Så säger Anna Myredal som polisanmäldes av sjukhusledningen i Varberg för datatintrång då hon på kollegornas uppdrag gick in i en journal för att göra en avvikelsrerapport då en äldre kvinna dog på akuten utan att ha fått träffa en läkare.

I Anna Myredals fall slutade historien lyckligt. Kollegorna och de fackliga respresentanterna ställde upp för henne och efter omfattande kritik i Sjukhusläkaren och lokalpressen tvingades sjukhusledningen att avgå.

Undvek att svara i telefon

Men under lång tid var pressen stor på Anna Myredal.
– Under flera månader svarade jag inte i telefon om jag inte kände igen numret. Jag ville inte bli obehagligt överraskad flera gånger och under en period förväntade jag mig att vad som helst kunde hända. Jag kände mig kränkt av att min heder blev ifrågasatt och förlorade fullständigt tilliten till ledningen. Under sommaren hade jag mina föräldrar på besök och bävade varje dag för att de skulle få läsa om mig på löpsedlarna. Det var pressande.

Vad upplevde du som värst?

– Jag kunde acceptera att jag blev granskad och jag kunde också stått upp för en rättslig prövning om det var befogat, men jag kunde inte acceptera att jag blev illa behandlad eller att jag blev behandlad som en fiende.
Det var obehagligt och skrämmande att under otrevliga former kallas till ett möte med mindre än ett dygns varsel, att inte bli informerad om vad mötet skulle gälla, men däremot informeras om att ”man inte kunde stå för följderna” om jag inte närvarade vid mötet, samt att det var att betrakta som arbetsvägran.

Vad bör andra lära av det som hänt tycker du?

Hur viktigt det är att få stöd i utsatta situationer och att vi faktiskt kan förändra saker – tillsammans är vi starka. Sedan skulle jag vilja säga att de här händelserna visar på vikten av att ha en stark och modig facklig representation på arbetsplatsen. Där vill jag speciellt tacka sjukhusets och medicinklinikens fackliga representanter Thomas Zilling och Niklas Brywe för deras stöd och arbete med dessa frågor och även Johan Vaknäs som tog fram avgörande och ovärderlig fakta om patientdatalagen som visade att sjukhusledningen agerat mot lagen.

Tillbaka på sjukhuset full av optimism

Anna Myredal är idag tillbaka på Varbergs sjukhus bland vänner och kollegor och ser optimistiskt på framtiden. Under den svåraste perioden blev forskningen hennes räddning och den 23 oktober disputerade hon vid Göteborgs universitet med en avhandling som rör hjärt-kärlreglering och kärlstruktur vid lätt förhöjt blodtryck.

Sjukhusläkaren önskar henne lycka till med den fortsatta forskningen och den kliniska karriären och förmedlar gärna hennes favoritordsrpåk: ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”, ett ordspråk som förtjänar att upprepas hur många gånger som helst.

Se också:
”Vi måste vissla ibland, för våra patienter är gamla och sjuka och en del av dem kan knappt viska”

Om en patient söker för exempelvis ont i tån, har läkaren då rätt att läsa andra klinikers journalanteckningar utan att fråga patienten, för att utröna om patienten:
– är allergisk för något?
– har något som tyder på portvinstå, till exempel njursten eller alkoholism?
– läsa på för att få bakgrundsinformation lite i största allmänhet?
• Britt Lagerlund, ledamot i SKL:s arbetsgrupp ”Patientdatalagen i praktiken” som ska föreslå SKL:s nationella riktlinjer.
– Svaret är ja på alla frågorna om uppgifterna är ändamålsenliga för läkarens behandling av patienten och klinikerna tillhör samma vårdgivare. En förutsättning är förstås att patienten inte spärrat uppgifterna, eller att vårdgivaren begränsat läkarens behörighet till någon vårdenhet.
• Camilla Ziegler, chefsjurist på Region Skåne:
– Uppfattningen att det skulle vara nödvändigt att få patientens tillstånd först för att få inhämta uppgifter utanför den egna kliniken är totalt felaktig om syftet är ändamålsenligt och informationen finns hos läkarens vårdgivare.

I Skåne är Region Skåne vårdgivare för alla landstingsanställda läkare idag och därmed ett enda sekretessområde, så det är helt tillåtet för en ortoped i Ängelholm att gå in i patientens journal på medicinkliniken i Helsingborg eller en vårdcentral i Sjöbo utan att först fråga patienten, såvida patienten inte spärrat sin journal på medicinkliniken eller vårdcentralen i Sjöbo.
• Magnus Bergström, IT-säkerhetsspecialist
på Datainspektionen:
– Frågor om vad som är en arbetsuppgift och hur vården ska bedrivas lägger vi oss inte i. Däremot kräver vi att det ska finnas informationssäkerhetssystem. Läkaren ska till exempel inte få se allt med en gång i en journal från en annan vårdenhet utan att tvingas att göra aktiva val. Det ska framgå om patienter spärrat informationen, det ska finnas system för att utdela behörigheter till personalen och system för att kontrollera inloggningar.
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Om det är en vårdgivare som har flera olika kliniker eller motsvarande inom sin verksamhet och uppgifterna inte är spärrade, så får läkaren ta del av uppgifterna, såvida de behövs för att ge den aktuella vården.
• Sjukhusläkarens kommentar: Patientdatalagen ger inte patienterma rätten till journalen, den tillhör fortfarande vårdgivaren. Patientdatalagen ger patienterna rätt att spärra journaluppgifter hos andra vårdenheter och andra vårdprocesser inom en och samma vårdgivare, men inte på den klinik där patienten behandlas.

Vad är syftet med patientdatalagen?
• Så skriver regeringen på Socialdepartementets hemsida:
Den nya lagen ska göra det möjligt för vårdpersonal och patient att få en samlad bild av patientens vårdhistorik, oavsett hur många eller vilka vårdgivare patienten har.
• Så står det i patientdatalagen §2:
Informationshantering inom hälso- och sjukvården ska vara organiserad så att den tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. Personuppgifter ska utformas och i övrigt behandlas så att patienters och övriga registrerades integritet respekteras.

Kan man som läkare gå in och läsa sin egen journal?
• Pål Resare; Socialstyrelsen:
– Nej, när läkaren är patient gäller samma regler som för alla andra patienter.

Kan en senior läkare med stort ansvar och kunnande gå in i en journal för att kontrollera vad yngre oerfarna läkare gjort, vid exempelvis en operation där den seniora läkaren inte var närvarande.
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Läkaren bör be att få ett formellt uppdrag från verksamhetschefen, med ett sådant uppdrag skulle han bättre kunna bidra till att systematiskt utveckla kvaliteten på kliniken. Det är verksamhetschefen som bestämmer hur en uppföljning ska gå till.
• Camilla Ziegler, chefsjurist i Region Skåne:
– Läkaren bör gå till verksamhetschfen och få ett specificerat uppdrag, eftersom det är verksamhetschefen som bestämmer läkarens uppdrag och arbetsuppgifter.

Bryter dagens morgonmöten på klinikerna där personuppgifter röjs mot lagen? Vid mötena är många läkare närvarande som då får reda på uppgifter om patienter som de inte deltar i vården av.
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Morgonmöten är okey. De är att likna vid ronder. De är en del i det vardagliga kliniska arbetet som hälso- och sjukvårdspersonalen behöver delta i för att få kunskap om inneliggande patienter vårdbehov. På så vis kan man säga att alla som deltar på morgonmötet är delaktiga i vården, även kandidater. Om det skulle vara en ren utbildningssituation så måste patientuppgiftena avidentifieras.
• Magnus Bergström, Datainspektionen:
– Inte en fråga för datainspektionen.

Min granne ber om hjälp med ett recept. Får jag gå in i journalen och läsa på om grannen innan jag skriver ut receptet?
• Pål Resare, Socialstyrelsen: – Ja, grannen är som vilken patient som helst, men läkaren får bara ta del av de uppgifter som är nödvändiga för att kunna skriva ut receptet.

Vad har patienten rätt att läsa i journalen om patienten vänder sig till sjukhuset eller annan sjukvårdsinrättning?
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– I princip allting, men först efter att det gjorts en ”sekretssprövning”.
• Anna Åberg, SKL: Som huvudregel har patienten
rätt att läsa hela journalen, såvida inget ska skyddas av sekretess-skäl.

Vilken rätt har patienten att få direktåtkomst till sin egen journal via Internet?
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Först och främst är det frivilligt för vårdgivaren att åstadkomma en sådan uppkoppling. Det inte frågan om en online direktåtkomst, utan det måste vara en viss fördröjning i åtkomst till uppgifter som är skyddade av sekretess eller tystnadsplikt för det ska ske en förhandsgranskning först. Det är vårdgivaren som bestämmer vad som ska lämnas ut via direktåtkomst så det kan bli lite olika mellan olika vårdgivare.
• Anna Åberg, SKL:
– Patienten har ingen rätt att få direktåtkomst till journalen enligt lagen, men vårdgivaren har möjlighet att medge det.
• Magnus Bergström, Datainspektionen:
– Ingen, men om vårdgivaren medger det så säger lagstiftningen och Socialstyrelsens föreskrifter att åtkomsten måste föregås av stark autentisering till exempel e-legitimation och så ska uppgifterna krypteras vid överföringen.

Kan patienten kräva att få se vem som varit inne i journalen?
• Sjukhusläkaren: Nej, det finns ingen skyldighet i lagen att lämna ut vem som varit inne i journalen. Lagen säger att det av logguppgifterna ska framgå från vilken vårdenhet och vid vilken tidpunkt någon varit inne journalen.
Informationen ska vara utformad så att patienten kan göra en bedömning om inloggningen varit befogad eller inte, men lagen kräver inte att vårdgivaren lämnar ut vem som varit inne i journalen.
Patienten kan dock begära att få reda på det med stöd av tryckfrihetsförordningen om det är en offentlig vårdgivare, exempelvis landstinget, eftersom logglistorna är allmänna handlingar.
När det gäller privata vårdgivare har patienten inte den möjligheten. Vårdgivaren, exempelvis ett landsting, kan emellertid själv bestämma att lämna ut vem som varit inne i journalen om patienten vill se loggen.
SKL kommer troligtvis att rekommendera landsting och kommuner det.

Kan patienten överklaga om patienten inte får ut alla uppgifter via Internet?
•Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Ja, på samma sätt som om man begär att få ut en journal och inte får det men först bör man vända sig till vårdgivaren och begära att få ut uppgifterna på vanligt sätt, så kan man överklaga till länsrätten. För att kunna överklaga ska man också begära att få ett beslut från vårdgivaren på samma sätt som tidigare.
• Anna Åberg, SKL: Inte som jag ser det eftersom detta är frivilligt från landstingets sida.
• Magnus Bergsgtröm, Datainspektionen:
– Det finns ingen skyldighet.för vårdgivaren att lämna ut uppgifter elektroniskt. Det räcker för vårdgivaren att svara: Här medger vi inte åtkomst via Internet. Punkt. Men patienten kan ju alltid kräva att få läsa journalen på papper som vanligt.

Får man läsa på om patienter som ligger inne på avdelning inför ett nattjourspass?
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Ja. Hälso- och sjukvårdspersonalen behöver skapa sig en uppfattning om vilka patienter som de ska ha ansvar för över natten för att kunna vidta nödvändiga vårdåtgärder.
• Anna Åberg, SKL: Ja, om man deltar i vården av patienterna.
• Magnus Bergström, Datainspektionen:
– Inte en fråga för datainspektionen.

Hur långt in i patientjournalen får man i så fall läsa?
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Läkaren får läsa allt som har relevans för den aktuella behandlingen.

Vid ett jourpass på akuten undersöker läkaren en patient som läkaren inte minns efternamnet på dagen därpå när läkaren vill göra en uppföljning. Kan läkarens söka på Elsa född 1924 och titta i alla journaler där patienten heter Elsa och är född 1924 för att hitta sin patient.
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Nej, man måste ha klarare uppgifter när man ska söka. I det här fallet bör läkaren kanske kontakta akuten igen och höra om någon har mer precisa uppgifter innan läkaren börja söka.

Jag får allt oftare mail från mina patienter med frågor om allt från att de vill boka en ny tid till att de vill ha svar om diagnoser och undersökningsresultat? Vi har inget speciellt IT-system för detta, men jag skulle gärna vilja svara mina patienter på deras frågor. Är det okey?
• Magnus Bergström, Datainspektionen:
Det finns inget förbud mot e-post om man vidtar rätt säkerhetsåtgärder, men det är besvärligt och tekniskt mycket komplicerat att använda e-post och leva upp till säkerhetskraven. Problemet är att e-postprotokollet inte innehåller några säkerhetsmekanismer som gör att man vet vem som läser mailet och var.
Det är svårt att garantera att det vid överföringen inte hamnar hos någon obehörig. Om man skickar till någon annan än patienten kan patientsekretessen åsidosättas. Man får svara, men då måste svaret kryperas och då måste patienten ha en kryptoprogramvara och ge nyckeln till läkaren. Ett enklare alternativ är en portallösning.

Hur stor är risken att läkaren kommer att drunkna i informationssamtal och administration, eftersom vårdgivaren enligt lagen har skyldighet att informera patienterna om deras rätt att spärra uppgifter?
• Britt Lagerlund, informationssäkerhetsschef och personuppgiftsombud i Region Skåne:
– Jag tror att informationen om att man har sammanhållen journalföring kommer att ske med informationsbroschyrer eller anslagstavlor.
Problemet med dem är att samarbetena med andra vårdgivare förändras, så det mest hållbara kanske blir anslagstavlor till en förteckning på webbsidor där det aktuella läget framgår med vilka man har sammanhållen journalföring och vad som ingår. Jag tror inte att det kommer att bli något som läkaren behöver diskutera med patienterna vid varje läkarbesök, men tar patienten upp frågan om spärrar så måste såklart läkaren svara på frågorma.
• Sjukhusläkarens kommentar:
Patienten har enligt lagen möjlighet att vid varje vårdepisod spärra journalhandlingar för andra vårdgivare, men lagen är konstruerad som en opt-out-möjlighet. Säger patienten inte uttryckligen att han eller hon vill spärra journaluppgifter så anses patienten ha givit ett tyst samtycke.
Patienten måste dock på något sätt informeras av vårdgivaren om rätten att spärra journaluppgifter.
I propositionen till patientdatalagen skriver regeringen att det inte generellt kan anges hur informationen ska lämnas till patienten, men att regeringen förutsätter att hälso- och sjukvårdens aktörer hittar lämpliga former.

Jag har hört att patientdatalagen innebär att patienter kan spärra journalen – kan ni utveckla det?
• Sjukhusläkaren: Patientdatalagen kan
liknas vid ett mynt med två sidor.
Samtidigt som lagen ger hälso- och sjukvårdspersonalen utökade möjligheter att komma åt patienternas hela vårdhistorik med den nya IT-teknologin så får patienterna också fler möjligheter att spärra journaluppgifter om de så önskar av integritetsskäl.

En patient har enligt den nya lagen tre möjligheter att spärra journaluppgifter.
1. Patienten kan spärra hela journalen eller delar av den när det gäller sammanhållen journalföring, det vill säga att uppgifter inte får lämnas ut från en vårdgivare till en annan.
2. Patienten kan enligt paragrafen om inre sekretess i patientdatalagen spärra journaluppgifter mellan vårdenheter hos en och samma vårdgivare.
En vårdenhet är enligt Socialstyrelsens definition en enhet som bedriver hälso- och sjukvård. Enligt lagen bestämmer vårdgivarna själva hur de vill organisera sig och hur de definierar en vårdenhet. Definitionerna kan vara olika, men en defintion måste alla vårdgivare göra.
I Region Skåne har man gjort ett tillägg till Socialstyrelsens definition, som är densamma som SKL:s nationella grupp föreslår och det är att lägga till att en vårdenhet är en enhet som bedriver hälso- och sjukvård och som har en verksamhetschef eller motsvarande. Det innebär att en vårdenhet kan vara allt från flera sammanslagna kliniker med många hundra anställda till en liten klinik med endast en handfull anställda.
3. Patienten kan enligt lagen också spärra journaluppgifter mellan olika vårdprocesser.

Kan en läkare ta del av patientuppgifter även om de är spärrade?
• Sjukhusläkaren: Ja, om patienten samtycker vid vårdtillfället eller om det vid en nödsituation inte går att få patientens samtycke och informationen kan antas ha betydelse för den vård som patienten oundgängligen behöver.Vad som är oundgängligt kommer att få fastställas i praxis av Socialstyrelsen, men förarbetena till lagen talar om livsfara eller att patienten riskerar att invalidiseras.
• Magnus Bergström, Datainspektionen: Här bör man observera att det står att det är tillåtet att inhämta uppgifterna om de KAN ANTAS ha betydelse för den vård som patienten oundgängligen behöver. Det kanske visar sig att uppgifterna inte behövdes, men det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen inte av rädsla att göra fel låter bli att inhämta uppgifter som de tror är nödvändiga för oundgänglig vård. Har personalen en rimlig förklaring så begår de inget fel enligt min bedömning.

Hur ska läkaren agera om läkaren behöver komma åt spärrade uppgifter?
• Sjukhusläkaren: I det första skedet ska läkaren få ett meddelande att det finns spärrade uppgifter. Om läkaren då gör ett aktivt val att gå vidare får han eller hon besked om hos vilken vårdgivare de spärrade uppgifterna finns. Av det ska läkaren göra ytterligare ett aktiv val om han eller hon kan tänkas behöver uppgifterna från just den vårdgivaren.
Om läkaren anser att uppgifterna kan behövas ska han eller hon begära att vårdgivaren som spärrat uppgifterna häver spärren.

Om jag remitterat en patient – har jag då rätt att gå in i journalen och se hur patienten blev handlagd?
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Det ska inte göras på eget bevåg utan enligt fastlagda rutiner. Verksamhetschefen har enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ansvar för remisser för patienter ansvar för att göra upp rutiner hur det här ska gå till så att man har en viss kontroll av de patienter som remitterats till andra verksamheter.

Vid sökningar efter patient är det inte ovanligt att man kommer fel eftersom det till och från är nödvändigt och viktigt att söka med ofullständiga uppgifter. Hur ska man agera för att inte begå lagbrott?
• Pål Resare, Socialstyrelsen: Det är inte lätt att svara på det, men när man kontrollerar en logg så ser man ju hur länge patienten varit inne i journalen. Var det inte läkarens patient bör läkaren märka det ganska snabbt.

Hur mycket ansvar har min verksamhetschef?
• Sjukhusläkaren: Det gäller att skaffa sig en bra verksamhetschef för verksamhetschefen har tilldelats stort ansvar i patientdatalagen.
Verksamhetscherfen ska inte bara ansvara för att det finns säkerhetssystem med ändamålsenliga behörigheter och loggar utan verksamhetschefen ska också enligt Socialstyrelsens föreskrifter ta fram och fastställa rutiner för hur det systematiska kvalitetsarbetet kontinuerligt ska bedrivas och följas upp. Verksamhetschefen ska också formulera mål och se till att de nås. Det hänger även på verksamhetschefen att informera personalen om vad som gäller.

Särskilt läkare under vidareutbildning, AT-ST, men även behandlande läkare söker efter information om de patienter de handlagt till exempel via akuten. När upphör en vårdrelation?
• Pål Resare, Socialstyrelsen:
– Det är tillåtet så länge som man fortfarande har en vårdrelation till patienten eller har vårdgivarens uppdrag att följa upp sina patienter. Vårdrelationen upphör när man inte längre är inblandad i vården av den aktuella patienten eller/och inte har några kvarvarande arbetsuppgifter att utföra i anslutning till vården.

Jag arbetar som ortoped och har hört att det ska gå att komma åt journaluppgifter elektroniskt från alla kliniker i mitt landsting. Hur ska det fungera? Är det fritt fram eller finns det begränsningar?
• Sjukhusläkaren: Det är inte fritt fram. Förutsättningen är att landstinget har ett fungerande säkerhetssystem och bland annat utdelat behörigheter till de anställda där var och en inte fått mer behörighet än vad man behöver föra att fullgöra sina arbetsuppgifter.
Det ska också finnas ett system som tvingar dig att göra aktiva val.
Datainspektionen tillåter inte att du som ortoped, när du loggar in på patientens journal på medicnikliniken, får se all information om patienten i det första skedet.
Journalsystemet måste vara uppbygt i skikt så att du kan göra aktiva val om vad du anser dig behöva veta.
Dessutom har vårdgivaren ansvar att det finns ett system som kan kontrollera dina inloggningar.
Men finns dessa säkerhetssystem är det rätt att du kan hämta uppgifter om din patient elektroniskt hos andra vårdenheter hos den vårdgivare där du arbetar om du behöver uppgifterna i jobbet och patienten inte spärrat dem.

Om patienten säger till en enskild läkare att han eller hon vill spärra uppgifter är det då läkarens skyldighet att göra det omedelbart?
• Britt Lagerlund, SKL:
– Ja.

Vem ska ta diskussionen med patienten om konsekvenserna?
• Britt Lagerlund, SKL:
Det kan jag inte svara på. Ansvaret för rutinerna ligger på verksamhetschefen.

Till vem ska patienten vända sig för att få informationen spärrad?
• Britt Lagerlund, SKL:
– I första hand till den enhet där man varit eftersom det idag saknas färdiga rutiner för att uppfylla kraven, men i framtiden ska patienten inte behöva gå till alla enheter separat och begära spärrar utan patienten måste kunna vända sig centralt till Region Skåne i vårt fall. Men det är en stor utmaning och det krävs mycket utvecklingsarbete i verksamheten för att både dra nytta av möjligheterna och kunna uppfylla kraven i patientdatalagen.

Vad menas med inre sekretess?
• Sjukhusläkaren: Med inre sekretess menas vanligen att personalen inom en verksamhet inte får – muntligen eller på något annat sätt – lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater.
Den enskilde läkaren har dessutom enligt lagen ett personligt ansvar som innebär att läkaren måste se till att andra inte kommer åt uppgifter om hans eller hennes patienter, vilket exempelvis innebär att läkaren ska logga ut sin dator då den lämnas obevakad och att inte själv försöka tillskansa sig uppgifter om personer som läkaren inte behöver för sitt eget arbete.

Tandvården har ett utmärkt system med sms-påminnelser. Skulle det kunna fungera inom hälso- och sjukvården?
• Magnus Bergström, Datainspektionen:
– På hälso- och sjukvårdens område innebär det juridiskt att det sker hantering av patientuppgifter över öppna nät. Såsom regelverket är utformat idag, så finns det inga möjligheter till säkerhetsåtgärder i sms och bör därför inte användas.

Vad är det för skillnad på vårdgivare och vårdenhet?
Sjukhusläkaren: En vårdgivare är en statlig myndighet, landsting, kommun eller annan juridisk person (privat vårdgivare) som bedriver hälso- och sjukvård.
Vårdgivaren bestämmer själv hur organisationen ska se ut och hur många vårdenheter man vill ha. Det betyder att vårdenheter kan vara olika stora. En vårdenhet kan vara allt från flera kliniker med en och samma verksamhetschef till mycket små kliniker med en verksamhetschef.

Vad är ”sammanhållen journalföring” för något?
• Sjukhusläkaren: Det är ett elektroniskt system som gör det möjligt för en vårdgivare att ge eller få direktåtkomst till personuppgifter hos en annan vårdgivare.
Det innebär inte att vårdgivarna för en gemensam journal. Varje vårdgivare för sin egen journal. Läkaren har inte heller rätt att skriva i den andre vårdgivarens journal.
Sammanhållen journalföring är frivillig. En vårdgivare väljer själv vilka andra vårdgivare man vill teckna avtal med om sammahållen journalföring och hur omfattande den ska vara.
Man kan sluta avtal om att ha sammanhållen journalföring om allt från all patientdokumentation till bara exempelvis labbresultat.
Idag ställer landstingen krav på privata vårdgivare vid upphandlingen att de ska medge sammanhållen journalföring med landstinget.

Vad menas med direktåtkomst. Det verkar som det betyder olika saker?
• Sjukhusläkaren: Du har helt rätt. Det har rått förvirring. Begreppet direktåtkomst har använts av olika myndigheter på olika sätt, men nu har man enats om att begreppet direktåtkomst ska användas då någon får elektronisk åtkomst till information hos en annan vårdgivare eller då patienten utifrån får direktåtkomst till journalen via nätet.
När du hämtar information inom din egen vårdgivare, exempelvis mellan två kliniker, ska det i fotsättningen kallas elektronisk åtkomst.
Se också
Patientdatalagen en rysare, eller rysligt bra?

Förhållandena inom Region Skåne blev något av en chock för Christina Möll.
Nu tar hon bladet från munnen i Sjukhusläkaren.

”Man använde sig av den juridiska enheten när det var bekvämt”

– Det fanns mycket lite respekt för lagar och förordningar och ledningen tog inte kränkningar av lagen om offentlig upphandling på allvar. Man använde sig av den juridiska enheten när det var bekvämt och struntade i den när det var obekvämt. Det som gjorde mig mest upprörd var regiondirektören Sören Olofssons kallsinnighet inför den information som lämnades av oss på den juridiska enheten.

– Man förväntade sig nog att jag skulle hålla tyst och till slut foga mig, men det var omöjligt för mig att fortsätta. Hade jag suttit kvar hade man med all sannolikhet pekat på mig som chefsjurist som garant för att det skulle ha gått rätt till, så det var viktigt att gå innan, säger Christina Möll.

När hon anställdes så var tongångarna annorlunda. En av hennes huvuduppgifter skulle bli att komma tillrätta med de hårt kritiserade upphandlingsrutiner som rådde inom Region Skåne, men när det kom till kritan fanns inget egentligt intresse av det, menar hon.

Såväl regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein som regiondirektören Sören Olofsson kände till att direktupphandlingarna inte sköttes på ett korrekt sätt, men det visade sig att den arbetskultur man hade vant sig vid tänkte man inte överge.
– Faktum är att det har kunnat löna sig att bryta mot lagen eftersom det inte funnits några påföljder och det är alla medvetna om, menar Christina Möll.

Upprensning på gång

Men i mitten av nästa år träder EU:s rättsmedelsdirektiv i kraft och då blir alla avtal som är upphandlade i strid med lagen ogiltiga och kommer att betraktas som icke-existerande. Finansdepartement har också varit väldigt tydligt och sagt att man vill ha ett stopp för brotten mot lagen om offentlig upphandling. I samband med att den nya lagen träder i kraft införs en marknadsskadeavgift för upphandlingar som bryter mot lagen.

– Så det kommer att bli en upprensning av de förhållanden som bland annat rått i Skåne, hoppas Christina Möll.

Hur stora avgifterna blir är fortfarande oklart då implementeringen av EU-direkitvet i upphandlingsrätten är ute på remiss.

Det blir Konkurrensverket som ska hålla koll på att lagen följs och det ska också göras en kraftsamling på färre länsrätter med högre kompetens.
Regiondirektören, Sören Olofsson, säger till Sjukhusläkaren att han inte kan kommentera Christina Mölls kritik och varför hon avgick eftersom han är arbetsgivare och inte kan gå i svaromål.

Se också:
• ”Svårt att hitta lyckade fusioner”
• Toppadvokat har JO-anmält Region Skåne
• Mannen bakom Lean i Lund hoppar av
• I november kom beslutet som ledningen lovat aldrig skulle tas
• Jerker Swanstein sprängde skalan
• ”Arbetsgrupperna där de anställda skulle få säga sin mening var en demokratisk skenmanöver”

Det visar Synovates färska läsarundersökning för 2009

Synovate konstaterar att läsarna har en grundmurad mycket positiv inställning till tidningen under 2000-talet. De starkaste attityderna är att Sjukhusläkaren vågar ifrågasätta (vilket är en ny styrka), är aktuell och trovärdig. Nästan två av tre läsare kan tänka sig att rekommendera tidningen till kollegor.

Undersökningen visar att läsarna läser tidningen i stor utsträckning, likväl som man läser mycket i tidningen. Synovate konstaterar att undersökningsreultatet visar att redaktionen förstår sin målgrupp.

Men det är inte alla som tycker att Sjukhusläkaren är bra. Sex av 600 läsare i undersökningen tycker att tidningen är mycket dålig.

Synovates läsarundersökning 2009 har också ställt frågor hur läsekretsen uppfattar Sjukhusläkarens konkurrenter. Svaren visar att Sjukhusläkaren tillsammans med Läkartidningen är de tidningar som läses överlägset mest i målgruppen.

Cirka åtta av tio sjukhusläkare läser hälften eller fler av numren av Sjukhusläkaren och Läkartidningen. Alla andra konkurrenter kommer långt efter.

Synovate konstaterar att Dagens Medicin tappat mark ordentligt bland målgruppen sjukhusläkare sedan 2006.

Bara 29 procent av sjukhusläkarna läser idag hälften eller fler nummer av Dagens Medicin, vilket är tio procent färre än 2006 då siffran var 39 procent.

Undersökningen visar också att tidningar som Incitament, Medicinsk Access och Läkemedelsvärlden har väldigt få sjukhusläkare som läsare.

Drygt sju av tio läsare anser att Sjukhusläkaren är aktuell och trovärdig och två av tre tycker att tidningen vågar vara ifrågasättande.

– När man vågar ifrågasätta och sticka ut hakan, är det ju lätt att stöta bort läsare med bestämda åsikter. Så det är extra glädjande att läsekretsen tycker att vi är tillförlitliga när vi ifrågasätter för att få igång en debatt för förbättringar inom sjukvården.

– Intressant är också att så många som 42 procent av läsarna anser att man har nytta av tidningen i arbetet, vilket är en ökning med sex procent sedan 2006. Det är en remarkabel siffra med tanke på att tidningen har 100-procentig fokus på sjukvårdspolitisk bevakning och valt bort alla medicinska frågeställningar och nöjesjournalistik som lockar till läsning. Det är uppenbart att behovet är stort av en ifrågasättande journalistik om sjukvårdens organisation, säger Thomas Zilling.

Undersökningsföretaget Synovates slutomdöme är att Sjukhusläkaren behållit sin grundmurade popularitet bland läsarna och sedan 2006 dragit ifrån konkurrenttidningar som Dagens Medicin.

Sjukhusläkaren allt populärare Dagens Medicin tap

par mark
22 procent av läsarna ger Sjukhusläkaren toppbetyget 5, vilket gör Sjukhusläkaren till bäst i klassen!
Bara nio procent av sjukhusläkarna ger Dagens Medicin en femma. Som tvåa kommer Läkartidningen med 19 procent. Incitament får toppbetyg av endast 3 procent av sjukhusläkarna och bara 1 procent ger toppbetyg till tidningar som Medicinsk Access och Läkemedelsvärlden.

Per Gunnar Holmgren lämnade för några veckor sedan sitt livsverk Dagens Medicin för att bli chef för Nobel Web AB.

Största besvikelsen är Alliansregeringen menar han.
Per Gunnar Holmgren mottog priset, en statyett och blommor med orden:
– Jag har har varit med och drivit många frågor och många debatter under mina 15 år på Dagens Medicin, men inte riskerat på samma sätt, som gänget som nyss tog emot priset som ”Årets Visslare”.

Man kan riskera att bli lite ensam, man kan riskera att bli pekad finger åt, men det får aldrig samma konsekvenser som för er som är inne i verksamheten. Därför är jag extra imponerad av det ni gjort.

Per Gunnar Holmgren gladdes åt priset och såg utmärkelsen som en bekräftelse för den fria debatten och den aktiva sakliga nyhetsförmedlingen som är speciellt viktig i en så stor och föränderlig samhällssektor som sjukvården, menade han.

Per Gunnar Holmgren avslutade med att tacka Dagens Medicins aktiva läsare som kommit med så många goda idéer genom åren.

Sjukhusläkaren önskar honom lycka till i det nya spännande uppdraget att uppmuntra allmänheten och framförallt de yngre i gymnasieåldern att intressera sig för kunskap, högre utbildning och forskning.
Se också:
• ”Den borgerliga Alliansregeringen är största besvikelsen”
• Starten blev kaotisk för Dagens Medicin

Anna Myredal var den läkare som på felaktiga grunder polisanmäldes för dataintrång av sjukhusledningen då hon på kollegornas uppmaning skulle skriva en avvikelserapport.

– Men det är två personer i Varberg om förtjänar det här priset bättre än jag, som har jobbat med de här frågorna i många år och de är här idag, sade Anna Myredal i sitt tacktal och bad kollegorna på medicinkliniken Niklas Brywe och Johan Vaktnäs, under publikens applåder, komma upp på scenen och dela priset med henne.

I en intervju berättar Anna Myredal hur viktigt stödet från kollegorna var under den hemska tiden då hon varje dag bävade för att få se sitt namn på loklaltidningarnas löpsedlar och hotades av en rättslig process.

Karin Båtelson, vice ordförande i Sjukhusläkarföreningen påpekade också det ovanliga i Varbergsfallet då hon presenterade pristagaren Anna Myredal:
– Hela historien har varit hemsk, men det finns något mycket fint i den här historien och det är att för ovanlighetens skull har en visslare stöttats av kollegor och medarbetare. Både sjukgymnaster, arbetsterapeuter, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare har uttalat sitt stöd till Anna Myredal i pressen och även krävt ledningens avgång med namnlistor.

Karin Båtelson kunde också avslöja nyheten att Socialstyrelsen dagen före prisutdelning blivit klar med sitt svar efter den inspektion som gjordes på sjukhuset i Varberg när det stormade som värst och att Socialstyrelsen i svaret ger gruppen läkare som protesterat rätt i allt.

Sjukhuset kritiseras för platsbrist, brist på vårdkoordinator och att läkarna tvingats utföra arbetsuppgifter som man känt att man inte har utbildning för. Varbergs sjukhus har nu till mars 2010 på sig att åtgärda bristerna.
– Det är ett väldigt skönt kvitto för läkarna att de handlat rätt och att det lönar sig att vissla även om man anklagas för att vara gnällig och besvärlig, sade Karin Båtelson, som hittade ytterligare en ljuspunkt.
– Facket i Varberg har fått fler medlemmar.

Se också:
”Jag kommer aldrig att glömma att det fanns människor som var beredda att stå upp för mig”

Alltsedan Sören Olofsson tillträdde som regiondirektör har omfattande kritik mot hans ledarstil och arbetsmetoder framförts.

De fackliga företrädarna har i omgångar kritiserat ledningen i Region Skåne för att inte ha fått tagit del av det utredningsunderlag som beslutet om sammanslagningen vilar på och som tagits fram av konsultföretaget McKinsey.

I Sjukhusläkaren har Sjukhusläkarföreningens ordförande Marie Wedin bland annat i ett öppet brev krävt att Sören Olofsson skulle lägga korten på bordet. Ännu har inget svar kommit.

I somras riktade revisorerna för andra året i rad kritik mot att regionen brutit mot lagen om offentlig upphandling och i juni i är hoppade chefsjuristen Christina Möll av i protest mot bristen på respekt för lagar och förordningar och nyligen polisanmäldes regiondirektören Sören Olofsson för tjänstefel av tidigare aktive moderaten Ingvar Thorell.

Kritiken har varit omfattande alltsedan konsultjätten McKinsey anlitades av regiondirektören Sören Olofsson för att ”profilera” universitetssjukhusen i Malmö och Lund.

Kritiken har riktat sig mot att konsultkostnaderna ökat med 37 procent mellan 2004 och 2008, men mest mot det hemlighetsmakeri och den toppstyrning som förekommit och misstankarna att regionledningen under McKinseys skydd av lagen om affärshemligheter egentligen förberett en sammanslagning av sjukhusen.
En farhåga som konsekvent tillbakavisats av regionledningen fram till november då ledningen plötsligt offentliggjorde att universitetssjukhusen i Malmö och Lund skulle slås ihop till SUS Skånes Universitetssjukhus

Fick sparken i Stockholm

Redan från början var kritiken stor mot att regionstyrelsens ordörande Jerker Swanstein ensam fick i uppdrag att rekrytera Sören Olofsson som drygt ett halvår tidigare fått sparken som landstingsdirektör i Stockholm av den borgerliga majoriteten, som ansåg att Sören Olofssons arbete med att slå samman Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus, lett till en starkt centraliserad styrning av landstinget, tvärt emot den decentraliserade organisation som den borgerliga majoriteten ville ha. Dessutom riktades svidande kritik mot sammanslagningen; de samordningsvinster som var motivet till fusionen uteblev.

Kritik förekom också mot att Sören Olofsson aldrig behövde lämmna in någon formell ansökan eller cv för att få jobbet som regiondirektör i Region Skåne.

Revisorerna har riktat kritik två år i rad

– Även regionens revisorer har reagerat krafitgt vid ett flertal tillfällen. I somras kom resultatet från den senaste granskningen som visar att regionen har genomfört ett antal otillåtna direktupphandlingar som står i strid med lagen om offentlig upphandling.

Särskild skarp kritik riktas mot regionens bristfälliga dokumentation när det gäller användningen av McKinseys konsulttjänster. Bedömning och beslut om behovet av konsulttjänster fattades ytterst av regiondirektören. Något skriftligt underlag finns inte dokumenterat, inte heller vad gäller styrningen av konsulternas insatser.

Revisorerna kan inte heller hitta underlag som styrker att den påstådda kostnadsutvecklingen i regionen brutits och att konsultföretaget lyckats ”spara” pengar åt regionen, säger Nils Peter Magnusson, revisionsdirektör.

– I flera upphandlingar har man inte heller tagit in konkurrerande anbud. Och det har också visat sig att underlaget i fakturorna från framförallt McKinsey, varit bristfälligt, säger säger Nils Peter Magnusson.

Enligt honom saknas uppgifter för att man ska kunna kontrollera och stämma av fakturorna mot utförda insatser. På fakturorna bör även stå vem som har genomfört uppdraget och när det ägde rum, men dessa uppgifter har inte redovisats tillräckligt tydligt. Det rör sig om stora belopp, i storleksordningen 40 till 50 miljoner, som regionen har betalat till McKinsey, säger Nils Peter Magnusson, revisionsdirektör.

”Bara en domstol kan avgöra vad som är olagligt”

Sören Olofsson tillbakavisar revisorernas kritik:
– Revisorerna kan inte avgöra detta, det kan bara en domstol göra. De kan ha en synpunkt på om vi gör rätt eller inte, men de kan inte säga om vi bryter mot en lag eller inte.

Polisanmäld av före detta moderat

Förre moderaten Ingvar Thorell (bilden) har också polisanmält Sören Olofsson för tjänstefel.
– Att betala över 40 miljoner kronor för konsultinsatser, utan att redovisa varken uppdrag, styrning eller resultat. Det anser jag vara kriminellt, säger Ingvar Thorell.

Se också:
• Chefsjuristen i Region Skåne hoppade av: ”Ledningen saknade respekt för lagen”
• ”Svårt att hitta lyckade fusioner”
• Toppadvokat har JO-anmält Region Skåne
• Mannen bakom Lean i Lund hoppar av
• Jerker Swanstein sprängde skalan
• ”Arbetsgrupperna där de anställda skulle få säga sin mening var en demokratisk skenmanöver”

Begränsad syn på effektivitet

Politiker och tjänstemän strävar efter effektivitet i sjukvården, men det finns en väldigt begränsad syn på vad effektivitet är och hur begreppet ska definieras, säger Robert Ragneklint.

Han är verksam som lärare och organisationsforskare på Psykologiska Institutionen vid Lunds universitet.
– Jag har själv varit inne i organisationer där man skapat förändringar som personalen inte har förstått, och det underminerar hela förändringsarbetet.

Delaktighet är a och o

Ett exempel, menar han, är försöket att slå samman kirurgklinikerna i Malmö och Trelleborg. Robert Ragneklint följde arbetet, som efter ett år fick avbrytas och ersättas av en ny förändringsmodell.

– Det var beklämmande på många olika sätt. Förändringsarbetet uttryckte en stor okunskap och man förstod inte hur viktigt det är med delaktighet och att kunna motivera människor till förändring.

Vid alla typer av förändringar finns det människor som på olika sätt och av olika skäl gör motstånd. Och det är just här, menar Robert Ragneklint, i det psykologiska hanterandet av revirstrider och motstånd som nyckeln till framgång ligger.
Han är djupt kritisk till hur förändringsprocessen har gått till när det gäller sammanslagningen av sjukhusen i Lund och Malmö.

– Vad man gjort i Skåne är att man med konsulternas hjälp anlagt ett strikt ekonomiskt perspektiv och använt sig av en auktoritär ledarskapsstyrning som inte hör hemma i en demokratiskt styrd verksamhet med många mjuka värden.
Den här typen av kostnadskrävande uppdrag som betalas med offentliga medel ska självklart redovisas öppet.

Det är anmärkningsvärt att politikerna inte har reagerat, säger Robert Ragneklint.

Se också:
• Chefsjuristen i Region Skåne hoppade av: ”Ledningen saknade respekt för lagen”
• ”Svårt att hitta lyckade fusioner”
• Toppadvokat har JO-anmält Region Skåne
• Mannen bakom Lean i Lund hoppar av
• I november kom beslutet som ledningen lovat aldrig skulle tas
• Jerker Swanstein sprängde skalan
• ”Arbetsgrupperna där de anställda skulle få säga sin mening var en demokratisk skenmanöver”

Ordföranden i respektive organisation ingår i ett ordföranderåd med

Organisationernas suveränitet skall respekteras och politiska frågor beredas i den organisation där de främst hör hemma.
Så skall exempelvis yngreläkarnas frågor beredas av PWG (Permanent Working Group of European Junior Doctors) och distriktsläkarnas av UEMO (European Union of General Practicioners/Family Physicians).
Senaste decenniet har en intensiv maktkamp utspelat sig i Bryssel mellan olika läkarorganisationer om rätten att företräda läkarprofessionen.

CPME (Standing Committee of European Doctors) har under många år haft en självutnämnd roll som paraplyorganisation till övriga organisationer som fick gå under beteckningen AO:s (Associated Organisations).

I samband med CPME:s ordinarie möten samlades dessa AO-ordföranden till rådgivande möten, men utan möjlighet att rösta eller påverka i samband med CPME:s fullmäktigemöten.
CPME:s självpåtagna ledarroll har länge ifrågasatts främst av UEMS. (European Union of Medical Specialists) en sammanslutning av de europeiska specialitetsföreningarna som dock ej är representerade vid UEMS fullmäktigemöten. Där representeras varje land av det nationella Läkarförbundet vilket kan tyckas lite märkligt.

Frågan om ledarskapet i Europa ställdes på sin spets i samband med omröstningen i EU-parlamentet om EU:s arbetstidsdirektiv.
De europeiska organisationerna är i mångt och mycket beroende av sina ordföranden. CPME:s ordförande, Mikel Wilks, som är rättsmedicinare visade så gott som inget intresse för frågan som istället kom att drivas av Claud Wetzel ordförande i FEMS (de sjukhusanställdas organisation). När väl omröstningen i EU parlamentet var över till förmån för arbetstidsdirektivet försökte CPME ta åt sig äran. Men nu var måttet rågat.

Ordföranden i UEMO, Elisabeth Caixeiro, från Portugal hade redan tidigare tagit initiativet till ett gemensamt möte mellan samtliga europeiska läkarorganisationer i Bryssel 11-13 juni i samband med vårens CPME möte.

Till ordförande för detta konstituerande möte valdes Reimond Lees från AEMH (De europeiska överläkarnas organisation). Mötet den 11 juni beslutade om bildandet av en konfederation bestående av de åtta stora organisationerna med ett ordföranderåd som ska träffas tre gånger årligen.

Utifrån kunskap och kompetens skall därefter de olika organisationerna driva frågor för professionen och sin grupps bästa. Ordförandeskapet inom gruppen ska alternera. CPME:s tidigare ledarroll har därmed blivit degraderad till en av de åtta ledande läkarorganisationer i Europa.

Ett avgörande skäl för detta är att CPME under senare år haft problem med sin representativitet mot kommissionen och parlamentet eftersom Frankrike, Spanien och Italien valt att lämna organisationen på grund av inre stridigheter och konflikter.
Från svenskt vidkommande innebär den nya organisationen ett minskat inflytande i europafrågor.

Sverige saknar representation i flera av de nya ledande organisationerna. Som exempel har SYLF valt att lämna PWG vilket innebär att yngre läkarnas inflytande ute i Europa kraftigt försvagats.
PWG har inlett ett framgångsrikt samarbete med UEMS där yngre representanter från PWG idag finns på flera nivåer i UEMS organisation.

Sverige har istället valt att ge SYLF en plats i CPME där i dagsläget inga yngre läkarfrågor drivs.
Vidare har Läkarförbundet valt att lägga ner ”Internationella Utskottet” och har inte längre någon handläggare ansvarig för internationella frågor. Detta är knappast konstruktivt i en tid där internationella kontakter blir allt viktigare.

En väckarklocka kan vara att i den nya Presidents Committee kommer det inte att finnas någon skandinav representerad.
Man kan fråga sig varför man inte kan nöja sig med bara en organisation ute i Europa. Svaret är lätt. Precis som vi på hemmaplan har olika grupperingar med sina särintressen så måste alla representeras i en demokratisk församling.

Det nya förslaget med en konfederation av föreningar representerande olika intresseinriktningar är nog så nära en sund demokrati man kan komma och då gäller det för oss att försöka vara delaktiga på så många områden som det någonsin går.

Vilka frågor är i nuläget viktiga för oss i Europa. Listan kan göras lång:
Längden på läkares grundutbildning, AT:s vara eller inte vara, Bologna-processen, legitimationskrav, recertifiering, specialitetsindelningen över Europa, arbetstidsdirektivet, fri rörlighet av såväl patienter som sjukvårdspersonal, frågor kring etik, it-frågor, med mera, med mera.
Det historiska dokumentet som tillkännager en facklig konfederation.

Den närmaste framtiden blir nu avgörande om det är arbetsgivaren ensam som ska diktera villkoren eller om även läkarkåren ska få vara med och bestämma vad som är kvalitetssäkring av vården.

Stridsfrågan är om kvalitetssäkring ska vara en individuell rättighet för läkarprofessionen eller en av vårdgivaren bestämd process, eller en kompromissad mix?

I Varberg vann läkarkåren första given, men alla kort synades inte och nu är det risk för att arbetsgivaren och SKL tar hem nästa giv och en större pott.
I SKL:s grupp för att skapa nationella riktlinjer hur patientdatalagen ska tolkas, ”Patientdatalagen i praktiken”, finns inte en enda läkare med och Läkarförbundet verkar inte ha uppmärksammat SKL:s senaste utspel att i framtiden inskränka begreppet kvalitetssäkring till en arbetsgivarstyrd process och inte en individuell rättighet och skyldighet för den enskilde läkaren.

Under den oansenliga rubriken ”Begrepp”, på sidan 44, i SKL:s ”Patientdatalagen i praktiken” formulerar SKL sin definition så här:
”Kvalitetssäkring är av vårdgivaren bestämda processer med av vårdgivaren utsedd ansvarig personal, d.v.s. inte åtgärder som enskild anställd vill vidta för att försäkra sig om att en insats håller hög kvalitet.
Vårdgivaren skall ha en skriftlig rutin för kvalitetssäkring och en uppdragsbeskrivning skall finnas till den/de ansvariga”.

Före polisanmälan hade få, i stort sett ingen, förutom SKL insett att paragrafen var sprängstoff.
Här blev Varbergsfallet det första tydliga exemplet.

I Varberg hävdade sjukhusedningen att:
1. Läkaren, Anna Myredal, hade inte rätt att gå in i journalen eftersom hon inte var direkt inblandad i vården av patienten.
2. Anna Myredal hade inte rätt att gå in i journalen när hon inte var i schemalagd tjänst.
3. Anna Myredal bröt mot landstinget Hallands och Varbergs sjukhus lokala avvikelserapportrutiner.

• Punkten 1 uttolkades av Socialstyrelsens generaldirektör Lars Erik Holm och kammaråklagaren som slog fast att patientdatalagens kap. 2, 4 § , som ger läkaren rätt att gå in i patientjournaler för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten, gäller för avvikelserapportering.

• När det gäller punkt 2 spelade det ingen roll för kammaråklagaren var och när inloggningen skedde och Socialstyrelsen har uttalat att det har ingen betydelse om läkaren är i schemalagd eller inte.

• När det gäller punkt 3 visade det sig att det inte fanns några avvikelsrapportrutiner, varken i landstinget Halland eller lokalt på Varbergs sjukhus, som sade att en läkare måste söka tillstånd hos verksamhetschefen för att gå in i en journal för att avvikelsrapportera om man inte var direkt delaktig i vården av patienten.

Men om det hade funnits en sådan rutin? Vad hade hänt då?
Faktum var att chefläkaren i Varberg, Gösta Rüter, inte accepterade att kammaråklagaren lagt ned målet och försökte att införa en sådan avvikelserapportrutin.

Läkarkårens protesterade och menade att det skulle göra avvikelserapporteringen så byråkratisk att så många skulle sluta att avvikelserapportera, att det skulle innebära ett hot mot patientsäkerheten och lagens syfte.

Gösta Rüters rutin genomfördes aldrig innan han avgick, men frågan är:
Hade Rüters förslag kunnat gå igenom? Går det att begränsa läkarens rätt att gå in i journaler om syftet är att avvikelserapportera. Sjukhusläkaren ställde frågan till Pål Resare, jurist, på Socialstyrelsen.

– Det är inte meningen att man ska begränsa möjligheterna att göra avikelserapporter. Det ska dock alltid vara klart varför man gått in i en journal, om det t.ex. är för vård och behandling eller om det är för att göra en avvikelserapport. Man ska i efterhand kunna förklara varför man gjort det ena eller det andra.

Men SKL har inte lagt ned korten trots flera uttalanden från Socialstyrelsen och kammaråklagarens ställningstagande i Varbergsfallet.

SKL är mycket angelägna om att få till stånd en hårdare tolkning av paragrafen som friade Anna Myredal.

Britt Lagerlund, ledamot i SKL:s nationella grupp som har till uppgift att tolka patientdatalagen i praktiken:
– Kvalitetssäkring ska inte vara ad hoc. Vi vill driva fram att man ska ha definierat vad det innebär att säkra kvaliteten, annars kan man säga att allting är kvalitetssäkring.

Så det finns en motsättning mellan vad läkaren anser sig ha rätt att göra som individ med sin professionella kunskap och att ni tycker att kvalitetssäkringen ska ingå i en process där läkaren måste begära tillstånd?
– Ja.

Är er definition ett försök att bestämma tolkningen av begreppet ”säkra kvaliteten” i andra kapitlets fjärde paragraf, punkt fyra?
– Ja.

Vem avgör om er tolkning är rätt eller fel. Är det Socialstyrelsen?
– Det blir väl när det är ett tillsynsärende. Det är där man sätter praxis.

Men var kan läkarkåren hämta stöd för argumentet att kvalitetssäkring måste vara även en individuell rättighet för professionen?

Stödet finns i Socialstyrelsens föreskrift (2008:14)
Så här står det i andra kapitlet, 20 paragrafen:
”Den hälso- och sjukvårdspersonal, entreprenör, uppdragstagare eller annan som arbetar för en vårdgivare eller som har slutit avtal med en vårdgivare ska endast ta del av patientuppgifter, om han eller hon deltar i vården av patienten eller av något annat ändamål som anges i 2 kap. 4 och 5 §§ patientdatalagen (2008:355) behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården.

Föreskriften riktar sig alltså inte till vårdgivaren utan direkt till personalen som arbetar för en vårdgivare.

Anna Åberg, som sitter i styrgruppen för den nationella gruppen ”Patientdatalagen i praktiken” på SKL håller med om att föreskriften riktar sig till individer, men menar att den inte handlar om rättigheter utan om skyldigheter som ingår i individens ansvar.

Karin Båtelson, vice ordförande i Sjukhusläkarföreningen och ledamot i Läkarförbundets IT–råd:
– Vi har en lagfäst skyldighet att driva en god och säker vård och för att det ska fungera krävs att vi som jobbar i vården känner trygghet i att delta och bidra.
Legitimationen medför ju ett personligt ansvar. Man kan därför inte begränsa personalens rättighet och skyldighet i vårdarbetet eller patientsäkerhetsarbetet.
Alla typer av olaga dataintrång ska självklart eftersökas och straffas och vi måste lära oss att vid varje loggkontroll förklara varför man gått in i en journal om det inte klart framgår.

Men om man inför regler som begränsar mer än vad lagen säger blir det rättsosäkert. Och om tolkningen av vad som är lagligt eller inte enbart ska ligga på den part som är ekonomiskt och administrativt ansvarig så uppstår förstås en helt onödig risk för misstroende.

Jag tror istället att alla nu måste diskutera den lokala tillämpningen på sina arbetsplatser med sina chefer och sannolikt kommer man på de flesta ställen ha en samsyn precis som framgår av Sjukhusläkarens frågor och svar i detta nummer. Patientdatalagen är positiv i grunden och dessutom ställs nu större krav på att IT-systemen utvecklas, vilket också är bra.

• Se också
Rätt eller fel? Så undviker du att hamna i knipa