Men den rättigheten är okänd, inte bara för Sveriges miljontals patienter utan även för sjukvården, där det råder en utbredd uppfattning att vård i andra EU-länder kräver både förhandstillstånd av ditt landsting och att vårdgarantitiden gått ut.

Men sanningen är den att EG-rätten ger dig som patient rätt att få samma vård som du får i ditt hemlandsting i vilket EU-land som helst. Redan imorgon.

– Det stämmer. Svenska patienter kan åka vart de vill inom EU och få vård antingen av landets offentliga sjukvård eller av en privat vårdgivare och få den ersatt av Försäkringskassan under förutsättning att patienten är berättigad till motsvarande vård i sitt eget hemlandsting.

Det klara beskedet ger Thomas Allvin, före detta departementssekreterare, som var regeringens sakkunnige expert i förhandlingarna om ett nytt patientrörlighetsdirektiv förra året.

Gäller det all sjukvård, även avancerad specialistvård som canceroperationer och hjärtoperationer?

– Ja, det gäller all vård som patienten kan få i sitt eget landsting. Sverige erkänner EU:s domstolsrättspraxis utan begränsningar.

Behöver inte patienten ett förhandstillstånd från sjukvården i det landsting patienten tillhör?

– Nej, det är bara att åka iväg. Patienten får betala resan själv till kliniken, men vårdkostnaden är Försäkringskassan skyldig att betala i efterhand, med avdrag för svenska patientavgifter.

I Sverige krävs remiss för specialistvård. Behöver inte patienten en sådan från sjukvården i hemlandstinget?

– Nej. Patienten behöver inte ens underrätta landstinget.

Kan patienten låta sig behandlas på en klinik inom EU även innan vårdgarantitiden gått ut?

– Ja, absolut. Försäkringskassan betalar. Rättigheten har inget med väntetider och vårdgarantier att göra.

Patienten kan välja att exempelvis låta sig opereras i Köpenhamn eller Bryssel även om patienten kan få sin behandling nästa dag eller inom en vecka i Sverige. Rättigheten grundar sig på EG-domar som handlar om den fria rörligheten av varor och tjänster inom EU. Så länge det inte finns ett EU-direktiv är det upp till varje land att praktisera EU:s domstolsrättspraxis efter eget huvud. Sverige har valt att följa EG-rätten fullt ut. Det har även bl.a. Nederländerna och Storbritannien.

Begränsningen i de svenska patienternas fria vårdval till vård inom EU är att så länge det saknas ett EU-direktiv, med gemensamma regler för EU:s medlemsstater, är det vårdgivarna i EU-länderna som själva avgör om de vill ta emot svenska patienter.

Men hittar du som patient en klinik som är villig att behandla dig, vilket i de flesta fall är möjligt, så är det okey.

– Du kan även låta dig behandlas av privata vårdgivare i EU-länderna som inte har avtal med det egna landets sjukvårdssystem. Försäkringskassan måste betala den vård du fått i efterhand såvida du skulle fått motsvarande behandling i ditt eget landsting, säger Thomas Allvin.

Hans Ekelund, verksamhetsutvecklare
på Försäkringskassan:

– Vi tillämpar EG-rätten i Sverige sedan 2004 efter en dom i regeringsrätten, det så kallade Jelinek-fallet. EG-rätten medger att medlemsstaterna inför begränsningar, men det har inte Sverige gjort.

– Begränsningarna kan handla om att ersätta enbart poliklinisk vård eller att det ska krävas ett förhandstillstånd. Det har diskuterats i Sverige, men idag tillämpas EG-rätten fullt ut. Det innebär att om patienten skulle fått motsvarande vård i sitt hemlandsting betalar vi ut pengarna för vården i efterskott.

Kriterierna för att Försäkringskassan ska betala vårdkostnaden är att patienten ska vara folkbokförd i Sverige, det ska vara en sjukdom eller ett hälsotillstånd som behandlas inom allmänna sjukvårdssystemet.

Vårdmetoder som används ska vara identiska eller i flera avseenden överenstämma med den behandling som man hade fått i det allmänna sjukvårdssystemet.

Om det inte är identiskt eller överensstämmer i flera avseenden så ska vårdmetoden ha använts av den utländske vårdgivaren i flera års tid och beskrivits i vetenskaplig littreratur.

– Det är här de svåra gränsdragningarna uppstår om vad som är vetenskaplig litteratur och hur vården är beskriven. Normalfallen är sällan några problem, säger Hans Ekelund.

Hur kan EG-rätten om fri rörlighet av varor och tjänster tvinga svenska staten att ersätta svenska patienters köp av vård utomlands med allmänna medel?

– Det finns en rad EG-domar om detta. Vad man kommit fram till, något förenklat, är att om man som medborgare i ett EU-land har tillgång till vård som en ”naturaförmån” i hemlandet så ska man även kunna ta med sig den ”naturaförmånen” och vända sig till en tjänsteleverantör och vårdgivare i ett annat EU-land och få den här vården utförd, säger Hans Ekelund.

Idag utförs en rad operationer av privata vårdgivare i Sverige på grund av resursbrist inom den offentliga sjukvården där patienten väljer att betala med privata pengar. Det kan handla om operationer av överviktiga eller starroperationer. Skulle dessa patienter få operationerna betalda av Försäkringskassan om de utfördes i ett annat EU-land, exempelvis Danmark?

– Ja, vi betalar, såvida det inte handlar om kosmetiska operationer, men handlar det om samma vård som patienten är berättigad till i sitt landsting eller skulle fått en remiss från sitt landsting till ett annat landsting så ersätter vi patienten om han eller hon åker exempelvis till Köpenhamn och får behandlingen utförd där.

Högkostnadsskyddet gäller

– Reglerna är utformade så att patienten får betala samma kostnad för vården som patienten skulle fått betala om vården utförts av landstinget i Sverige, vilket även innebär att högkostnadsskyddet gäller.

Reglerna gäller även för EES-länder så svenska patienter kan också åka till Norge, som är ett EES-land, och få behandlingen ersatt av oss, säger Hans Ekelund.

Hur garanteras kvaliteten om det går att söka vård även av privata vårdgivare som inte har avtal med landets sjukvårdssystem?

– Det är förstås svårt att garantera. Man får lita på de andra ländernas system för säkerhetscertifiering och till syvende och sist är det patientens eget ansvar att bedöma om man ska låta sig behandlas utomlands, säger Thomas Allvin.

Patienterna känner inte till möjligheterna till vård i andra EU-länder och en rundringning som Sjukhusläkaren gjort visar att sjukvården inte gör det heller. Vems ansvar är det att patienterna informeras om sina rättigheter?

Thomas Allvin:

– Jag tycker myndigheterna har en skyldighet att informera patienterna, men landstingen kan inte svära sig fria. Det är ju inom landstingen patienten har sin vanliga läkarkontakt, så jag tycker att de har ett stort ansvar att se till att patienterna informeras om vilka vårdmöjligheter de har.

Nu har det inte gått ut någon information till patienterna. Vad tror du det beror på?

– När det gäller Försäkringskassan är det ju så att man känner sig ”nödd och tvungen” att ersätta patienterna. Det var ju Försäkringskassan som förlorade målet mot Susanne Jelinek i Regeringsrätten. Landstingen har legat på hårt för att det ska införas krav på förhandstillstånd för vård i anrda EU-länder. De vill ha kontroll över patienterna. Det är ju allmänt känt att det till och med kan vara problem mellan landstingen, så de är kanske inte så motiverade att ge den här informationen till patienterna, menar Thomas Allvin.

Enligt företaget har det erfarenhet av flera framgångsrika konsultuppdrag vid Haukelands Universitetssjukhus, Aker och Ullevåls Universitetssjukhus, Asker och Baerums sjukhus i Oslo samt St. Olavs sjukhus i Trondheim. Mantec skriver i sin powerpointpresentation att resultat från projekt visar en produktivitetsökning från 10 till 40 procent och att man lyckats minska bemanningen på kliniknivå från fem till 14 procent.

– Det är ingen redovisning av meriter eller referenser, det är reklam. Ingenstans står var resultaten är hämtade och det saknas grundläggande uppgifter om när, var och hur dessa projekt genomfördes. Det är så ovederhäftigt att man undrar hur landstinget kan ha nöjt sig med detta, säger Lennart Bråbäck.

Sören Lanner är upphandlingschef vid landstinget i Västernorrland. Han kan inte svara på frågan hur ett landsting kan upphandla konsulttjänster för nära 54 miljoner kronor, utan att närmare kontrollera referenser och tidigare erfarenhet.

– Vi hade en muntlig genomgång med Mantec och vi tog också del av en overheadpresentation. Vi ansåg att det räckte, säger Sören Lanner.

Inga uppgifter om att man köpt tjänster av Mantec

Sjukhusläkaren har ringt till några sjukhus som finns redovisade i huvudavtalet och bett dem lämna uppgifter som styrker ett samarbete med Mantec.

Vid St. Olavs sjukhus i Trondheim finns inga uppgifter registrerade om att man köpt tjänster från Mantec eller dotterbolaget Mantec Helse. I ett mejl skriver man att de sökt i flera register efter fakturor från företaget utan att kunna hitta uppgifter som stödjer att sjukhuset anlitat konsultföretaget.

När Sjukhusläkaren ber Mantec om referenser svarar VD:n Göran R Svensson i ett mail att man inte lämnar ut referenser annat än till nya kunder som ber om dem.

Vid Asker och Baerums sjukhus i Oslo hittar man inga uppgifter som stödjer att Mantec anlitats.
Däremot har sjukhuset köpt tjänster av konsultföretaget Habberstad där Thor Gulbrandsen, VD i Mantec Helse tidigare varit anställd. Mellan 2005 och 2006 anlitades Habberstad för att utvärdera ett elektroniskt personaladministrativt system till en kostnad av 380 000 kronor.

Vid Aker samt Ullevåls universitetssjukhus i Oslo har man haft svårt att hitta efterfrågade uppgifter som rör Mantec, men man bekräftar att konsultföretaget Habberstad anlitats för tjänster som rör bland annat rekrytering och resursanalyser.

Vid Ålborg Universitetssjukhus i Danmark bekräftas att Mantec Helse anlitats för att effektivisera verksamheten vid kvinnokliniken.

Hans Madsen är överläkare vid kliniken och menar att Mantec Helse var med att starta ett förändringsarbete.

– Vi hade problem med produktiviteten och den kultur som fanns vid kliniken. Med hjälp av Mantec fick vi kraft att sätta igång ett viktigt förändringsarbete. Men större delen av jobbet gjorde vi själva.

– Vi upplevde konsulterna som väldigt teoretiska och de presenterade beräkningar utifrån matematiska modeller, som bland annat rör bemanning och som var helt orealistiska. Jag vet att jag ofta vände mig till vår chefssjuksköterska med funderingar om vilken erfarenhet de egentligen hade av sjukvård, säger Hans Madsen.

Mantec lämnade aldrig någon slutrapport

När samarbetet med Mantec var klart efterfrågade kvinnokliniken en slutrapport eller en dokumentation av det genomförda projektet.

– Men vi fick aldrig någon rapport eller någon skriftlig redovisning, vilket vi tyckte var förvånande. Vi har fortsatt vårt arbete på egen hand eftersom vi inte uppnått alla våra mål. Mantec hjälpte oss vid starten, men vi har sedan fortsatt själva med förändringsarbetet, säger Hans Madsen.

Mantecs konsulter kostar 85.000 kr i veckan

Mantecs ersättning enligt huvudavtalet, uppgår till
85 000 kronor per konsult och vecka. Kostnaden per konsulttimma är 3 125 kronor exklusive moms samt rese- och logikostnader.

Dyrast för landstinget blir det i Sundsvall där konsultkostnaderna beräknas uppgå till drygt 28 miljoner kronor.

En av dem som arbetade nära Mantec på Sundsvalls sjukhus, men som vill vara anonym med hänvisning till den ovissa och otrygga situation som idag råder, menar att Mantec vid flera tillfällen visade en stor okunskap när det gäller förståelse för hur en kunskapsorganisation som sjukvård fungerar. De använde sig av olika matematiska modeller som mer används inom industrin än inom sjukvård.

Mantec vägrade ange källor
och tidigare referenser

Mantec redogjorde inte heller för sina källor bakom olika besparingsförslag, och när vi efterfrågade dem så blev vi avsnästa med uppmaningen att vi inte alls behövde veta det. Vi frågade också efter på vilka sjukhus de arbetat tidigare, men det ville de inte uppge.

– Det fanns ingen riktig dialog med konsulterna. Vi hade sedan tidigare startat ett framgångsrikt projekt där vi använde oss av Sex Sigma och vi hade utbildat egna projektledare, men det gillade inte Mantec. Samarbetet sprack. Vi hade väldigt svårt att känna förtroende för konsultföretaget.

Många ställer sig nu frågan hur konsultföretaget Mantec AB lyckats få ett ramavtal med landstinget i Västernorrland.

Den andra frågan många ställer sig är varför landstingsstyrelsens ordförande Ewa Söderberg valde att lita mer på konsultföretaget Mantec, framför sjukhuschefen Margaretha Rödén som hade gott anseende och förtroende bland såväl politiker som anställda.

– Vi tycker att det är hemskt det som sker. Trots tuffa sparbeting kunde Margaretha Rödén bibehålla kraften i organisationen och hon hade verksamhetens stöd. Så sparkar man henne och ersätter henne med en impopulär sjukhusdirektör som får anställda att tystna. I dag är det Sigbjörn Olofsson och konsultföretaget Mantec som styr sjukhuset med ett top-down management, säger Lennart Bråbäck, docent i pediatrik och vid FoU-centrum på Sundsvalls sjukhus.

Mantecs tjänster direktupphandlades på våren 2008 efter ett initiativ av dåvarande sjukhusdirektören i Örnsköldsvik, Jan Sundqvist. Huvudavtalet med landstinget tecknades i maj samma år. Den totala kostnaden för hela avtalet som löper ut i slutet av april 2010 är drygt 54 miljoner kronor.

Frågetecken finns kring själva direktupphandlingen och ärendet ligger nu hos Konkurrensverket som granskar om landstinget har brutit mot lagen om offentlig upphandling.

– Det var Jan Sundqvist som öppnade dörrarna för Mantec till Örnsköldsviks sjukhus och till det fortsatta arbetet i landstinget Västernorrland. Det är ett företag som huvudsakligen arbetat inom industrisektorn och innan avtalet tecknades verkar ingen ha tagit reda på vilka erfarenheter och referenser Mantec hade. Vi som arbetar i sjukvården har lärt oss att vi måste använda oss av ett evidensbaserat arbetssätt. Men när det gäller konsultföretag så tycks inte landstinget bry sig om att kontrollera vilken teori eller vetenskap som de lutar sig mot. Hälso- och sjukvård har blivit en lukrativ marknad för snabbväxande konsultföretag, säger Lennart Bråbäck.

Innan Mantec startade sitt uppdrag på Örnsköldsviks sjukhus hade företaget anlitats för konsultuppdrag av Sven Kågevall, tidigare VD för Hägglundskoncernen i Örnsköldsvik och därefter styrelseordförande för BAE systems, där såväl Hägglunds som Bofors ingår. Jan Sundqvist och Sven Kågevall kände varandra och den förre sjukhusdirektören blev tipsad om att Mantec var effektiva konsulter som fick snabba resultat.

Jan Sundqvist som hade ett stort besparingsuppdrag, såg till att teckna ett konsultavtal med Mantec som påbörjade sitt arbete på Ö- viks sjukhus 2008. Men en kort tid senare lämnade Jan Sundqvist sin tjänst som sjukhusdirektör och efterträddes av Sigbjörn Olofsson som tog över samarbetet med Mantec.

Märklig presentation av
förslaget till ny organisation

Efter månader av turbulens och konflikter presenterades den 12 februari förslaget till ny organisation för Sundsvalls sjukhus. Sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson höll en 45 minuter lång genomgång vid tre olika tillfällen.

– Den hölls i en aula som rymmer cirka 200 till 300 personer. Det var knökfullt, folk stod längs väggarna. När Sigbjörn kom in blev det knäpptyst, som i en kyrksal. Så satte han igång och pratade oavbrutet med undantag för några enstaka frågor från de anställda. Efter 45 minuter säger han, ja så var det slut. Och så stänger han locket till sin dator och promenerar iväg. Det är väldigt symboliskt för hans ledarstil, ett auktoritärt ledarskap som är obehagligt, säger Lennart Bråbäck.

Riskananlys ska göras på tre dagar!

Efter presentationen av den nya organisationen får anställda tre dagar på sig att göra en riskanalys.

– Det är väldigt knappt om tid att kunna göra en vettig analys av ett förslag som man tidigare inte har sett, hur kan man tro att man ska kunna uppnå kvalitet i ett sådant arbete, säger Lennart Bråbäck.

Flera som tagit det av förslaget ser ingen större skillnad mellan det förslag som den sparkade sjukhuschefen Margaretha Rödén presenterade och nuvarande förslag.

– Man lämnar efter sig en stor oro och konflikter som tagit kraften ur organisationen och de anställda. Det är skandal det som sker, säger Lennart Bråbäck.

Men det är en sanning som SKL inte ansett vara värd att berätta för Sveriges patienter. Istället skriver SKL så här på hemsidan i en artikel med rubriken ”Hälso- och sjukvård (inklusive tandvård)”: ”För vård på sjukhus har EG-domstolen godkänt att medlemsländerna har system för förhandsbesked, dvs. att patienter får resa utomlands för vård endast efter tillstånd från den egna staten eller försäkringskassan.

Sådana tillstånd måste dock beviljas om patienten inte kan få vården eller minst lika effektiv vård i skälig tid i det egna medlemslandet”.

Den ovinklade sanningen är att EG-domstolen sagt att medlemsländerna själva får bestämma om de vill införa förhandstillstånd eller inte. Den svenska regeringen, tillsammans med flera andra EU-länder, har valt att inte införa förhandstillstånd.

Skandal

– Det är skandal att Sveriges kommuner och landsting försöker föra patienterna bakom ljuset med halvsanningar.

Landstingen är ytterst ansvariga för majoriteten av den vård som ges i Sverige och har därför en demokratisk skyldighet att upplysa patienterna om de vårdmöjligheter som finns, säger Marie Wedin ordförande i Sjukhusläkarföreningen, som kräver att landstingen nu informerar landets patienter och de anställda inom sjukvården ärligt och uppriktigt om patienternas rättigheter till vård i EU.

Marie Wedin är också kritisk till att SKL i sin information försöker dölja vilka omfattande rättigheter patienterna har med ordalag som att patienterna under vissa förutsättningar har rätt till ersättning för vård inom EU.

– Dessa vissa förutsättningar är i själva verket att patienten ska vara folkbokförd i Sverige och skulle fått vården i sitt hemlandsting. Alltså i stort sett samma förutsättningar som gäller för vård i Sverige.

Sjukhusläkaren har också undersökt vilken information landstingen ger på sina hemsidor. Vi har inte lyckats hitta någon som helst information om de svenska patienternas omfattande rätt till vård inom EU.

Hans Ekelund, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan, håller med om att det råder ett ganska omfattande fritt vårdval till vård inom EU för svenska medborgare, till och med till specialistvård. Hans Ekelund upplyser oss till och med i ett mail om att även högkostnadsskyddet gäller.

Men informationen mörkas, inte av Hans Ekelund och Försäkringskassans experter inom myndigheten, de berättar öppet vilka rättigheter som gäller, men ingen i Försäkringskassans högsta ledning eller de som bestämmer Försäkringskassans uppdrag har någonsin tagit sitt ansvar att upplysa Sveriges patienter om de rättigheter de har.

Sjukhusläkaren har gått igenom Försäkringskassans information på hemsidan tillsammans med några patienter. Inte en enda begrep informationen och hur stora rättigheter de har till vård i EU. Carolina Norell, som opererades i Tyskland sökte först information på Försäkringskassan men förstod ingenting. Sedan hittade hon av en slump företaget Facet på nätet och fick hjälp av dem.

Informationen på Försäkringskassans hemsida är vinklad på ett av tre alternativ som svenska patienter har för att få vård inom EU och det är alternativet att söka förhandstillstånd.

Tyvärr har det visat sig att det är inget bra alternativ (om du inte får ett ja). För hela 73 procent av de som ansökte om förhandstillstånd fick avslag, visar statistiken för 2009.

Huvudskälet till detta är att om du söker förhandstillstånd säger reglerna att det då ska vägas in om du kunde fått vården inom rimlig tid i Sverige. Här har praktiken visat att 2-5 års väntetider ansetts rimliga.

Så om du inte vill vänta, litar på vården på någon annan klinik i något annat EU-land och litar på statistiken ska du strunta i landstingen och förhandstillstånd och själv fixa vården.

66 procent av dem som på egen hand ordnade sin vård utanför Sverige i ett annat EU-land fick vårdkostnaderna ersatta i efterhand.

Christer Bark

På Försäkringskassans hemsida finns ett 116-sidigt pdf-dokument om dina rättigheter till vård inom EU under namnet “Vägledning”. Här framgår tydligt att du inte bara har rätt till ersättning i “vissa fall” utan när du huvudsakligen i stort sett skulle fått samma vård i Sverige”.

Men Vägledningen är framtagen för Försäkringskassan anställda som ska använda dokumentet i sina bedömningar och är omöjlig att hitta för en oinvigd.

I Vägledningen framgår klart på sidorna 28-30 alla dina rättigheter. Dokumentet innehåller också en rad intressanta prejudicerande domar.

Sökvägen till det bästa dokumentet när det gäller dina rättigheter, som Sjukhusläkaren hittat, är osannolik: Så håll tungan rätt i mun. Här är sökvägen: www.forsakringskassan.se Klicka på länkarna:/Om Försäkringskassan/Lagar och regler/Vägledningar/…. scrolla ner i listan på vägledningar från 2009 till 2001 och klicka på: “Vårdförmåner i internationella förhållanden”. På sidan 28-30 hittar du dina rättigheter som mörkats.

Det hände att hon inte orkade lämna lägenheten på flera dagar. Men med sikte på operation och med stöd av dietist på Sahlgrenska Universitetssjukhuset lyckades hon under ett år gå ned 26 kilo. Då kom beskedet att hon måste vänta minst två år innan hon kunde bli opererad.

Men Carolina nöjde sig inte med beskedet. Det var nu eller aldrig, hon kände att kroppen tog stryk av övervikten och hon vågade helt enkelt inte vänta längre.

Hittade en utväg av en slump

– Jag surfade runt på nätet och hittade företaget Fecit EU Care som på sin hemsida beskrev möjligheten till snabb operation i Tyskland med ersättning från Försäkringskassan. Carolina tyckte det verkade skumt och kollade att företaget verkligen existerade, betalade skatt och inte var några lycksökare. Hon frågade personalen på Sahlgrenska men ingen visste något om operationer utomlands.

Förstod inte Försäkringskassan

– Jag gick in på Försäkringskassans hemsida för att se om det stod något om vilken vård vi har rätt till inom EU men jag förstod ingenting, berättar Carolina.

När hon fått klart för sig att Fecit EU Care var ett seriöst företag som kunde allt om vilka regler som gäller för sjukvård inom EU, bestämde hon sig för att satsa på operation i Tyskland.

– Jag blev oerhört väl omhändertagen och företaget ordnade allt i detalj, alla kontakter med sjukvården i Tyskland, resa och journaler. De kontaktade också Försäkringskassan och försäkrade sig om att jag skulle få ersättning för mina utlägg, berättade hon.

Börjat ett nytt jobb

Operationen genomfördes för nästan exakt ett år sedan vid Universitetssjukhuset i Frankfurt am Main och Carolina tillbringade totalt fem dagar på sjukhuset. Idag har hon gått ned 60 kilo, ledvärken är borta, hon mår bra och har just börjat ett nytt jobb som miljöinformatör.

– Om jag jämför med svensk sjukvård så fungerade det väldigt bra, säger Carolina.

Operationen genomfördes på en privat avdelning på Universitetssjukhuset och chefnarkosläkaren närvarade eftersom det handlade om en betald privatoperation.

– Jag kollades väldigt noggrann före operationen och jag fick för säkerhets skull stanna ett dygn på IVAavdelningen efteråt, berättar hon.

Innan hon åkte tillbaka till Sverige fick hon en noggrann genomgång med en dietist om hur hon skulle äta efter operationen.

– Det tyska sjukhuset planerade in en kontroll efter tre månader men jag har valt att vända mig till Sahlgrenska för efterkontroll eftersom det är enklare.

Sjukvårdspersonalen här hemma har varit väldigt intresserade och nyfiken på den vård jag fick i Tyskland. Ingen har uttryck något negativ om att jag valde att operera mig utomlands, säger Carolina Norell.

Resan hem efter operationen gick också väldigt smidigt berättar Carolina.

– Jag kördes till en specialgate för att slippa gå så långt och fick en plats i planet nära utgången där det var lätt och ta sig in och ut, berättar hon.

Operationen vid sjukhuset kostade 124 000 kronor. Den kostnaden ersattes helt av Försäkringskassan i Sverige.

– Jag betalade 15 000 kronor för det jobb som Fecit EU Care gjorde. Totalt blev kostnaden för mig och min sambo 25 000 kronor när vi räknade in hans hotellkostnader, resa och mat. Det är ungefär vad det kostar att köpa en begagnad bil, konstaterar hon.

Hon rekommenderar alla som står i kö för obesitasoperation att ta saken i egna händer och operera sig vid något sjukhus inom EU.

– Jag ser operationen som en investering i mig själv. Det är det bästa jag har gjort, säger Carolina.

– Jag gjorde operationen för att återfå hälsan. Hade jag vetat att det fanns en snabbare väg till operation hade jag naturligtvis valt den, säger Monica Andreasson.

I den stödgrupp för fetmaopererade där Monica Andreasson ingår har ingen hört talas om möjligheten att opereras i ett annat EU-land med ersättning från Försäkringskassan.

En av medlemmarna i gruppen valde så sent som för tre månader sedan att låna pengar och opereras privat för 100 000 kronor.

– Hon klarade inte av att köa längre. Det hade ju gått betydligt snabbare och varit mycket billigare för henne att opereras i ett annat EU-land, konstaterar Monica Andreasson.

– Att hela 50 procent anser att mängden fortbildning är otillräcklig känns oroande med tanke på vårdens framtida utveckling, säger Anna Karin Stridsman, (bilden) ledamot i Sjukhusläkarföreningens styrelse.

Kan inte acceptera att bli ett B-lag

– Vi kan inte acceptera att vi i Norrbotten blir ett B-lag inom sjukvården. Det krävs en attitydförändring bland våra chefer och landstingsledningen.

I Norrbotten saknar vi djupa forskartraditioner och medicinska institutioner. Därför är det extra viktig att landstinget tillför resurser så att läkarkåren får möjlighet att åka på kurser och kongresser där sådant kunskapsutbyte sker menar hon.

Läkarförbundets minimimål är tio fortbildningsdagar per år, vilket har varit svårt att uppnå för alla i Norrbotten, säger Anna-Karin Stridsman.

Bakgrunden till Sjukhusläkarföreningens medlemsenkät var det utbildningsstopp som aviserades hösten 2008 och senare genomfördes.

Hotar patientsäkerheten

– I tider av besparingar nedprioriteras ofta fortbildning trots att den är en viktig del i läkarens profession. Brister i kompetensen utgör ett mot patientsäkerheten, menar Anna-Karin Stridsman.

Sjukhusläkarföreningens enkät visar också att det i alltför stor utsträckning saknas rutiner för internutbildning och kunskapsöverföring.

Var fjärde läkare som svarade på enkäten uppgav att det helt saknas rutiner för klinikens internutbildning och hela 43 procent svarade att det inte finns några rutiner för hur läkarkåren ska föra vidare de erhållna kunskaperna från kurser och kongresser till den egna kliniken.

Svaren visar också att det i stort sett inte finns någon tid alls för kunskapsinhämtning från facklitteratur på arbetstid. Medianvärdet i enkäten var 0,75 timme per vecka och var tredje som svarade uppgav att man inte ägnade någon tid alls till att hämta kunskap ur facklitteraturen på arbetstid.

Oklara ersättningsregler

Sjukhusläkarföreningens enkät visar på oklara regler för hur läkarkåren ersätts under fortbildningen. 56 procent fick inget traktamente under den externa fortbildningen, medan 44 procent fick.

– Läkarnas kommentarer visar att synen på fortbildning behöver diskuteras, menar Anna-Karin Stridsman. Ingår fortbildningen i läkarens yrkesoll och ska ersättas som alla annan tjänsteutövning eller inte?

Det verkar som vissa inte vågar begära traktamente av rädsla för att fortbildningen då fryser inne, säger Anna-Karin Stridsman, som menar att fortbildning måste betraktas som vilken tjänsteutövning som helst.

För att slippa vårdköer och få snabb behandling behövs inte längre varken privata sjukförsäkringar eller privata vårdalternativ, där patienten själv betalar.

Genom att välja vård i ett annat EU-land kan bedömning och operation ske inom fyra till sex veckor. Det utlovar Fecit EU Care som har specialiserat sig på att hjälpa patienter att hitta rätt i vården, förmedla kontakter med sjukhus och läkare, översätta journaler och ordna resor till och från sjukhus i Tyskland.

Det handlar inte om privatkliniker utan främst om offentliga Universitetssjukhus i Tyskland som har ledig kapacitet.
De flesta patienter som tar kontakt med Fecit har hittat företaget via internet.

– Hittills har ingen kommit hit efter rekommendation från sjukvården, det tycker jag är sorgligt, säger Christa Sandin.
Hon menar att det handlar om prestige och okunskap när sjukvården låter patienter stå kö i åratal och riskera sin hälsa istället för att upplysa dem om möjligheten att snabbt få vård med ersättning från Försäkringskassan i ett annat EU-land.

De flesta patienter som vänder sig till företaget har stått i kö i åratal i väntan på operation, främst inom ortopedi eller för att få göra en fetma-operation, berättar hon.

– Allra först gör vi en bedömning av om patienten har rätt till ersättning från Försäkringskassan, säger Christa Sandin.

En hel del patienter vänder sig också till Fecit för att få en second opinion, de vill veta vilka behandlingar sjukvården i andra EU-länder förespråkar när det gäller olika livshotande sjukdomstillstånd.
Tillströmningen av patienter som vill ha hjälp att göra fetma-operationer är störst från Skåne och Dalarna. Medan ortopedpatienter med diskbråck och höftproblem kommer från hela landet.

Också magnetröntgenundersökningar som det är långa köer till i Sverige förmedlas av företaget.

Även om de patienter som väljer vård i ett annat EU-land får ersättning från Försäkringskassan för kostnaden för operationen så tar naturligtvis Fecit betalt för sina tjänster.

Kostnader i samband med en ordinär höftoperation eller fetma-operation ligger på cirka 19 000 kronor. För en motsvarande fetma-operation vid ett privat vårdföretag i Sverige får patienten betala drygt 100.000 kronor.

– Vi sammanför tillgång och efterfrågan, säger Christa Sandin, ekonom som ursprungligen kommer från Tyskland, men är bosatt i Sverige sedan 40 år.

Sedan hösten 2008 har företaget förmedlat hjälp till ett 50-tal svenska patienter som tröttnat på de svenska vårdköerna.
Christa Sandin berättar att kunskap, kapacitet och närhet till flygplats har varit vägledande när Fecit har valt vilka sjukhus man samarbetar med.

– Framförallt har det varit viktigt att hitta sjukhus vars vård är likvärdig med den svenska sjukvården, berättar hon.

Det här hjälper Fecit EU Care till med.
• Bedömning av rätt till ersättning.
• Finansieringsmöjligheter.
• Återförsäkringsmöjligheter för vårdkostnaden.
• Val av lämpligt sjukhus i Tyskland.
• Översättning av journaler.
• Resa hemort – sjukhus tur och retur.
• Kontakt med din hemsjukvård.
• Ansökan om ersättning hos Försäkringskassan i
efterhand.
• Uppföljning.
• I vissa fall medicinsk bedömning.
• Second opinion.

Men på socialdepartementet är man tydlig med var ansvaret för patientinformationen ligger.

– Landstingen är ansvariga för att informera patienterna om deras rättigheter. Det svarar Tobias Nilsson, (kd) politiskt sakkunnig hos socialminister Göran Hägglund, på frågan om vem som är skyldig att informera patienterna om deras rättigheter till sjukvård inom EU.

Sjukhusläkaren har förgäves sökt Landstingsförbundets ordförande Anders Knape (m) för att få besked om vilka ambitioner man har som intresseorganisation när det gäller att informera om svenska patienters rätt till vård inom EU.

På landstingen hemsidor saknas helt information om patienternas rättigheter till vård i annat EU-land samtidigt som socialdepartementet hänvisar allt ansvar för information till dem.

– Det här är frågor som landstingen själva har ansvar för, säger Tobias Nilsson.

Men han säger sig också förstå att intresset inte är så stort med tanke på att landstingen vill att regeringen inför krav på förhandsbesked om möjligheterna till vård i annat land. Något som regeringen dock valt att inte göra.

Men Tobias Nilsson tror inte att andelen patienter som reser utomlands för att få sjukvård skulle bli särskilt stort även om informationen om möjligheterna vore bättre.

– De flesta patienter är gamla och multisjuka och vill inte ens åka till ett sjukhus i ett annat landsting för att slippa operationsköerna, säger han.

På Socialdepartementet finns i dag tankar på att låta Sjukvårdupplysningen också svara på icke-medicinska frågor om patienters rättigheter till vård, exempelvis när det gäller vårdgaranti och vårdval. Tobias Nilsson menar att rätten till sjukvård inom EU också skulle kunna passa in här.

Informationen som finns på SKL:s hemsida i dag om svenska patienters möjligheter till vård i annat EU-land är både svårtolkad och missvisande. Varför talar ni inte om vad som gäller för patienterna i Sverige rakt upp och ned i stället?

– Informationen riktar sig i första hand till våra medlemmar, inte till patienter, säger Erik Svanfeldt som handlägger EU-frågor vid SKL.

Han medger att informationen kunde vara tydligare och uppger att han ska se över texten. Men han betonar att avsikten med informationen är att hålla kommuner och landsting informerade om vad sker i EG-domstolen, inte patienterna.

Men landstingen ska väl också ha korrekt och tydlig information så att de kan informera sin personal och sina patienter vad som gäller?

– Informationen kan säkert bli tydligare. Men det handlar inte om någon medveten felaktig information, säger Erik Svanfeldt.

Söker du förhandstillstånd för vård i ett annat EU/EES-land, som landstingen vill att du ska göra, ställs högre krav för att du ska få ersättning.

Det beror på att då gäller andra regler än EG-rätten, som grundar sig på rätten till fri rörlighet för tjänster. Då prövas din ansökan mot om du kan få samma vård inom rimlig tid i Sverige ”med hänsyn till ditt sjukdomstillstånd”.

I praktiken har det hittills inneburit flera års väntan för 10.000-tals patienter och långt flera avslag på rätten till vård i andra EU/EES-länder.

Den enda fördelen med förhandstillstånd är att du slipper ligga ute med pengarna själv och vet att du ersätts fullt ut. Å andra sidan är EG-rätten som Sverige och Försäkringskassan tillämpar sedan 2004 kristallklar.

Har du rätt till vården i ditt hemlandsting så har du rätt till samma vård på vilken klinik som helst i ett EU/EES-land som är villig att ta emot dig och har rätt att få den ersatt av Försäkringskassan.
Det har ingen betydelse om det är en svår cancerbehandling, en vanlig höftledsoperation, en starroperation, eller någon mycket enklare åkomma. Din rätt till vård i vilket EU-land som helst gäller all vård, svår som enkel. Du har dessutom rätt till ersättning för undersökningar, vilket kan vara något att tänka på om du står i kö för en MR-undersökning.

Är du osäker så kräv svar av din läkare eller ta hjälp av någon av de få privata företag som insett dina rättigheter.

Som medborgare i Sverige har du tre möjligheter att få planerad vård i EU/EES-länder:

1. Du kan få en remiss från landstinget.
2. Du kan söka om ett förhandstillstånd hos Försäkringskassan.
3. Du kan skaffa vården själv enligt EG-fördragets artiklar 49 och 50 om fri rörlighet för tjäster.

Söker du förhandstillstånd ska följande vilkor vara uppfyllda enligt Försäkringskassan:

1. Du ska vara folkbokförd i Sverige.

2. Det ska vara möjligt att få vården i Sverige inom det allmänna sjukvårdssystemet.

3. Vården ska ges inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet i det land där vården utförs. Det kravet ställs inte om du söker vården själv enligt EG-rätten. Då har du rätt att få vård även av privata vårdgivare som inte har avtal med det allmänna sjukvårdssystemet.

4. En identisk eller lika effektiv behandling ska inte kunna ges inom normal väntetid i Sverige, med hänsyn till ditt hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp. Söker du själv vård i ett annat EU-land ställs inga sådana krav. Då har väntetider ingen betydelse.

Söker du vård enligt EG-rätten ska följande krav uppfyllas för att du ska få ersättning från Försäkringskassan:

1. Du skulle fått motsvarande vård inom ditt hemlandsting eller genom att ditt hemlandsting remitterat dig till ett annat landsting.
2. Den vårdmetod som används utomlands ska vara identisk eller i flera avseenden överensstämma med en behandling som används inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet. Om vårdmetoden inte är identisk, men överensstämmer i flera avseenden, ska den del av vårdmetoden som inte är identisk ha använts av den utländska vårdigivaren under några års tid, samt ha beskrivits i vetenskaplig medicinsk litteratur.

I Försäkringskassans vägledning för ersättning för vård i annat EU/EES-land står det sammanfattningsvis att ”Försäkringskassan ska bevilja ersättning i efterhand för vård i annat EU/EES-land när huvudsakligen samma vård ges i Sverige”.