Men man får inte glömma bort att komma ihåg, som politiker brukar säga, att reglerna rörande läkaryrket också är satt i ständig modernisering i takt med utveckling och kunskap.

På 80-talet var man en bra doktor om man inte kastade knivar på operation och på 90-talet var man en bra doktor om man log. Idag är men en bra doktor om man gör det andra yrkesgrupper ska göra.

Sjukvården har tidigare också präglats av korta beslutsvägar och stor personkännedom vilket underlättade arbetet. Ett exempel är att när vissa läkare var i tjänst så visste personalen att det var lika bra att direkt stämpla upp patienternas dödsbevis. Härifrån kommer nog uttrycket stämpling till mord.

Idag har personkännedom delvis gått förlorad i takt med att organisationerna vuxit och inte stämplar man heller längre, förutom flextiden som dock inte heller stämplas utan sköts via datorer och därmed ändå fortfarande kan ses som en typ av terminalvård.

(Just arbetstiden har också journalister återkommit till under våren när det gäller läkarna. Kanske för att de har sina journalistriktlinjer – ”väcka, oroa och förarga”.  Men detta förvirrar bara läkarkåren som ju tror att detta motto är sjuksköterskornas.)

Nåväl läkarkårens stolta inställning i vår föränderliga tid är den med framåtsträvarens optimism i kombination med vetenskap och beprövad erfarenhet: ”Det var inte bättre förr, men det är sämre nu”.

Det finns dock många exempel på beundransvärt korta beslutsvägar även i dag inom sjukvården.
Se bara på Uppsala som fick tio miljoner till en lättvårdsakut när en politiker fick vänta några timmar på akuten efter att ha brutit armen på sig själv.  

Ambitionen med likabehandlingsplaner, (inte att blanda ihop med likbehandlings­planer!)  och likriktning har också ökat och fått stort genomslag. Om någon hittar ett riktigt dåligt sätt sätt att arbeta på, så sprider man det direkt till andra delar av landet.

Vårdvalet i Västra Götalandsregionen är också ett tecken på korta beslutsvägar. Kreativ avtals­tolkning och överraskande dynamik i hyror och ersättningsnivåer har skapat en härlig flexibilitet för alla nystartade vårdcentraler.

Personal har anställts för att omedelbart erbjudas att sägas upp. Det har funnits obegränsade möjligheter för alla vårdcentraler att gå ihop eller gå upp i rök.

Allt detta har förstås medfört en rad positiva effekter i form av ökad HR-kompetens och utvidgade personliga nätverk konstaterar man förtjust på förvaltningsledningarna.

Även patienterna gläds åt de stimulerande effekterna. En man som hade fått en tid till sin nya vårdcentral upptäckte när han kom dit att varken doktor eller vårdcentral fanns kvar på den aktuella adressen. Inte ens byggnaden fanns kvar.

Patienten, som istället hänvisades till en vård­central i centrala stan, konstaterade imponerat att regionen verkligen gjort allvar av sitt motto ”Patienten i centrum”.

Motton från en annan liten röd bok av äldre datum, som till exempel ”Vi bör stödja allt som fienden motsätter sig och motsätta oss allt som fienden stödjer” står ingenstans i SKLs skrift men det skulle mycket väl kunna ha gjort det.

Den lilla broschyren är inbjudande varmröd i modernt fickformat. Alla uppslag är på ena sidan prytt med ordet MYT i svarta dystra bokstäver och på andra ett glättigt FAKTA i vitt vilket ger en härlig känsla av faderlig trovärdighet. För varje uppslag avfärdas sedan obönhörligt myter om påstådda misshälligheter som man vill att folk genast ska sluta tro på.

Först angriper man den orättfärdiga myten att politiker skulle sko sig på skattebetalarnas bekostnad! Här förklarar SKL lugnande att de ledande politikerna minsann tjänar mindre än både privata VD:ar och landshövdingar. Så det så.

Och visst, politiker tillsätts ofta för att de så gärna vill lära sig något om den verksamhet de ska leda och med denna ambitiösa inställning så ska dom förstås också tjäna ordentligt med pengar. Och även gräsrötterna borde ju verkligen uppskatta att de får ledas av någon som vill lära sig och inte av någon som inte vill lära sig!

Och med det resonemanget så hör det förstås inte heller till saken om en undersköterska, som kan nåt, inte ser skillnad på sin lön och barnbidraget.

Myten om att inget händer i politiken förklaras av att man måste ha tidsödande diskussioner för att förankra och att medborgarna kan utnyttja sin rätt att överklaga beslut. Myten om att politiker inte lyssnar på vanligt folk avfärdas också men motbevisas ju av ovanstående.

Myter om skolan, som påståenden om att allt fler elever inte lär sig skriva och räkna och något så dumt som att det skulle existera socioekonomiska skillnader mellan skolor, avfärdas vänligt men bestämt. Myten att alltfler lärare inte är behöriga beskrivs dock som sann, men bara för att det är statens fel.

Att kvaliteten på äldrevården har blivit sämre är en osanning som bemöts med kraft. Istället anges att allt inte bara blivit bättre utan också att allt fler dessutom får bo i eget rum. Här har SKL faktiskt en poäng. Inte ens gifta får ju bo ihop.

Att det skulle finnas allt färre sjukhus och färre vård­platser säger man är sant  trots att det beskrivs som en myt och det är för att det bara är en fördel enligt ett triumferande SKL. Forskning har nämligen visat att man tillfrisknar bättre i öppenvård! Jo det är sant, det står så, ochså lägger man till  att personalen dessutom blivit allt bättre på att ta hand om patienter i ambulans! Jo det är sant , det står så också.

Oturligt nog har ju många rapporter under hösten visat att ambulanser både skenar och välter och det så till den milda grad att OLA-ambulansen har döpts om till O-balansen av skojfrisk sjukvårdspersonal. Men det kan ju inte informationsavdelningen veta.

Man har också undvikit frågan om städning på sjukhus. De kanske har struntat i omvärldsbevakningen och saknar underlag på det.  Men ett tips kan i så fall vara information om toaletterna på Akademiska sjukhuset i Uppsala som är så smutsiga så dom är utlagda på Youtube.

Nåväl med denna typ av glada fakta hoppas nu SKL att deras medlemmar ska kunna hålla ifrån sig kritik som journalister i nyhetstorka eller av ren illvilja envisas skriva om. För att inte tala om den elaka regeringen som vill stifta lagar om allt de inte begriper..

Vi kan misstänka att SKLs informationsavdelning använt sig av den modernare tolkningen av vad en SWOT-analys är, Severe Waste Of Time.

Och med denna typ av informationsavdelning behövs inte heller dr Snake.

Vi vet ju att man för evigt är borta från arbetsmarknaden efter ett års sjukfrånvaro. Detta kan ju bero på att man fortfarande är sjuk, men det är inte skäl nog tycker den ansvarsfulla nya kassan som nu axlat uppgiften att skydda medborgaren från denna stigmatiserande riskfaktor.

Eftersom läkare i gemen envist vill vara patientens advokat och gärna sjukskriver sjuka, i detta fall då förstås helt missriktat, så gäller för kassan med allehanda finesser förhindra att så sker.

Eftersom sjukskrivning på nåt sätt anses som en skyddsfaktor och ibland tom del i behandlingen(!) av den förvirrade läkarkåren har kassan helt sonika avskaffat hela sjukdomsbegreppet. Man ska istället ange olika grader av ”frånvaro av hälsa” där full ohälsa infaller först med döden.

Nå, alla dessa intyg som ändå bara underkänns skapar förstås trots allt en massa merarbete för kassan som nu gjort en checklista för mindre funktionshinder som det inte ens är lönt att försöka sjukskriva för.

Sjukdomar med kräkningar är till exempel inget skäl för sjukskrivning enligt kassan. Arbetar man någonstans med cementgolv kan ju arbetsgivaren enkelt spola av vid behov. Har man inte cementgolv på jobbet får arbetsgivaren bygga om.

Graviditet är förstås ingen sjukdom, det är en återfallsförbrytelse. Den bästa och billigaste åtgärden mot graviditetsbesvär enligt kassan är att hon tar p-piller, han har kondom och att dom aldrig gör det.

Återfall i cancer ger inte heller någon rätt till sjukskrivning. ”Kan man andas – kan man sanda” är kassans devis och hänvisar istället till anställningsformen AVA, dvs allmän visstidsanställning. Den används vanligen för säsongsarbeten som snöröjning eller glassförsäljning men kan förstås utmärkt användas för dessa, ofta kortvariga, arbetstagare. Ballongförsäljning är ju extra bra för att dölja en ev droppställning, och det är självklart mycket trevligare för patienten att göra rätt för sig än att bara ligga hemma och ta farväl av anhöriga.

Att förlora alla armar och ben ger ju en uppsjö av yrken att välja bland anser kassan, som poängterar att bara fantasin sätter gränser. Som astronaut tex är man ju tyngdlös. Annars kan man bli provsmakare för ICA-provkök, maskot för motorcrossförbundet eller varför inte böneutropare? Inte i Schweiz dock, för där har man nyligen röstat bort alla minareter.

Men just det senare har Försäkringskassan börjat titta på – varför nöja sig med att bara matcha patienten mot hela arbetsmarknaden i Sverige? Man har ju inte bara EU utan även hela resten av världen utanför dörren!

Sådan här framsynt människosyn skapar ju dock kritik, dels från sjuka och läkare, men också av handläggare eller ännu värre, politiker som skulle kunna få för sig att de bestämt något dåligt. Denna olyckliga utveckling vill ju kassan merd alla medel förhindra.
Handläggarna på kassan förflyttas därför omedelbart så fort de kan nåt, eller riskerar utveckla en massa jäv och empati. Själva sjukskrivningsintyget krånglas till så att för varje ny version tror läkaren att han fått en stroke. Intygsskrivandet görs omöjligt rent tekniskt och när intygen till slut i ren desperation skickas iväg är dom garanterat fel. Dessutom visar kassan skickligt låtsas-god-vilja genom att då och då undervisa mindre läkargrupper i sitt hemliga språk… Men det allra smartaste är knepet att med täta mellanrum skriva debattartiklar om läkarkårens inkompetens att fylla i intygen.

Under denna genomtänkta och vällovliga strategi kan man lugnt och ostört fortsätta att förbättra ohälsotalen genom att underkänna allt som skrivs. Skulle sen någon sjukskrivning ändå slinka igenom så må det vara hänt eftersom man ändå håller inne pengarna.

Läkarkåren är dock bekymrad för att patienterna far illa och har nu ett erbjudande:
Om Försäkringskassan slutar sprida lögner om läkarkåren, så kommer läkarkåren sluta sprida sanningar om Försäkringskassan.

Dr Snake

Allra oftast handlar det om att få bort köer. Västra Götaland leds av den käcka devisen ”I Västra Götaland är framtiden redan här” – kanske för att man ska tro att man redan är opererad?

En annan väg som beskrivits i dagspress är att man låter intet ont anande patienter kryssa i små lömska rutor på kallelser och remisser som gör att både kö och vårdgaranti och hela patienten försvinner, åtminstone ur statistiken. Och så vips trillar kömiljarder från regeringen in till de kreativa vårdgivarna!

Positiva historier av den typen behöver vi mer av. Människor som är friska nog att sätta i kryss i rutor ska ändå inte ha någon vård.

Ibland handlar det istället om att slå ihop saker. Som storsjukhusen, som då blir ändå större. Omstruktureringarna, eller förlåt förändringsprocesserna, avlöser varann i så tät ström att så fort man har lärt sig att hitta så bygger dom om.

Men visst är det bra med pressens bevakning bara man lär sig språket.
Användarnytta = kontroll av medborgarna. Kvalitet = kostnadsreduktion. Proluma = sammanslagning Lund-Malmö. Proviva = sammanslagning Visby-Varberg. Rest-Östra, rest-Huddinge och rest-Malmö = de förlorande delarna vid en sammanslagning.

En nyss invandrad tysk landsortskollega, för tillfället under tjänstgöring på ett av de stora sjukhusen under omorganisation, suckade tungt en dag och sa ”Nej, vi har det allt bättre i glesbyggnaden…”

Dr Snake

Positivt nu är att en nationell handlingsstrategi upprättats och redan praktiserats på flera håll i landet till stöd för de ledningar som utsätts.

Man samlar till exempel alla läkare, i en aula, matsal eller annan större lokal. Där visar man först power-pointpresentationen ”Sjukhusets Värdegrund och Visioner” i färg med musik.Filmen är utarbetad av Sjukhusets Sektion För Varumärkets Stärkande. (Dessa sektioner skriver alltid allting med Versaler – inte helt klart varför).

Presentationen har visserligen mycket lite likheter med den aktuella verksamheten men låter vackert och gör att folk kommer i stämning.

Steg två är att påpeka att just varumärkets lyskraft över världen är det som gör att de anställda har jobb, lön och mat på bordet. Och att skada varumärket är att skada sig själv och vem vill arbeta på ett sjukhusmed dåligt rykte? Nej det säger ju sig själv.

Sedan fortsätter man med kraftorden – Och tänk på PATIENTERNA.(Även här med stora bokstäver). Patienterna får INTE oroas. Förtroendet för vården får inte URHOLKAS! Vi löser detta INTERNT.

Därmed brukar argumenten ha sjunkit in i den nu lite skamsna personalen och trätomålen är ur världen

Och läkarna rådes ju verkligen inte till passivitet. Inte alls. För visst är det bättre att avvakta än att inte göra något alls.

Men den upprepade diskussionen om osakliga löneskillnader är både tröttande och oproportionerligt högljudd i vissa kotterier även om somliga hävdar att orsaken skulle ligga hos kvinnorna själva. Och visst är det lite skojigt – först ge lägre lön och sedan toppa med att dom har sig själva att skylla. Men alla omständliga förklaringar till varför dom får mindre är förstås föga verklighetsförankrade.

Man påstår till exempel att kvinnor skulle ha svårt att förhandla och få sämre forskningsmöjligheter. Och visst, ett släkte som bestämmer allt själva och kan allt från början är förstås inte intresserat av vare sig det ena eller andra. Vidare säger man att kvinnor skulle ha svårt att prata om pengar vilket också är sant, varför prata om sånt dom ändå ska sätta sprätt på.Och det är ju självklart för alla att det inte är bra att föda barn under en löneförhandling, och inte före eller efter heller. Oavsett kön på motpart…
Men det som gör diskussionen mindre tilltalande är dock egentligen inte argumenten i sig, utan att man med allt detta vill säga att kvinnor över huvud taget skulle ha rätt till lika lön som män.Nej, det är mycket mer rakryggat att säga att det inte finns några osakliga löneskillnader. Kvinnor är helt enkelt sämre.

Trots det så ser vi ju att kvinnan styr allt mer i samhället idag. Kvinnor går klädda i kavaj och män i rosa. Ingen har läkarrock.
Och vi ska nog hålla fast vid den gamla sanningen – kvinnan borde inte klaga för att hon bara får 90 procent av mannens lön, hon har ju faktiskt sin egen lön också.

Dr Snake

För övrigt

I förra numret handskades Dr Snake med de svåra frågorna. Tyvärr visar det sig att lösningen i verkligheten inte tillnärmelsevis var så enkel som man kunde få intryck av.

Damen på den centrala inköpsavdelningen har nämligen inte någon som helst förståelse för vikten av att kunna känna något när man opererar och inte heller DET ONÖDIGA i att riskera, om inte livet, så åtminstone fingrarna under en operation.

Nej då, regler är till för att följas tycker hon, de nya handskarna är billligast, och vad chefer och medarbetare tycker har naturligtvis ingen som helst betydelse när hon själv är så betydelsefull.

Fackombuden försöker nu komma fram i frågan via Arbetsmiljöverket eftersom handskarna anses farliga. Att de inte går att operera i spelar ju uppenbarligen ingen som helst roll…

Nu är det nya engångshandskar som är på allas läppar, där de ju absolut inte ska vara. En av sorterna är gummifri vilket är en god tanke för allergiska personer både i och utanför handskarna. Dom är dessutom extremt hållbara vilket är bra både vid risk för blodsmitta och för att man nu anser det fullständigt bevisat att läkare aldrig tvättar händerna.

Tyvärr är handskarna behäftade med en del nackdelar vilket något förtar fördelarna. Modellen är tex utformad med så långa fingrar att de passar utmärkt bara om man har kromosomrubbning (typ Marfans syndrom). För alla utan denna kromosomtyp blir det en liten överhängande handskbit, som en behållare, längst fram på varje finger. Detta gör att de påminner starkt om en annan tingest med ett helt annat preventivt syfte. Dock är de ju som sagt inte av gummi.

Fördelen att fastna med dessa extremt hållbara handskar i en drillborr under operation är mindre. På en bråkdels sekund har man svischat upp inte bara den överhängande handskbiten utan även fingrar och kirurg vilket onekligen skapat en viss spänning under operationerna på det senaste. Visst är det billigare att inte operera patienter, men en fingerlös kirurg måste ju inte bara sälja sitt piano, utan kräver ju också lite fördyrande omskolning.

Förklaringen till hållfastheten är delvis att de är så tjocka så att Wettex-folket blånar av avundsjuka. Och även om tex ortopeder vanligen ägnar sig åt grottkirurgi (citat av ortoped) så gillar dom inte diska (citat av ortoped!) och behöver ibland också känna vad dom håller på med. Alltså ”även en ortoped vill i vissa lägen känna sin patient”(citat av ortoped sic! sic!).

I samband med byte till diskhandskarna kom också den supertunna sorten. Man tänkte nog att en tjock och en tunn variant kompletterar varann så det statistiskt blir ganska lagom. Den supertunna går mestadels sönder direkt då man tar på sig dom. Detta är dock en avsevärd fördel mot att de går sönder först efter stund, dvs då man är inne i patienten, vilket av de flesta anses vara ett sämre alternativ.

Det finns även en lila sort som är så finurligt konstruerad att när man försöker ta ur ett par ur förpackningen rasar minst sju par till ut på golvet och får omedelbart slängas. Genialisk affärside. Förklaringen kommer med det par man sen får på sig för de är täckta med intorkad frisyrgelé vilket inte upplevs ändamålsenligt. Ytterligare andra har så stor storleksskillnad mellan de tre enda befintliga storlekarna att det bara är ett fåtal personer som dom överhuvudtaget passar, och oavsett storlek så sluter de inte tätt runt handleden.

I Västra Götalandsregionen har personalen nu i alla fall funnit en utväg att komma förbi problemet. En utförlig motivering skickas i tre exemplar till högste ekonomichefen inom ens divison med bön om att få använda de handskar som fanns innan och som alltid fugerat bra. Har man sen en strålande tur och en välvillig ekonomichef kan man erhålla en personligt dispens och får använda de gamla handskarna!
De handskar som sen beställs är personliga och skall förvaras i låst skåp för att förhindra illegal försäljning eller att man helt sonika delar med sig till desperata kollegor.

Så om ni ser läkare som står och viskar i kulvertar och bakom pelare om handskar till salu, så är det sannolikt sådana dom har kommit över tack vare den åtråvärda dispensen. Och kommer ni själv över ett parti dylika dyrgripar – för patienternas skull – dela med er!
Läkarförbundet har också uppmärksammat problemet och kommer att starta en underavdelning och erbjuda medlemmar en ny möjlighet – att gå in i Handskfacket.

Dr Snake

Men det har visat sig omöjligt att försöka få till en ändring på glädjekalkylerade budgetar. Om man vill bli lyssnad på bör man vara välformulerad, artig och helst inte alls försöka få någon ändring. Man får inte diskutera efter att beslut har fattats, och man bör helst också låta bli innan beslut har fattats.

Om någon ändå vill leka olyckskorp och gå emot strömmen och uttrycka sin misstro så är det inte på något sätt förmildrande om han sedan skulle visa sig ha rätt. Han har ju redan förstört stämningen. Det ligger också i kulturen att det är svårare att förlåta en som visar sig ha rätt, än en som visar sig ha fel.

När det gäller konsultfirmor har SU visat sig ha fel. Man har vid upprepade tillfällen anlitat konsultfirmor för att utreda vad som gör att vården upplevs dyr och ineffektiv.
Varje gång kommer dessa envisa och ensidiga konsultfirmor fram till att det saknas vårdplatser. Men skam den som ger sig. SU anlitar bara oförtrutet nya externa konsultfirmor med den vissa förhoppningen att någon av dom till slut ska komma fram till det resultat man vill ha. För inte tänker man öka antalet vårdplatser inte. Nej färre ska dom bli!

I Skåne är man mycket mer begåvad och har valt en annan väg. Där formulerar man det önskade resultatet först och anlitar konsultfirman sen. Det är klart mer ekonomiskt och dessutom mycket snabbare.

Ekonomiska och snabba har däremot inte sjukvårdens IT-system varit under hösten och vintern. Många klagobrev från fackliga organisationer och kritiska rapporter från tillsynsmyndigheter har synts i dagspress i en strid ström. Patienter blir skadade och felbehandlas i svåröverskådliga och osäkra IT-system säger tillsynsmyndigheterna. Men vem i beslutande ställning bryr sig om en tillsynsmyndighet? Dom håller ju inte heller budget och är således odemokratiska.

Sekretessen är det heller inget vidare bevänt med och Dagens Medicin har flera gånger larmat om att personal läser i journalerna – det måste man ju ovillkorligen få stopp på. Möjligheterna för tekniska fel och hackare är därmed frikostigt tilltagna så några grupper är i alla fall nöjda.

Ett tag var det mer virus i datorerna än patienterna i sydsverige och i Jämtland började plötsligt sjukhusets hud- och könsmottagning skicka kallelser till höger och vänster till personer som var helt flytningfria..

En privatperson polisanmälde det hela och utredning visade att det var en glad amatörhackare som hade bestämt sig för att skoja till det lite och som med lätthet kunnat ta sig in i systemet.

Den sista händelsen väcker ju dock till lite eftertanke om den demokratiska processen. Har den verkligen gått så långt, att om man får en kallelse till sjukvården så upplevs det så totalt osannolikt att man ringer polisen??

I ett kreativt försök att komma runt detta och samtidigt minska skador och självmord bland inneliggande patienter, har man nu på de flesta avdelningar installerat dubbla lås på dörrar och fönster. Detta hindrar effektivt de flesta patienter från att ta sig in.

Inom övriga sektorer fortsätter man frejdigt fortsätta minskning av personal och vårdplatser. Avsked för 1000-tals personer väntar efter årsskiftet över landets sjukhus, vilken handlingskraft! Den hägrande skattesänkningen blir en tröst för alla uppsagda vikarier, som naturligtvis hela tiden varit helt överflödiga.

De som är kvar får fortsätta skoja till det på jobbet och leka ”Hela landstinget stormar” på dagarna. Man minskar alltså antalet sängar undan för undan men låter antalet cirkulerande patienter vara oförändrat.

”Hårdbantning på SU” var en av tidningsrubrikerna i veckan och syftade just på förestående mycket genomtänkt minskning av vårdplaster och personal. Såå orättvist att beskriv detta nytänkande på detta sätt! Självklart rör det sig inte om någon simpel hårdbantning.
Nej, den konstruktiva ledningen har anammat den senaste tekniken inom övervikts-kirurgi. Vården ska helt enkelt fungera som efter en fetmaoperation. Alltså en sjukvårdslig gastric-by-pass.

Patienterna hamnar i sjukvården och efter snabb passage genom akuten åker de omedelbart ut i andra ändan.
Odigererade.

Dr Snake

Den lilla förhandlaren var läkare med gedigen fackutbildning men hade också genom sin välvilliga chef fått gå olika chefskurser för att förkovra sig. På chefskurserna fick man ofta höra att läkarkåren var svårstyrd och besvärlig vilket den lilla förhandlaren tyckte var tjatigt.
Man fick också ofta höra att man minsann inte blev en bra chef bara för att man var läkare, vilket den lilla förhandlaren kunde hålla med om, men den lilla förhandlaren brukade poängtera att man blir baske mig inte heller garanterat en dålig chef heller!

Den lilla förhandlaren irriterades däremot ofta av trumpetandet från sjukhusledningar att det var ett problem att cheferna ansåg sig lojala mot patienter och inte bara mot ledningen. Detta tyckte faktiskt den lilla förhandlaren var i tingens ordning men så var hon inte bara lite liten utan också lite naiv.

Danskavaljeren kände sig trampad på tårna

Nu satt då den lilla förhandlaren förväntansfull inför sin första förhandling. Första chefen var en kollega som den lilla förhandlaren nyligen träffat på en middag hos en gemensam bekant i den lilla staden. Då hade de båda både skålat och dansat. Men nu betedde sig denne man istället både buffligt och nervöst.
Han bläddrade irriterat i lönelistorna medan förklädet från personalavdelningen hela tiden fick hjälpa honom att bläddra rätt. Förklaringen till varför han var så irriterad var att han fått en ännu mindre påse pengar att fördela än övriga chefer.

Men då den lilla förhandlaren försiktigt frågade vad han tänkt göra åt saken, blev han arg istället och sa att jag får vad jag får. Det var ju tråkigt, tänkte den lilla förhandlaren men ursäktade honom med att han var både trött och gammal.
Nästa chef var istället pigg och ny. Han ville ha mycket pengar till sina medarbetare pga stundande pensionsavgångar och svårigheter med nyrekrytering.

”Läkare är som vilda katter”

Hans personalmänniska höll emot, hon hade ju ansvar för budgeten tyckte hon. Dessutom hade hon gått kurs och fått lära sig att läkare är som vilda katter och att nya chefer är vildast av alla.

Så därför pratade hon hela tiden vildakattspråk med den nya chefen. Uttryck som att nu får du nog dra in klorna, eller dig får vi allt ta i nackskinnet var flitigt förekommande. I slutet sa personalmatten ursäktande till den nu lite förvånade lilla förhandlaren att den nye chefen ännu inte hunnit bli rumsren…

Sen kom en rad chefer med olika glada infallsvinklar. Nån tyckte det var onödigt med utvecklingssamtal, nån tyckte det var onödigt med förhandlingar, nån tyckte det var trevligt att träffa sitt fack en stund, nån ville helt ändra lönebildningen på sin klinik till personalavdelningens förtvivlan.

Många åsikter dryftades och på det hela så var det ganska trevligt och visst fanns det mycket gemensamma värderingar kände den lilla förhandlaren och var så glad och nöjd med sin dag och sina medlemmar på andra sidan bordet. Den lilla förhandlaren tyckte förstås att alla fått för lite pengar men det ligger ju i sakens natur, erkände den lilla förhandlaren storsint för sig själv, inför det sista samtalet.

Den chefen visade sig glädjande nog vara ett före detta klinkombud, men innan den lilla förhandlaren hann gratulera lutade sig personen i fråga fram över den lilla förhandlaren och sa djupt:
Jo, du nu har jag gått över till den ONDA sidan…

Den lilla förhandlaren missuppfattade först och trodde att personen hade fått ont någonstans och därmed blivit patient  men insåg strax sitt misstag.

Jaha, tänkte den lilla förhandlaren plötslig sorgsen. Om inte ens våra före detta klinikombud tycker att vi läkare har ett gemensamt mål då kanske det är jag som är för blåögd ändå.
Eller, tröstade sig den lilla förhandlaren sedan med hoppet strax vaknande igen, så har den nye chefen säkert redan gått en chefskurs.

Dr Snake