SU:s sjukhusdirektör Jan Eriksson har i bland annat media lovat att lösa problemet Ortopedin. Detta gör han bland annat genom att ånyo omorganisera kvinnosjukvården, som redan lider brist på erfarna specialister.
Han planerar att flytta en stor del av kvinnosjukvårdens operationsverksamhet från Sahlgrenska sjukhuset till Östra sjukhuset. Operationsutrymme skulle därmed kunna frigöras för att lösa ortopedproblemen.

Inte lärt av misstagen
SU:s ledningen har tydligen inte lärt sig av tidigare misstag och försöker nu forcera igenom en mycket stor förändring på kort tid. Förslaget kom i månadsskiftet maj- juni 2007 och ska genomföras i september 2007! Allt ska således ske under semesterperioden.

Någon konsekvensanalys är inte gjord och man har ej hört alla involverade parter. Hur kan man bara tänka sig att driva igenom en stor förändring utan att ha överblick över konsekvenserna?

Den senaste stora omläggningen av sjukvården i Göteborg skedde 1997 i och med SiSiS-förändringen då Sahlgrenska, Mölndal och Östra slogs ihop organisatoriskt till SU.

Kvinnosjukvården drabbades då hårt genom att kompletta välfungerande kliniker bröts upp och verksamheten splittrades. Följden blev en stor otrivsel bland personal, höga sjukskrivningstal och betydande personalflykt.

I media talades det om en härdsmälta och vi som stannade inom SU då vet att omorganisationen och flytten satte djupa sår inom verksamheten. Inom kvinnosjukvården behövdes hjälp med så kallade stafettläkare fram till år 2001 för att upprätthålla den medicinska verksamheten.

Från detta allvarliga läge för kvinnosjukvården har verksamheten för Gynekologi och Reproduktionsmedicin vid Sahlgrenska långsamt arbetats upp till en välfungerande enhet med god trivsel bland medarbetarna och med full bemanning av kvalificerad personal.

SU-ledningen planerar alltså att ånyo splittra en välfungerande enhet av kvinnosjukvården för att ge utrymme åt ryggkirurgi, en sektion som idag har stor brist på läkare.
Vi ser följande omedelbara och i flera fall bestående konsekvenser vid en eventuell tvångsförflyttning av en så betydande del av gynekologin till SU/Östra som föreslagits.

1. Flykt av superspecialiserade gynekologiska kirurger, av vilka många tillhör Sveriges absolut mest erfarna. Ett flertal har tydligt aviserat att man vid en ny flytt väljer andra alternativ.

2. Flykt av barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor som inte vill återuppleva en ny tumultartad omflyttning med sannolikt stora arbetsmiljöproblem.

3. En kvinnosjukvård i Göteborg utan fungerande akutsjukvård.

4. Kvarvarande läkare som roterar runt mellan de tre SU-sjukhusen.

5. Ökad stafettbemanning för att täcka luckor fr.a. på läkar- och barnmorskesidan.

6. En medveten sönderslagning av Sahlgrenska sjukhusets bäst fungerande operationsavdelning.

7. Ett enormt slöseri med skattemedel då nyrenoverade och specifikt designade, välfungerande lokaler lämnas för flytt till provisoriska lokaler som måste repareras för mycket stora belopp.

8. Stort produktionsbortfall med på nytt ökande vårdtider.

9. Raserandet av högspecialiserad gynekologisk kirurgi med i framtiden stora problem att återupprätta standarden och rekrytera gynekologer in i dessa områden.

10. Katastrof för den gynekologiska och reproduktionsmedicinska forskningen i Göteborg. Den största delen av denna på många områden internationellt ledande forskning bedrivs i nära samarbete med andra forskargrupper vid Sahlgrenska sjukhuset och Medicinareberget. Denna specifika forskning kommer inte att kunna fortleva vid en flytt till Östra sjukhuset.

Detta kommer möjligen akut lösa en del av ortopedins skapade problem. Men en uppseglande kris inom kvinnosjukvården är att förvänta.
När ska ledande icke läkare lära sig av misstagen?

 Medarbetare på gynekologi och
reproduktionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Bröstcancerkirurgen Rolf Sandström:
– Tidigare kunde de svårt sjuka kvinnorna ringa till oss och bli inlagda utan att behöva krångla med akuten när de kände att hemmet inte längre dög som plats att vara på. Förutom att det är inhumant så är det ekonomiskt dumdristiskt och onödigt att spara in de fem sängplatser som behövs. Jag tror inte att någon lägger in sig en enda dag i förväg.

Rolf Sandström är besviken på sjukhusledningen som inte hållit sina löften när bröstkirurgin tvångsförflyttades från Mölndal för att ge plats åt ortopedin, trots att Sahlgrenska Universitetssjukhuset saknar tillräckliga resurser för den verksamhet som bröstkirurgin bedriver.
– Vi utlovades oförändrade eller bättre villkor. Istället har vi fått det mycket sämre. Vi saknar operationsbord och sängplatser och har ingen dagkirurgi att tala om, så nu ökar den redan långa kön vilket är väldigt oroande, säger Rolf Sandström.

– Det är stor skillnad att vänta på en höftoperation mot att vänta på att få en tumör bortopererad. För de flesta patienter är det en väldigt traumatisk upplevelse, även om det inte alla gånger är så farligt.

Rolf Sandström och hans kollegor var skeptiska till flytten, eftersom många av dem arbetat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset tidigare innan en tidigare omorganisation och inte ville tillbaka, men de lovades bra villkor, så de tänkte att de skulle försöka.

– Vi trodde nog inte att det skulle bli så här mycket sämre. Vi har påtalat bristerna för ledningen, men har hittills inte fått något gehör för våra synpunkter, säger Rolf Sandström.

Om det finns någon insikt om problemen bland de som beslutar kan han inte uttala sig om.
– Vi har skrivit skrivelser, men i en linjeorganisation kommer man inte till tals med ledningen. Det är för många led emellan.

Arbetsmiljön var ohållbar för övriga doktorer på Sahlgrenska som fick täcka upp och rädda den akuta ortopedin på Östra sjukhuset, menar Jan Eriksson.
– I efterhand är det lätt att instämma i kritiken och konstatera att det var ett felaktigt beslut att tidigarelägga flytten innan lokalfrågorna och personalfrågorna på Mölndal var lösta. Det hade sannolikt varit bättre att försöka klara den akuta jourverksamheten på Östra sjukhuset med hjälp av hyrläkare eller andra lösningar, säger Jan Eriksson idag, men i samma andetag säger han att han med all sannolikhet skulle ha fattat samma beslut även om han hade varit med under hela förarbetet till strukturförändringen ortopedi- kirurgi.

Är det inte ledningens uppgift att skaffa sig tillräcklig information så att besluten blir bra?
– Tidigareläggningen av flytten var också diskuterad med dåvarande linjechefer, som också bedömde att det var det bästa.

Jan Eriksson framhåller också att sjukhuset på den tiden hade ett betydande ekonomiskt underskott.
– Den avgörande frågan var arbetsmiljön för ortopedläkarna, men det fanns samtidigt väldigt bestämda krav från regionledningen och styrelsen att vi skulle klara budgeten, så det var viktigt för oss att så snabbt som möjligt komma in i den nya lösningen.

Jan Eriksson instämmer även i Socialstyrelsens kritik mot bristande förankring bland medarbetarna.

– Det är bara att konstatera att trots att vi hade ett 40-tal olika arbetsgrupper med chefer och medarbetare som deltog i olika uppdrag som skulle lösa allt från lokalfrågor till personalfrågor, så var det inte tillräckligt.

Trots dagens kaos har Jan Eriksson lovat offentligt att till nyår ska sjukhuset klara väntetiderna för akut och planerad ortopedi.
– Ekonomin är god och vi har ett bra samarbete med Göteborgs läkarförening där vi med stöd av ett särskilt avtal möjliggör för bland annat anestesiologer, men även andra specialister att göra extrapass på Mölndals sjukhus.

Gör de det?
– Jag har ingen dagsaktuell numerär, men kort efter det att beslutet togs så var det ett 30-tal arbetspas som var tecknade den vägen.

– Just nu gör vi nästan ingen planerad kirurgi och har över 3.000 patienter i kö som väntat längre än vårdgarantins tre månader.
Mikael Sundfeldt var en av de läkare som 2004 fick omfattande utredningsuppdrag av ledningen, vid sidan av sitt ordinarie arbete, då omorganisationen planerades.

Slog larm vid upprepade tillfällen
Redan från starten såg han vart det kunde barka hän och slog vid upprepade tillfällen larm. Varningar som ledningen inte lyssnade på. I dag tvingas han som verksamhetsöverläkare stå som måltavla för patienternas anmälningar och ilska och ta ansvar för saker som han försökte förhindra.

Mikael Sundfeldt varnade bland annat för att riskerna var stora att vårdlag som etablerats på personbasis under långt tid skulle slås sönder. En farhåga som tyvärr besannades ännu mer än han kunde föreställa sig. De erfarna läkarna från Sahlgrenska i Göteborg flyttade inte med till Mölndal och strukturomvandlingen ledde till läkarflykt av erfarna läkare och sjuksköterskor från Mölndals sjukhus.

– I år har vi tappat fem stycken tunga regionspecialister. Det är mycket sällsynt. Två av våra knäproteskirurger som slutade är oersättliga. Det spelar ingen roll om sjukhuset ersätter dem med 40 ST-läkare. De kan ändå inte göra deras arbete. Det har slutat 21 operations- och narkossköterskor. Ledningen försvarar sig med att det anställts 19 nya, säger Mikael Sundfeldt, men man kan inte räkna ”pinnar”. Det är stor skillnad att komma som ny och att ha 15-20 års erfarenhet.

”Märkligt att ledningen inte lärde av läxan”
Mikael Sundfeldt tycker att det är märkligt att sjukhusledningen inte lärde sig av läxan när gynekologin slogs ihop för mindre än tio år sedan.
– Då tappade man också massor av specialister.
Mikael Sundfeldt hissade flera varningsflaggor för att bygga omorganisationen på akutläkare.

2004 skrev han i en rapport till ledningen att det tog 15 år att få igång en välfungerande organisation och specialitet i USA och att akutläkare innebär en försämring för patienter med mera komplicerade skador.

Erfarenheter från Södersjukhuset som satsat på konceptet visar också att det blivit 25 procent fler återbesök vilket ökar belastningen på akutmottagningen.
Mikael Sundfeldt avslutade rapporten med att det skulle bli mycket komplicerat att införa ett akutläkarsystem och att den ortopediska vården skulle komma att påverkas i negativ riktning.

Alla hans farhågor besannades. På Mölndal sjukhus kom akutläkarystemet aldrig igång trots ihärdiga försök och på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har det akutläkarsystem som fanns innan strukturomvandlingen kapsejsat.
– Akutläkarna sade upp sig eftersom de vill syssla med både kirurgi, ortopedi och medicin.
Mikael Sundfeldt uttryckte också farhågor för att uppdelningen av traumaenheten skulle leda till resurssplittring och påverka kompetensen och kvaliteten negativt. Han påpekade att de dragspelseffekter som finns genom att olika kliniker på samma sjukhus kan hjälpa varandra vid toppbelastningar skulle försvinna vid en koncentreringen av all ortopedi till Mölndal. Även här fick han tyvärr rätt.

Trots den kaotiska situationen på Mölndals sjukhus har Mikael Sundfeldt valt att inte fly fältet utan att se framåt och göra allt för att hjälpa till att bygga upp verksamheten igen.
– Det finns ingen återvändo. Det går inte att göra palatsrevolution. Då går vi under.

”Vi bygger små fungerande bubblor”
Mikael Sundfeldt förklarar att de som stannat kvar på Mölndals sjukhus överlever genom att bygga små fungerande bubblor och får dom att sprida sig.
– Nu har vi fått igång två traumaavdelningar som fungerar hyfsat med rutiner för ronder, mottagningar och operationsdagar, även om det tog lång tid innan vi hamnade där. Det var först i november som vi fick igång en fungerande avdelningsrutin. Nu opererar vi varannan dag precis som man gör i övriga delar av landet, säger Mikael Sundfeldt.

Men verksamheten är sårbar. De senaste veckorna har man haft 7-10 överbokade patienter per doktor och kvaliteten har återigen blivit lidande.

Det största problemet på Mölndals sjukhus idag är bristen på narkosläkare, menar han.
– Vi har Sveriges största ortopedklinik, så egentligen borde vi inte ha några problem att rekrytera folk, men som situationen har blivit nu måste ledningen inse att det gäller att erbjuda bra löner eller intressanta utmaningar om vi ska få hit några narkosläkare.

En av sjukhusledningens akuta handlingsplaner för att hjälpa Mölndal är att sjukhuset ska få hjälp från Kungälv och Östra.
Det är en handlingsplan som inte imponerar på Mikael Sundfeldt.
– Det är enkelt att utlova hjälp nu under lågsäsong. Ingen har sagt hur problemen ska lösas långsiktigt när det blir högsäsong.

Vem bär skulden till den katastrofala flytten till Mölndal?
– De som drev igenom förändringsprocessen så snabbt. De ansvariga säger att man var tvungna till detta eftersom många läkare sagt upp sig på Östra sjukhuset, men då hade det väl varit bättre att bromsa flytten och först lösa krisen på Östra, som många tyckte.

Inom kort kommer han med en doktorsavhandling där slutsatserna från 2003 bekräftas.
– Man kan generellt säga att det är väldigt stort avstånd mellan den politiska styrningen och den praktiska verksamheten, säger Leif Anjou som forskar på Förvaltningshögskolan inom Göteborgs universitet.

I licentiatuppsatsen från 2003 citerar Leif Anjou forskaren Czarniawska-Joerges som i sina studier funnit att ledningen för en organisation, särskilt politiker i en politisk ledning, ofta lever i en värld av idéer och beskrivningar av den praktiska världen istället för i den praktiska världens verklighet.

Czarniawska-Joerges hävdar att gapet mellan världarna aldrig går att överbrygga därför att det finns ytterligare en avgörande skillnad mellan de två världarna.
Politiker lever i framtiden medan den praktiska världen lever i nuet. För en politiker är morgondagen idag.

Per Clemensson, moderat:

– Det som behövs är mindre politik och mer sjukvård. Politiker ska styra skattemedel, men inte sitta på alla stolar och även vara utförare. Det är fel nivå. Vi kan inte det här. Problemet är att nu låter vi inte de som är kunniga styra.

Så säger Per Clemensson, fritidspolitiker i Sahlgrenska Universitetssjukhusets styrelse, som trots att han själv sitter i styrelsen, inte tror att majoriteten kommer att reda ut ortopedins kris.

– Man tror blint på stordrift, men slår man ihop två dåliga verksamheter så får man en ännu sämre. Så har det visat sig vara i sekler.

– Majoriteten, s-fp och c, som fortfarande styr sjukvården i regionen efter valet kommer inte att klara av det här, säger han.

– Socialdemokraterna vill vara alla goda gåvors givare för att vinna nästa val och då blir det så här.

Får vi en annan majoritet ska jag göra allt för att se till att politikerna försvinner från Sahlgrenskas styrelse.Sjukhusdirektören Jan Eriksson säger att problemen ska vara lösta vid årsskiftet. Har han fel?
– Jag ska inte argumentera mot honom. Han är tjänsteman, men vi får väl se.Per Clemensson är dock imponerad av den praktiska vården.
– För tre månader sedan opererades jag för cancer i tjocktarmen och äter fortfarande cellgift. Vilka proffs! Jag fick en fantastisk vård. På den nivån är vården perfekt, men sjukhuset verkar vara väldigt ålderdomligt styrt. Det finns för många mellanchefer och “grindvakter”.Kerstin Brunnström, socialdemokrat, ordförande i Sahlgrenska universitetssjukhusets styrelse:

Styrelseordföranden Kerstin Brunnström säger att hon är committad att leda styrelsen och betonar styrelsens stora ansvar för att reda ut krisen.

Kerstin Brunnström lägger ansvaret för den misslyckade omorganisationen av ortopedin ytterst på den gamla styrelsen och ledningen och säger att hon tar allvarligt på Socialstyrelsens kritik.– Men allt har inte varit dåligt. Parallellt genomfördes en flytt av kirurgin från Mölndal som fungerade utan problem.På frågan hur det kunde gå så snett svarar hon:
– Egentligen var det tre problem. Tidigareläggningen av flytten till Mölndal, bristande förankring och personalbristen som uppstod för att en del inte följde med av olika skäl. Det går ju inte att flytta utan att ha klarat av behovet av lokaler och utrustning först. Samtidigt har jag uppfattat att situationen var sådan att man inte klarade verksamheten på Östra.

Vem bär ansvaret för misslyckandet?
– Ytterst är det någon som fattar besluten. Så ansvaret ligger naturligtvis på Sahlgrenskas förra styrelse och ledning. Sedan fattades besluten på underlag som var bristande, så det finns fler som bidragit till att det blev som det blev.Är det möjligt för fritidspolitiker att styra en jättekoncern som Sahlgrenska Universitetssjukhuset?
– Om du vill diskutera om man ska ha politiker i styrelser så får du vända dig till ägaren. Vi finns som en sjukhusstyrelse för sjukhuset. Vi tar det ansvaret och den uppgiften. Jag är committad av olika skäl att leda den här styrelsen. Det är min uppgift och det tänker jag göra med all den kraft jag har.Vi har en mycket, mycket duktig direktör, vi har ledande tjänstemän som är mycket duktiga, vi har mycket kontakter åt olika håll och med andra ledande tjänstemän i regionen och politiker. Vi sitter inte alldeles ensamma.Hur ofta har ni styrelsemöten?
– Vi har möten en gång i månaden regelbundet och så har vi haft ett par extramöten, bland annat ett informationsmöte om ortopedin.Hur många studiebesök hinner ni med?
– Vi har haft ett i månaden sedan årsskiftet.Styrelsen delegerar ju makt till sjukhusdirektören, hur mycket kan ni besluta?
– Vi har ett ansvar att se till att systemen inom sjukhuset fungerar och att vi tar hand om de intressen som finns både inom och utom sjukhuset. Jag ser mig som en ordförande för en bolagsstyrelse på sätt och vis, att vi ska ha en sådan roll.
Men när det gäller strukturen och var verksamheten ska vara placerad så är det ett inflytande inte bara från sjukhusets styrelse utan även från beställarsidan.– När det gäller delegationsordningen för sjukhusdirektören så ska vi titta över den, men frågan har inte diskuterats i styrelsen ännu. Vi får se vad vi kommer fram till.Kan inte ett sjukhus bli för stort för att styras på ett bra sätt?
– Min utgångspunkt är att Sahlgrenska Universitetssjukhuset är ett stort sjukhus för att det är ett universitetssjukhus med mycket kompetens som behöver samlas för att uppnå en kritisk massa om man ska klara forskning och utbildning. Det är ingen som säger att Ericsson eller Siemens är så stora att de inte går att leda. Det är mer sjukvårdens speciella ledarskapsproblem som vi behöver tacklaVi har mycket att lära av andra delar av näringslivet och då handlar det mer om kvalitetsstyrning och sådana saker och hur man jobbar i professionella organsiationer.Det har ju diskuterats i decennier. Borde ledningen inte kunnat detta?
– Det får du fråga någon annan om. Jag kan inte svara på det, men det pågår mycket diskussioner här.

Socialstyrelsen kritiserade ledningen för anmärkningvärt dåligt ledarskap, vad säger du om den kritiken?
– Jag tar väldigt allvarligt på Socialstyrelsens rapport. En del saker handlar om ledarskap, som man har jobbat med att förändra sedan dess.

Vad har ni gjort?
– När det gäller att processa och förankra saker jobbar man på ett annat sätt i Mölndal i dag. Det är andra människor, andra ledare. Den nya chefen har öppen dörr.
Socialstyrelsens rapport tar upp det här med konsekvensanalyser och förankring och vi kan konstatera att trots att det fanns arbetsgrupper igång från början, så var man inte fullständigt förankrad hela vägen i organisationen. Det fanns också en hel del underlag som man inte tog till sig. Det visar sig att man måste jobba mer med riskanalyser. Det måste vara en lärande organisation.

Är det något du själv vill framhålla?
– Jag är den förste att beklaga vad som hänt inom ortopedin, men nu är det a och o att lösa situationen. Nu måste vi jobba med delaktighet och framförhållning. Vi ska också jobba med att lösa situationen på Mölndal för det är det absolut viktigaste för patienternas del, de ska inte känna sig otrygga när de kommer dit.

Ingela Bergendahl, socialdemokrat:

– På vårt senaste styrelsemöte fick vi en redovisning av vilka åtgärder som vi ska göra för ortopedin. Nu väntar vi på att de ska verkställas så vi kan se tydliga resultat när vi kommer tillbaks efter sommaren.

Ingela Bergendahl säger sig vara övertygad om att de beslut som tagits av Jan Eriksson och organisationen kommer att rätta till problemen.Varför har det gått så snett?
– Jag kan inte alla turerna, men vad jag fått berättat för mig så var det ortopedin själv som föreslog förändringarna och att vi skulle göra på det viset som gjordes, men att det sedan inträffade en rad olyckliga omständigheter. Vi har inget förbud mot att sluta inom våra verksamheter i Sverige, tack och lov, så ett antal slutade och det blev inte bra. Det viktiga nu är att vi ser framåt och rättar till felen så att patienterna kommer till.Socialstyrelsen har riktat kraftig kritik mot sjukhusledningen för att det inte fanns en övergripande ledning och konsekvensanalyser.– Det är riktigt att det väl inte funnits tillräckligt med konsekvensanalyser, men sådana kan man ju alltid göra i ett överflöd. De är bra framförallt för att göra jämförelser. Oftast görs en konsekvensanalys för en verksamhet, sedan är det väl inte så tydligt och klart hur den verksamheten passar ihop med de andra.Är det inte det som ledningen ska göra och som Socialstyrelsen kritiserar ledningen för att inte ha gjort?– Jovisst, men till viss del gjordes det, men vi kan ju med facit i hand se att vi inte är nöjda.Bengt Odlöw, socialdemokrat:Bengt Odlöw (s) är den ende som är kvar från den gamla styrelsen av de som arbetade för att genomdriva omorganisationen. Så här säger han idag om genomförandet av strukturomvandlingen:– Det inträffade en rad olyckliga omständigheter, det är bara att beklaga. Största problemet var att man fick bekymmer med ortopedin på Östra sjukhuset.

Vi informerades av Jan Eriksson, som precis blivit ny sjukhuschef, att det var kris på Östra sjukhuset och att han i samråd med sina avdelningschefer beslutat att tidigarelägga flyttningen till Mölndal. Det var inget bra beslut, det har Jan Eriksson ju också sagt i efterhand. Flytten kom mitt i julhelgen, dessutom när vi hade den snörikaste vintern på länge.

Problemet var också att operationssalarna inte var färdiga. Dessutom skulle tre kulturer samarbeta och det fungerade inte, men jag tror fortfarande att tanken är riktig att skapa slagkraftiga enheter där det går att bygga upp forskningskompetens och bra schemaläggning.

Enligt Socialstyrelsen var det inte bara olyckliga omständigheter som skapade krisen. Socialstyrelsen kritiserar ledningen för anmärkningsvärt dålig planering.
– Styrelsen kan bara agera på den information vi får. Socialstyrelsen har rätt i att beslutet inte var tillräckligt förankrat och nu i efterhand kan vi konstatera att det inte blev bra.

Läkare som deltog i de arbetsgrupper som planerade omorganisationen slog ju också larm att det gick alldeles för fort.
– Ja, men den informationen nådde inte fram till oss i styrelsen. Sedan finns det olika skolor bland de som sysslar med omorganisationer. En del säger att man ska skynda långsamt, medan andra säger att en organisation mår inte bra av förändringar som tar lång tid.

– Den kände företagsdoktorn Ulf af Trolle sade att det är bättre att skära hårt och snabbt än långsamt och länge. Samtidigt är det en fight om vem som äger makten.

Vad har ni lärt av läxan?
– Att tänka efter före.

Gjorde ni inte det när besluten togs?
– Jo, vi baserade besluten på det material som fanns tillgängligt.

Vad betyder det nu att ni ska tänka efter före?
– Vi ska fullfölja organisationen, men ta längre tid på oss och se till att vi rekryterar rätt personal. Det vi lider mest brist på är anestesipersonal.

Vad är din åsikt om politiker i utförarstyrelser?
– När man inrättade Västra Götalandsregionen diskuterades om vi skulle ha professionella styrelser, men majoriteten ville ha politiker i styrelserna.

Sedan kan man säga att det är inget som säger att inte politiker kan vara professionella. Det är ett mycket kvalificerat gäng som sitter i Sahlgrenska Universitetssjukhusets styrelse.

Där sitter före detta kommunalråd och regionråd. Däremot är jag inte förtjust i beställar/utförarmodellen. Jag skulle vilja ha anslagsfinansiering med prestationsmodell, men nu har man i demokratisk ordning beslutat att ha beställar/utförar-modellen och då är det bara att rätta sig efter det.

Vem bär ansvaret för att det gick så snett?
– Jag tror inte att du kan säga att just de tre, eller fyra eller fem bär ansvaret. Förändringar är beroende av vad många människor gör. Både de som finns i verksamheten, de som tar fram beslutsunderlagen och de som fattar de sista besluten.

Vad säger du till dem som tycker att du bör avgå?
– Om man kräver det så får jag väl göra det, men det är ingen som sagt åt mig att gå.

Benny Strandberg, kristdemokrat:

– De största misstagen vid omorganisationen av ortopedin var att inte förankra besluten och att strukturomvandlingen påskyndades. Majoriteten kommer aldrig att medge det, men jag vet att en av orsakerna till att tidsplanen forcerades berodde på att det var ett val emellan. Har man inte politiker i styrelsen så tar man inte hänsyn till sådana yttre omständigheter. Därför ska vi bort.

– Beställar/utförarmodellen är inte uformad för att det ska finnas politiker på bägge sidor. Politiken ska utföras på beställarsidan, men Västra Götalandregionen är inte som andra landsting. Här är det lite segare. Det kommer att ta några mandatperioder att vända skutan.
Benny Strandberg menar att Sahlgrenska Universitetssjukhuset med sin gigantiska verksamhet skulle behöva en styrelse som inte består av fritidspolitiker utan av människor som kan ägna sig åt sjukhuset på heltid.

– Varken jag som vice ordförande eller ordföranden Kerstin Brunnström kan ha full kännedom om allt som sker. Hade det varit ett privat bolag av den här storleken hade nog styrelsen sett annorlunda ut.
Benny Strandberg (bilden) var styrelseledamot även under förra mandatperioden, men har hela tiden röstat emot strukturomvandlingen.

– Det blev värre än vi trodde. Att jag fick rätt är inget som gläder mig.

Benny Strandberg menar att det var ett feltänk från början att skilja akut och planerad vård på det sätt som gjordes. Inom samma fysiska enhet fungerar det, men inte som man gjort nu. Men det är inte bara ortopedin som drabbats.

– Anestesi, operation, intensivvård, medicinkliniken, geriatriken och psykiatrin har också enorma problem, när det gäller att rekrytera och behålla personal. Mölndals sjukhus har hamnat i en negativ sprial och har svårt att rekrytera folk.

Vem bär ansvaret för den misslyckade omorganisationen?
– Majoriteten i den gamla styrelsen. Faktum är också att styrelsen i princip avgått. Nästan alla ledamöter blev utbytta. Det är bara en kvar och fanbärarna inom professionen som kläckte idéerna och legat bakom strategierna har också lämnat skutan. De finns inte längre kvar i organisationen.

– Men majoriteten har inte lärt av läxan, menar Benny Strandberg. Ingen erkänner sina brister offentligt och Britt-Marie Andren Karlsson som satt med i Sahlgrenskas styrelse och genomförde strukturomvandlingen förra mandatperioden är nu på väg att göra samma sak som ordförande inom NU-sjukvården.

– Folkpartiet i Bohuslän har krävt hennes avgång, men jag är rädd att hon lyckas, stick i stäv mot folkviljan och vad professionen vill i mångt och mycket.

Jan-Åke Ryberg, socialdemokrat:

– Jag har läst Socialstyrelsens rapport och instämmer i stora delar. Förmodligen har det gått för snabbt, men det är inte intressant att skuldbelägga, tycker jag. Nu gäller det att blicka framåt, säger Jan-Åke Ryberg, socialdemokratisk ledamot i Sahlgrenska Universitetssjukhusets styrelse.

– Jag har läst Socialstyrelsens rapport och instämmer i stora delar. Förmodligen har det gått för snabbt, men det är inte intressant att skuldbelägga, tycker jag. Nu gäller det att blicka framåt, säger Jan-Åke Ryberg, socialdemokratisk ledamot i Sahlgrenska Universitetssjukhusets styrelse.

Kenneth Wallin, moderat:

– Vi måste få upp fler frågor till beslut i styrelsen, speciellt nu när det är så galet. Vi har en sjukhusdirektör som bestämmer nästan allt. Den förra styrelsen delegerade i stort sett alla befogenheter till honom. Det är inte roligt att läsa i tidningen så gott som varje dag hur illa ställt det är. Går det åt pipan får vi klä skott. Det är vi som har det politiska ansvaret.

Kenneth Wallin (bilden) är inte nöjd med maktfördelningen i styrelsen och har väckt frågan att ompröva den omfattande delegeringen av makt till sjukhusdirektören Jan Eriksson.
– Nyligen anställdes en ny personaldirektör. Det fick vi i styrelsen reda på i efterhand och det är inte acceptabelt tycker jag. En personaldirektör är så viktig för en sådan här organisation att det är en styrelsefråga.

– Det olyckliga beslutet att spara på geriatiken på Mölndal sjukhus var också direktörens beslut, som vi inom oppositionen gärna stoppat.
När de gäller frågan om politiker ska sitta i Sahlgrenskas styrelse menar Kenneth Wallin att det i princip inte har någon betydelse.

– Vill man bli omvald får man se till att det fungerar. Det är det som är pointen. Budgeten ska hållas, verksamheten ska fungera och köerna ska bort. Det är enkla mål som inte har med politik att göra.

Varför gick omorganisationen av ortopedin så snett?
– Det berodde nog på att det skyndades på för mycket och att många inte ville flytta med till Mölndal. Mölndal har inte samma status som Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Kenneth Wallin menar också att hela strukturomvandlingen är ett feltänk.

– Det är inte bara ortopedin i Mölndal som inte fungerar. Sahlgrenska fungerar också dåligt. Jag hade själv en upplevelse i höstas. Jag var där från kvart över fyra på morgonen till tio över sex på kvällen. Det är fullständigt oacceptabelt när behandlingen tar en halvtimme. Det rinner pengar ur samhället.

– Kenneth Wallin är inte heller förtjust över krisplanen att ta hjälp av Carema för att operera bort operationskön.
– Nu flödar ännu mer pengar ut. Det hade varit bättre om man skött verksamheten förnuftigt och gjort det själv.

Lars-Gerhard Westberg, folkpartist:

– Jag satt i regionfullmäktige då beslutet att omorganisera ortopedin togs. Det var Sahlgrenska Universitetssjukhusets och ortopedins eget förslag som vi klubbade igenom.

Sedan gick det snett i genomförandet. Varför är jag inte rätt man att uttala mig om eftersom jag inte satt i styrelsen då, säger Lars-Gerhard Westberg.

– Den bild jag fått är att man flyttade över verksamheter från Östra sjukhuset till Mölndal innan saker var färdigplanerade, samtidigt som det var en av de strängaste vintrarna och antalet patienter ökade så situationen blev övermäktig för Mölndals sjukhus. Men tanken att skapa ett ”Center of Excellence” för ortopedin i Mölndal tror jag är riktig.

– Ett problem som inte gjort saken lättare är att en hel del av de som förslog förändringarna slutat.
Lars-Gerhard Westberg, menar att det finns både fördelar och nackdelar med politiska styrelser.

– Det kan bli problem för den som sitter på två stolar. Sitter du i Sahlgrenskas styrelse ska du företräda sjukhuset, personalen och värna sjukhusets ekonomi, men om du samtidigt sitter i regionfullmäktige kan du ställas inför politiska spörsmål som gör att du hamnar i en svår sits.
Fördelen är att man har direktkontakt med de som bestämmer i regionen.

Just nu testar vi opolitiska styrelser bland annat på Skaraborgs sjukhus och inom två primärvårdsnämnder i Göterborg. Slår de försöken väl ut är det inte osannolikt att det blir fler opolitiska utförarstyrelser.

Elise Norberg Pilhem, vänsterpartist:

– Jag var inte med i den förra styrelsen så jag kan inte uttala mig om varför omorganisationen av ortopedin gick snett, men personligen är jag emot att dela upp elektiv och akut vård på olika ställen och att specialisera arbetet på ett ”industriellt” sätt.

Det blir för enahanda för personalen.
Att det sitter politiker i styrelsen tycker jag inte är fel eftersom det är en skattefinansierad verksamhet och någon bör representera skattebetalarna och väljarna.

Elise Norberg Pilhem tycker att Sahlgrenska Universitetssjukhuset har en kunnig och engagerad styrelse.
Hittills har vi varit ute och besökt sjukhus ett par gånger i månaden. Det är mer än i andra styrelser som jag suttit i.
Att hon är sjuksköterska har inte alltid betraktats som en fördel i styrelsearbetet. Många gånger kan det vara svårare att få gehör för sina ståndpunkter eftersom man misstänks vara partisk för professionen.

– Det är en del göteborgare, men framförallt Kungsbackabor, Onsalabor och Säröbor som söker sig hit. Det drabbar främst ortopedin, eftersom kirurgfallen oftast går före i den medicinska prioriteringen. Ortopedin här i Varberg var på gång med en avveckling av sin kö som nu kommer att ta längre tid om det här trycket fortsätter, säger Roger Edin.

Att patienterna nu plötsligt söker sig söderut skapar problem för sjukhuset i Varberg som inte hade någon beredskap för den ökade patienttillströmningen. Annars menar Roger Edin att sjukhuset egentligen välkomnar de patienter som nu väljer Halland före SU/Mölndal.

I brevet från den femte oktober 2006 menar de fackliga ombuden att Mölndals sjukhus hamnat i strykklass och att personalen inte längre klarar de ständiga omorganisationerna som slår sönder fungerande team.

– På medicinkliniken och på geriatriken har vid årsskiftet fem av åtta avdelningar lagts ner, ombildats eller flyttats. På geriatriken har avdelningar lagts ner, slagits ihop eller förändrats närapå årligen de senaste fem åren.

Flera läkare har slutat på grund av missnöje med strukturförändringen som gjort att arbetsinnehållet smalnat, arbetsbördan ökat och kvaliteten i vården sjunkit påtagligt, skriver områdesombuden.

Frånvaron av kirurg gör arbetet tungrott, då personalen tvingas göra kirurgiska bedömningar utan erforderlig kompetens och ägna mycket tid åt kontakter med kirurger på de andra sjukhusen för att få hjälp.

Inneliggande patienter som drabbats av akuta bukbesvär har till och med dött utan att får träffa kirurg, skriver de fyra områdesombuden.

Även medicinkliniken har förlorat några av de mest erfarna medarbetarna.
– Flera läkaravhopp är att förvänta eftersom ännu en förändring av avdelningsorganisationen på medicin och geriatrik är mer än vad den hårt prövade personalen orkar med.

Områdesombuden påpekar också att det råder stor läkarbrist inom psykiatrin som måste stöttas av stafettläkare och protesterar mot planerna att lägga ned smärtenehten som enligt de fackliga företrädarna ytterligare kommer att drabba smörtpatienterna i Göteborgsormpdet.

De fackliga ombuden kräver nu att Mölndals sjukhus snarast tillförs de resurser som behövs.

”Mölndals sjukhus är nu det sjukhus som utför flest akuta operationer i Sverige trots stor brist på fasta narkosläkare och utan kirurgisk kompetens. Trots detta har område Mölndal inte tillförts de resurser som behövts”, skriver de fackliga företrädarna i larmbrevet till sjukhusdirektören.

Enkäten avslöjar också att medarbetarna inte anser att det är tillräckligt högt i tak på sjukhuset. Bara fyra av tio anser att alla vågar framföra sina åsikter på avdelningen/enheten och bara en av tre tycker att det finns tillräckligt med utvecklingsmöjligheter.

Mest nöjda med verksamheten är cheferna visar enkäten, vilket bekräftar ledningens mycket positiva självbild och bedömning av läget i den delårsrapport som kom två månader före medarbetarenkäten.

I delårsrapporten är tongångarna odelat positiva. Där berömmer ledningen sig själv för ett utmärkt arbete och i den sammanfattande analysen av verksamhetens utveckling går det att läsa: ”Sahlgrenska Universitetssjukhuset bedriver effektiv sjukvård av högsta kvalitet där patienternas eller kundernas förväntningar på vård och behandling överträffas.”
”Sahlgrenska Universitetssjukhuset ger varje patient rätt och säker vård.”

Den positiva självbilden kryddas med fyra egna barometrar där nålen pekar på ok och bra i samtliga fall.

När det gäller det som ledningen kallar ”Medarbetarperspektivet” så pekar barometernålen på ”Bra”.

Att ledning och anställda har olika perspektiv är lätt att förstå av ledningens motivering till det positiva värdet: ”Medellönerna är relativt sett lägre vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i jämförelse med andra sjukhus och kategorier och antalet anställda har minskat med 354 personer jämfört med året innan”. Anställda med en mer framåtsyftande målsättning skulle kanske vrida barometernålen åt andra hållet.