”Vården kan inte som hotell- och resebyråbranschen eftersträva så hög beläggningsgrad som möjligt, eftersom det finns studier som talar för att antalet oönskade händelser ökar med ökande beläggningsgrad. Frågan är istället vad som är möjligt och rimligt ur patientsäkerhetssynpunkt.”

I nyhetsbrevet gör Socialstyrelsen det som få andra vågar: Ger konkreta exempel på händelser där patienter kommit till skada och där bristen på vårdplatser varit en starkt bidragande faktor. Det ena fallet rör en patient som fick för hög dos av ett läkemedel och till följd av det utvecklade brist på blodceller samt blodförgiftning sedan han flyttats från hudkliniken till infektionskliniken. Det andra fallet beskriver en gravid kvinna som förlorat sitt barn efter förflyttning till annat sjukhus på grund av platsbrist.

Inom ramen för Socialstyrelsens och SKL:s gemensamma projekt har vårdplatsbegreppet definierats, vilket gör det möjligt att mäta antalet vårdplatser och överbeläggningar på samma sätt i hela landet. Man konstaterar även att det är en risk för patientsäkerheten är att ”problem med återkommande överbeläggningar och utlokaliseringar uppfattas som ett normaltillstånd och därmed inte bedöms som en avvikelse.”

Projektet går nu in i nästa fas, vilket bland annat innebär att indikatorer för överbeläggningar och utlokaliserade patienter ska ingå i Öppna jämförelser, om möjligt redan 2012.

Fakta: Nya definitioner

Disponibel vårdplats: Vårdplats i sluten vård med fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö.

Utlokaliserad patient: Inskriven patient som vårdas på annan vårdenhet än den som har specifik kompetens och medicinskt ansvar för patienten. (Innebörden i begreppet ”medicinskt ansvar” måste tolkas lokalt utifrån vårdgivarens organisatoriska förutsättningar. En patient räknas inte som utlokaliserad när det är medicinskt motiverat att vårda på annan vårdenhet, t.ex. kirurgisk vård på barnavdelning, isoleringsvård, vård på akutvårdsenhet och intensivvård).

Överbeläggning: Händelse när en inskriven patient vårdas på vårdplats som inte uppfyller kraven på disponibel vårdplats.

Man gör i förslaget åtskillnad mellan fastställd vårdplats utifrån exempelvis budgetarbete och disponibel vårdplats. Den senare definieras som vårdplats med fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö. Den tidigare definitionen var fastställd vårdplats som är belagd eller kan beläggas. Detta tydliga skifte från fysisk säng till säng i ett sammanhang välkomnas i Sjukhusläkarnas remissvar.

Man inför även två nya begrepp i form av utlokaliserad patient och överbeläggning., vilket bland annat möjliggör uppföljning av dessa vårdformer avseende vårdkvalitet.

Trots sambandet mellan personalens arbetssituation och patientsäkerhet, visar Arbetsmiljöverkets granskning, under förra året, att riskerna i arbetsmiljön inte prioriteras.

Skapar ständig oro

Efter att ha genomfört 300 inspektioner vid landets 60 akutsjukhus konstaterade man att överbeläggningar blivit ett normaltillstånd som gör att personalen får slita hårt och ständigt är oroliga att inte hinna med patienterna.

– Det är en sak om man inte hinner klara alla toppar, men inte att alltid ha fler patienter än vad man har bemanning för, säger Pernilla Niia.
Just nu följer man upp fjol­årets granskning ute på vårdavdelningar för att se hur de strategier och riskbedömningar fungerar som sjukhusledningarna redovisat.

Arbetsmiljöinspektör Monica Engström menar att även om uppföljningen ännu inte är klar så bekräftas mediebilden av ständiga överbeläggningar.

– En sak som personalen återkommer till som en orsak till överbeläggningarna är att de jobbar med två olika vård­givare. Det stoppar upp hela vården, konstaterar hon.

Höjda viten

De viten som Arbetsmiljöverket kan dela ut har höjts de senaste åren. För tio år sedan handlade de om 30 000 kronor, sedan två år har man höjt till 300 000 kronor.

MAS och Region Skåne ligger i topp när det gäller vitesförelägganden.

– De har hittills totalt fått två miljoner kronor i vitesförelägganden utan att det på något sätt förbättrat arbetsmiljön, konstaterar Pernilla Niia.
Därför hotas sjukhuset nu av ett rekordstort vite på två miljoner kronor om det inte åtgärdar de problem som Arbetsmiljöverket påtalat. Men, konstaterar hon, vi är mycket mer intresserad av att de göra något åt arbetsmiljön än att döma ut viten.

Medan Arbetsmiljöverket granskar arbetsmiljön har Socialstyrelsen patientsäkerheten i fokus. Per-Anders Sunesson, chef för Socialstyrelsens tillsynsenhet berättar att man granskar enskilda ärenden och händelser som anmäls till Socialstyrelsen, men också själva tar initiativ till en bredare tillsyn inom olika områden. Tidigare gjordes oanmälda inspektioner bara i undantagsfall. Men i dag sker det betydligt oftare och det viktiga är då inte enbart hur många sängar det står i varje rum. Huvudsaken är att det finns tillräckligt med personal för att ge en god medicinsk vård.

– Ser vi vid en sådan granskning att bemanningen är för låg och hotar patientsäkerheten kan vi självklart gripa in, säger han.

Vårdgivarens sak att avgöra rätt bemanning

Däremot menar han att det generellt inte är meningsfullt att diskutera hur många specialister man ska vara på en enskild avdelning för att klara av bakjouren eller hur många vårdplatser som ska finnas i en verksamhet.

– Det är vårdgivarnas ansvar att bedriva en god och säker vård och att ha tillräckligt med personal, vårdplatser och utrustning. Det är solklart i patientsäkerhetslagstiftningen, konstaterar Per-Anders Sunesson.

Därför menar han att det måste ligga i vårdgivarens intresse att ha en dialog med personalen om hur säkerheten ser ut, om det finns tillräckligt med vårdplatser och om bemanningen är tillräcklig.

Lättare mäta centimeter mellan sängar än patientsäkerhet

Hittills har Socialstyrelsen bara utdömt ett vitesföreläggande när det gäller patientsäkerheten. Förra året fick Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge ett vitesföreläggande på 500 000 kronor för att man trots påpekanden inte gjorde något åt omständigheterna.

Samtidigt finns ett viss tvekan att använda vitesförlägganden. Får de ingen effekt kanske det är bättre att använda pengarna direkt i vården.

– Det är lättare att avgöra om det är ett visst antal centimeter mellan sängarna än att peka ut att en viss omständighet riskerar patientsäkerheten, säger Erik Höglund, enhetschef för Tillsynsregion Öst.

– Det fick till följd att jourerna blev längre. Mer läkartid lades på akuten än på operation – vi träffade visserligen fler patienter men fick ännu mindre tid med var och en, säger Arvin Yarollahi.

De dagliga kontakterna med hård pressad vårdpersonal i skarp kontrast mot politikernas löften och verklighetsbild fick Arvin Yarollahi att reagera. Han mejlade sjukhusledningen med frågor om besparingarna och neddragningen av antalet vårdplatser, utan att få svar. Han mejlade politikerna, men fick inget svar där heller.

Då startade han en Facebook-grupp mot nedskärningar i vården, som i dagsläget har nästan 5 000 medlemmar, och ett upprop som närmar sig 4 000 underskrifter. ”Vårdupproret” har det kallas i medierna.

I dag arbetar rörelsen under flera namn – Facebook-gruppen heter Nej till nedskärningar inom vården och nätverket har även en webbplats, sjukvårdsreform.se. Aktiviteter sker även i andra sociala medier, till exempel den helt nätbaserade debattsajten Newsmill och nätverkets egna videor läggs upp på Youtube.

– Jag är ingen ledare, vi har ingen styrelse och inga beslut att fatta. Målet är att skapa opinion och debatt, och vi skapar forum, samlande kanaler för dem som delar våra åsikter, säger Arvin Yarollahi.
Nätverket kallar sig politiskt obundet men arbetar samtidigt efter vissa ”grundprinciper” som är politiska till sin natur. Ett exempel är nej till offentlig finansiering av privata vårdbolag. Man vill minska politikernas makt över vården och att en ”oberoende sanningskommission” tillsätts för att granska Sveriges kommuner och landsting, SKL.

– Vi är emot det ökade politiska styret över resursfördelningen till vården. Ett exempel är bygget av det nya bild- och interventionscentrum som nu byggs i Göteborg, ett statusprojekt som kostar 1,3 miljarder samtidigt som det saknas resurser till basal sjukvård.

Arvin Yarollahi har riktat kritik mot delar av läkarkåren, särskilt en del chefer som han menar ”sitter fast i systemet” och inte vågar yttra sig av rädsla för att riskera sin lön eller karriär. Själv har han på grund av frispråkiga uttalanden på arbetsplatsträffar fått flera påstötningar om att ligga lågt.

– Chefer har ifrågasatt att jag tagit upp dessa frågor under arbetstid, och sagt att jag får hålla på med detta på fritiden istället. När det hände för andra gången kände jag att jag inte kan arbeta för en sådan organisation. När man inte tillåter kritik är det ett symtom på att sjukvården är sjuk.
Efter påtryckningar fattade Arvin Yarollahi beslutet att säga upp sig från sin ST-tjänst på Sahlgrenska.

– Jag är inte orolig för min karriär. Förändringen är ”runt hörnet” i svensk sjukvård, i och med att vi har ett brett nätverk över hela landet, där vårdpersonal, patienter och anhöriga arbetar tillsammans.

Gunnar Németh, vd för Capio AB, underströk att Capio arbetar efter grundvärderingen att svensk sjukvård ska vara solidariskt finansierad och erbjuda sjukvård efter behov.

- Ägare kommer och går, men Capio består och vi arbetar med patienternas bästa för ögonen. Som medborgare kan jag tycka att företag verksamma i Sverige ska betala skatt i Sverige, men som anställd har jag inga synpunkter på ägaren.

- Jag anser att det är viktigt att skapa ett förändringstryck genom att blanda offentliga och privata aktörer. Genom vårt arbete på S:t Göran har vi förbättrat hela sjukvården i Stockholm. De avarter som påpekats i privat vård, till exempel att multisjuka måste gå flera gånger till vårdcentralen – en gång för varje krämpa – har inte med privat eller offentligt att göra utan hänger samman med ersättningssystemens utformning.

Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv, menade att företagsvinster var ”en detalj i sammanhanget”:

- Det viktigaste är vad sjukvården gör för patienterna. Jag noterar att de som vurmar mest för offentlig vård är så ointresserade av hur den offentliga sjukvården ska bli bra. Detta har skapat efterfrågan på privata lösningar. Upphandlingsmodellen gynnar stora koncerner medan vårdvalsmodellen gynnar små aktörer. Erfarenheterna från hemtjänstområdet visar att vårdpengs- och vårdvalssystem ledar till att riskkaptialbolagen drar sig tillbaka och antalet små företag växer.

Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, sa att diskussionen om riskkapitalbolagen mer är en fråga om bolagslagstiftning än om sjukvården.

- Huvudfrågan för sjukvården är hur vi ska klara av att skattefinansiera sjukvården i och med att efterfrågan i princip är omättlig. Vi måste styra efter prioriteringar, regelverk och styrmekanismer. I dag ökar vårdkostnader på grund av genomkorkade ersättningssystem, exempelvis får primärvården växa ohämmat i Stockholm samtidigt som det fattas 3000 vårdplatser på sjukhusen.

Göran Dahlgren, fd chef för Socialstyrelsens sjukvårdsenhet, tog avstånd från utvecklingen mot allt mer privat sjukvård:

- Vissa patienter är lönsamma, och andra är det inte. I dag är läkare allt ofta pressade av prioriteringar på andra grunder än de medicinska. Jag vill se en vidareutveckling av den offentliga vården. Om man tror på resonemanget att vinst är en drivkraft är risken stor att det leder till att man skär ned på kvalitet.

Jan-Åke Zetterström, sjukhuschef på Ersta sjukhus, berättade om Ersta som en vinstgivande verksamhet med mål att använda vinstmedel till att utveckla nya verksamheter för behövande, till exempel hospice för ungdomar och mottagningar för invandrade kvinnor.

- Vi gillar vårdvalet. Vi tror att det är bra när patienterna kan styra genom att välja mellan en mångfald aktörer. För oss innebär vinst att vi kan hjälpa fler utsatta människor. Ofta ger vi till och med för mycket vård, till exempel läkarinsatser i särskilda boenden, en verksamhet vi ansökt hos äldresamordnaren om att få driva i projektform.

I frågestunden efter paneldiskussionen ställde Sol-Britt Lonne Rahm från Stockholms läkarförening en fråga om vad som händer med fungerande vårdkedjor när länkar i kedjan bryts ut i privat verksamhet.

- Vi läkare i den offentliga sjukvården får ta det medicinska ansvaret utan att ha den fulla överblicken. Hur ska detta lösas när komplexiteten ökar i vård och omsorg?

Göran Dahlgren menade att det finns en uppenbar risk för att fragmentisering av sjukvården när flera aktörer är inblandade.

- Samlad offentlig vård ger bättre möjligheter att utveckla vårdkedjan.

Gunnar Németh höll inte med om Dahlgrens analys:

- Det handlar inte om privat och offentligt utan om förädling av processer. Men det är viktigt att konkurrensen mellan vårdaktörer sker på rätt nivå – man ska konkurrera om kvalitet och resultat och inte med vilken struktur man erbjuder.

Både överbeläggning och utlokalisering      utgör ett hot mot både patientsäkerheten  och mot  arbetsmiljön för all  vårdpersonal. Sjukhusläkarna har  kontaktat både Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket som bägge lovvärt tagit problemet på stort allvar och också gjort slag i saken genom att utdöma flera viten. Landstingen däremot tycks inte ha tagit till sig kritiken utan för varje år under 2000-talet utan något undantag har antalet vårdplatser fortsatt att rasa och så även under det senaste året.

Socialstyrelsen har i flera olika rapporter noterat en lång rad risker som följer med överbeläggningar eller utlokalisering i form av exempelvis ökad risk för spridning av smitta, läkemedelsförväxling, feldosering, brister i rapporter, fördröjd diagnostik, fördröjd behandling, förlängd vårdtid och ovärdigt omhändertagande med dålig kontinuitet. Överbeläggningar ger sämre arbetsmiljö för all vårdpersonal, vilket i förlängningen drabbar patienterna. En särskilt utsatt grupp är nattsköterskorna som ofta ensamma bildligt talat står med patienter upp till knäna.

Regeringen har avsatt 675 miljoner kronor under 2012-2014 för stimulansbidrag till landstingen för insatser som förbättrar patientsäkerheten. Man har identifierat överbeläggningar som ett problem och har därför planer på att inrätta en prestationsbaserad ersättning till de landsting som får bukt med detta.

Varje extra krona till sjukvården är givetvis välkommen, men dels är krontalet inte särskilt högt och på SKL talar man inte om att skapa fler vårdplatser annat än i undantagsfall. Dessutom talar man bara om begreppet överbeläggning och inte om utlokalisering. Problemet löses inte genom att fler patienter vårdas på fel avdelning utan det kan till och med vara bättre ur medicinsk synpunkt att vara på en överbelagd avdelning än på fel avdelning.

Det är en lång rad faktorer som styr vårdplatsbehovet som sådant alltifrån befolkningens demografi, den medicinska utvecklingen till organisation av sjukvården som sådan. Det finns mycket att göra när det gäller patientflöden genom att bygga upp en välfungerande primärvård och hemtjänst men Sjukhusläkarna anser att även antalet vårdplatser måste öka igen.

Det menar Mats Brommels, chef för MMC, Medical Management Centrum vid Karolinska Institutet.

För några veckor sedan släpptes rapporten Nya Karolinska Solna- mål och verksamhetsinriktning. Bakom rapporten står tjänstemän på NKS-förvaltningen som under flera år arbetat på uppdrag av den politiska ledningen i Stockholms läns landsting.

– Rapporten följer det ursprungliga verksamhetskoncept som också fastställdes i landstingsfullmäktige. Några nya direktiv har inte tillkommit. Men i en DN-debattartikel föregår politikerna rapporten och ger avkall på den linje som tidigare gällt, säger Mats Brommels, professor i medicinsk lednings-, organisations- och innovationskunskap vid MMC.

Inte försvarbart att dubblera

Förslaget att koncentrera den högspecialiserade vården till NKS är en god idé och har stöd i forskning, menar han. Att samla verksamheter med låga volymer innebär att man kan säkerställa såväl kompetens som kvalitet. Av ekonomiska skäl är det heller inte försvarbart att dubblera kompetens och resurser på flera ställen.

– Vi har en utveckling som innebär att sjukvården måste bli bättre på att samutnyttja resurserna och se till att beläggningen är hög. Den stora utmaningen nu är som jag ser det, att skapa ett bättre samförstånd kring att det ursprungliga konceptet faktiskt är vettigt. Nu antyder politikerna att man även ska öppna för bassjukvård på NKS. Det vore olyckligt anser jag, att blanda högspecialiserad vård med bassjukvård, säger Mats Brommels.

Enligt förslaget bör Karolinska även fortsättningsvis bedriva universitetssjukvård, men med en tydligare inriktning mot specialist- och bassjukvård. Ett argument är att det ger goda möjligheter för Karolinska Institutet att bedriva klinisk forskning och grundutbildning på alla nivåer.

– Det är ett begränsat synsätt. Undervisningen ska ske där de normala vårdmiljöerna finns. Det finns sedan tidigare en samsyn mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting om att forskning och utbildning ska bedrivas i hela hälso- och sjukvården i Stockholm. Det uttrycktes i SASS-utredningen och det reviderade ALF-avtalet från 2007. Med register och informationssystem blir all vård forskningsbar, samtidigt engagerar du hela organisationen i forskning och utveckling, även utanför universitetssjukhusen, säger Mats Brommels.

Ett annat förslag som lades fram i rapporten var att begränsa den akuta verksamheten vid NKS till att omfatta de svårast sjuka och skadade patienterna från hela länet. Utredarna föreslår att omhändertagandet i huvudsak ska omfatta de som kommer med ambulans, särskild remiss eller hänvisas via sjukvårdsupplysningen.

Även här backar politikerna och menar att akutmottagningen ska vara öppen för alla.

Överbelastade akuter ett svenskt problem

– Det skulle kraftigt försämra möjligheterna till profilering och högspecialiserad vård. Helt oberoende av NKS bör åtgärder vidtas för att minska missbruket av sjukhusens akutmottagningar. Det är ett svenskt problem som saknar motstycke internationellt. Lätt- och närakuter är ett steg i rätt riktning, men befolkningens attityder behöver också bearbetas.

Ett perspektiv som saknas, menar Mats Brommels är det internationella. I takt med att den europeiska sjukvårdsmarknaden öppnas och fritt vårdval, med vissa begränsningar, införs inom hela Europa, kommer konkurrensen mellan vårdgivare att ytterligare öka.

– Den här konkurrensen kommer tydligast att märkas i den högspecialiserade vården. Drabbas du av cancer vill du som patient få den bästa cancervården varhelst den finns i Europa. En högspecialiserad vårdenhet måste ha som utgångspunkt att vara internationellt konkurrenskraftig.

– Vår rapport är en av flera rapporter som rör den framtida hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting. Mycket av det vi arbetar med har hittills handlat om byggnation, upphandlingar och planering kring själva sjukhuset. Det är ett steg i många led, vår senaste rapport handlar om vilken verksamhetsinriktning sjukhuset ska ha, säger Lennart Persson.

Stora visioner

Visionen för det Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna siktar högt. Om drygt fem år då det nya sjukhuset invigs förväntas det vara av världsklass och ett av världens främsta centrum för life-science, det vill säga forskning, utveckling och innovation inom läkemedelsområdet, biomedicin, bioteknik och medicinteknik.

Men det är mycket arbete och många beslut kvar innan alla delar är på plats. Och det är flera parter inblandade, vilket innebär att kompromisserna sannolikt blir många.

Tematisk organisation

– Det som är beslutat i landstinget redan förra året är att det ska finnas en tematisk organisation av patientvården på NKS.

Om vi exempelvis tar en cancerpatient som behöver den högspecialiserade vården, är tanken att invärtesmedicinare, onkologer, kirurger, bild- och funktionsmedicinare och andra inblandade ska samlas runt patienten och planera vården tillsammans. Arbetssättet gör att patienterna slipper flytta runt och remitteras mellan olika specialiteter, säger Lennart Persson.

Patientvården på NKS föreslås vara organiserad utifrån sex kärn- eller temaområden. Det finns redan idag många goda exempel på tematiska organisationer som fungerar som förebilder, menar Lennart Persson.

– Astrid Lindgrens barnsjukhus eller Drottning Silvias barnsjukhus är bägge tematiska organisationer som utgår ifrån barnens omvårdnadsbehov. Jag var också med och byggde upp neurocentrum i Uppsala där vi skapade tematiska grupper inom neurosjukvården. Vi har många goda erfarenheter från både Sverige och även internationellt som vi kan dra lärdom av.
På NKS föreslås ett barnsjukhus med mindre bassjukvård än vad som finns på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Cirka 20 procent av slutenvårdsresurserna reserverar man för barnsjukvården på NKS:

– Vi tror mycket på en samverkan mellan barn- och vuxenvård, särskilt när det gäller forskning. Dessutom har vi fler barn som överlever svåra sjukdomar och når vuxen ålder. Det är därför angeläget att barn- och vuxenvården ligger nära varandra för att stimulera till samarbete, säger Lennart Persson.

Osäkert om det ska finnas kliniker

Om det fortfarande ska finnas kliniker på NKS är fortfarande inte beslutat, inte heller hur ledningen och styrningen av de olika verksamheterna ska se ut. Det arbetet har inte startat ännu.

– Så vitt jag kan bedöma kommer läkare även fortsättningsvis att vara organiserade i kliniker som har sin grund i läkarnas specialiteter, den stora förändringen är att den fysiska miljön kommer att underlätta för olika specialiteter att arbeta nära tillsammans.

Jag tror att läkare och många andra kommer att uppleva att organisationen av patientvården stämmer bättre överens med hur man arbetar idag. Även läkarnas roll och ansvar för den medicinska verksamheten kommer att bli tydligare och underlättas med en mer patientorienterad organisation, säger Lennart Persson.

I dag, menar han, finns det många exempel på organisationer där olika klinikspecialiteter är inordnade i divisioner, men som inte har så mycket samarbete med varandra.

Ska styras av flera professioner

Organisationen föreslås vara en matrisorganisation. Det medicinska ledarskapet kommer även fortsättningsvis att vara starkt knutet till forskningsutbildade läkare, men även forskningsutbildade sjuksköterskor och paramedicinare kommer att vara chefer på det nya sjukhuset.

– Olika professioner måste komma fram. När det gäller omvårdnad så är det helt naturligt att sjuksköterskor kommer att ha chefspositioner även i framtiden.

– Förhoppningen är också att den administrativa bördan ska minska och att förutsättningarna för forskning och utveckling kommer att underlättas i och med att forskningen runt patienten inte följer några klinikgränser. Huvudskälet till att NKS byggs intill Karolinska Institutets Campus i Solna är att underlätta samverkan mellan forskning, utveckling, utbildning och sjukvård, säger Lennart Persson.

I första hand svåra multidisciplinära fall

När det gäller den akuta verksamheten är förslaget att dra ned på den och i första hand ta emot svårare multidisciplinära fall, som kräver tillgång till team med olika specialister och avancerad utrustning.

– Vårt förslag är att NKS inte ska ha ett eget upptagningsområde för alla typer av akuta patienter, utan i första hand hjälpa svårt sjuka patienter. Alla patienter som kommer till ett sjukhus ska naturligtvis bli omhändertagna, men om det startas närakuter kommer sannolikt fler patienter tycka att det är enklare att söka sig dit, säger Lennart Persson.

Politikerna redan på väg att backa

Stora delar av de förslag som presenterades i början av april tycks dock redan vara överspelade. Enligt Torbjörn Rosdahl (m), finanslandstingsråd i Stockholm (bilden) kommer man inte att följa alla förslagen i NKS rapport om verksamhetsinriktning för det nya sjukhuset.

– Det är bara en av många delrapporter, den är välskriven och följer direktiven. Men vi kommer till exempel inte att koncentrera all högspecialiserad vård till Solna, den kommer att finnas kvar även på Huddinge. Där finns världsledande forskning i bland annat regenerativ medicin.

– Ett annat skäl är det måste finnas en verksamhet på Huddinge som gör det möjligt för kandidater att följa patienter längre än de 2 till 3 vårddagar som är genomsnittet på NKS. Man skulle slå undan fötterna för Karolinska Institutet som utbildar 70 procent av sina läkare på Huddinge, säger Torbjörn Rosdahl.

Även förslaget om en kraftig begräsning av akutsjukvården förkastas.
– Det ska vara ett öppet sjukhus. Vi behöver akutplatserna och vi vill ha full kapacitet.

Beslut om inriktning i juni

I juni ska ett formellt beslut fattas om verksamhetsinriktningen. I september hoppas Torbjörn Rosdahl att ett besked ska kunna lämnas om hur organisationen ska se ut.

Sjukhuset som kostar cirka 14, 5 miljarder att bygga öppnar för de första patienterna under 2016 och ska vara helt färdigställt hösten 2017.

Fakta: NKS
NKS planeras för totalt cirka 600 slutenvårdsplatser: 400 enkelrum, 130 intensiv- och intermediärvårdsplatser och 75 postoperationsplatser. Det ska även finnas 100 dagvårdsplatser och 100 patienthotellplatser, totalt alltså cirka 800 sängar.

De byggnader som idag brukas av Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, kommer inte att användas för landstingets universitetssjukvård då NKS har öppnat.

Enligt planen ska området omvandlas till stadsmiljö med blandat innehåll. Utöver kommersiella lokaler med kontor, forskning och vård planeras också för byggandet av en stor andel lägenheter.
Vad som sker med de olika byggnaderna; försäljning, ombyggnation eller rivning ska utredas av landstinget. Nuvarande huvudbyggnad samt Eugeniahemmet är byggnadsminnesmärkta och ska bevaras som byggnader, men för andra ändamål än idag.

Nya Karolinska Solna kommer sannolikt att ha en särskild medicinsk profil, men vilken det blir är ännu inte beslutat. Inte heller vilka verksamhetsområden som kommer att förläggas till Solna respektive Huddinge, eller vilka specialområden som andra universitetssjukhus ska ansvara för.

– I dag brottas vi dagligen med två till fyra överbeläggningar per avdelning. Rapporten ger inga svar på hur man ska lösa vårdplatsbristen. Och hur tänker man sig att bemanningen ska öka om patienterna ska få enkelrum? I dag råder det exempelvis brist på bland annat intensivvårdssjuksköterskor.

Förslaget att begränsa den akuta verksamheten och införa remiss till akutmottagningen är inte rimlig.

Finns effektiva triagesystem

– Redan idag finns effektiva triagesystem som innebär att slutenvården inte belastas i onödan, säger Mikael Rolfs.

– Vid Astrid Lindgrens barnsjukhus tas exempelvis en tvåring som brutit armen idag om hand av ett specialistteam som ser till att att barnet kan röntgas, gipsas och åka hem på samma dag.

Mikael Rolfs menar att rapporten väcker många frågor.

Konkretisering saknas

– Jag skulle till exempel vilja ha en närmare konkretisering av var gränserna för de sex temaområdena går. Ta exempelvis temaområde barn. Ska det omfatta alla barn från prematur ålder till 18 år? Och vilka sjukdomar ska ingå? Barn kan ju ha alla möjliga olika sjukdomar. området spänner ju över ett stort medicinskt fält. Och vad händer med Astrid Lindgrens barnsjukhus och Radiumhemmet?

Mikael Rolfs hade också önskat att man bättre hade definierat vad man egentligen menar med en ökad koncentration av den högspecialiserade vården till NKS.

– Vilka verksamheter avses?

Vet man inte redan det?
– Hur stora problemen är vet vi faktiskt inte, man definierar också överbeläggningar lite olika. Arbetsmiljöverkets och Socialstyrelsens inspektioner visar att problemen är komplexa och att det största problemet kanske inte är bristen på fysiska sängar utan på lokaler och personal.

I samarbete med verksamhetsföreträdare vill vi också kartlägga vilka patienter det är som söker sjukhusvård och hur utflödet ser ut. Frågan är om resurserna används på bästa sätt.

Vilken tidsplan har ni?
– Om två år, det vill säga 2013, ska vi ha kommit igång och definierat begreppet överbeläggningar.

Vi vill även utveckla bra mätmetoder så att landstingen ska kunna följa beläggningsgraden. Vi vill också att mätningarna ska vara kopplade till arbetsmiljö och patientsäkerhet. Det gör det lättare att upptäcka brister och därmed kunna vidta korrekta åtgärder.

Du var tidigare sjukhusdirektör vid Sundsvall sjukhus, men sparkades under uppseendeväckande former och ersattes av Sigbjörn Olofsson som fått stark kritik för sitt ledarskap och som nu tvingats lämna sin tjänst. Vad finns att lära från det som har hänt?

– Att det är oerhört viktigt att man som sjukhuschef kan arbeta på många olika arenor. Det räcker inte att få med sig politiker och tjänstemän om du inte har förtroende från personalen. Det är en stor utmaning att klara de olika rollerna. Det är dock glädjande att Karin Rapp nu tar över ledarskapet. Hon har en gedigen bakgrund och kommer senast från tjänsten som verksamhetschef för internmedicinskt centrum. Hon har de egenskaper som krävs för att leda en komplex organisation.