriska vården i Sverige visar på stora skillnader i landet och ett tydligt mönster från förr kan urskiljas. I de landsting där de gamla mentalsjukhusen tidigare låg produceras fortfarande mycket psykiatri, betydligt mer än vad den egna befolkningen behöver.

Hit hör exempelvis Dalarna och Östergötland medan köpare är stora regioner och landsting som Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Men trots att Västra Götaland har en låg egen produktion använder medborgarna där betydligt fler vårddagar än i landsting som Gävleborg och Gotland. Det är ett känt faktum att storstäder har fler psykiskt sjuka. Men att skillnaderna mellan landstingen är så stora menar Ing-Marie Wieselgren också beror på andra orsaker.

– I de landsting som har en bra öppenvård och kommuner som har bra boendeformer behövs det mindre slutenvård. Men även med den bästa öppenvården klarar du dig inte utan slutenvård. Det vore som att stänga akuten för att sjukvården har förebyggande vård, säger Ing-Marie Wieselgren. Att behöva intensivvårdsinsatser för de svåraste tillstånden ser vi ju inte som ett misslyckande i kroppssjukvården, tillägger hon.

Ett sätt att försöka överbrygga de stora skillnaderna är projektet ”Bättre vård mindre tvång” som Ing-Marie Wieselgren arbetar med vid SKL.

– Genom att arbeta med genombrottsmetodik och ha ett bättre innehåll i vården, tror vi att det går att minska både behovet av tvångsåtgärder och att minska andelen tvångsvård, säger hon.

Ökat samarbete

Hon ser stora möjligheter att förbättra arbetsmetoderna inom psykiatrin och är övertygad om att en satsning på ett ökat samarbete mellan öppen och slutenvård skulle kunna minska behovet av slutenvård och ge patienterna en bättre livskvalitet.

Trots att politikerna ofta talar om specialsatsningar så går allt mindre pengar till psykiatrin. Den senaste statistiken från SKL visar att psykiatrin har blivit rejält omsprungen av både somatiken och primärvården när det gäller kostnader. Det handlar inte bara om att de fått betydligt mindre pengar utan också om direkta nedskärningar.

Mellan 2009-2010 minskade kostnaderna för psykiatrin i Landstinget Kronoberg och Västra Götalandsregionen med 4,9 respektive 5,6 procent. Totalt låg kostnadsökningen för psykiatrin i hela landet på 1,5 procent medan primärvården ökade med 3,1 och somatisk vård med 2,9.

Egen förvaltning kan vara bra

– Att lägga psykiatrin i en egen förvaltning kan vara ett sätt att prioritera så att inte pengar till psykiatrin försvinner när de silas genom sjukhuset. Det ger politikerna större möjlighet att samla ihop och styra mer kraftfullt, säger Ing-Marie Wieselgren.

Hon pekar också på att behovet av äldrepsykiatri, som i dag bara finns på vissa platser i landet, kommer att öka.

Ing-Marie Wieselgren menar att det redan i dag finns många äldre som har psykiatriska sjukdomar som är behandlingsbara, men som inte blir diagnostiserade.

– Ju äldre befolkning desto vanligare med psykiska sjukdomar. Hjärnan blir äldre precis som övriga kroppen. Depression är betydligt vanligare bland äldre än hos yngre, konstaterar hon.
Helst skulle Ing-Marie Wieselgren vilja se betydligt fler psykiatriker ute i primärvården tillsammans med kuratorer och psykologer. Men behovet av en utbyggd specialistvård i form av öppenvård ute i samhället, menar hon, också är en viktig del i utbyggnaden av den psykiatriska vården.

– Nu är det snarare så att psykiatriker samlas inne på sjukhusen igen. Många blev isolerade och det blev svårt att upprätthålla en hög nivå när de satt utspridda, ensamma utanför sjukhusen, säger Ing-Marie Wieselgren.

Så har det gått med psykiatrisamordnarens förslag
Ansvarsgaranti missbruk: Utredning tillsatt
Skyldighet att erbjuda boendestöd: Ja
Hjälpmedelsinstitutet uppdrag om hjälpmedel: Ja
Handisamuppdrag sprida kunskap: Ja
Handikappersättning: Nej ej åtgärd
Personliga ombud finnas kvar: Ja
Stöd till Fontänhus och brukarstyrda verksamheter: Ja
Gemensam utbildning: Ja via SoS
Barnombudsmannen konkreta mål psykisk hälsa: Nej
Nationell kommission händelseanalys: Visst arbete gjort
Vårdgarantin skärps för barn: Ja, stimulansmedel 214 milj
Lagparagraf om information till barn: Finns i lag sedan 1 jan 2010
Översyn av LPT och LRV: Utredning pågår
Nationellt handlingsprogram för personalrekrytering: Nej
Rekryteringsfrämjande åtgärder för psykiater: Ja vissa
Ett politikområde: Nej
Riktat statsbidrag om 800 miljoner: Ja
Stöd till brukarinflytande uppdrag SoS: Ja
NSPH ekonomiskt stöd i 7 år: Fått och får stöd
Lagparagraf om individuell plan: Finns i lag sedan 1 jan 2010
Lagparagraf om överenskommelser: Finns i lag sedan 1 jan 2010
Lag om Elektronisk kommunikation: Finns i lag

– Vi kan göra så oerhört mycket mer idag, mycket på grund av bättre möjligheter till diagnostik. Tekniken gör det möjligt att i detalj se igenom näthinnan och avbilda med hög upplösning, berättar han.

Men också på behandlingssidan har utvecklingen gått framåt. Ett exempel är åldersrelaterad makula­degeneration, åldersförändringar i gula fläcken, som är den vanligaste orsaken till blindhet i västvärlden. Men i och med det nya läkemedlet Lucentis som kom på marknaden 2007 kan många patienter nu behålla synen.

Bra men dyrt

Stefan Seregard menar att läkemedlet är imponerande och innebär en stor förbättring av patienternas livskvalitet.

– Med Lucentis kan vi både stabilisera och förbättra synen hos patienter som tidigare blev blinda. Baksidan är naturligtvis att läkemedlet både är dyrt och personalkrävande, konstaterar han.

Lucentis sprutas in i ögats glaskropp av en ögonläkare varannan månad. Varje dos kostar drygt 8.900 kronor. Hos 90-95 procent av patienterna stoppas sjukdomsförloppet upp efter ett års regelbunden behandling. Mellan 33 och 40 procent får också bättre syn visar en studie av SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering.

– Det varierar hur många injektioner patienterna behöver. I Stockholm ger vi i snitt sju injektioner per år, men rekordet för en patient är 28 injektioner, berättar Stefan Seregard.

Vissa landsting använder Avastin

Problemet är att det är svårt att i förväg veta vilka patienter som behöver många injektioner.

Landstinget i Stockholm har accepterat att betala för Lucentis vilket innebär kostnader på cirka 35-40 miljoner kronor per år. Men andra landsting har gjort andra bedömningar. I bland annat Blekinge har landstinget av ekonomiska skäl istället valt cancerläkemedlet Avastin som kostar 3.000 kronor per ampull, men som inte har formell evidens för gula fläcken utan primärt är ett läkemedel mot spridd tjocktarmscancer.

En anledning är en amerikansk studie som Sveriges Ögonläkarföreningen står bakom och som visar att Avastin är ett fullgott alternativ till Lucentis för behandling av fuktig maculadegeneration.

Ökad infektionsrisk

Ampullerna är dock tillverkade för intravenöst bruk och innehåller betydligt mer än vad som behövs för en injektion. Fördelas innehållet upp på flera injektioner kan kostnaden sänkas till en tusenlapp per injektion.

– Men det innebär samtidigt en ökad risk för infektioner, säger Stefan Seregard.

När det gäller operation av grå starr som är den absolut vanligaste operationen i Sverige har tekniken förbättrats bland annat genom att operationsöppningarna är mindre och antibiotikaprofylax gör att risken för infektioner minskat.

Mäta ögontrycket inte tillräckligt

Det gamla sättet att diagnosticera glaukom, grön starr, har varit att mäta ögontrycket. Professor Anders Heijel och hans forskargrupp, vid Lunds universitet och UMAS i Malmö, har i en omfattande studie på befolkningen i Skåne bekräftat att en sänkning av ögontrycket är viktigt för att minska sjukdomsprogress.

Problemet är att många individer har ett ögontryck som uppfattas vara i överkant utan glaukom, medan andra personer kan ha ett normalt ögontryck och ändå ha glaukom.

Mäter man bara ögontrycket riskerar friska personer därför att behandlas i onödan, samtidigt som man missar personer som verkligen har glaukom.

Resultaten från den skånska undersökningen har gjort att behandlingen idag är mer individanpassad. En datoriserad synfältsundersökning har utvecklats av Anders Heijl och medarbetare och den används i dag av flertalet glaukomspecialister. Det gör att man kan sätta in insatserna där de gör störst nytta genom att identifiera de patienter som har störst risk för progress av sin glaukomsjukdom.

Att vi får allt fler äldre människor i Sverige gör att många förväntar sig en kraftig ökning av antalet kataraktoperationer. Men Mats Lundström menar att det är svårt att förutse effekterna av åldergruppernas förändringar.

– I dag kan vi operera patienter redan när de insjuknar. Det innebär att vi har ett ökande antal äldre som redan har opererats, konstaterar han.

Dagens höga operationsfrekvens kan därför göra att den förväntade kraftiga ökningen kommer betydligt senare än väntat.

Kataraktregistret ger bra kontroll

Med hjälp av det nationella kataraktregistret som startade i januari 1992 har ögonsjukvården i Sverige bra kontroll över vilken effekt olika åtgärder får, både vad det gäller väntetider och operationsutfall. Något som skulle ha varit svårt att se för den enskilda kliniken eller landstinget. Ett tydligt exempel är det snabba genomslaget för profylaktisk antibiotika i samband med kataraktoperationer.

– 1998-99 kunde vi, genom registret, visa att antibiotikan minskade antalet svåra infektioner i ögongloben till mer än hälften, berättar Mats Lundström.

Genom att sprida informationen vid natio­nella möten och via användarna av registret fick behandlingen ett snabbt genomslag.

– Det har inneburit att flera hundra patienter hittills har undgått att bli blinda, konstaterar Mats Lundström.
Via registret har man också följt hur vård­garantin påverkat operationsfrekvensen.

Kortare operationsköer

Kataraktregistret bildades i samband med den första vårdgarantin och gällde just grå starr. Fram till 1995, när vårdgarantin upphörde, kunde man via registret se hur operationsköerna kortades. Den nya vårdgarantin som kom 2005 fick också den kraftigt genomslag och minskade köerna igen.

Sedan 2003 är kataraktregistret en del av EyeNet Sweden som är ett registercentrum som stöds av SKL. EyeNet Sweden driver i dag tio kvalitetsregister varav fyra handlar om ögonsjukvård. Här finns också kvalitetsregister för trauma, tandvård och neuropsykiatri.

– EyeNet Sweden hjälper andra professioner när de vill starta ett nationellt kvalitetsregister, berättar Mats Lundström.
Det innebär bland annat att man tillhandahåller expertis i registerkunskap, statistik, epidemiologi och förbättringskunskap.

– Vi hjälper också till med driften och den tekniska lösningen, diskuterar idéer, syfte och vad man vill ha ut av registret, berättar Mats Lundström.

Luai Alissa har varit i Sverige i åtta år och talar perfekt svenska. Under sin läkarutbildning i Syrien arbetade han som volontär för Röda Korset och det var när han var på en konferens som Röda Korset höll i Sverige som han mötte sin hustru. Efter ett distansförhållande och besök i varandras länder valde Luai att flytta till Sverige. Han var då klar med sin grundutbildning och hade också gjort det som motsvarar AT-tjänstgöring i Syrien.

– För att jobba i Sverige fick jag komplettera min utbildning och genomgå ett kunskapsprov på Karolinska institut och jag måste också göra svensk AT-tjänstgöring i två år.

Tacksam för AT i dag

Då tyckte han att det var helt onödigt och bara fördröjde möjligheterna att börja specialistutbildningen. Men i dag är han tacksam för dessa två år.

– Jag lärde mig hur det svenska sjukvårdssystemet fungerar och det har underlättat mitt arbete väldigt mycket, konstaterar han.

Idag tycker han att alla läkare som kommer hit från andra länder ska göra AT eller motsvarande.

– Det är viktigt att veta hur allt fungerar inom sjukvården och förenklar möjligheten att klara jobbet, konstaterar han.
Han är imponerad av den svenska sjukvården som han tycker är välfungerande. Mest av allt är han imponerad av att alla i Sverige har tillgång till samma vård.

– Att det är så jämlikt här underlättar jobbet som läkare. Självklart kan allt bli bättre men jämfört med andra länder slipper du fundera över vilken bakgrund patienten har, om de har råd med medicinen eller behandlingen. Efter att ha jobbat i Sverige tror jag att det är svårt att jobba i ett mindre jämlikt land, säger han.

Ökande arbetsbörda

Idag går han sitt tredje år på ST-utbildningen och ska snart börja den kirurgiska delen. Luais fru som ursprungligen kommer från Jordanien är också läkare och går ST-utbildning för neurologer. Hon hamnade i Sverige genom att fadern arbetade för Ericsson. Nu är Luai och hans fru rotade i Sverige och har nyligen fått sitt andra barn.

Luai är medveten om att arbetsbördan för ögonläkare kommer att öka de närmaste åren när många specialister går i pension.

– Jag tror att många utländska läkare framförallt från EU-länderna kommer att söka sig hit. Det är betydligt lättare för dem att snabbt börja tjänstgöra här, konstaterar han.

Han konstaterar att utan utländska ögonläkare skulle Sverige redan i dag ha stor brist inom specialiteten. Av Ögonläkareföreningens drygt 600 aktiva ögonläkare är drygt 80 av utländsk härkomst, en siffra som troligen är ännu högre eftersom många valt att bli svenska medborgare.

Kännbar pensionsavgång

Närmare en tredjedel av landets ögonläkare är över 60 år. De närmaste 10 åren kan bli kännbara, menar Anders Behndig, och varnar för att bristen kommer snabbt när 40-talistgenerationens ögonläkare går i pension samtidigt som befolkningen kommer att behöva mer ögonsjukvård.

– Av någon anledning har vi få läkare i åldergruppen 45-55 år vilket kommer att förstärka bristen ytterligare, konstaterar han.

Många av de sjukdomar som drabbar ögonen är vanligast i hög ålder. Det handlar om grå starr, grön starr, maculadegeneration och diabetesretinopati.

Behovet ökar

Det här innebär att behovet av kontroller, behandlingar och ingrepp ökar kraftigt om några år. Redan i dag är grå starr med över 80 000 operationer per år det vanligaste operativa ingreppet i sjukvården. Medelåldern på patienterna är 73 år och två tredjedelar av patienterna är kvinnor.

– På 80-talet trodde man att det skulle gå att opererar bort köerna. Idag är köerna till stor del borta, men vi behöver ändå ligga kvar på samma höga operationsnivå, konstaterar Anders Behndig.

Idag finns ögonläkare vid nästan alla sjukhus i Sverige, stora som små. Men det kan snabbt förändras.

– Det räcker att några läkare går i pension och vi inte kan ersätta dem, organisationen är sårbar och vi behöver snabbt göra något åt den, säger Anders Behndig.

I Göteborg har sjukhuset tvingats kontakta 27 tidigare friskförklarade patienter sedan det upptäckts att en patolog felbedömt vävnadsprover.
I själva verket visar proverna på förändringar och förstadier till hudcancer. Samtidigt har en patolog i Linköping anmälts sju gånger för att ha missat olika former av cancer, bland annat hudcancer.

Tidigare har Socialstyrelsen bara haft ett fåtal liknande ärenden och frågan är nu om det är den stora bristen på patologer och ökade antalet prover som visar sig som en säkerhetsrisk.

Enligt en undersökning som Cancerfonden publicerade hösten 2010 borde antalet patologer fördubblas för att klara sjukvårdens behov. Bristen märks i alla landsting men är särskilt märkbar i Västa Götaland.

Vid Socialstyrelsens regionala enhet i Jönköping som granskar patologin vid Universitetssjukhuset i Linköping, väntar man fortfarande på en del av underlaget.

– Vi ser över rutiner och eftergranskningar vid kliniken och om man har haft några avvikande problem. Under hösten har vi planerat att göra inspektion vid kliniken, berättar Pavel Ouda, handläggare vid den regionala enheten i Jönköping.