”Barn hamnar mellan vårdnivåer”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

AV: Malin Gavelin | 22 juni, 2017 | MER: Sjukvårdens organisation

Av och till ställs barnneurologen Eli Gunnarson inför ett dilemma – barnet hon vårdar behöver långvarig inneliggande rehabilitering – men lämplig vårdnivå saknas.

– Att rehabilitera barn med förvärvade hjärnskador är inte som att rehabilitera vuxna. Barnen får en skada under den period hjärnan är under pågående utveckling. Det ställer helt andra krav, säger Eli Gunnarson som är barn­neurolog på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Liksom flera av sina kollegor stöter hon några gånger per år på barn som blivit så kallade ”långliggare”, det vill säga inneliggande patienter som under en längre tidsperiod är för sjuka för att komma hem, men samtidigt egentligen för friska för att befinna sig på ett akutsjukhus.

– Oftast handlar det om barn med multitrauma och omfattande hjärnskador eller ryggmärgsskador som kräver en lång inneliggande rehabilitering­­. De vårdas nu på en avdelning där det i övrigt främst är akuta fall och stor omsättning på patienterna och överhuvudtaget en för stressig miljö för att det ska vara optimalt att ett barn ligger här i flera månader.

EliG_Foto

Eli Gunnarson, barn­neurolog på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Även barn som av det ena eller andra skälet blivit helt beroende av andningsstöd till exempel i form av tracheostomi är en grupp som kan vara svår att hitta en optimal vårdnivå för, berättar Eli Gunnarson.

– Det är en ännu mindre grupp, men de patienterna finns också. Där skulle en barnrehabklinik med kompetens inom det här med andningsunderstöd och träning ur trach vara väldigt värdefullt. För dessa patienter finns det få alternativ i Stockholm och säkert i övriga landet också.

Historiskt har barn med förvärvade hjärnskador inte erbjudits speciellt mycket rehabilitering, berättar Eli Gunnarson­­. Men sedan ungefär 15 år tillbaka har det fungerat bättre och man har upparbetat en bra vårdkedja i Stockholm, även om en rehab-avdelning för inneliggande barn fortfarande saknas helt.

– Det finns ingen etablerad rehabiliteringsspecialitet för barn på samma sätt som på vuxensidan. Alla vi som jobbar med detta i Sverige är barnneurologer som har nichat oss och därför ligger dessa barn inne på en barnneurologisk avdelning.

För de allra flesta barn är detta dock inget större problem, menar Eli Gunnarson. Eftersom många av dem blir bra så pass fort att de kan flytta hem och rehabiliteras vidare i öppenvården där det finns ett någorlunda välfungerande system i Stockholmsområdet. Att komma hem så fort som möjligt är också gynnsamt ur rehabiliteringssynpunkt.

– Därför är behovet av långvarig inneliggande rehabilitering inte jättestort – men det finns. Med gles frekvens hamnar barn mellan vårdnivåer och då önskar man att det skulle finnas en intermediärvårdplats med rehabilitering att erbjuda även för denna patientgrupp.

Lämna en kommentar

CAPTCHA