Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Bäst är att olika modeller tillåts växa fram för att man skall kunna utvärdera och jämföra vårdkvalitet, men mest för att kunna tillfredsställa patientens behov och möjligheten för personalen att kunna utforma just ”sin” arbetsplats.
Många, speciellt äldre önskar fast läkarkontakt, men för andra finns inget behov av att byråkratisera vården genom krav på husläkare eller listning.
Olika patientgrupper har olika krav och behov. Patienter mitt i livet kanske föredrar god tillgänglighet där man just då befinner sig. Andra värderar närhet och kontinuitet.

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Vad öppenvård eller närsjukvård skall innehålla diskuteras, men för oss moderater betyder det en nära och trygg vård som måste få se olika ut.
När vi då säger att vi vill satsa på närsjukvården så menar vi också att fler specialister än de med allmänmedicin skall kunna verka som fast läkarkontakt. Samverkan, inte minst med den kommunala hemsjukvården måste också stärkas

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?
Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?

De patienter som konsumerar mycket vård skall ägnas särskild uppmärksamhet. Idag hamnar de ofta mellan olika vårdsystem. För denna grupp kan en ”vårdvisare” vara till stöd och hjälp och säkerställa en hållbar vårdkedja.
En sådan funktion är mest lämplig att erbjudas inom närsjukvården.
Med ett sådant nytt synsätt och nya ersättningssystem som gör det lönsamt att ta ett helhetsansvar för patienten kommer vården för dessa grupper att förbättras avsevärt. När det gäller joursystem så är detta en avtalsfråga, men här är kanske nya driftsformer något att tänka på.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Ja.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Alliansen har föreslagit en lag om ”Fritt val”. Dessutom skall en patienträttighetslag införas. Eftersom vi moderater vill ha en statlig finansiering som ersätter dagens landstingsskatt vill vi utforma ett rättvist och konkurrensneutralt ersättningssystem – som följer patienten.
Denna valfrihet kräver att man som patient har något att välja på och därför krävs också en mångfald av vårdgivare.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

Ökad tillgänglighet kan ske genom etableringsfrihet, (ackreditering hos en ny tillsynsmyndighet) fler drifts- och ägarformer som bejakar personalens intresse av att forma sin verksamhet och ett ersättningssystem som är rättvist och som också stimulerar förebyggande insatser. Politikerna ansvarar för att vård finns tillgänglig för alla.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Eftersom vi vill ta bort den administrativa överbyggnaden som landstingen utgör ser vi inte som något positivt att bygga fler diken. Däremot krävs en bättre samverkan mellan de olika vårdnivåerna, än idag. Inte nödvändigtvis på kommun-landstingsnivån utan likaväl kan vårdgivare säkerställa en hållbar vårdkedja mellan sig.

När slipper vi landstingens arbetsgivar-monopol?

/Fredrik Broman, överläkare Falun

Under mandatperioden efter 2006 utreder vi en nationell finansiering och ett ersättningssystem, där resurserna följer patienten och vårdgivarna får betalt efter utförd prestation.
Vi inför en oberoende tillsynsmyndighet som skall ackreditera vårdgivare. Vi bejakar nya drifts- och ägarformer.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Genom att bl.a. tillföra vården mer resurser, öppna upp för fler driftsformer, säkerställa och utveckla vårdkvaliteten, utveckla ledarskapet i vården, stimulera FoU och vidareutbildningen. Dessutom krävs en politisk viljeinriktning.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

Resurserna har inte ökat i samma takt som man uttalat sin satsning. Dessutom fattas fortsatt läkare med allmänmedicin i primärvården, andra specialister tillåts inte verka som ”husläkare”, tillgängligheten är fortsatt dålig och samverkan mellan den slutna och öppna vården går fortsatt trögt.
Dessutom stimulerar inte dagens ersättningssystemen vårdutveckling.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Alliansen har lagt förslag om att utreda skattereduktion på gåvor och donationer.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

Först skall vi bättre använda resurserna, såväl personalens höga kompetens som pengar på ett bättre sätt än idag. Därefter kan vi sätta en procentsats. Vad som direkt kan sägas är att det krävs mer pengar till kösatsningar och till vårdens IT utveckling.

 Vad vill folkpartiet?

Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Ja, vi vill ha ett nationellt husläkarsystem och alltså en ny husläkarlag.
Vi vill slå samman landstingen och försäkringskassorna och skapa sex-tio vårdregioner. Finansieringen av systemet ska ske på regionnivå. Om vi inte får en majoritet för sjukvårdsregioner ska finansieringen ske på landstingsnivå.

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Vi vill föra ut mer verksamhet i öppenvård, exempelvis genom en mer utbyggd hemsjukvård.
Ett nationellt husläkarsystem kommer att kunna leda till att antalet allmänläkare ökar så att målet om en allmänläkare/1500 medborgare nås.

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?
Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?

Det är självklart bra om det finns ett jouransvar där det är praktiskt genomförbart. De husläkare som vill utveckla en jourverksamhet ska självklart vara fria att göra det. Frågan om bättre öppettider i primärvården drivs av flera folkpartister i olika landsting.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Vi vill ha fri etableringsrätt för gynekologer, geriatriker, barnläkare och barnmorskor.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Som grundprincip ska pengarna följa med patienten till den vårdgivare som väljs. Vi vill dessutom öppna upp för fler olika alternativ inom vården. Den s k stopplagen ska rivas upp och ersättas av en startlag. Den patient som inte får vård inom ramen för den vårdgaranti vi vill införa ska ha rätt att söka behandling hos en annan vårdgivare på hemlandstingets bekostnad.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

De viktigaste åtgärderna är att införa ett nationellt husläkarsystem samt en fungerande vårdgaranti.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Nej, primärvården ska skötas av de sjukvårdsregioner som vi beskrivit ovan.

När slipper vi landstingens arbetsgivar-monopol?

/Fredrik Broman, överläkare Falun.

När vi åter får en liberal socialminister. Direkt efter en borgerlig valseger ska vi riva upp den s.k. stopplagen och införa en startlag för att öka alternativen inom vården.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vi vill öka antalet platser på läkarutbildningen för att möta den läkarbrist som riskerar att komma. Dessutom behöver vi se till att ST-utbildningen inom samtliga specialiteter håller god kvalitet. Inom vissa specialiteter, exempelvis cancervården, behöver en rad åtgärder vidtas för att förbättra arbetsförhållandena.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

Därför att husläkarlagen revs upp av den socialdemokratiska regeringen och därför att dagens politiska majoritet inte klarar att omsätta ord till handling. Vi vill skapa ett nationellt husläkarsystem och det kommer att leda ökade satsningar på primärvården.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Nej, vi har inget förslag om skattereduktion. Däremot vill vi öka anslagen till forskning samt koncentrera resurserna till de vetenskapligt starkaste forskningsmiljöerna. Den ”utsmetning” av forskningsresurser som sker i dag riskerar att skada forskningsklimatet i Sverige.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

Vi har inte slagit fast en konkret procentsiffra, men större resurser behöver gå till vården än i dag. Vi har bedömt det omedelbara behovet inom sjukvård och äldreomsorg till fyra och en halv miljarder kronor.
Vi menar att det kan finansieras, dels genom en omprioritering av statliga resurser dels genom införandet av de större vårdregionerna, som skulle kunna spara in stora belopp på minskat dubbelarbete.

Vad vill centern?

Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Ja, den normala ingången i vården ska vara en fast kontaktperson i primärvården som medborgarna själva väljer.
Denna fasta vårdkontakt ska även ha ett koordineringsansvar för patienten i vårdkedjan och hjälpa henne eller honom att använda det fria vårdvalet.
Vårdkontakten ska i normalfallet vara allmänläkare, men vi är öppna för att det i vissa fall kan röra sig om en distriktssköterska, eller specialistläkare, eller vårdteam om det svarar mot individens behov och önskemål. Självfallet ska man kunna välja privata vårdgivare. Systemet bör finansieras av landstingen.
Protos är intressant och vi vill vara med i fortsatt utvecklingsarbete

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Vi vill skapa en friare etablering och ett fritt val av vårdkontakt. Med en tydligare roll och större självständighet för allmänläkaren kommer denna specialitet att bli mer populär.
Med större inslag av privata och ideella utförare kommer de mindre klinikerna och sjukhusen att uppvärderas och alternativa karriärvägar att öppnas. Vi behöver också öka antalet platser på läkarutbildningen, underlätta validering och kompletterande utbildning av läkarutbildade från andra länder och vid behov rekrytera läkare i andra länder.

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?
Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?

Vi har inte något ställningstagande i denna fråga. En stor tillgänglighet under de tider när patienten har behov av sin läkare ökar självklart tydligheten och tryggheten i systemet. Men det är också en arbetsmiljö- och kostnadsfråga. Därför är det nog lämpligast om den löses i dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Om den fasta vårdkontakten inte personligen kan ta ansvar under dygnets alla timmar bör det vara vårdgivarens skyldighet att garantera en fungerande backup.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Ja.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Vi stödjer det fria vårdvalet.
Centerpartiet har lämnat långtgående förslag på att stärka ”informations-infrastrukturen” i Vård-Sverige genom ett Nationellt Hälsonät.
Hälsonätet ska – bland mycket annat – inkludera öppna kvalitetsregister och möjligheter till snabbare bokning av undersökning/behandling hos specialist eller i sjukhusvården.
Den fasta vårdkontakten ska hjälpa patienten att boka behandling eller liknande på ett sådant sätt att individen är delaktig i valet av vårdgivare.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

Med hjälp av ett system med fast vårdkontakt, med en nationell vårdgarantii, med ökad mångfald, konkurrens och effektivitet, samt med ett Nationellt Hälsonät som ger medborgarna större möjligheter till överblick i vården.
Trots möjligheten till ökad effektivitet kommer det också att behövas mer resurser till vården för att säkra en god tillgänglighet.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Det är inte vårt huvudalternativ. Kopplingen mellan primärvård och specialiserad vård är värdefull. Varken en statlig byråkratisering eller en kommunal sönderdelning är någon kardinallösning på vårdens problem. Vi fortsätter analys och diskussioner och tar del av erfarenheter från andra länder.

När slipper vi landstingens arbetsgivar-monopol?

/Fredrik Broman, överläkare Falun.

När det blir borgerlig regering och/eller icke-socialistisk majoritet i landstinget efter valet 2006. Detta är för mig en viktig fråga. Många goda idéer och mycken initiativkraft hämmas idag av långa beslutskedjor i den offentliga driften.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Ungefär samma som bristen på läkare i öppenvården. Fler utbildningsplatser men också en aktiv politik för validering och uppgradering av läkare från andra länder samt arbetskraftsinvandring. Vid en akut bristsituation kan en del av behovet täckas på den europeiska vårdmarknaden.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

Det är icke önskvärt, att centralstyra vårdpolitiken från Rosenbad och riksdagen. I slutändan avgörs primärvårdens möjligheter av om läkare, sjuksköterskor och annan personal vill arbeta i den. En av politikernas uppgifter är därför att skapa arbetsvillkor som är attraktiva. En friare etablering och en större mångfald av vårdgivare kan vara ett sätt, liksom lönerna.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ja, vår inställning är positiv. Vi har fört sådana diskussioner, men inte lagt fram något konkret förslag.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

10 procent av BNP är en rimlig nivå under den närmaste tioårsperioden om man räknar med möjligheterna till ökad effektivitet.
Men nivån avgörs ytterst av hur demografi och folkhälsa utvecklas, hur mycket som finansieras offentligt och privat, samt vad medborgarna är beredda att betala i konkurrens med andra behov. Det är mycket möjligt att den långsiktiga nivån blir ännu högre.

 Vad vill kristdemokraterna?

Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Ett sådant system ska vara frivilligt. Om man vill gå hos en och samma doktor ska man kunna det, men det ska inte vara ett obligatorium. I nuläget är det landstingen som ska finansiera systemet.

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Det finns inget annat sätt än att både öka informationen och skapa en arbetsmiljö som gör det attraktivt att arbeta i den öppna vården. Jag tror inte att man kan tvinga studenter att bli allmänläkare.
Jag tror att man måste stimulera första linjens läkare, nämligen primärvården.

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?
Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?

Ja, jag tror att på en del ställen fungerar det bra att man delar på jouren mellan oika vårdcentraler och kanske till och med finns på sjukhuset på de mindre orterna där det blir en central på kvällar och helger.
Jag är inte säker på att vi ska tillbaks till ett system där varje läkare ska ta hand om sin egen patient. Då får de vara jour jämt. Det viktigaste är att någon från primärvården är jour.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Ja, jag skulle vilja se mer av specialister ute i primärvården för det skulle höja statusen.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Lösningen är en lättillgänglig god sjukvård med hög kvalitet, då är det fria vårdvalet inget problem för någon.
Vårdgarantin skapar de incitament som behövs för att man ska göra det fria vårdvalet, men vi måste bli bättre att informera om vilka resultat man har och hur man arbetar och att det finns andra ställen där det inte är så långa köer.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

Mångfald av vårdgivare och att doktorer och vårdpersonal sysslar med det som de är utbildade för. Mindre byråkrati. Det är väldigt mycket sammanträden på sina håll och det är väldigt många läkare som har jättemycket med budget och ekonomifrågor att göra och det har de ingen utbildning för.
Vi måste bli bättre på att ta tillvara varandras kompetenser och att ha det mångprofessionella arbetslaget för ögonen.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Vi har en Ansvarskommitté som diskuterar detta. En del tycker att det vore bra om primärvården och äldrevården var under samma hatt. Vi kanske kan tänka oss det, men vi har inte satt ner fötterna i den frågan.

När slipper vi landstingens arbetsgivar-monopol?

Fredrik Broman, överläkare Falun.

När vi får en ny regering år 2006. Då vill vi inte ha stopplagar utan startlagar.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Den specialistutredning som bollats fram och tillbaks de senaste åren behöver sätta ner fötterna. Vi behöver specialister och de behöver uppvärderas.
Det har gått lite troll i diskussionen om ett obligatoriskt husläkarsystem där vissa hävdat att allmänläkarna kan och vet allt och att patienterna inte ska kunna välja något annat.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

– Jag tror att att det människor vill ha idag är valfrihet att gå till specialisten. Vi kvinnor går gärna till gynekologen, föräldrarna går gärna med barnen till barnläkaren. Jag tror helt enkelt att vi måste skapa det folk vill ha. Om primärvården är bra, som den är på många ställen, så väljer folk den.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Personligen tycker jag att det är riktigt. Jag tycker överhuvudtaget att man ska kunna donera pengar till ideella organisationer. Partiet har inte tagit ställning i frågan.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

10 procent.

Vad vill socialdemokraterna?

Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Alla har laglig rätt till fast läkarkontakt med en specialist i allmänmedicin. Viktigt är tillgängligheten, och vi har nu satsat stora resurser på vårdgarantin. Alla ska få kontakt med sin vårdcentral samma dag och tid hos läkaren inom en vecka.

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Staten ansvarar för läkarutbildningen. I budgeten har vi ökat antalet utbildningsplatser för läkarstuderande. Sjukhusen ansvarar själva för dimensioneringen av
specialistutbildningarna och
arbetsgivarna ansvarar för rimliga och attraktiva arbetsvillkor.

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?

Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?
Jourarbete ser olika ut på olika platser. Jag tror att vi kommer få se allt mer av lokalt anpassad närsjukvård.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Ja. Det är upp till sjukvårdshuvudmännen att sluta vårdavtal med de läkare man önskar.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Det fria vårdvalet finns redan och det är mycket bra. Mer kan göras för att informera patienterna om möjligheterna.
Dessutom vill jag att kvalitetsregistrenas resultat redovisas öppet och ger möjlighet till jämförelser.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

Statliga miljarder har satsats i flera år på att öka tillgängligheten. Vårdgarantin kommer att öka
tillgängligheten, liksom en nationell telefonrådgivning och it-satsningar.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Det är inte aktuellt.
Sjukvårdsansvaret i särskilda boenden är redan kommunalt upp till sjuksköterskenivå, och i många kommuner även hemsjukvården. Detta fungerar enligt min mening bra.

När slipper vi landstingens arbetsgivarmonopol?

/Fredrik Broman, överläkare Falun.

Landstingen har inte och ska inte ha arbetsgivarmonopol. Landstinget har däremot det yttersta ansvaret för alla medborgares sjukvård. De flesta landsting sluter avtal med vårdentreprenörer.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Detta är inget generellt problem, utom inom vissa specialiteter. Staten ansvarar för läkarutbildningen. I budgeten har vi ökat antalet utbildningsplatser för läkarstuderande.
Sjukhusen ansvarar själva för dimensioneringen av specialistutbildningarna.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

Primärvården är inget misslyckande. Man har i primärvården påtagit sig många nya, stora
uppgifter. Jag håller med om att mycket återstår för att klara framtidens utmaningar.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Nej.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

En större andel än idag, men det är viktigt att vården styrs av patienternas behov, vetenskap och beprövad erfarenhet, inte av procentandel av BNP.
Med en åldrande befolkning är det rimligt att sjukvårdens resurser ökar i framtiden.

Vad vill vänsterpartiet?

Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Vi ska ha en väl fungerande primärvård och närsjukvård. Allmänspecialisten, läkaren, är en viktig del i det team som har att möta patientens behov. Vi anser att begreppen husläkare eller familjeläkare leder fel. Det blir en onödig och otidsenlig fokusering på läkaren som person. Det riskerar också att områdesansvaret och folkhälsoperspektivet glöms bort.

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Vi måste aktivt visa att vi anser primärvården vara hälso- och sjukvårdens bas och att den allmänmedicinska specialiteten har ett lika stort värde som andra medicinska specialiteten.
Vi behöver också göra satsningar på arbetsmiljön och skapa förutsättningar för primärvården att kunna göra ett bra arbete. Det tror vi kan göras med bl.a. mer utvecklat teamarbete, utökat antal specialister från andra områden än allmän medicin.

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?

Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?

Vi tror att man kan utveckla närsjukvården ytterligare för att minska trycket på akutsjukvården.
En utveckling av primärvårdsjour är också något vi gärna ser. Men det är inte en fråga som handlar om enskilda läkares ansvar och krav på jour.
Kontinuitet är viktigt, men om den ansvarige läkaren ges möjlighet att tillsammans med patient och övriga i arbetslaget planera vården och behandlingen under ordinarie arbetstid så är det möjligt att andra kan ha jour för akuta behov som kan hanteras till dess ordinarie personal är i tjänst. En bra informationsöverföring gör detta möjligt för ingen kan vara i tjänst alltid.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Det finns idag ett regelverk för etablering av privatläkare och som vi inte har några förslag att i nuläget kräva förändringar av med ett undantag. Vi anser att regelverket bör ändras så att landstingen kan besluta var i länet etablering får ske samt ökade möjligheter till styrning så att resurserna kan föras dit behoven är.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Det krävs kunskap hos patienter och vårdpersonal så att alla får tillgång till samma möjligheter och information om sina rättigheter.
Det fria vårdvalet är inte okomplicerat – på det sättet att människor som har resurser ofta är de som också bäst kan utnyttja möjligheten till ett aktivt vårdval, medan de som ofta har stora medicinska behov, äldre, patienter som har en ekonomiskt utsatt situation eller de som har annat modersmål än svenska inte kan eller har möjlighet att utöva sitt vårdval.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

Både pengar och personal.
Därutöver finns det skäl att se över vad vi med den teknik som faktiskt finns att tillgå idag kan göra för att utveckla nåbarheten.
Vi tror att det är av vikt att styra patientströmmarna så att patienten direkt kommer till rätt person eller verksamhet.
När det gäller primärvården är det ohållbart med system där läkarna både ska ta emot patienter och svara på telefon.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Vi har ställt krav på att kommunerna ska kunna ha möjlighet att anställa läkare, framförallt geriatriker eftersom kommunerna idag har övrig hälso- och sjukvårdspersonal inom sitt ansvarsområde inom äldreomsorgen på särskilda boenden.
Det finns stora kvalitetsvinster i att kunna hålla samman de som finns runt våra äldre med stora medicinska och omvårdnadsmässiga behov.

När slipper vi landstingens arbetsgivarmonopol?
Fredrik Broman, överläkare Falun
Landstingen är självfallet den största arbetsgivaren inom hälso- och sjukvården men det finns inget förbud idag mot privata arbetsgivare. Det finns både privata sjukhus, primärvård, enskilda utövare m fl.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vi är aktiva i beredningen av resultatet från utredningen om medicinska specialiteter. Vi delar inte alla slutsatser som framställdes i den första utredningen och anser det viktigt att också anlägga ett patientperspektiv i den frågan.
Det får inte vara en administrativ konstruktion vilka medicinska specialiteter som fastställs.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

Behoven tycks fortfarande vara större än resurserna. På många håll har man lyckats bra och på andra mindre bra. Det finns inte minst geografiska skillnader. I vissa delar har satsade resurser på primärvården urholkats av kostnader för akutsjukvård, varför det återigen blir viktigt att slå fast att en bra primärvård kan styra patientströmmar rätt och frigöra både pengar och personal.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Nej. Det finns risk för att det inte är behovet och samhällsnyttan som då kommer att styra forskningen. Det ska inte vara donatorer som styr inriktningen.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

BNP är egentligen inget bra mått för hur stora resurser som behöver tillföras hälso- och sjukvården. Men vi har sagt att runt 10 procent är en rimlig procentsats i nuläget.

Vad vill miljöpartiet?

Ska vi ha ett husläkare eller familjeläkaresystem i Sverige?
Om ja: Vem ska finansiera ett sådant system? Staten, landstingen eller kommunerna?
Om nej: Hur ska primärvården organiseras istället?

Dagens familjeläkarsystem är att föredra. Det ska finansieras via landstingsskatten och med stöd av statsbidrag.

Hur vill ni lösa bristen på läkare i öppenvården?

Ökad delegering till andra personalgrupper. Vi vill minska administrationen för doktorerna (rätt använd kompetens på rätt ställe), fler utbildningsplatser och skapa förutsättningar för forskning inom primärvården m.m.

Tycker ni att husläkare och läkare inom primärvården ska gå jour eller på annat sätt ta hand om sina egna patienter dygnet runt?
Om nej: Vem ska ta hand om patienterna istället?

Nej, under icke-kontorstid får man vända sig i första hand till sjukvårdsupplysningen och sedan vid behov till akuten. Men eventuellt skulle man kunna tänka sig ett längre öppethållande och tvåskift med kortare arbetstid för arbetslagen. Detta skulle underlätta för patienter att nå primärvården.

Kommer ert parti att tillåta sjukhusspecialister att verka i egna etableringar i den öppna vården?

Nej.

Hur vill ni lösa frågan om patientens fria vårdval?

Det fria vårdvalet finns och fungerar.

Hur vill ni öka tillgängligheten i vården?

Se till att vårdgarantin håller. Ökad kompetens och resurser till sjukvårdsupplysningen (telefon). Nya och bättre kontroller av kölistor och övrig förbättring av tillgänglighet/kontakt med personer som finns i kö.

Kan ert parti tänka sig att kommunerna organiserar och styr primärvården?

Nej.

När slipper vi landstingens arbetsgivarmonopol?

/Fredrik Broman, överläkare Falun.

Det är fel att påstå att vi har ett arbetgivarmonopol innom sjukvården i Sverige. Det har alltid varit och är fortfarande tillåtet att starta och driva en vårdinrättning.
Vi tror inte att sjukvården förbättras genom att öka antalet privata vårdgivare och entreprenader.

Vad tänker ni göra åt den hotande bristen på sjukhusspecialister?

/Torbjörn Linde, överläkare, specialmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Precis som i samhället i övrigt är det problem med de stora pensionsavgångarna. Vi måste satsa på fler utbildningsplatser i alla yrkeskategorier inom vården. För att möta problemet med pensionsavgångar ville vi tidigare satsa på fler
utbildningsplatser men då var läkarfacket avvisande och ville hellre satsa på höjda löner.

Varför har utbyggnaden av primärvården till stora delar misslyckats?

/Ebba Curman, Norrköping.

Vi politiker har misslyckats att föra över resurser i tillräcklig omfattning till primärvården trots ovan nämnda intentioner och ambitioner. En av huvudanledningarna är att slutenvårdens krav varit så omfattande och svåra att inte tillgodose.

Kan ni tänka er skattereduktion för donationer till forskning?

/Per Windh, plastikkirurg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tveksamt, i så fall måste det till en rigorös kontroll av vilken typ av forskningsverksamhet det rör sig om. Men redan idag kan ett företags överskott/vinst gå till forskning och därmed minskar den beskattningsbara vinsten.

Hur stor del av BNP bör gå till vården?

/Gunnar Green, anestesiolog, Östersund.

BNP är inget idealiskt mått i detta sammanhang, men målet bör ligga kring 10 procent. Dock är miljöpartiets faktiska mål att så få som möjligt skall behöva konsumera vård. Vi arbetar för ökad folkhälsa och mindre sjuklighet. Mer resurser till förebyggande och mindre till vård är ett mål.

Detta hade sannolikt lett till en mycket konfliktfylld avtalsrörelse. Möjligen avstod arbetsgivaren från att driva frågan av detta skäl.

Istället har under sommaren de tre stora regionerna, Stockholm, Västra Götaland och Skåne, samordnat sig med hänvisning till EU-direktivet och den nya svenska arbetstidslagen och kommit med direktiv om en allmän jouröversyn och att en förändrad jourorganisation skall införas.

Man har också uttryckt en önskan om en effektivare läkarbemanning.

Direktivet uppfylls redan för flertalet primärjourer

Skall jourorganisationen ”bara” förändras så att EU-direktivet uppfylls, vilket är komplicerat i sig, ligger det helt i linje med Sjukhusläkarföreningens politik för en bättre arbetsmiljö.

Direktivet max 48 timmars arbetsvecka, med avräkning för uttagen jourkomp, uppfylls idag för flertalet sjukhusläkare och innebär bara en marginell förändring som förhoppningsvis ger en bättre arbetsmiljö för de fåtal som idag går över gränsen, när det gäller formellt registrerad arbetstid.

EU-direktivets krav på 11 timmars sammanhängande dygnsvila, bryts däremot idag för alla läkare som ligger i beredskap och får någon störning mellan kl 21.00 – 08.00 och som arbetar dagen efter en sådan beredskapsnatt.

Detta inträffar av och till för huvuddelen av sjukhusspecialisterna i bakjourskollektivet. Ledig dag efter primärjour, särskilt för läkare som ingår i jourlinjer med hög störningsfrekvens, är redan genomförd för de flesta.

Dygnsvilan erhålles då om dygnet räknas till exempel mellan kl 20.00 – 20.00.

Dygnets gränser kan räknas från valfritt klockslag. Klockslaget fastställs av arbetsgivaren, men får inte varieras mellan olika arbetspass eller mellan olika läkare inom samma jour- och beredskapslinje.

Syftet är sänkta kostnader

Bakom benämningen en effektivare läkarbemanning, ibland också uttalat, bedömer vi dock att arbetsgivarens syfte också är att sänka kostnaderna för jourorganisationen, vilket i och för sig är naturligt och ingår i deras uppdrag.

Vi kan dock inte acceptera om detta sker genom att ersättningen till enskilda läkare långsiktigt sänks eller om priset blir försämrad läkarkontinuitet dagtid som leder till försämrad vårdkvalitet.

Enligt vårt avtal kan sedan 1994 schemaläggning enligt den alternativa modellen genomföras ensidigt av arbetsgivaren efter MBL-förhandling utan att överenskommelse nås.

Sveriges Kommuner och Landsting centralt och vissa lokala arbetsgivare förefaller tro att kostnaderna för läkares arbete på obekväm tid kan sänkas genom att ordinarie arbetstid förläggs till kvällar, nätter och helger.

Fördyring

Vi är ganska säkra på att detta är en felaktig uppfattning, åtminstone med nuvarande avtal, där den alternativa modellen ursprungligen i medling 1994 skapades som ett kostnadsneutralt alternativ.

I verkligheten lär detta alternativ bli dyrare. Kravet på ostörd rast under ordinarie arbetstid kan komma att kräva en extra avbytare, vilket inte krävs under jourtid.
Finns det timmar på dygnet, där aktivt arbete inte alltid utförs, och dessa timmars schemaläggs som ordinarie arbetstid blir resultatet också en kostnadsökning.

Man kan inte heller förvänta sig att det utökade ansvaret och åtagandet, som idag vilar på jourhavande läkare, i lika stor omfattning kan bibehållas, om ordinarie arbetstid förläggs till jourtid.

Endast genom att i nästa avtalsrörelse försöka sänka ersättningen per arbetad timme, eller reducera den arbetade tiden, kan arbetsgivarna sänka sina kostnader per jourlinje.

De totala kostnaderna för läkares arbetstid kan naturligtvis också sänkas om läkarbemanningen på dagtid tunnas ut, eller om antalet jour- och beredskapslinjer reduceras.

Bakom den nuvarande retoriken om att värna läkarnas arbetsmiljö, genom att anpassa arbetstiden till EU-direktivet, ser vi åtminstone från den centrala arbetsgivaren och de tre stora regionerna, att målsättningen är att sänka kostnaderna.

Vid tidigare avtalsrörelser, vilka ledde till konflikt uttalades, såväl 1981 som 1994, öppet att målet var att sänka ersättningsnivån och/eller tunna ut dagbemanningen. Samma ambition återkommer nu.

Lönesänkning oacceptabelt

En uttunnad dagbemanning är varken förenlig med målet en förbättrad arbetsmiljö eller en bibehållen vårdkvalitet. Sänkt ersättningsnivå är naturligtvis helt jämförbar med lönesänkning och är därigenom fackligt oacceptabel.
Läkarkåren har hittills med olika medel, ytterst med konfliktvapnet, med framgång, värnat joursystemet och avvisat modellen med skiftarbete.

Hur ska vi nu få gehör för vårt mål att, inom joursystemets flexibla ram, utveckla och förbättra arbetsmiljön, värna patienternas krav på läkarkontinuitet dagtid, ge god patientsäkerhet och behålla eller förbättra ersättningen?

”Inför direktiven lokalt!”

Vår strategi bör inriktas på att lokalt i positiv anda ta initiativ att så långt som möjligt försöka att införa EU-direktivets skyddsregler om 11-timmars dygnsvila (och arbetstidslagens oförändrade krav på veckovila).

I kollisioner med verksamhetens krav på till exempel närvaro dagen efter beredskap bör dispenser kunna ges via kollektivavtal endast om dessa ger en acceptabel arbetsmiljö för klinikens alla läkare.

Ett exempel på en sådan dispens kan vara att man förlägger en dag med administrativ tid eller egen utbildning direkt efter ett beredskapspass.
Blir läkaren i beredskap under natten störd i allt för stor omfattning, kan ledighet istället tas ut dagen efter.
Dispens krävs även om det till exempel bara varit en störning på telefon mellan klockan 21.00 – 24.00 och administrativ tid läggs dagen efter.

Schemaläggning ingen lösning

Lösningarna bör sökas inom joursystemets ram och inte genom schemaläggning inom det alternativa arbetstidssystemet, vilket inte heller ger någon som helst lösning på bakjourens problem att få ut 11 timmars dygnsvila.

Konsekvenserna av 11-timmarsregeln inom joursystemets ram lär antagligen bli att uttaget av åtminstone delar av jourkompensationen i högre grad måste inplaneras i veckoschemana.

Samtidigt bör individuella önskemål på mängden arbetstid och arbetstidens förläggning och därmed uttaget av jourkompensationen kunna tillgodoses.

Lokala lösningar bör göras

Hur varje klinik skall kunna anpassa de enskilda läkarnas arbetstid efter lagen (den nya arbetstidslagen och EU-direktivet), individens önskemål och verksamhetens behov bör avgöras ute på klinikerna i samarbete mellan klinikens läkare, den lokala läkarföreningen och verksamhetschefen och inte styras av diktat från region- och landstingsledningar.
Låt oss starta den processen lokalt nu!

Men ingen regel är utan undantag, tyvärr. Därför ger röst åt några av detta numrets anonyma uppgiftslämnare.

”Jag ska berätta hur ledningen gjorde här när man omorganiserade. Man lade ner att antal avdelningar och skapade helt nya och bara de som uttryckligen sade att de ställde upp på den nya organisationen fick jobben tillbaka.
Du förstår vilket underbart sätt det är för en sjukhusledning som vill göra förändringar och skryta med förankring. Man säger upp all personal och man får bara tillbaks sitt jobb om man är överens med sjukhusledningen.”

Överläkare

”Jag sade att jag var positiv till den nya organisationen, annars hade jag inte suttitt här idag. Det förstod jag ju på frågan.”

Sjuksköterska

”Hej! Jag har en sak jag vill framföra anonymt. Jag jobbar på en akutklinik. Som bakjour är det inte ovanligt att man kallas in för att arbeta och inte får sin dagsvila.
Det är okey om det finns medicinsk indikation, men ofta är orsaken att det är många patienter med låg prioritet, alltså mer än prio 2 (3-4).
Senast blev jag inkallad kl 20.30 för att det fanns åtta opåtittade på medicinakuten. Jag jobbade då till kl 2 på natten. Det fanns en erfaren akutläkare och en oerfaren nattetid.
Fram till kl 22 fanns det ytterligare en erfaren läkare. Medicinbakjouren används alltså som en reservjour.
Eftesom man jobbar som vanligt på dagen. kan man få jobba från till exempel måndag kl 08.00 till tisdag kl 16.45.
Jag vill gärna att min synpunkt är anonym eftersom jag blev uppsagd från min tjänst som avdelningsansvarig läkare för några år sedan då jag lät mig intervjuas.”

Överläkare

”Man säger att det råder demorkrati, men det gör det inte. Kritiserar du ledningen råkar du väldigt illa ut. Det var bättre i öststaterna, för där visste man att det inte fanns någon demokrati.”

ST-läkare

Eva Fernvall definierade en gång omvårdnad som det som gör att patienten mår bra även som sjuk. Det låter viktigt men vilken yrkeskategori inom vården arbetar inte för detta?

Vi läkare respekterar till fullo sjuksköterskornas yrkesroll där den står för medicinsk, gärna evidensbaserad vård. En inventering av sjuksköterskeutbildningen idag visar att bara en liten del av utbildningen fokuserar på detta.

Utbildningen handlar istället mest om vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad, vetenskapsteori och forskningsmetodik.

Vi läkare vill gärna arbeta sida vid sida med duktiga sköterskor som klarar att bedöma och ta ansvar för patienternas vård.

Utbildas sköterskor idag till detta? Eftersom utbildningen ser ut som den gör har nyutexaminerade sjuksköterskor idag små möjligheter att kunna fungera självständigt i vården. De måste ha omfattande handledning av äldre kollegor de första åren och deras intresse för omvårdnadsforskning prioriteras på bekostnad av fördjupad kunskap i sjukvårdens medicinska kärnverksamhet.

Hur viktigt är omvårdnad?

Omvårdnadsbegreppet har för sköterskor en betydligt större och viktigare funktion än att få patienterna att må bra, nämligen att bidra till sköterskeyrkets förändring och uppgradering från läkarassistent till doktor i det akademiska ämnet Omvårdnad.

Omvårdnadsideologin innehåller också en stark ambition att ta över ledarskapet inom vården.

Visionen som gradvis förverkligas inför våra yrvakna ögon är att omvårdnadsspecialisterna avgör när det är befogat att konsultera och kalla in övriga yrkesgrupper i vården att bedöma och behandla patienterna. Sköterskorna avgör när de anser att sjukgymnasten behövs för att få patienten på fötter eller när det är dags för arbetsterapeuten att prova ut hjälpmedel.

Avdelningarna är sköterskornas revir dit vi andra blir kallade som konsulter. Vi läkare får se till det medicinska, kuratorerna får fixa det sociala och undersköterskorna måste sköta den egentliga vården då sköterskorna ägnar sig åt att omvårdnadsdokumentera i datorn.

Vill Sveriges sjuksköterskor, som av tradition har en stark och självständigt ställning i sitt yrke, verkligen ha det så här eller är det bara en facklig taktik för att komma åt ledarskapet inom vården?

Vårdportaler, vårdlotsar och närvård

Vårdförbundet ser sköterskornas framtida nisch som samordnare, dimensionerare och kvalitetssäkrare
av svensk sjukvård.

Detta framförs i tankegångarna kring projektet Vårdportalen där Vårdförbundets nya ordförande Anna-Karin Eklund beskriver en rikstäckande IT-baserad telefonrådgivning där sjuksköterskorna i Närvården ger råd om behandlingsnivå och utser en vårdlots till de patienter som inte förmodas kunna klara sig själv genom vårdens processer.

Jag är skeptisk till att denna multisjuka, vårdkrävande patientgrupp vill söka vård via en IT-portal och enligt min erfarenhet är dessa patienters mycket svåra att bedöma per telefon.

I Vårdförbundets vision skall också Vårdportalen användas till att i det som kallas ”Min vårdbok” registrera data ur alla medborgares patientjournaler så att sjukvården nationellt och lokalt, kan dimensioneras, prioriteras och beställas av sköterskor.

Sammanfattningsvis är Vårdportalen en makalös plan för ett genomgripande sköterskeinflytande i sjukvården!
Skall sjuksköterskor sticka starr, cystoskopera, tappa blod, intubera eller skall de ägna sig åt att dokumentera vårdprocesser?

Omvårdnadsforskning utgör en bra bas för en god karriärgång för sköterskor. Sköterskor som väljer denna profil får ofta goda möjligheter att syssla med sin forskning på arbetstid och slipper då samtidigt det tunga patientarbetet. Vad händer med de sköterskor som fokuserar på att vårda patienter och inte lockas av att lägga halva arbetstiden vid datorn?

Dessa riskerar idag att bli betraktade som passiva traditionalister och finner sig ofta underst i rang gentemot de sköterskor som via sin omvårdnadsforskning eller chefsposition lämnat det egentliga sjuksköterskeyrket bakom sig.

Har vården av patienterna verkligen blivit bättre av omvårdnaden?

Kraven på överordnade sköterskor att syssla med administrativa uppgifter stjäl tid från det ledarskap på avdelningarna som är nödvändigt för en god patientsäkerhet och en god arbetsmiljö.

En stor del av omvårdnadsdokumentationen idag är onödig och borde nedprioriteras till förmån för mer tid för sköterskor till att medicinskt vårda, utreda och behandla sina patienter.

Apotekets egna sjuksköterskor

I våras, i nummer 2 av Sjukhusläkaren, skrev vi om att Apoteksbolaget använder sin monopolställning i konkurrensen om den lukrativa försäljningen av egenvårdprodukter.

Nu jobbar monopolföretaget vidare och sjuksköterskor installeras på apoteken för att ge råd om behandling med egenvårdsprodukter och vid behov beställa tid för läkarbesök.

”Få din vård och hämta ut din medicin på samma ställe” är Apoteksbolagets nya grepp.
I Göteborg säger Apoteksbolagets styrelseordförande Jan Bergkvist, tillika ordförande (s) i SU utförarstyrelse, att ”vi kan avlasta primärvården som i sin tur kan avlasta sjukhusen”.

Det klingar alltför ädelt för att vara trovärdigt. Skulle Apoteksbolaget åta sig denna service om inte syftet var att deras kunder skulle handla mer än vad som nu är fallet eller vad som är nödvändigt?

Apoteket skall så länge de tillåts ha sin monopolställning koncentrera sig på att tillhandahålla mediciner som ordinerats av läkare eller sjuksköterskor och inte ojust marknadsföra sina egna produkter via egna försäljare ”i vitt”.

– Det är en missuppfattning. När Socialstyrelsen pratar om dokumentation så uttalar den sig inte om hur dokumentationen ska gå till, utan bara att den ska vara korrekt. Omvårdnadsdokumentationen behöver inte vara så utförlig eller beskaffad som den är idag.

Michael Olausson tycker att mycket av dokumentationen under en dag kunde ske i form av minnesanteckningar.

– Jag skulle vilja ha det så att sköterskan, doktorn och sekreteraren dokumenterade en gång per dag tillsammans, och då bara det absolut nödvändigaste som hänt, i telegramstil. Sedan borde det vara förbjudet att vara inne och pilla i journalen resten av dagen.

– Det som behöver noteras kan noteras med papper och penna tills nästa gång man träffas och tillsammans gör en ny dokumentation, menar Michael Olausson.

”Vi måste ägna oss mer åt patienterna”

– Jag tycker att det måste skapas mer tid till det patientnära arbete. Vi har blivit mer och mer dataanvändare och mindre och mindre patientens advokater ute i verksamheten. Det finns väldigt få analyser där man undersökt om datorerna och den elektroniska journalen verkligen tillför någonting. Vad är det för besparing vi får? Det är ju ingen besparing om vi gör fel saker.

Michael Olausson menar att det är helt galet att sköterskorna ägnar så mycket tid åt omvårdnadsdokumentation i journalen. De är inte utbildade för det. Det är rent sekreteriella funktioner. Sköterskan skulle kunna diktera och låta en sekreterare sammanfatta.

Men det är inte bara hotet att dokumentationen tar över vårdarbetet som bekymrar Michael Olausson.
– Lika illa är att vi jobbar mer och mer åtskilda från varandra och mindre och mindre i team. Rapporter där människor är inblandade och överför information till varandra muntligt blir allt sällsyntare. Jag tror att det är olyckligt om man tar bort den här mänskliga kontakten vid överlämnanden.

– I dag har sköterskan blivit mycket mer individualist. Varje sköterska har ”sina patienter” som hon sköter och dokumenterar. När sjuksköterskan slutar för dagen och blir avlöst av nästa sköterska förväntas det att hon ska gå in i dataanteckningarna och förstå precis vad som är skrivet. Men det är inget bra system, menar Michael Olausson.

– Alla som sysslat med budskap vet hur lätt det är att missförstå. Det är omöjligt att förstå precis vad någon annan menar. Det är likadant för oss doktorer. Vi vill ha muntlig rapport, så att vi kan ställa frågor om det är något vi tycker är oklart. De här ”tysta” rapporterna är livsfarliga. Människor behöver träffas och tala med varandra.

Avstyrde ”tysta ronder”

Än värre var förslaget som kom för en tid sedan att införa ”tysta ronder”, menar Michael Olausson.

– Tanken var att läkaren ensam skulle träffa patienten och sedan skulle läkaren bara meddela sköterskan det som hon behövde kunna. Under tiden skulle sköterskan kunna ägna sig åt annat.

– Men det lyckades jag avstyra. Vitsen med ronderna är ju att sköterskan, doktorn och patienten ska träffas och tillsammans tala igenom hur patienten haft det och vilka åtgärder och behandlingar som eventuellt ska göras. Annars faller hela idén med ronden.

Michael Olausson förstår inte de som tror att omvårdnad och medicinsk vård är två vitt skilda saker.

”Feltänk att tro att doktorn inte sysslar med omvårdnad”

– För mig finns bara ett syfte när patienten ligger på sjukhus och det är att patienten ska bli frisk och att patienten ska behandlas på bästa möjliga sätt. Det är vård. I vård inkluderas omvårdnad och då måste man jobba tillsammans i team. Det är ett feltänk att tro att doktorn inte sysslar med omvårdnad, tycker jag.

Michael Olausson har försökt att få till stånd ett gemensamt dokumentationstillfälle där läkaren, sjuksköterskan och sekreteraren dokumenterar tillsammans, men inte lyckats få med sig sköterskorna.

– Vi går rond tillsammans, däremot är det fortfarande så att sköterskan dokumenterar själv och doktorn dokumenterar själv. Jag har försökt säga att det inte är dokumentationen i sig som jag vill åt, utan sättet att dokumentera, men det har hittlls inte gått att ändra på.

– Men något måste göras. Det införs nya rutiner hela tiden och det blir fler och fler grupper som ska dokumentera, det är sjukgymnaster, det är arbetsterapeuter, you name it…

Christer Bark

Framgång föder famgång och självförtroende, så när Anna-Karin Eklund tog över inledde hon ordförandeskapet med att kaxigt deklarera, på Vårdförbundets hemsida, att Vårdförbundet ska fortsätta att vara en blåslampa inom vården och i samhällsdebatten och avslutade med mottot: Allting går, vissa saker tar bara lite längre tid.

Och i sitt ordförandebrev till medlemmarna kräver hon verklig förändring: ”Chefer och politiker som försvarar revir, gränser och professioner är det stora hotet mot vårdens ekonomi och utveckling. Vi behöver verklig förändring och det får man inte om man omorganiserar för ekonomins eller chefens skull”.

Vad är det då som kanske kommer att ta tid, men som kommer att gå, eftersom ”allting går”? Vad är det för verklig förändring som blåslampan ska åstadkomma?

Vill man vara elak är svaret att Vårdförbundet vill förverkliga en byråkratisk dröm och förändra svensk sjukvård till ett sjuksköterskestyrt Shangri-La, där storasyster ser dig och hjälper dig in i lyckolandet bara du ringer eller mailar den nationella virtuella vårdportalen där allt görs rätt och ingen resursbrist råder.

Väl inne i Shangri-La omhändertas du av vårdlotsar och skräddarsydda vårdteam som utifrån dina behov följer dig från vaggan till graven och visar dig rätt i en trygg, sammanhållen vårdkedja.

Vill man inte vara fullt så elak så frågar man Anna-Karin Eklund vad Vårdförbundet menar med sina förslag om vårdlotsar, nationell vårdportal eller citerar Vårdförbundets visioner.

De finns publicerade bland annat i Vårdförbundets modell för nya Närvården, 3V, där det sägs att vården behöver ”ett system som inte ska vara uppbyggt efter vilket organ som är sjukt eller vilket symptom som diagnosticeras…utan ett system som är uppbyggt efter individens behov där det yttersta syftet är att utveckla och upprätthålla hälsa” och där det också sägs att ”idag finns inga system inom vården som är formade utifrån verkliga behov bland medborgarna”.

Fokusering på specialistkunskap och högkvalificerad sjukvård för att bota och behandla, benämns ”stuprörstänkande”.

Hela vårdsystemet ska ställas om

Helt klart är att Anna-Karin Eklund har stora uppgifter framför sig om Vårdförbundets visioner i 3V ska förverkligas. För här handlar det om att ställa om hela vårdsystemet från påstådd ”producentorientering” till ”individorientering”.

Idén säljs nu ut med politikerslogans som ”Vi sätter patienten i centrum – inte i väntrum”. Lättciterat och lättpaketerat, bara för politikerna att ta över. Först ut var centerledaren Maud Olofsson som tog orden i sin mun i Almedalen.

Ny logik för sjukvårds-Sverige

Lite mer förklarat i Vårdförbundets nya Närvårdsmodell framgår att det för Vårdförbundet handlar om en ny logik för sjukvårds-Sverige, där målet är att skapa en ”optimal sammanhållen vårdkedja utifrån individens behov”, där den enskildes behov som satts i centrum ska stödjas av ett individorienterat tjänstekoncept där individen servas av ”fackkompetens” i förening med ”distributionskompetens”.

Med fackkompetens menar Vårdförbundert kompetenser inom exempelvis medicin, omvårdnad och social omsorg, rehabilitering, hemtjänst, terapeutisk vård och övrig rådgivning.

Med distributionskompetens menar Vårdförbundet kompetenser som exempelvis mobila vårdteam, telemedicin och övrig IT/telekom, vårdvägledare, boendetjänser, utbildningstjänster, logisitk och transporter.

Resultatet ska bli att vården kommer till medborgaren och inte tvärtom.

En följd av omställningen till ”ett för individen hälsobefrämjande vårdsystem” blir enligt Vårdförbundets Närvårdsmodell 3V att vårdsystemet måste kunna tillhandahålla tjänster som ger medborgarna, och speciellt dem som är vårdtagare, betydligt mer av upplysning och inslag som leder till ökat lärande”.

Men innan medborgaren får vård ska medborgaren först kontakta Vårdportalen.

Anna-Karin Eklund:

– I vår idé har Vårdportalen lite olika funktioner, men det jag tycker är allra viktigast är att den för de allra flesta blir ingången i vården. Där ska man få råd att antingen hjälpa sig själv eller så får man råd att man kanske behöver träffa någon för en bedömning.

– I Vårdportalen ska man också kunna se hur det är med väntetider och själv bestämma som individ att om jag vill komma till nära hemmet så får jag kanske vänta några veckor, men om jag är beredd att åka några mil så kan jag få vård direkt.

Är Vårdportalen ett kontor med sjukvårdsanställda, ett IT-system, eller något annat?

– Tänk dig dagens sjukvårdsupplysning fast mycket mer utbyggd på ett bra sätt. Tänk inte på Vårdportalen som ett hus. När man säger nationell portal tror alla att man ska ringa till Haparanda och att alla sitter där. Så är inte tanken. Vårdportalen är en organisationsnivå före vårdcentralerna där du får råd och hjälp att hitta rätt i systemet. Att vi säger att den ska vara nationell är för att vi vill att alla ska ha tillgång till samma information.

Vilka är det som jobbar i Vårdportalen?

– Där kan sitta lite olika professioner.

Hur ska man få resurser till allt detta när det inte finns resurser till att bota och behandla?

– Jag tror att det är jätteviktigt att lyfta in det sociala perspektivet. Vi vet att idag är det många som ringer till sjukvårdsupplysningarna som egentligen inte har något medicinskt behov. Det handlar om social trygghet, man kanske ligger hemma och har en kateter som det rinner blodfärgad urin ur. Det skulle Vårdportalen kunna hantera så att individerna inte söker sig till akutmottagningen.

– Idag är det också många som har behov av vård som hamnar fel. Här skulle Vårdportalen kunna se till att de hamnar rätt. Därför vill jag hävda att Vårdportalen inte blir kostnadsdrivande utan kommer att spara resurser i vården.

Ni vill också införa något som ni kallar vårdlotsar. Varför då och vad är en vårdlots?

– Idén växte fram när vi såg att 3-4 procent av Sveriges befolkning använder 50 procent av resurserna. Ett stort problem för dem är att hitta rätt i vården. Nu ligger ansvaret på dom eller deras anhöriga, vilket gör att de använder mer av vårdens resurser än om de fick hjälp att hitta rätt.

Men den som använder så mycket av resurserna har väl redan kontakter inom sjukvården?

– Problemet idag är att det är olika personer. Det finns ingen som tar helhetsansvaret och syr ihop vården. Utifrån patientens behov vill vi att man bestämmer vem som är bäst lämpad att bli vårdlots.

Vårdförbundet vill också ha en individualiserad patientjournal kallad ”Min vårdbok”. I Vårdförbundets modell för närvården 3V beskrivs tankarna bakom ”Min vårdbok” så här:

”Min vårdbok” ska vara den enda vårddokumentationen och den ska följa vårdtagaren och förvaltas av Vårdportalen. Denna individualisering av dagens patientjournal är förutsättningen för att vårdsystemet ska kunna ställas om från producentorientering till individ/vårdtagarorientering. ”Min vårdbok” ska ägas av individen och kunna nås av alla vårdgivare (i relevanta delar) när så behövs och tillåts.

Idag är det fler sjuksköterskor än läkare som är chefer inom primärvården. Hur ser du på ledarskapet inom vården?

– Vi har ett kunskapsområde som vi är specialister på, läkarna har ett kunskapsområde som de är specialister på och sjukgymnasterna ett annat. Där är vi jämbördiga parter som tillsammans ska göra ett bra jobb. Det handlar om att leda vård och om att leda många kunskapsområden. Det är jätteviktig att se relationerna till andra professioner som tillsammans utgör ett team. Jag tror att om vi får en mångfald av olika professioner som är ledare så ökar möjligheten att se helheten.

– Sedan tycker jag att man ska titta framåt i tiden. Är arbetsplats och verksamhetsområde bra begrepp?

– Vill vi utveckla en vård med patienten i centrum så blir det egentligen en process för patienten och då är kanske arbetpslatsbegreppet, det här stuprörstänkandet, förlegat. Då får man titta på en större process än bara de dagar patienten är på en vårdavdelning. Då krävs det av ledaren att kunna leda en process på ett helt annat sätt, där patienten är delaktig.

– I vår idé om hur vården ska drivas har vi sagt väldigt tydligt att det är utifrån patientens behov som man ska sätta ihop teamet och bestämma vem som är teamledare.

Anna-Karin Eklund menar att man också ska titta på vad arbetsplatsen har för fokus när man funderar på vem som ska leda verksamheten. Är det omvårdnad eller är det det medicinska som är den största uppgiften.

– Om man tittar på en vårdavdelning där patienterna ofta stannar väldigt kort tid så behövs det ju en teamledare för de här patientena som har befogenheter att se till att hela vårdprocessen sköts på ett smidigt sätt både innan patienten läggs in och efter. Här är sköterskorna den största gruppen och de som ändå har mest kontakt med patienterna, så då passar det väl alldeles utmärkt att de håller ihop vården tillsammans med teamet utifrån olika kompetenser, menar Anna-Karin Eklund

Vad är det för skillnad på vård och omvårdnad?

– För oss är vård ett organisatoriskt begrepp. Omvårdnad är ett huvudämne som finns idag och är en specifik kunskap. Det specifika i omvårdnaden finns reglerat i våra etiska riktlinjer som sjuksköterskor; att vi ska ge god omvårdnad för individen, locka fram hälsobefrämjande trots sjukdom och att skapa hälsobefinnandet hos individer.

Kan det uppstå en konflikt mellan omvårdnad och medicinsk bot?

– Det skulle inte finnas en konflikt, för vi behövs för att komplettera varandra. Jag skulle önska att vågskålarna vägde lika tungt och att vi kunde befrukta varandra så att man faktiskt använder sig av omvårdnaden för att bli bra på att bota och behandla och vice versa.

Sjuksköterskeutbildningen

När staten tog över sjuksköterskeutbildningen från landstingen ställdes högre krav på kompetens på de som arbetar inom sjukvården, men Vårdförbundets bygge av en egen profession har också kraftigt styrt sjuksköterskeutbildningen till en akademisk utbildning i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad.

Anna-Karin Eklund:

– Forskningen har visat att det är väldigt viktigt att det yrke som ska genomgå en professionaliseringsprocess tar till sig sitt huvudämne. Vi måste som yrkesgrupp jobba med att få äga vårt huvudämne som är omvårdnad och då krävs det att man kan gå vidare och forska.

– Vi behöver utveckla metoder för att göra den forskning som bedrivs idag bättre så att vi kan få en bra diskussion om resultaten i forskningen, för ofta får omvårdnadsforskare signaler om att de inte använt rätt metod, säger Anna-Karin Eklund.

– När det gäller omvårdnadsforskning är det enormt mycket som är obeforskat. Av tradition har det egentligen bara funnits en karriärväg för sjuksköterskor och det är att bli chef. Nu har det ändå öppnat upp att man kan utveckla sitt yrke genom forskning.

Anna-Karin Eklund menar att tidigare gick utbildningen väldigt mycket ut på att göra saker medan dagens utbildning handlar om att reflektera över varför man gör saker.

– Det är två helt olika förhållningssätt. Dagens mer reflekterande utbildning ger sjuksköterskor som bättre kan bedöma de individer de deltar i behandlingen av. Förr slutade mitt ansvar när jag administrerat läkemedlet. Idag kan sköterskan under hela processen följa upp det på ett annat sätt.

Har sjuksköterskorna på ett sjukhus tid med det?

– Tid eller inte, det ingår i yrkesansvaret att följa hela processen.

Det finns kritik mot att dagens nyutexaminerade sjuksköterskor kan för lite medicin och inte har tillräckligt med kliniska färdigheter, vad är din kommentar till det?

– Det beror nog på var de hamnar. Alla är noviser i början.

Om man exempelvis hamnar på en medicinavdelning är man mer novis idag än tidigare?

– Ja, tidigare hade man kanske större färdigheter i det tekniska handlaget, men det är ju väldigt lite av en sjuksköterskas jobb. Men visst, man kan fundera på om sjuksköterskeutbildningen är tillräckligt lång idag för att man också samtidigt ska kunna skaffa sig färdigheter för att kunna vara yrkesverksam som sjuksköterska när man kommer ut.

– Kanske skulle man förlänga utbildningen eller fundera på att införa något som liknar läkarnas AT-utbildning. Idag finns det ju hos vissa huvdmän trainee-anställningar av nyfärdiga sjuksköterskor. Det tycker jag är en jättebra modell.

Många sjuksköteskor tycker att de drunknar i dokumentation och administration. Vad gör Vårdförbundet för att hjälpa dem?

– Vi vet att det är många som tycker att dokumentationen är ett problem, men jag tycker inte att det är fel på systemet. Det är till för patientsäkerheten. Jag tycker att det är fel fokus att diskutera som att dokumentationen skulle vara något annat än patientarbete. Mitt möte med patienten är ju inte avslutat förrän jag har dokumenterat vad jag gjort och sett. Problemet är att vi kanske har för omständliga dokumentationssystem.

Men om sjuksköterskan inte hinner med patienterna?

– Då är det viktigt för oss att fundera på hur vi ska hitta bättre förutsättningar att uppfylla de krav som finns. Vi lägger just nu ner mycket resurser på att delta i arbetet på att få en gemensam terminologi så att det redan i dokumentationssystemen ska ska vara lätt att dokumentera genom att det finns förskrivet saker och ting.

Du har tidigare sagt att sjuksköterskor borde byta titel till något med hälsa istället.

– Ja, sjuksköterska leder tanken till att jobba med sjukdomar, men väldigt mycket av omvårdnaden handlar om att skapa ett häsobefinnande och då för egentligen titeln fel till vad vi i framtiden vill sätta fokus på, att jobba med hälsa istället för sjukdom. I Norge heter det också hälsosystrar.

De viktigaste paragraferna i nya hälso- och sjukvårdslagen när det gäller verksamhetens ledning och verksamhetschefens befogenheter är paragaraferna 28, 29 och 30.

28 §: Ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främjar kostnadseffektivitet.

29 §: Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verksamheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma över diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om han eller hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.

Inom psykiatrisk tvångsvård och vid tvångsisolering enligt smittskyddslagen (1988:1472) skall verksamhetschefens uppgifter utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare) eller, vid tvångsisolering, av sådan befattningshavare som förordnats enligt 50 § smittskyddslagen.

30 §: Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter.

Det betyder att en verksamhetschef som saknar hälso- och sjukvårdsutbildning kan överlåta ledningsansvar på andra, men inte nödvändigtvis är tvungen att göra det utan mycket väl själv kan besluta om medicinska rutiner, medicinsk säkerhet, med mera.

Så säger lagen om verksamhetschefens befogenheter, men lagen ställer också krav på att ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten organiseras så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården.

Ansvarig för detta är vårdgivaren, som förutom hälso- och sjukvårdslagen har att rätta sig efter Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd.

I Socialstyreslens allmänna råd: ”Verksamhetschef inom hälso- och sjukvård” sägs att ”vid enheter där medicinsk diagnos och behandling utgör det dominerande innehållet i verksamheten är det lämpligt att det medicinska omhändertagandet av patienterna leds av en person med god medicinsk sakkunskap inom det område som är aktuellt.

Saknar verksamhetschefen denna kompetens, bör ansvaret att leda verksamheten i denna del överlåtas på befattningshavare med sådan kompetens.

Eftersom verksamhetschefen representerar vårdgivaren är det vårdgivaren som bestämmer vilka befogenheter, rättigheter och skyldigheter samt vilket ansvar, inklusive resultatansvar, utöver det författningsreglerade ansvaret, respektive verksamhetschef skall ha.

Vårdgivarna är också enligt lagen fria att organisera och bedriva verksamheten efter lokala förutsättningar så att den tillgodoser lagens krav. Verksamhetsområden vilka leds av en verksamhetschef kan därför uppvisa stora skillnader i storlek och omfattning.

I Socialstyrelsens allmänna råd för verksamhetschefen står att ”hänsyn måste också tas till verksamhetschefens kompetens och erfarenhet”.

Verksamhetschefen har, antingen själv eller genom att anlita personer med lämplig kompetens, att säkerställa de krav som ställs på honom/henne. Vårdgivaren ansvarar för att verksamhetschefen har tillräcklig kompetens för uppgiften.

Vad betyder det att verksamhetschefen kan uppdra åt andra att ansvara för vissa ledningsuppgifter?
Verksamhetschefen kan uppdra åt annan att fullgöra enskilda ledningsuppgifter med stöd av 30 § hälso- och sjukvårdslagen, men verksamhetschefen har alltid det samlade ledningsansvaret och detta kan inte överlåtas till annan befattningshavare.

Verksamhetschef som uppdrar åt annan att fullgöra viss ledningsuppgift bör då tydligt ange uppdragets omfattning och eventuella inskränkningar i uppdragstagarens befogenheter.

Den befattningshavare som med stöd av 30 § i hälso- och sjukvårdslagen tilldelats en viss ledningsuppgift bär själv ansvaret för att det med uppgiften förenade syftet uppnås.

Verksamhetschefen har dock ansvar för sitt beslut att uppdra åt annan att fullgöra viss ledningsuppgift och skall dessutom bevaka att denna uppgift fullgörs på ett tillfredsställande sätt.

Beslutet att uppdra åt annan att fullgöra viss ledningsuppgift skall återkallas av verksamhetschefen,om denne finner att detta strider mot patientsäkerheten eller verksamhetens målsättningar.
Verksamhetschefens ledningsansvar är således ett och odelbart.

Fotnot: Föreskrifter är bindande regler. Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen.

År 1
Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad,
30 poäng (grundnivå)
• Introduktion till vårdvetenskap, 10 p
• Vård i ett samhällsperspektiv, 5 p
• Vårdetik, 5p
• Allmän omvårdnad, 10 p
Medicinsk vetenskap inriktning humanbiologi och klinisk medicin, 10 poäng (grundnivå)
• Anatomi, fysiologi och mikrobiologi, 10 p

År 2
Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad,
20 poäng (fortsättningsnivå)
• Psykiatrisk omvårdnad, 6 p
• Somatisk omvårdnad, 10 p
• Vårddidaktik, 4 p
Medicinsk vetenskap inriktning humanbiologi och klinisk medicin, 20 poäng (grundnivå)
• Klinisk medicin, 10 p
• Allmän farmakologi, 5 p
• Kliniska färdigheter, 5 p

År 3
Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad, 40 poäng (fördjupningsnivå I)
• Vetenskapsteori och metod, 10 p
• Examensarbete, 10 p
• Ledarskap och vårdadministration, 5 p
• Hälsobefrämjande vård, 5 p
• Vård i hemmet, 5 p
• Valfri fördjupning, 5 p

Sammanlagt:
90 poäng utbildning i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad.
30 poäng utbildning inriktad mot medicinsk kunskap.

Så här beskrivs sjuksköterskans arbetsområde:

Sjuksköterskan har ett primärt ansvar för patientens omvårdnad. Denna utgörs av grundvård och specialvård. I ansvaret ingår att skapa en vårdrelation som utgår från den enskilde patientens livssituation, upplevelser och behov vid sjukdom och ohälsa.

I sjuksköterskans kompetens ingår vidare att under läkarens ledning delta i och genomföra medicinsk vård och behandling.

Sjuksköterskan undervisar och handleder studerande och personal samt deltar i forsknings- och utvecklingsarbeten. Hälsoupplysning och annan förebyggande verksamhet utgör en allt större del av sjuksköterskans arbetsuppgifter.

De har ingen skriftlig befattningsbeskrivning, ingen skriftlig verksamhetsplan, inget budgetansvar och inget personalansvar. De är betydelsefulla ledare med mycket ansvar och få rättigheter.

Inom det privata näringslivet skulle det vara omöjligt att rekrytera ledare med sådana villkor, men inom svensk landstingssjukvård är det mycket vanligt.

På ögonkliniken i Lund kallas de teamansvariga läkare och är för en utomstående beviset på att allting är relativt. Istället för att klaga över tyngande ansvar och bristande befogenheter utstrålar de optimism och förhoppningar och tycker att de har det mycket bättre idag än tidigare.

– Vi har fått vårt ledarskap satt på pränt. Förhoppningarna är att så småningom få en egen budget och personalansvar, men idag är det viktigast att vi etablerar vårt medicinska ledarskap. Jag tror att det är klokt att gå fram långsam,. säger Kristina Holm, teamansvarig läkare på ögonkliniken.

På ögonkliniken i Lund, som har 130 anställda, arbetar ett 30-tal läkare och ungefär lika många sköterskor. Verksamhetschef är Anders Bergström, en omtyckt läkare och chef, också han ett typexempel på ett stort dilemma som svensk sjukvård måste lösa.

Hur ska man få läkare att vilja bli chefer om det innebär att de för tid och evighet tvingas ta farväl av arbetet som kliniker?

Som många andra läkare tackade Anders Bergtröm ja till att bli verksamhetschef med tanken att han inte skulle sitta kvar till pensionen utan att han efter några år skulle återgå till kirurgin.

För att hålla kunskaperna vid liv arbetar han idag förutom som verksamhetschef nästan halvtid som kliniker både med operationer och mottagning. Ekvationen löser Anders Bergström med att offra sin fritid. Det är bara för landstinget att tacka och ta emot.

– Jag vill ha möjligheten att gå tillbaka till jobbet som överläkare och operera, jag vill inte heller bli en verksamhetschef som sitter på kontor och vänder papper och inte ser patienter. Jag vill vara lite kliniskt aktiv. Det är ett bekymmer för oss läkare.

Efter över fem år som verksamhetschef säger han att det håller inte i längden att vara verksamhetschef och arbeta så mycket kliniskt, som han gör.

– Men mottagning en halv dag i veckan skulle nog fungera.

Anders Bergström säger att han är fullt medveten om bristerna i ögonklinikens organisation.

– Jag ser inte organisationen som slutgiltig. Jag kan mycket väl tänka mig att ge de teamansvariga läkarna en fullständig budget, åtminstone för läkardelen, och släppa även lönesättning och utvecklingssamtal om det leder till fördelar för teamen. Jag ser det här som en process. Vi får pröva oss fram.

– Att jag inte delegerat budget och personalansvar, till de teamansvariga läkarna, hittills beror på att jag är rädd för att det ökar avståndet från mig till mina anställda och det är inget som jag primärt vill. Det är inte lätt att delegera, men jag lär mig.

I dag är ögonklinikens organisation uppbyggd så att under Anders Bergström finns det fyra avdelningschefer för sköterskorna med egen budget och eget personalansvar. En organisation som Anders Bergström ärvde då han tillträdde. Då fanns det fyra medicinskt ansvariga läkare, en för varje avdelning, alla utan budget och personalansvar. Det har nu ändrats.

Läkarteamen är inte längre uppdelade avdelningsvis utan i fyra team efter verksamhetsområden. Ett team arbetar med barn, ett med främre kirurgi, ett med bakre kirurgi och så finns ett team för icke kirurgi/mottagning. I teamen försöker man också få in sjuksköterskor och undersköterskor.

Anders Bergström:

– Vi har en matrisorgansiation med dess inbyggda konflikter och svagheter. Organisationen är inte helt solklar. Nackdelarna med en matrisorganisation är att det ibland blir konflikter om vem som bestämmer och att de teamansvariga läkarna kan hamna mitt emellan med skyldigheter men inga rättigheter, men det finns också fördelar. Fördelarna tycker jag är att vi satt ner det medicinska ansvaret på pränt.

– För läkarna är det naturligt att arbeta i team utifrån verksamhetsormåden. Det är lite svårare att få in övrig personal i teamen, eftersom de är knutna till avdelningarna, men det är vår målsättning, säger Anders Bergström.

Är det inte risk att de teamansvariga läkarna blir någon form av gisslan?

– Jo, det finns risk för det, men det vill jag inte att de ska bli. Skulle de känna det så, så får vi hitta på något annat.

Anders Bergström säger att han är medveten om att det är en brist att det inte finns skriftliga befattningsbeskrivningar för de teamansvariga läkarna och att organisationen kan falla sönder om han slutar och ersätts av någon med andra åsikter.

– Det är en fråga som vi ständigt diskuterar i ledningsgruppen.

Vad säger då de teamansvariga läkarna?

Kristina Holm:

– Vår roll som teamansvariga ledare håller på att befästas. Den organisation som vi har nu har gett de teamansvariga läkarna råg i ryggen att fatta beslut. Vi börjar vänja oss vid att ta tid och plats, men jag tycker att organisationen måste fastställas mer formellt så att den håller även om personer byts ut.

– Jag skulle vilja ha en verksamhetsplan och befattningsbeskrivningar och så småningom budget och personalansvar, för visst är det så att pengar ger makt. Vi får se hur det utvecklas. Har det inte hänt något om ett par år så får vi kanske ompröva vad vi gör.

Fungerar bra

– Ett problem är faktiskt att det fungerar så bra på ögonkliniken idag, menar Kristina Holm. Här finns inget utbrett missnöje och kommunikationerna med avdelningscheferna och verksamhetschefen fungerar jättebra. Vi tycker att vi får respons från alla håll, och då känns inte behovet att ta strid om en formell organisation så tvingande.

Däremot tycker Kristina Holm som många andra läkare att hennes roll som läkare har marginaliserats.

– Det känns inte som att vi riktigt styr. Vi blir kallade för att utföra vårt hantverk, att operera eller på annat sätt ta hand om patienter. När vi föreslog organisationen med teamansvariga läkare blev det protester mot att vi läkare skulle gå på administrativa möten när vårdköerna var så långa. Där ser man läkarens marginalisering. Doktorer ska inte ta sig tid att leda, administrera och organisera.
Kristina Holm menar att läkarna i mångt och mycket har sig själva att skylla.

– Vi har varit så förblindade av vår profession, att läka, hela och vårda att vi inte förmått lyfta blicken och förstå att vi kan läka, hela och vårda genom att leda och organisera.

Kristina Holm hoppas på ett nytänkande inom läkarkåren. Det är på våra handlingar sjukvården bygger. Det är vi som diagnosticerar, opererar, har mottagning och skriver recept. Det går inte att styra och organisera sjukvård utifrån sjuksköterskans arbetspaket som är vård och omsorg. Därför måste vi läkare ta chefsansvar.

Här får Kristina Holm medhåll av verksamhetschefen Anders Bergström:

– Det finns många bra läkare, men vi måste jobba mycket mer på att bli bra ledare. Nu håller vi på att bli omsprungna av sjuksköterskorna. De fokuserar mycket mer på ledarskap i sina utbildningar.

– Vårdförbundet har också varit mycket mer aktivt än Läkarförbundet i de här frågorna. Läkarkåren måste se till att det kommer in bra ledarskapsutbildningar redan från början i grundutbildningen och i ST-utbildningarna, menar Anders Bergström.

Anette: Ja, fast, mycket av omvårdnaden i kursböckerna kändes som lull, lull. Självklara saker, vanligt sunt förnuft helt enkelt. Jag kan känna att jag skulle velat haft mer utbildning i medicin. Om en patient har ett svullnat ben och jag inte vet mer än att jag tror att jag ska lägga upp benen, då är jag ju fel på det. Då blir ju omvårdnaden hur som helst. Man måste ha en jättetung medicinsk bakgrund för att kunna en bra omvårdnad.

– Jag frågade en läkare en gång hur de kunde komma ihåg allting och då sade hon att det mesta kommer igen flera gånger i utbildningen. Har man missat njurarna så kommer det alltid tillbaka. Det kan jag sakna i vår utbildning. Det kommer en gång och då fullmatas man. Den bästa utbildningen har jag fått här på avdelningen av äldre sköterskor och av läkarna.

Petra: Men det säger dom också på utbildningen, att det får ni lära er på den avdelning ni kommer till.

Ska ni inte kunna medicin när ni kommer ut?

Petra: Nej, dom säger i princip att det kommer ni att lära er när ni börjar jobba på en avdelning.