Bengt Jernby, Blekinge läkarförening:
Hur gick revisionen?
Slutenvården fick ungefär 3 procent. Psykiatrin cirka 4 procent och primärvården 6,5 procent.

Men i september kom arbetsgivaren och lämnade 3.000 kronor extra till varje distriktsläkare. I oktober kom de tillbaka och lämnade 3.000-4.000 kronor till varje AT-läkare. Alldeles opåtalat.
Dessutom höjde arbetsgivaren distriktsläkarnas jourersättning mellan kl 17-21 till faktor 1,5.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt det gamla sättet för arbetsgivaren tycker inte själv att man är mogen för den nya förhandlingsordningen, eftersom de inte utbildat sina verksamhetschefer.

Lönerevisionen är inte bra. Jag hade gärna sett att man inte hade lönerevision, utan att man istället hade någon form av förhandlingstillfälle varje år där man kunde diskutera sin lön, men att det inte görs för alla på en gång, för det blir bara konstigt.

Varenda gång vi ska göra något vettigt för att försöka höja kvinnolönerna, som vi gjorde nu i år igen med kvinnopotter, så har det lika förbaskat ändrat sig under året i varje fall och vi vet inte riktigt vad som händer. Löneglidningen som sker är nästan alltid till kvinnornas nackdel.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vår arbetsgivare vill inte diskutera ersättningen för beredskap. Den är usel och borde höjas.

Jag tycker att om man ska man göra en ny lönerevision nästa år så ska man satsa på bättre beredskapsersättning. Det hade gynnat den grupp doktorer som har haft minst glädje av en del andra förändringar de senaste åren. De äldre sjukhusläkarna hade till exempel haft stor glädje av bättre beredskapsersättning. Här kanske ett centralt avtal skulle vara till hjälp.

Övriga kommentarer:
Man undrar vad det är för mening att förhandla överhuvudtaget när arbetsgivaren plötsligt ändrar sig på löneförhöjningar på 10-15 procent?

Det skedde naturligtvis därför att man noterat att lönerna ansågs högre runtomkring och att arbetsgivaren märkt att distriktsläkarna börjat bli lite mer sällsynta.
Primärvårdsförvaltningen lyckades också tjata igenom det till politikerna och det var ju bra, men lönerevisionen kändes plötsligen tämligen meningslös.

Suzanne Kuylenstierna,
Dalarnas läkarförening:
Hur gick revisionen?
Det har varit en ”seg historia” då arbetsgivaren flyttat fram förhandlingsveckan tre gånger. Vi har dock till slut fått ett bud och lagt vårt eget högre yrkande.

Överläkarna fick initialt ett bud på 3,49 procent och vårt yrkande är 4,10 procent. Distriktsläkarna fick budet 3.37 procent och vi har yrkat 3.71 procent. ”Alarna” fick budet 4,67 procent och det tog vi rakt av. ST fick budet 3.30 procent och vi har yrkat 6,17 procent. Sedan får vi se vad det blir veckan som kommer.

Vi har beslutat oss för att släppa höjd ersättning storhelger, då det skulle ta för mycket pengar från lönerevisionen(-0,46%). Istället skriver vi in ett extra yrkande angående ersättning vardagar 21-24 x 2 samt 0,25 i ersättning för såväl beredskap A och B i nästa lönerevision.(Helger har vi redan x 2)

Om förhandlingsmodellen:
Medlemmarna önskar lönesamtal, men enligt årets löneenkät har inga sådana förekommit.
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen, eftersom arbetsgivaren valt den.

Gunnar Ramstedt, Gotlands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi fick 2,7 procent.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlad enligt den nya modellen med individuella medarbetarsamtal. Centralt är vi nöjda med att den nya modellen har introducerats, men vi har skickat ut en enkät till våra medlemmar för att höra deras synpunkter.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vet inte om vi är i behov av centralt jouravtal. Vi kanske snarare kan bidra med ett bra redan ingånget avtal.

Övriga kommentarer:
”Mycket blev fel”
För första gången har läkarna anställda av Gotlands Kommun förhandlat enligt den nya ordningen i form av individuella lönesamtal med närmaste chef.

Riktlinjer för dessa samtal var fastställda i förväg av parterna. Förutom de grundläggande principerna enligt Kommunens lönepolitiska program skulle ökad lönespridning inom respektive grupp överläkare, distriktsläkare och ST-läkare, jämställdhet mellan könen, lång erfarenhet och viktig för verksamheten beaktas.

Planen var att Gotlands läkarförening skulle få en sammanställning av alla löneförslag den 19 april, för att sedan kunna bedöma om resultatet var i överensstämmelse med ovan nämnda principer.

Sedan var det mycket som blev ”fel”. Till exempel:
• Hälso- och sjukvårdsdirektören gick ut med ett ”tak” på hur mycket lönerna fick öka, helt avtalsvidrigt.

• ST-läkarna skulle förhandla med cheferna på de kliniker de hörde till, men i själva verket var det personalchefen som satte deras löner.

• Många läkare har över huvud taget inte fått diskutera sin lön och ännu mindre i relation till det arbete de utför. Det förefaller som om en del kolleger inte ens fått något formellt ”bud”, eller fått höra vad förslaget till slut blev.

• Lönesamtalen gjordes ej i tid och slutförslaget blev en dryg månad försenat.
Och så vidare!

Men det finns också rapporter om verksamhetschefer som genomfört bra medarbetarsamtal inklusive diskussion om lönenivå.

Slutresultatet visade dock att två mål inte var uppfyllda. Lönespridningen hade inte ökat och det fanns alltför iögonenfallande skillnader mellan kvinnliga och manliga kollegers löner.

Gotlands läkarförening förhandlade därför med arbetsgivaren i syfte att häva förmodad diskriminering mellan könen. Vi lyckades delvis med det. Den individuella fördelningen ändrades dock ej för det stora flertalet.

Tönis Lunt, Gästrike-Hälsinge läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är inte klara, men så här långt ligger diskussionerna åtminstone över 3 procent. Vi hade hoppats vara klara i början av december, men årsskiftet är mer realistiskt.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt gamla modellen i tre förvaltningar. I den fjärde – Länssjukhuset – har vi tagit ett steg mot den nya modellen genom att förhandla decentraliserat per klinik och på vissa kliniker med lönesamtal som ingående komponent.

Så här långt har vi inga tecken på att den nyare modellen ger Länssjukhuset större utfall, men det kan bero på att våra två primärvårdsförvaltningar är uttalat prioriterade och att den tredje förvaltningen har större rekryteringssvårigheter än Länssjukhuset.
Men vi är nöjda, modellen leder till mera decentralisering nästa gång.

Om jouren och centralt jouravtal:
Det vore bra med ett centralt jouravtal. Visserligen har vi ett tämligen bra avstegsavtal, men nu gäller det att ge EU-direktivet det genomslag det förtjänar och det kräver väl centrala förhandlingsinsatser.

Jan Skogum, Göteborgs läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är inte klara för sjukhusen. På Sahlgrenska universitetssjukhuset kommer vi att vara klara i månadsskiftet januari/februari i bästa fall.
Vi är dock eniga om förbättrad jourersättning fredag kväll – lördag fm. Faktor 2.

Primärvården är färdigförhandlad. Utfallet blev 3,5 procent om man räknar på underlaget rakt av. Räknar man på nya och ändrade tillägg, frikretsen och doktorer som är tjänstlediga eller slutat så hamnar vi en bit över fyra procent. Löneläget är dock märkbart högre inom primärvården.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen.
Vår uppfattning är att arbetsgivaren inte kommit tillräckligt långt när det gäller arbetet med lönekriterier och lönesamtal.

Om jouren och centralt jouravtal:
För oss vore ett centralt jouravtal värdefullt.

Övriga kommentarer:
Det vore fel att påstå att vi för närvarande seglar i någon som helst medvind. Det har tagit oss sju (7!) sittningar, över sex månaders tid, att bara klara av den inledande överläggningen med arbetsgivaren.

Serney Bööj, Hallands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi fick 3,7 procent på ÖL, ST-UL-sidan medan DL fick knappt 8 procent.

Om förhandlingsmodellen:
Vår modell har varit ett mellanting, vilket innebar att vi inte fick speciellt stort utrymme till själva förhandlingen. Viss korrigering gjordes inom varje förvaltning, därefter ett regionalt kollektivavtal.
Vi önskar löneutvecklingssamtal mellan arbetsgivare och enskild medlem. Dock bör detta inte innebära absoluta siffror, utan vi skulle vilja ha möjlighet till korrigeringar. Det är viktigt för oss att kunna se övergripande fadäser med snedfördelningar etc.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi skulle vilja ha ett centralt avtal, vi har inte lyckats själva.

Övriga kommentarer:
Våra medlemmar vill gärna ha vår fackliga medverkan innan slutligt avtal om lönerna sätts.

Bengt Madberg, Jämtlands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi blev klara före semestrarna och fick 4,3 procent för hela kollektivet. I år var det en satsning på överläkarna och för den gruppen blev det något mera.
Vi fick också ett muntligt löfte om att jourersättningar ska tas upp vid en särskild förhandling, som inte är genomförd ännu, men ska påbörjas före jul.

Om förhandlingsmodellen:
Som det är nu kombinerar vi den gamla och nya modellen. Den totala lönesumman sätts vid en gemensam förhandling mellan föreningen och arbetsgivaren.
Sedan ska närmsta chef sätta lön efter lönesamtal. Detta har väl fungerat rätt så bra, de flesta har fått ett lönesamtal och de flesta medlemmar tycker nog att det är bättre nu, men mycket beror på hur den enskilda chefen hanterar lönesamtalet.

Om jouren och centralt jouravtal:
Jag är tror inte ett centralt avtal kan ge mera än ett lokalt.

Övriga kommentarer:
Landstinget ska införa ett helt nytt lönesättningssystem där lönen ska bestå av tre delar. Dels en grunddel där varje arbete inom landstinget skall värderas i ett speciellt projekt som nu pågår.
Dels en individuell del som bl.a. kräver obligatoriska utvecklings- och lönesamtal och sist en bit övrigt, som väl ska kompensera för ”marknaden”. Hur allt detta blir återstår att se.

Bengt Hultberg,
Jönköpings läns läkarförening:
Hur gick revisionen?
Förhandling pågår. Totalt sett för hela landstinget blir det cirka 3 procent.
Vi får förbättrad jourersättning dag före sön- och helgdag 07.00-13.00 till faktor 2,0. Beredskap B bort, endast beredskap faktor 0,2 måndag t.o.m torsdag, fredag kl 17.00 -måndag 07.00 faktor 0,4 samt ytterligare ett par smärre förbättringar.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt gammal modell. Med den nya modellen är det svårt att göra något åt snedsitsar, osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.
Från läkarföreningens sida är vi nöjda med en modell där vi har förhandling på förvaltningsnivå.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi har ett lokalt förbättrat jouravtal, däremot är det mycket väsentligt med en central översyn där arbetsmiljöaspekterna mer beaktas.

Lisbet Angelsiöö,
Kalmar läns läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi blev klara i juni. Utfallet blev 3 procent, inklusive en särskild satsning på kvinnliga läkare.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen.
Frågan om ny modell med individuella lönesamtal var uppe till diskussion på årsmötet. Medlemmarna ville att vi fortsatte att förhandla enligt den gamla modellen, men med obligatoriska lönesamtal.

Om jouren och centralt jouravtal:
Det är viktigt att man från Läkarförbundet markerar att man engagerar sig i denna viktiga arbetsmiljöfråga. Ersättningsnivåerna och ersättningssystemet behöver också ses över.

Det är väsentligt att Läkarförbundet arbetar för att uppvärdera beredskapstjänstgöringen, eftersom beredskapstjänstgöring räknas som vilotid i EG-direktiven. I dag utnyttjas de mest erfarna och högst kvalificerade läkarna under långa bundna perioder för en spottstyver.

Maud Carlfalk,
Kronobergs läns läkarförening:
Hur gick revisionen?
Det blev totalt 7,4 procent på två år. 6 procent till samtliga förvaltningar och 1,4 procent till extra satsningar på distriktsläkare, psyk & ”trotjänare”.

Om förhandlingsmodellen:
Modellen chef-medarbetare prövades på två kliniker. Övriga förhandlade enligt ”gamla” modellen.
Organisationen eller cheferna anses inte mogna än för den nya modellen. Målet är dock att den nya modellen skall införas i hela organisationen innan denna avtalsperiod är slut.
Åsikterna skiftar om vilken modell som är bäst.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vet inte om vi är betjänta av ett centralt jouravtal. Vi planerar att driva frågan om ett förbättrat jouravtal i nästa revisionsförhandling så det beror väl på utfallet.

Carl Axel Bankert,
Malmö läkareförening:
Hur gick revisionen?
Årets lönerevision när det gäller sjukhusläkarna är i sin slutfas. Så gott som samtliga kliniker på UMAS och Trelleborgs lasarett är förhandlade och de nya lönerna utbetalda med oktober, alternativt novemberlönen. De nya lönerna gäller retroaktivt från april.

Utfallet när det gäller lönedelen av revisionsförhandlingarna landade på strax under 2,4 procent på förhandlingsunderlaget.

Vid årets lönerevison har vi även fått förbättrad jourersättning, arbetad tid fredag eller vardag före helgdag fr.o.m. kl. 21.00 nu faktor 2,0. Vi har också överenskommit om fortsatta förhandlingar med arbetsgivaren, för att uppnå fler förbättringar avseende jourersättningen.

Vi har haft svårt att få gehör för att öka beredskapsersättningen. Arbetsgivaren tycker sig inte höra några klagomål från berörda kollegor.

Om förhandlingsmodellen:
Frågan om lönesamtalsmodellen drevs av oss vid de sjukhusövergripande förhandlingarna. Vid ett par kliniker på Trelleborgs lasarett genomfördes lönesamtalsmodellen, medan hela UMAS förhandlades enligt modellen att lokalföreningen är avtalspart. Vi håller på att utvärdera och kan inte i nuläget se om den ena eller andra modellen ger bäst utfall.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi har fram till nu följt det centrala jouravtalet. Det visar att det har varit mycket svårt att uppnå förändringar på ett universitetssjukhus. Vi fick ett genombrott i förhandlingen i år.

Med stöd i ett centralt förbättrat avtal kan vi sannolikt nå längre. Men det får inte bli så att de läkarföreningar som arbetat hårt med att få upp nivåerna tvingas se denna höjning raderas.

Implementeringen av EU:s arbetstidsdirektiv i verksamheten kommer troligtvis också att innebära nödvändiga omskrivningar av det centrala jouravtalet.

Jonas Wallvik, Medelpads läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi blev sena så att vi kom överens om ett 18-månadersavtal som gäller från 1 oktober 2002 – 31 mars 2004.
Vårt utfall för perioden blev 5,8 procent plus 1,1 procent för en särskild satsning på erfarna specialister i Medelpad (Västernorrlandslandstinget består av Medelpad och Ångermanland) plus1, 5 procent för kostnaden för ändring från faktor 1,5 till 2 för arbetad tid under jour kl 21-24 måndag till torsdag. Förra avtalsomgången ändrade vi fre kl 21-24 och lör kl 07-13 till 2.0.

Vi avtalade också om dubbel ersättning för jour med kort varsel (24 timmar eller 48 timmar helgarbetspass). Det sammanlagda utfallet blev alltså 8,4 procent.
Den lokala förhandlingen är inte klar, men vi har ganska bra kontroll på kliniknivå och individnivå, så om det blir en viss skillnad på öppenvård och slutenvård kanske det ska vara så.

Om förhandlingsmodellen:
Det kommer inte att bli individuella lönesamtal den här gången, eftersom arbetsgivaren inte är redo för individuella samtal. Man saknar helt grepp över lönebildningen.

Särskilt lönerna inom primärvården sprids enormt med olika tillägg. Man får tillägg för att man är glesbygdsdoktor och man får tillägg för att man listar många patienter. En av läkarna kan också få tillägg för att vara medicinskt ansvarig på en tvåläkarstation där det är en sköterska som är chef, trots att båda läkarna egentligen är lika ansvariga.

Det här gör att det florerar en bred mängd av olika möjligheter att öka sin grundlön. Men alla kollegorna får inte del av detta.

Vi har 60 distriktsläkare som kollektivavtalas och hälften av dem har inga sådana här tillägg.
Räknar man utan tilläggen sladdar distriktsläkarna här, om man ser till Sverige-ligan, men tar man in alla tilläggen och räknar ut snittet ligger dom riktigt bra till. Det rör sig om ungefär 2000 kronor mer i medellön och det är ganska mycket.

Det här någonting som arbetsgivaren måste vara med och styra. Det är deras sak, inte vår sak, men dom har inte riktigt grepp över detta. Det märks inte minst av att man kan hyra in okvalificerad arbetskraft till en helt annan ersättningsnivå än vad de kvalificerade får, som är anställda.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi tycker att ett central jouravtal skulle vara värdefullt eftersom vi behöver den draghjälpen.
Lokalföreningsarbetet har ju blivit enormt mycket större under senare år med de här förhandlingarna som vi ska föra och det är svårt att vara påtryckare för förändringar i jouravtalet. Vi kämpar på bra och tycker att vi rönt viss framgång, men jag tror att alla måste hjälpas åt och då finns det verkligen skäl att få hjälp av de centrala parterna.

Lars Nevander,
Mellersta Skånes läkareförening:
Hur gick revisionen?
Vi är inte klara, men utfallet blev 2.27 procent på hela underlaget från januari 2002.
Vi får bättre jourersättning lördag kl 7-13, fredag 21-24 till faktor 2.0. Det blir också många nya böl- och öl-tjänster, samt konverteringar av al till böl utanför potten och de 2.27 procenten.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen. Intresse för den nya modellen saknades från arbetsgivaren, men även från vår sida för de flesta kliniker. Vi försökte dock utan framgång hitta några pilotkliniker.

Vi är nöjda med nuvarande modell, utom för underläkarna där vi vill ha en individuell modell.
Vi tror detta system där vi har lika mycket inflytande som arbetsgivaren är bättre än ett system med individuell förhandling enligt lönesamtalsmodellen där arbetsgivaren beslutar vid oenighet.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi är för ett centralt jouravtal när det gäller golv för jourersättningarna och mer bindande arbetsmiljöregler.

Övriga kommentarer:
I år tror vi att det varit bättre om vi haft en centralt fastställd lägstapott som nog hade blivit större än 2.27 procent. Vi har vårt system med f.n. fast pott med stor möjlighet till strategisk fördelning, dvs upp mot 1/3 av läkarkåren behöver inga pengar, då de får nya befattningar eller flyttar. Deras andel läggs på övriga.

Björn Edshagen,
Nordvästa Götalands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Kungälv fick 3,2 procent och det blir förbättrad jourersättning helger. Från fredag klockan 24.00 blir det ersättning med faktor 2 hela helgen.
Vår målsättning var att förbättra för de äldre vilket vi inte lyckades med, eftersom våra underläkare är underbetalda och det var ofrånkomligt att satsa på dem först. Den ekonomiska situationen är sådan att det inte fanns utrymme för vidare satsningar.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen. Våra verksamhetschefer är inte redo för individuella lönesamtal.

Marie Wedin,
Nordvästa Skånes läkarförening:
Hur gick revisionen?
De bolagiserade sjukhusen är klara, men inte psykiatrin och primärvården.
Det blev 3,5 procents löneökning i bolagen och 2,9 procent på psykkliniken i Helsingborg. I Helsingborg har vi i bolaget och inom psykiatrin förbättrad jourersättning och ersättning för kort inställelsetid sedan tidigare. I primärvården är detta under förhandling nu. Ängelholm har inte fått någon förbättring.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen förutom i Helsingborg där det gjorts försök med lönesamtalsmodellen, men facit visar att bara 50 procent av kollegorna hörsammade eller var intresserade av att ha samtal.

Framtiden för individuell lönesättning med hjälp av lönesamtal är beroende av läkarföreningarnas förtroende och insyn.

Att som arbetsgivare se modellen främst som ett sätt att ratta lönesättningen på egen hand och ge arbetstagarna, i enrum, tydliga incitament till att jobba mer och ifrågasätta mindre är en oframkomlig väg.
Läkarens yrke är mångfacetterat och oftast olämpligt att bedöma ur ett produktionsperspektiv. En orättvis lönesättning syns snabbt och ger upphov till starka negativa krafter riktade mot arbetsgivaren.

Om jouren och centralt jouravtal:
Ett centralt jouravtal vore inte värdefullt för oss.

Övriga kommentarer:
De kvinnliga läkarna i Helsingborg har halkat efter löne- och inflytandemässigt.

Roger Hedman,
Norrbottens läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi var det län som var först färdiga i Sverige.
Vi gjorde en paketlösning och skrev ett tvåårsavtal på 5,7 procent från 1 oktober.

Förutom löneökning får vi 100 procent till för jour med kort varsel (72 timmar).

Sedan får vi 100 procents ersättning för jour/beredskap från kl.17.00 fredag till kl. 07.00 måndag.
Eventuella könsskillnader ska bort. 50 procent av skillnaden ska utbetalas på februarilönen. Finns det någonting kvar ska resten vara borta och utbetalas i december 2003.

Vikarierar man på annan klinik inom landstinget får vi 1.000 kronor extra per dag och vi får 40 procents påslag på övertid över 200 timmar upp till 300 timmar. Mellan 300 timmar och 416 timmar får vi 60 procents påslag.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har haft modellen med individuell löneförhandling i fem år i östra Norrbotten. Nu har vi också inskrivet i avtalet att individuella lönesamtal ska gälla hela länet.
Även om vi förhandlar på individnivå så ska lokalföreningen skriva på. Det går till så att de som sitter i styrelsen och ansvarar för olika divisioner ser över lönerna så att det inte är några snedsitsar och är det det så får man rätta till dem innan vi skriver under.

Det har inte varit något problem. Arbetsgivaren är ju också intresserad av att sätta rättvisa löner, förhoppningsvis.

Vi har mycket positiva erfarenheter av individuella lönesamtal. De som haft lönesamtal är de som är mest nöjda med sina löner.

Lars Olén, Skaraborgs läkarförening:
Hur gick revisionen?
Primärvården fick cirka 4,6 procent och slutenvården 3 procent. De kvinnliga läkarna fick drygt 1,5 procents större lyft än de manliga läkarna. En sjundedel sattes av för att rätta till de kvinnliga överläkarnas snedsits och det räckte ju en bit på vägen. Slutenvården fick också viss jourförbättring fredagar.

Om förhandlingsmodellen:
En av sju divisioner har förhandlat enligt den nya modellen. Resten enligt gamla modellen,
men det blev varken fler eller färre kronor, det var låst ändå, så det gav inget annorlunda utfall.

I och för sig är inte skillnaden så dramatiskt stor mellan modellerna, men vid individuella lönesamtal får vi ett mindre inflytande över de enskilda lönerna. Det är ju ett steg mot den modell som finns på privata sidan.

Chefen som förhandlade tyckte att den nya modellen var bra, men de enskilda individerna upplevde nog inte att de haft så mycket till förhandling, ärligt talat.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi hörde inte till de som röstade för ett centralt avtal på Läkarförbundets fullmäktige, vi tror mer på en lokal förhandling i den frågan.

Thomas Flodin, Stockholms läkarförening:
Hur gick revisionen?
Utfallet blev 2,5-3 procent för sjukhusen.
Primärvården fick mellan 4-5 procent.
Personer med kombinationstjänster, lektorer etc blev vinnare. ST-läkarna blev förlorare.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har huvudsakligen förhandlat enligt den gamla modellen med ett undantag för en grupp privatiserade vårdcentraler. Där blev också utfallet störst.
Arbetsgivaren har varit ovillig att förhandla enligt ny modell med individuella lönesamtal.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi skulle vara hjälpta av ett centralt jouravtal.

Örjan von Walter,
Södermanlands läns läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi har fått ett tvåårsbud som vi inte riktigt tagit ställning till ännu. Vi är fortfarande lite oense när det gäller nivån på budet för vi ser att vissa delar är inte inom budet utan gäller mer en separat specialsatsning.
Utfallet ligger på 5,7 procent på två år från 1 oktober 2002. Eftersom arbetsgivarna dragit förhandlingen till ett tvåårsavtal kommer vi inte att vara klara förrän nästa år förmodligen.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har en central överenskommelse om kronorna och sedan sker förvaltningsvisa revisionsförhandlingar där även verksamhetscheferna deltar. Man kan kalla det en modifierad gammal modell.

Det kommer vi nog att fortsätta med ett tag. Det sker aldrig en diskussion direkt mellan den anställde och verksamhetschefen.

Det är rätt nytt att verksamhetscheferna är med. En del tycker att det är bra, andra tycker att det är jobbigt. Vi tycker att det är ett steg i rätt riktning, för det förhindrar att någon sätts ut som syndabock.

Är vi bara två parter, arbetsgivaren och läkarföreningen, så kan man hänvisa till varandra och när den anställde då kommer och diskuterar med sin chef varför han eller hon inte fått större löneförhöjning då kan alltid chefen säga att det var läkarföreningen som bromsade. Nu går inte det längre för nu, när de är med själva, måste de ta ansvar.

Om jouren och centralt jouravtal:
Jag har svårt att se att man centralt i Läkarförbundet skulle kunna få ett bättre jouravtal än vad vi nu har ute i landstingen. Det är väl mera ett sätt att få med alla på tåget som redan har gått. Det är väl bara några få kvar som har sämre ersättning på fredagar.

Övriga kommentarer:
Katastrofala löneskillnader mellan män och kvinnor på vissa kliniker vilket kräver fortsatt diskussion.

Torbjörn Karlsson,
Upplands Allmänna läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är under förhandling för närvarande, arbetsgivaren har erbjudit en pott på drygt 2 procent, vilket upplevs som en nivå vilken är mycket svår att acceptera.
Vi har initierat en diskussion om förbättrat jouravtal när det gäller ersättningsnivåer för helgarbete, samt generellt för beredskap.

Om förhandlingsmodellen:
Enligt planen kommer vi att tillämpa den traditionella modellen för årets förhandlingar, men vi har fört fram att vi vill lyfta frågan om individuella löne- och planeringssamtal i samband med förhandlingarna på kliniknivå för att bereda marken för tillämpning av individuella modeller framgent.

Vi har signaler om att medarbetarsamtalen inte fungerar i praktiken, trots att modellen varit framtagen som policy under ett antal år nu.
Intresset för modellen med individuella lönesamtal har hittills varit svagt hos medlemmarna, med undantag för någon klinik där man har en bra situation ur marknadssynpunkt.

Vi tror dock att den i framtiden kommer att tillämpas alltmer även på de större arbetsplatserna.
Vår generella uppfattning är att vi fortfarande kommer att behöva ha en relativt stor insyn i processen från den fackliga organisationen, framför allt för att ta tillvara vissa medlemmars intresse.
Det är inte alla som har en särskilt stark förhandlingssits.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi har uppfattat det som väsentligt med central hjälp avseende förbättringar i avtalet. Arbetsgivaren har inte visat något större intresse för att diskutera jouravtalet lokalt, trots att medlemsopinionen i ärendet är mycket stark.

Övriga kommentarer:
Vi iakttar med viss förvåning att marknadskrafterna har ett mycket litet inflytande på revisionsmedlens förvaltning, åtminstone i årets förhandling.

Tidiga avtal på hög nivå med LO-kollektivet följs av extremt dåliga bud/avtal till de övriga förbunden.
Nivån på buden gör att vi oroas över vår möjlighet att rekrytera och behålla kompetens, eftersom vi också har god kännedom om att man i vårt närområde förhandlat om helt andra nivåer från ett redan tidigare betydligt bättre löneläge.

Drivkraften att stanna vid akademin kanske inte i längden vinner över möjligheterna till bättre levnadsstandard.

Karin Malmqvist,
Värmlands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi fick 3,62-3,92 procent beroende på beräkningsmodell. Med tanke på landstingets pressade ekonomisk situation är vi relativt nöjda med utfallet.
Vi förhandlade också fram ett förbättrat jouravtal efter avslutad revisionsförhandling.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt den gamla modellen. Arbetsgivaren har hittillis inte sett det möjligt att genomföra den nya modellen med individuella lönesamtal. Vi avläser också en tveksamhet bland våra medlemmar.

Om jouren och centralt jouravtal:
Tveksamt om ett centralt jouravtal skulle vara värdefullt för oss, då vi har fått ett förbättrat avtal och sannolikt skulle kostnaden för ett centralt vara stor.

Bengt Olson,
Västerbottens läns läkareförening:
Hur gick revisionen?
Vi var klara med landstingssidan i början av juni. Skellefteå fick 3,57 procent, Södra Lappland 3,38 procent och Umeå sjukvård 3,14 procent.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt gamla modellen för specialistläkarna. ST-läkarnas löner har satts i lönesamtal med chefen vilket gav bättre utfall.
Arbetsgivaren är inte villig/redo att förhandla enligt nya modellen. Bland annat saknas lönekriterier på flera arbetsplatser.

Om jouren och centralt jouravtal:
Tror nog att lokala jouravtal utifrån lokala avvikelser är till fördel för oss.

Övriga kommentarer:
Vår syn på lokala översynsförhandlingar är att varje facklig organisation får ordna sina egna utrymmen.

Stig Reinholdsson, Inge Eriksson,
Västmanlands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är inte klara, men vi beräknar att bli klara i december. Utfallet blir runt 2,5 procent.
Utöver lön har inställningen varit mycket snål jämfört med tidigare.

Vi skall införa en lönetrappa för ST från 1 januari 2003. Det är inte exakt klart med nivåer, men det blir klart bättre än idag. Dock oklart om finansiering och införandetakt, eftersom man anser att detta inte får kosta något.

Oegentliga könsskillnader ska analyseras och rättas till senast 1 april 2003. Vi ville ha bättre beredskapsersättning, men lyckades inte få med detta nu, men vi har sedan tidigare ett av landets bästa jouravtal med faktor 2 från kl 19.00 på vardagar och faktor 2 från kl 16.00 på fredagar, samt dubbel ersättning för kort varsel dvs. mindre än sju dygn.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har tyvärr förhandlat enligt den gamla modellen
för att lönerna skall hinna ut i år. Landstinget har inte varit konstruktivt i diskussionerna varför vi inte har kunnat släppa ut förhandlingarna. Hoppas det blir bättre nästa år.

Tidigare förhandlingar enligt den nya modellen har givit bättre resultat men det sammanhänger också med landstingets nuvarande ekonomiska situation.
Vi är inte nöjda med att vi backat i förhandlingshänseende.

I fjol lade vi oss inte i lönesättningen på individnivå annat än i enstaka fall, däremot förde vi lönepolitiska diskussioner och lyckades bland annat få igenom Sveriges bästa jouravtal.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi är inte hjälpta av ett centralt jouravtal. Vi har redan Sveriges bästa avtal och har dessutom inskrivet i fjolårets protokoll att ytterligare förbättringar skall införas stegvis under avtalsperioden fram till 2005.

Det finns ingen möjlighet för Läkarförbundet centralt att få bättre förhandlingsresultat i detta avseende än vad vi åstadkommer lokalt, eftersom frågan centralt är infekterad. Det vore bättre att satsa de centrala resurserna på att hjälpa de föreningar som har trilskande landsting.

Övriga kommentarer:
Osakliga kvinnolöner kommer att justeras utanför pott. Tyvärr har de rutinerade läkarna med lång erfarenhet varit förlorare de senaste 5 – 10 åren, något som inte tycks kunna rättas upp nu. I årets avtal skrivs dock in att osakliga löneskillnader av andra skäl än kön ska analyseras under 2003.

Bra att Sjukhusläkaren gör sådana här rundfrågningar. Med ökad decentralisering behöver vi lära av varandras fram- och motgångar.

Bo Widman, Ångermanlands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är klara med förhandlingarna centralt i landstinget, men har inte börjat med de lokala förhandlingar som sker förvaltningsvis.

Vi fick 5,8 procent i pottpengar för ett tvåårsavtal utan retroaktivitet. Medelpad fick 0,7 procent utöver denna pott, eftersom deras löner släpar efter. Vi är två läkarföreningar som förhandlar mot landstinget samtidigt.

Vi påbörjade ett arbete vid 2001 års förhandlingar att förändra jouravtalet, som vi fortsatte vid denna förhandling. Vi har nu helgersättning vid jour- och bundenhet från kl. 17.00 fredag till måndag morgon.
Jourersättning mån – fre kl. 21 – 24 är 2.0. Dubbel ersättning för jour och bundenhet på julafton, påskafton
samt midsommarafton.

Vidare förhandlades jour med kort varsel (mindre än 24 timmar eller helg) vid sjukdom, dödsfall (synnerliga starka skäl) då ersättningsnivån är dubblerad. Jouravtalet träder i kraft 1 januari 2003.

Vi tycker väl att avtalet är acceptabelt eftersom vi har skrivit på det men det finns fortfarande mycket att göra när det gäller jour och beredskap.

Om förhandlingsmodellen:
Den gamla modellen kommer att användas vid denna lokala förhandling på förvaltningsnivå. Arbetsgivaren (Chölarna) är inte beredda att förhandla enligt ny modell.

Svante Blomstrand,
Älvsborgs södra läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi förhandlar med primärvård och med två sjukhus. Alla tre förhandlingarna är nu avklarade i de principiella delarna. Individuella löner är förhandlade för Alingsås sjukhus, medan detta återstår för primärvård och Södra Älvsborgs sjukhus.
För alla tre avtalsområdena har vi uppnått över tre procent.

De lokala jouravtalen för de båda sjukhusen har förbättrats. Primärvården har ännu inte varit intresserad av denna förbättringslinje.

Vi hade förbättrat fredag kväll tidigare, och har i år fått förbättring på lördag förmiddagsjour, där arbetad tid nu ersätts med faktor 2,0.

För Alingsås kommer detta att gälla för de mest belastade primärjourslinjerna i år, och vi räknar med att sjukhuset fullföljer denna satsning under nästkommande avtal.

Vid SÄS har vi också fått en särskild mindre pott avsatt för att förbättra de äldre överläkarnas löneläge, samt protokollsanteckning om att arbetsgivaren avser att fortsätta detta arbete under resten av avtalsperioden.
Det är i varje fall en tydlig markering att man vill arbeta i det centrala avtalets riktning. Eftersom vi inte haft våra individförhanlingar ännu vet vi inte riktigt hur detta kommer att genomföras på verksamhetsnivå.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har fortsatt att tillämpa den traditionella modellen.
Vi lägger stor vikt vid att arbetet med medarbetarsamtal, lönekriterier och lönesamtal kommer igång och används på ett tydligt och begripligt sätt innan vi är beredda att överlåta lönebildningen.

Om jouren och centralt jouravtal:
För vår del var fullmäktiges beslut om ett centralt jouravtal en nackdel eftersom vi kommit in i en fas med årliga successiva förbättringar. Som väl är har vi dock kunnat fortsätta detta arbete. Vi var rädda att arbetsgivaren skulle hänvisa till att frågan skulle tas upp centralt senare och avbryta det inledda arbetet.

Övriga kommentarer:
Vi har genom regionbildningen en mycket stor arbetsgivare, som av ekonomiska skäl måste vara återhållsam i sin lönebildning. Deras storlek underlättar detta, och deras framgång härvidlag leder till att läkarlönerna inom regionen halkat ner i den nationella statistiken.

Mårten Prag,
Örebro läns läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är nu sent omsider färdiga. Vi kom överens om 2,3 procent eftersom vi fått bättre jourersättning helger enligt känd modell och även bättre ersättning för kort inställelsetid sedan sist.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enligt gamla modellen, eftersom vi inte fått med oss arbetsgivaren på den nya modellen. Det var okey i år eftersom vi ändå hade ett rent pottänkande.

Om jouren och centralt jouravtal:
Ett centralt avtal är inte högprioriterat hos oss eftersom vi kommit en bit på väg.

Övriga kommentarer:
Tryckande ekonomisk situation i landstinget för närvarande. Vi känner att om denna avspeglar sig i lönemässig eftersläpning blir vi ännu mindre benägna att acceptera en bristfällig arbetsmiljö. Vi dammar av arbetstidslagen och andra skyddslagar.

Per-Gotthard Lundquist,
Östergötlands läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi har slutit ett 18-månadersavtal från 1 oktober i år till mars 2004. Nivån är lägst 3,5 procent.
Hur fördelningen mellan slutenvård och primärvård blir vet vi inte. Vi är början av förhandlingarna. På sjukhussidan blir det inte klart förrän i januari.

Det har tagit tid eftersom en huvudfråga för oss var att få ett nytt jouravtal, vilket vi nu fått. Vi får nu dubbel ersättning vid kort varsel (48 timmar). Det gäller både vid arbetad och bunden tid.

Från klockan 17.00 fredag eller vardag före helgdag till kl 07.00 vardag efter söndag eller helgdag har vi kommit överens om faktor två och så har vi fått ett storhelgstillägg med faktor 2,5.

Vi har inte satt av en kvinnopott för vi har hela tiden strävat efter jämställd lön och vi anser att det är arbetsgivarens skyldighet att se till att det justeras innan man går ut i revisionspott.

Tidigare har vi avsatt delar för kvinnor, men det anser vi inte att vi behöver i nuläget, det är rätt jämlikt.
Det är mest en fråga att få kvinnorna att gå in på rätt lön. Det är alltid bekymmersamt att kvinnor tenderar att sälja sig för billigt.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat på gammalt sätt. Arbetsgivaren hade inte förberett att gå över till nya systemet. Den gamla modellen har fungerat bra, fast vi vill gärna ha ett system där våra medlemmar kan och får ta mer individuellt ansvar.

Men då måste ju verksamhetscheferna ha möjligheter att sätta lön, det har de ju inte idag, när ekonomin ligger i centrumbildningarna.

Det är nog troligt att det blir den gamla modellen åtminstone en gång till, för det är tveksamt om arbetsgivaren klarar att gå över till nya systemet.

Om jouren och centralt jouravtal:
Vi har fått ett nytt jouravtal.
Från fredag från klockan 17.00 som de flesta har fått nu.

Benny Ståhlberg, Östra Skånes läkarförening:
Hur gick revisionen?
Vi är färdiga på sjukhusen men inte inom primärvården där nivån är låg. Utfallet är inte uträknat ännu, men blir inte så högt i nivån. Cirka 2,5-3 procent.

Om förhandlingsmodellen:
Vi har förhandlat enbart enligt gamla modellen. Vi provade individuella lönesamtal förra gången. Vi tycker modellen är bra, men arbetsgivaren ville inte nu.

Om jouren och centralt jouravtal:
Ett centralt jouravtal är inte värdefullt för oss.

”Närsjukvården Österlen AB” är privatägt, vilket medfört svårigheter att få besked. Detta är vad vi fått fram.
Om revisionen.
Allt skall fördelas individuellt. Löneramen är 2,5 procent för 2002 och 2,5 procent för 2003.
Önskemål finns att förbättra jourersättningen till samma nivå som de övriga tre sjukhusen i östra
Skåne.

Om förhandlingsmodellen.
Förhandlingen om löneramen var klar 7 oktober, sedan dess har ingenting hänt, dvs ingen individuell förhandling har skett.

Förhandlingarna går till så att den enskilde får ett lönebud från arbetsgivaren och får svara ja eller nej. Om det blir nej går ärendet vidare till förhandling mellan arbetsgivaren och läkarföreningen. Man hade samma princip hösten 2001 och då blev utfallet dåligt.
Om jouren och centralt jouravtal.

Här bedöms att ett centralt avtal skulle vara till stor hjälp.

Dr Kuratsuji berättar om försämrad folkhälsa med ökad dödlighet i tuberkulos och nedskärningar som har drabbat forskningen.

Dr Tadatoshi Kuratsuji tog sin läkarexamen 1968 och specialiserade sig under sex år på Keiouniversitet. Han har disputerat och forskat två år inom klinisk patologi i USA. Därefter arbetade Kuratsuji 15 år på National childrens hospital.

Han har erfarenhet från tredje världen då han tre år under 90-talet var ansvarig för ett barnhälsoprojekt i Nepal, som drivits av Japan Medical Association.
Sedan 1996 arbetar han på IMCJ där han är kliniskt verksam halva tiden och ägnar andra halvan åt klinisk forskning.

IMCJ har 925 bäddar och upp till 1 100 polikliniska patienter per dag. Tokyo är en internationell storstad och många patienter talar främmande språk; det finns en särskild AIDS-klinik.
– Tiden för forskning är begränsad.

På universitetssjukhus i Japan är forskning ett krav för sjukhusläkarna.
– Här kan man ha klinisk tjänstgöring under vissa perioder två dagar i veckan och resten av tiden ägna sig åt forskning, det går inte att forska på ett vanligt sjukhus (”City hospital”).

Av läkarna är bara 1-2 procent forskare på heltid, över 90 procent av läkarna är kliniskt verksamma.
Arbetstiden är lång i Japan jämfört med Sverige. Nu arbetar Dr Kuratsuji sex dagar i veckan. På privata sjukhus arbetar sjukhusläkare fem till sex dagar.
Arbetstiden är betydligt längre för läkare under utbildning.

Efter läkarexamen har man internship (motsvarar AT) som varar i två år med varierande tjänstgöring, därefter följer tre års klinisk träning som resident (specialistutbildning).

Vid IMCJ bor dessa underläkare i en särskild byggnad nära sjukhuset och har sju dagars arbetsvecka, där de som mest får tjänstgöra 20 timmar per dygn. Underläkarna har 1-2 veckors semester per år, men inte alla vill ta ut den.

– Vi försöker se till att de får åtminstone en veckas semester, under den heta sommaren.
Plötsligt ringer en mobiltelefon. Efter ett kort samtal återupptas intervjun.

– Vi har bytt bort personsökarna mot mobiltelefoner, för att direkt kunna ha en tvåvägs kommunikation.
Även utvalda privata sjukhus får lov att utbilda interns och residents, men då ställs särskilda kvalitetskrav som måste uppfyllas. Dessa utgörs bland annat av en viss obduktionsfrekvens och krav på kliniska konferenser.
Tre gånger i veckan har Dr Kuratsuji mottagning med 10-15 patienter per dag. På IMCJ har utbildningsläkare ingen mottagning.

I Japan finns en tradition att när man blir sjuk så går man direkt och söker på ett sjukhus där det finns stora polikliniska mottagningar.
Ett sjukhus kan inte säga nej till en patient som söker akut, utan han får vänta, ibland länge. Det finns privatpraktiserande läkare (family doctors) dit man försöker styra patienterna, bland annat genom att ha en högre avgift för den som saknar remiss.
Det kostar 1030 yen (1000 yen är cirka 75 svenska kronor) extra att inte ha remiss till ett specialiserat sjukhus. Många små sjukhus med 20-50 sängar tar inte ut denna avgift.

Japan har nationell sjukförsäkring och som tillägg finns det privata försäkringar som täcker egenavgifter för familjen. Privatsjukhusen finansieras av den nationella försäkringen och avgifter från patienter.
Sjukhusläkarens reporter frågade Dr Kuratsuji om läkarlönerna.

– Det är svårt att beskriva löneläget för läkare i Japan, då det finns flera olika lönesystem.
En överläkare tjänar 400 000 (30 000 kronor) till 800 000 yen (60 000 kronor) per månad.

Avdelningsläkare tjänar vid offentliga sjukhus 250 000 yen till 500 000 yen (18 750 – 37 500 kronor).
Begynnelselönen för underläkare (intern) på ett offentligt sjukhus är cirka 200 000 japanska yen (15.000 kronor) per månad, 250 000 yen (18 750 kronor) för en äldre resident (ST-läkare).

Men vid ett universitets/undervisningssjukhus kan lönen för underläkare variera från 25 000 yen (bara 1 875 kronor!!!) per månad till 300 000 yen per månad
(22 500 kronor).

– Vid ett populärt sjukhus är dessa löner för låga, och det är ett problem, menar Dr Kuratsuji.
Vid de privata sjukhusen finns ingen enhetlig lönesättning, men lönen är högre än på allmänna sjukhus.

Varje år får man bonus utöver månadslönen som motsvarar en och en halv till tre månadslöner, beroende på sjukhusets ekonomiska läge.
Dr Kuratsuji är specialist i pediatrik, hematologi och infektionssjukdomar. För att han skall få behålla sin specialistkompetens krävs att han fortbildar sig och det mäts med ett poängsystem där man får olika poäng för olika aktiviteter.

Japan Medical Association är aktiv i anordnandet av dessa kurser och industrin har inte alls samma direkta roll i fortbildningen som i Sverige.

– Det finns mer än 80 olika läkarutbildningar och varje år utexamineras 8 000 läkare, men läkarförsörjningen i vissa delar av landet är inte så god.

För att förbättra läget grundades Jichi medical school nära Tokyo för 30 år sedan. De 47 prefekturerna (län) kan varje år utse vardera två kandidater. Efter fullgjord examen har de förbundit sig att verka i deras egen stad i 5-6 år.

Det är också problem med specialiteternas fördelning.

– Många söker sig till utbildning inom populära sjukhusspecialiteter, samtidigt som ytterst få utbildar sig till specialister i allmänmedicin.

Dr Kuratsuji ser helst att man har en familjedoktor, men konstaterar att man inte kan styra patienterna.
Andelen kvinnliga läkare är lägre än i Sverige. International Medical Center of Japan Hospital har ett eget daghem på sjukhusområdet där barn från noll till fem år kan vistas, men detta är ovanligt och beror på att det är ett nationellt undervisningssjukhus, det finns inte alls daghem på de privata sjukhusen.

– Tre kvinnliga läkare arbetar deltid på barnkliniken, säger Dr Kuratsuji.

Den ekonomiska krisen har sedan slutet av 90-talet satt sina spår för patienter och sjukhus.

Allt fler japaner är bostadslösa, de söker inte läkare och saknar till stor del sjukvård. Just tuberkulos har ökat i området kring järnvägsstationen Shinjuku i Tokyo.
Dr Kuratsuji ritar upp en karta över områdena där de bostadslösa finns. De bor i hyddor av kartong och tidningar. Många av dem drabbas av tuberkulos. Mässling ökar, liksom att man numera också kan se skabb och lusbett. Mortaliteten är här 10 gånger högre än det normala.

– Om en gravid mamma drabbas av tuberkulos och barnet smittas så är det mycket, mycket illa.
Sedan 1998 har kurvan vänt i Japan och för första gången sedan andra världskriget ökar nu mortaliteten i tuberkulos.

Sjukhusets ekonomi är inte så god. Anslag för deltagande i vetenskapliga möten minskar år från år, och nu måste läkarna betala kongressresor med egna pengar.

Den pediatriska kliniken på IMCJ har 36 sängar och plats för sex prematura barn. 70 procent av patienterna är under fem år. Vårdtiderna för inneliggande patienter är traditionellt längre i Japan.

– Vårdtiden som inneliggande patient för en pneumoni eller aseptisk meningit är mellan fem till sju dagar.
Då intervjun avslutas visar Dr Kuratsuji runt på de polikliniska mottagningarna och till akutmottagningen som öppnar klockan 17.

Vi går in för att ta några bilder på den pediatriska mottagningen och på en dator visar Dr Tadatoshi Kuratsuji platsläget.

– Det finns inte så många platser för helgen, säger han. Man har ett samarbete med närliggande universitetssjukhus i Tokyo och hjälper varandra om det är brist på sängar.

Jag känner igen mig.

Att flytta utrikes är ett sätt. Norge har varit exempel på det länge och England kanske är det fortfarande. Andra länder på kontinenten kan säkert komma i fråga.
Ett annat sätt är att utnyttja läkarbristen och marknadskrafterna i Sverige genom att flytta på ett strategiskt sätt och med viss frekvens till arbetsplatser där ledningen p g a bristsituationen struntar i monopolarbetsgivarnas kartellbildning som nu verkar omfatta stora delar av landet. Ibland kan det till och med löna sig att så småningom komma tillbaks till sin gamla arbetsplats.

Ett sätt är att jobba extra med ”stafetter” så mycket som möjligt och under lång tid genom att utnyttja jourkompensation eller övertid som får tas ut i ledighet, eller att helt enkelt ta anställning i ett bemanningsföretag.

Det är säkert slitigt men samtidigt stimulerande – man blir inte insnöad på ett ställe. Men kompetens- och verksamhetsutveckling blir ofta lidande för att inte tala om kontinuiteten för patienterna. Det kan vara bra för många läkare, men är ett dåligt alternativ för sjukvården.

Det finns många goda skäl att stanna på sin klinik. Det kan vara familjeskäl, det kan vara att man trivs bra på sitt arbete och tycker att lönen inte spelar så stor roll. Eller vilket är ovanligare idag – kommande karriärmöjligheter beräknas ge tillräckligt god lön i framtiden.

Även om lönen kommer att öka framöver så kan man emellertid oftast räkna med en lägre lön vid internationell jämförelse eller jämfört med de läkare som röstar med fötterna. Likväl är man oftast mer nyttig för sjukvården om man finns kvar på sin klinik, men det uppskattas inte i pengar. Det är inte de trogna arbetarna i vingården som blir belönade.

Sverige satsar inte på dom värdefulla, dom idérika, utvecklarna, forskarna, de med stort intresse för en bra sjukvård och ett gott patientomhändertagande.
Vi har idag en läkarkår som misströstar om framtiden. Det behöver inte vara så, även om Thomas Zillings artikel om doktor Spjut och Spets, på sidorna 32-34, i denna tidning är alarmerande och ställer några viktiga frågor.

En läkare som meriterar sig flitigt under många år som forskare måste kunna göra karriär i svensk sjukvård och få en konkurrenskraftig lön och livslön både med internationella mått och jämfört med den som ägnar sig mer åt sjukvårdsproduktion.

Löneutvecklingen under fem år och beräknade livslöner för doktor Spjut och doktor Spets är avslöjande.
I stor utsträckning är detta universitetssjukhusens problem.

Såväl staten som de regioner och landsting där våra universitetssjukhus finns måste förstå att klinisk kompetens och forskningskompetens kostar pengar, annars kan det bli en dyrköpt läxa för Sverige som kommer att förlora som forskningsnation. Staten måste definitivt ta ett större ansvar för forskningen.
Läkarförbundet centralt har en skyldighet att analysera och fundera över de här problemen. Och att reagera starkt.

Även om lönesättningen sker lokalt så måste lobbing, diskussioner och opinionsbildning ske kontinuerligt i landet.

I detta nummer av Sjukhusläkaren har vi gjort i en enkät till samtliga lokalföreningar och bland annat frågat hur det gått med målsättningen att införa individuella lönesamtal?

På de flesta ställen har det överhuvudtaget inte prövats. Det har emellertid testats i Helsingborg och där blir man inte imponerad, se artikel av Marie Wedin på sidorna 22-24.

I östra Norrbotten där man haft individuella lönesamtal i fem år är man däremot mycket nöjda. Intressant är att även om lönesamtalen i Norrbotten är individuella, så ska lokalföreningen godkänna lönerna innan avtalet skrivs på.

Vi kan konstatera att vi definitivt inte har prövat systemet med individuellt satta löner fullt ut ännu och att vi i framtiden kanske måste hitta mellanlägen mellan helt individuellt satta löner och olika trappor som kan se olika ut för olika kompetenser och olika typer av sjukhus?

Det kanske inte ska vara antingen – eller, utan både – och.

…men vi måste ifrågasätta den individuella löneförhandlingen om motståndet från arbetsgivaren är alltför stort.