Länder kommer att köpa sjukvård av varandra för att beta av vårdköer.

Patienter kommer att kunna välja mellan en uppsjö av små nischade kliniker runt om i Europa och med sina val styra utvecklingen.

Läkare kommer att erbjudas mängder av nya spännande möjligheter.

Det kan gå fort med Googles hjälp

Direktiv 2011/24/EU ändrar inte solens uppgång i morgon, men det kommer att skapa en ny morgondag, dag för dag, och med Googles hjälp kan det gå fort när patienterna inser sina rättigheter och möjligheter.

Direktiv 2011/24/EU slår fast att Europas patienter har rätt att låta sig behandlas var som helst i Europa och få vården ersatt, om de hittar en vårdgivare som vill ta emot dem, så länge de nationella sjukvårdssystemen inte hotas.

Det är ett faktum som ännu inte trängt in i det allmänna medvetandet. Hittills har debatten dominerats av baksidorna med en gränsöverskridande sjukvård i Europa.

I Sverige talas om faran med multiresistenta bakterier och felbehandlingar i andra EU-länder och vem som ska ta hand om komplikationer som uppstår vid vård i andra EU-länder.
I tidigare Östeuropa talas om faran att läkarkåren ska emigrera och att patienter flyr till andra andra EU-länder för att få vård, med påföljd att den inhemska vården riskerar att kollapsa.

Sjukhusläkaren har gått igenom direktiv 2011/24/EU. Vad säger det om behandlingsmetoder, vårdskador, rätten att få läkemedel ersatta, det nationella självbestämmandet och en rad andra kontroversiella frågor?

Den fråga som brukar toppa listan på debattämnen då gränslös sjukvård diskuteras på konferenser och seminarier i Sverige är vad som gäller om en patient skadas, eller om det uppstår komplikationer vid behandlingen i ett annat EU-land. Så vad säger direktivet?

Vårdskador
När det gäller vårdskador är det lagarna i den medlems­stat där du som patient blivit behandlad som gäller. Har du opererats i Tyskland och vårdskadats där får du kräva skadestånd enligt tysk lagstiftning. En medlemsstat kan dock låta de inhemska systemen omfatta patienter som söker utlandsvård, om de är bättre för patienterna. Här har Sveriges politiker fria händer.

För att det inte ska växa fram en bristande tilltro till den gränsöverskridande vården är medlemsstaterna skyldiga att upprätta system för att skydda dig som patient och se till att det finns instanser dit du kan vända dig och få din sak prövad i händelse av en skada. Men hur systemen utformas och omfattningen av dem är det upp till medlemsstaterna själva att bestämma.

Komplikationer
Uppstår det komplikationer efter en behandling i ett annat EU-land har du som patient, enligt artikel 5 c, rätt till uppföljande behandlingar i Sverige på samma sätt som om komplikationen uppstått under en inhemsk behandling.

Recept / Läkemedel
Recept utfärdade i en medlemsstat ska godkännas i en annan medlemsstat. En nyhet är att du får rätt till ersättning för de läkemedel och medicinska hjälpmedel som behövs i samband med din behandling, även om de är förskrivna i ett annat EU-land.

Som patient har du också rätt att få läkemedel som godkänts för försäljning i andra EU-länder, även om de inte får säljas i hemlandet, eftersom man menat att det är nödvändigt för att du som patient ska få en effektiv behandling, även om den sker i ett annat EU-land.
Rätten för dig som patient att få ut läkemedlet förpliktar dock inte Sverige att ersätta dig för kostnaderna om det är ett läkemedel som inte ingår i den svenska läkemedelsförmånen.

E-hälsotjänster
I direktivet slås fast att du som patient har rätt till e-hälsotjänster på samma sätt som du har rätt till planerad vård enligt EUF-fördragets paragrafer 56, 57, som förbjuder medlemsstaterna att försvåra din rätt till en tjänst inom den gemensamma marknaden.

Information
I varje land ska skapas så kallade kontaktpunkter för att hjälpa dig som patient med information om den gränsöverskridande vården. De ska bland annat informera dig om dina patienträttigheter och hur du ska gå tillväga vid klagomål.

Kontaktpunkterna ska samråda med patientorganisationer, vårdgivare och sjukförsäkringsgivare.

Måste andra länder ta emot dig?
Har du rätt att kräva att andra EU-länder ska behandla dig?

Nej. Du har bara rätt att få vård i ett annat EU-land om det finns någon vårdgivare i landet som vill ge dig den. En vårdgivare har inga skyldigheter att ta emot patienter från andra medlemsstater.

Många vårdgivare kommer naturligtvis att vilja ta emot patienter från andra EU-länder, men de har inga skyldigheter att göra det.

Vårdmetoden
Måste vårdmetoden som du behandlats med användas i Sverige?

Nej. I direktivets punkt 34 sägs: ”Om det i förteckningen över förmåner inte exakt anges vilken behandlingsmetod som gäller, utan olika slags behandlingar anges, bör försäkringsmedlemsstaten inte avslå en ansökan om förhandstillstånd eller ersättning av det skälet att behandlingsmetoden inte finns tillgänglig på dess territorium”.

I Sverige upprättas inte detaljerade listor på godkända vårdmetoder för de behandlingar som ingår i vårt allmänna sjukvårdssystem.

Fyra vägar till EU-vård
Det finns nu fyra vägar att gå för att få ersättning för vård i ett annat EU-land.

1. Du kan skaffa dig ett förhandstillstånd och söka ersättning enligt förordning 883/04.
2. Du kan ordna vården själv och kräva att få den betald i efterhand enligt EUF-fördragets artiklar 56 och 57, som förbjuder medlemsstaterna att försvåra utnyttjandet av en tjänst inom den gemensamma marknaden.
3. Du kan skicka in en förhandsanmälan. Det är en nyhet, som kommer att införas i Sverige för att skapa ökad ekonomisk trygghet för dig om du vill behandlas i ett annat EU-land, men inte vill söka ett förhandstillstånd med allt vad det innebär.
4. Du kan bli remitterad av en läkare.

Förhandstillstånd
Hittills har det varit så att om du önskat en behandling i ett annat EU-land och velat vara säker på att få vården ersatt, eller inte haft råd att ligga ute med pengar för behandlingen, så har du varit tvungen att söka ett förhandstillstånd hos Försäkringskassan enligt förordning 883/04.

883/04, som tidigare hette 1408/71, kom till för att det fanns ett behov av att samordna de sociala trygghetssystemen inom EU, så att det skulle bli lättare för personer att arbeta i andra EU-länder.

Förordning 1408/71 finns kvar för att reglera förhållandena med EES-länderna, exempelvis Norge, innan nya avtal slutits mellan dem och EU.

I förordning 883/04 garanteras du samma rättigheter till sjukvård som medborgarna i det land där du behandlas.

Fördelar och nackdelar
Det finns både fördelar och nackdelar med att söka ett förhandstillstånd.

Fördelarna är att du aldrig behöver ligga ute med pengar eftersom ländernas sjukvårdssystem clearar utgifterna.

En annan fördel är att du blir ersatt för hela vårdkostnaden även om den är dyrare i det land där du behandats än i Sverige. Du får också ersättning för dina resor och ditt boende i anslutning till vården.

Nackdelarna är att det tar längre tid innan du får din vård och att risken att få nej till ersättning är mycket större än om du inte söker förhandstillstånd (Se statistiken sidan 31).
Söker du ett förhandstillstånd har landstinget närmligen rätt att säga att du kan få likvärdig vård inom rimlig tid i Sverige och neka dig ersättning till vård i ett annat EU-land.

Vad som är ”rimlig tid” ska dock grundas på vad som är rimlig tid medicinskt. Att det finns patienter före i en vårdkö räcker inte som motivering att neka dig ersättning.

En majoritet av EU:s medlemsstater kommer förmodligen att kräva att landets medborgare söker förhandstillstånd för att få kostnaderna för planaerad sjukhusvård i andra EU-länder ersatta.

Men det innebär inte att länderna kan strunta i EU-domstolens utslag och EU-medborgarnas rätt till sjukvård som en tjänst i ett annat EU-land.

Punkt 38 i patientrörlighetsdirektivet slår fast att alla krav på förhandstillstånd är inskränkningar i den fria rörligheten för tjänster. Under samma punkt i direktivet sägs att medlemsstaten vanligtvis inte bör kräva förhandstillstånd för ersättning för vårdkostnaden om det handlar om vård som skulle ha utförts i det egna landet.

I punkt 43 framgår att även om länderna har system med förhandstillstånd så måste ett nej till en begäran om ersättning motiveras med tvingande hänsyn till allmänintresset. Det vill säga att det sociala trygghetssystemet i landet hotas på något sätt.

I direktivet framgår att Kommissionen tänker hålla ett extra öga på hur EU:s medlemsstater hanterar besluten om förhandstillstånd.

Förhandsanmälan
Sverige kommer att införa ett system kallat ”Förhandsanmälan”. Det innebär att du i förväg frågar den myndighet som får i uppgift att besluta om ersättningar för gränsöverskridande vård om den behandling du tänkt dig kommer att ersättas och hur stor ersättningen blir.

Fördelarna med att göra en förhandsanmälan jämfört med att begära förhandstillstånd är att du inte kan nekas ersättning för vården med motiveringen att du skulle kunna få en likvärdig behandling i Sverige inom rimlig tid.

Du kan också söka ersättning för en behandling hos en privat vårdgivare som inte ingår i medlemsstatens allmänna sjukvårdssystem.

Nackdelen är att du kanske måste ha råd att ligga ute med pengarna, även om du vet att de kommer att betalas tillbaka.

Socialdepartementet utreder nu om det går att utnyttja det betalningssystem som finns för patienter som beviljas vård och ersättning enligt förordning 883/04. I direktivets artikel 9.5 sägs att det är tillåtet. I så fall skulle även patienter som fått en förhandsanmälan godkänd slippa ligga ute med pengar.

Har EU tagit över helt nu?
Nej. EU:s medlemsstater har rätt att skydda den inhemska sjukhusvården, och annan avancerad och dyr sjukvård, om det finns tvingande skäl av allmänintresse, exempelvis att läkarflykt eller patientflykt bedöms urholka sjukvårdssystemet så att det inte längre går att tillgodose de inhemska medborgarnas rätt till en balanserad och kvalitativ sjukvård tillgänglig för alla.

En nyhet i direktivet är att det tydligt sägs att det ska gå att skydda olika delar av sjukvården.

Det är okey att hävda att en regions sjukvård är hotad och därför stoppa ersättning för vård i andra EU-länder för att rädda regionens sjukvård, eller att säga nej till ersättning för vissa behandlingar i andra EU-länder om det hotar möjligheten att utföra dessa behandlingar i patientens hemland.

Men systemet måste vara tydligt och kriterierna offentliggjorda i förväg. Åtgärderna ska också vara nödvändiga och inte oproportionellt stora.

Alla begränsningar som görs med hänvisning till tvingande skäl måste också anmälas till Kommissionen.

Annika Nowak slog fast att länderna får behålla och definiera sina egna regler inom sina egna territorier, men när det gäller den gränsöverskridande sjukvården har patienterna omfattande rättigheter enligt EUF-fördragets artiklar 56 och 57, som förbjuder länderna att inskränka den fria tillgången till tjänster inom den gemensamma marknaden.

Den omedelbara uppgiften för vårdgivarna blir nu, menade Annika Nowak, att fastställa inhemska priser på behandlingar och behandlingsprocesser så att det blir möjligt att ersätta patienterna för vård i andra EU-länder.

Det måste också skapas försäkringssystem och kontaktpunkter som förser patienterna med information om allt från kvalitet och säkerhet till ersättningar och hur patienten kan klaga då det uppstår komplikationer.

Rättshjälp för patienter

De svenska sjukhusläkarna representerades av Thomas Zilling, vice ordförande i AEMH (europeiska överläkarföreningen) och ordförande i Sjukhusläkarna.

I sitt tal hakade han på de problem som sjuka patienter har haft att hävda sin rätt när de nekats ersättning. Thomas Zilling menade att patienterna i framtiden borde få ekonomiskt stöd i form av rättshjälp och att det, trots det nya direktivet, behöver inrättas någon form av instans som bevakar att myndigheterna följer de lagar som stiftats.

– Hittills har sjuka patienter, med egna pengar, tvingats värna sin rätt och EU-rätten genom att gå till domstol. Det kan inte vara rimligt, menade han och fick i den efterföljande debatten medhåll från flera håll.

Storbritannien
Elisabetta Zanon, från NHS europeiska kontor (NHS är Storbritanniens offentligt finansierade sjukvårdssystem) såg som en av de stora utmaningarna att det snabbt fastställs inhemska priser på de vårdprocesser som inte täcks av tariffer. Det förekommer också lokala variationer som gör beräkningarna komplicerade, berättade hon.

Det är svårt att förutse vilka effekter direktivet kommer att få, tyckte hon, men trodde att den gränslösa sjukvården skulle innebära att NHS, som är ett av världens största offentligt skattefinansierade system, nog skulle kunna locka till sig patienter från övriga Europa, som vill ha högspecialiserad vård

– Storbritannien har många kliniker med gott rykte.

Elisabetta Zanon trodde också att brittiska sjukhus nu kommer att göra om sina strategiska planer så att de i framtiden inkluderar marknadsföring till icke brittiska patienter.
När det gällde de brittiska patienterna trodde hon inte att de kommer att utnyttja den gränslösa sjukvården i någon större omfattning, såvida inte väntetiderna ökar för vissa behandlingar.

Men här kunde den grekiske representanten, Dimitros Kremalis, meddela att NHS redan sänder patienter till Thessaloniki, Greklands näst största stad, för vård.

NHS har insett att det kan bli billigare än om patienterna behandlas hemma och så hjälper det NHS att beta av sina köer, sade han.

Ett besked som skulle glatt generaladvokent Colomer som 1998, i sitt förslag till avgörande i den betydelsfulla EU-domen, Smits och Peerbooms, beklagade att medlemsländerna tillämpat bestämmelserna för förhandstillstånd så restriktivt och inte insett att den gränsöverskridande sjukvården skulle kunna vara ett ovärderligt redskap att under kontrollerade former förkorta de långa väntetider som råder i många medlemsstater.

Just prioriteringar blir en stor utmaning för NHS, menade Elisabetta Zanon, eftersom det är ett etiskt problem om brittiska patienter åker utomlands och på så vis rundar vårdkön och därigenom får vård före patienter med större medicinska behov.

Belgien
Miek Peeters, från Belgien, berättade att landets geografiska läge har gjort att Belgien redan idag har ett stort inflöde av patienter från andra länder.

Eftersom Belgien saknar en politisk regering för tillfället och de flesta läkarna i Belgien är egenföretagare och får betalning per behandling har den gränslösa sjukvården utvecklat sig nästan utan regler, sade hon.

Ungern
György Harmat, ordförande i den ungerska sjukhusläkarfederationen, var mycket förväntansfull och optimistisk inför framtiden av flera skäl.

– Den ungerska regeringen prioriterar för tillfället investeringar i hälso- och sjukvård i landet och i Europa kommer hälso- och sjukvård att bli en motor för Europas ekonomier i framtiden. Behoven är stora och hälso- och sjukvård är en innovationsrik bransch, där det ständigt kommer nya behandlingsmetoder och medicintekniska produkter, menade han.

Något som illustrerades av att det kommit 4.500 medicintekniska utställare till, Medica 2011, i Düsseldorf där ”European hospital conference” ägde rum.

György Harmat, var också övertygad om att ju mer samarbeten som åstadkoms mellan sjukvården i olika länder desto mer flexibel och öppnare blir den nationella sjukvården.

I takt med att sjukvården i Ungern moderniseras trodde han att Ungern skulle kunna locka till sig patienter från andra länder i EU.

– Vi har lägre löner och priser än i de flesta andra EU-länder.

Han trodde däremot att det skulle dröja ett tag innan de inhemska patienterna börjar vända sig utomlands för att få vård.

– De flesta ungrare föredrar att få vård i Ungern. Rörligheten är liten även inom landet. Våra vårdköer och väntelistor är fortfarande relativt små, befolkningen har dåliga språkkunskaper och är dåligt informerade om den gränslösa sjukvården. Dessutom är ersättningen liten, så jag tror inte att direktivet kommer att få så stor effekt när det gäller antalet patienter som söker gränsöverskridande sjukvård, sade han.

Ann-Marie Åström är ett exempel på vad Försäkringskassans nya informella praxis kan betyda. För ett halvår sedan hade hon med största sannolikhet nekats ersättning och fått kämpa vidare i länsrätter och kammarrätter, om hon orkat och haft råd, för att få sin vård betald.

Den metod som Ann-Marie opererades med i Tyskland och som visat sig så framgångsrik används inte i Sverige. Fram till nu har det varit tillräckligt för att Försäkringskassan ska neka ersättning för vård i andra EU-länder.

I landstingets vårdutbud

Två grundläggande krav som ställts för att få ersättning är att den metod som patienten behandlas med i andra EU-länder är en metod som används i Sverige och ingår i patientens hemlandstings vårdutbud vid tillfället. Krav som Sjukhusläkaren kritiserat för att bryta mot EG-rätten.

Ann-Marie Åström kände till att det kunde bli problem, så hon hade varit orolig inför beskedet, eftersom det kostat över 100.000 kr att få de två metastaserna i lungorna bortopererade på kliniken i Konstanz.

Men det var inte bara den stora engångskostnaden för de två operationerna som hade bekymrat henne. Det var ju inte uteslutet att hon kanske skulle tvingas till flera operationer och då skulle det kännas så mycket lugnare att veta att hon skulle ha råd att fullfölja behandlingen.

Läste Sjukhusläkaren

– Att jag riskerade att få nej till ersättningen hade jag läst i Sjukhusläkaren på nätet, men tidningen skrev också om patienternas rättigheter. Så när jag läste artiklarna, bland annat om Susanne Jelinek, blev jag eld och lågor och tänkte att nu jädrar i hoppet kommer de inte undan mig, säger Ann-Marie Åström.

Hon ringde till Socialdepartementet och talade med deras sakkunniga.

– När jag åkte till Tyskland viste jag att ett nytt direktiv som skulle stärka patienternas rättigheter hade beslutats i EU och nu skulle arbetas in i svensk lag. Det skrev jag också till Försäkringskassan.

Ny laserskalpell

Ann-Marie Åström opererades på en universitetsklinik i Konstanz med en laserskalpell, 1318 –nm, med vars hjälp metastaserna avlägsnas med bara 1 millimeters säkerhetsmarginal.
– Det är en behandlingsmetod som inte finns i Sverige, men som visat sig mycket framgångsrik, säger Ann-Marie Åström.

– Metoden används på 60 sjukhus i Tyskland och i Italien och England. Det fina med den är att man kan spara mycket frisk lungvävnad. Jag har bara 3-4 procent lägre lungkapacitet idag än före operationen. Det är allt!

Metastaserna undersöktes patologiskt och visade att säkerhetsmarginalen på en millimeter vävnad runt metastaserna var cancerfri.

Sökte inte förhandstillstånd

Ann-Marie Åström berättar att hon inte sökte förhandstillstånd för att få operationen ersatt eftersom hon också läst i Sjukhusläkaren att chansen att få ersättning var mycket större om man inte sökte tillstånd i förväg.

– Och så ville jag bli opererad så snabbt som möjligt för att det skulle kunna innebära bot. Undersökningarna i Sverige hade visat att metastaserna växte och jag ville ha kvar så mycket frisk lungvävnad som möjligt, därför var det viktigt för mig att få snabb behandling.

Det var vid en lungröntgen i januari 2011 som det upptäcktes att Ann-Marie Åström hade fyra förmodade metastaser i lungorna, troligen efter den tarmcancer som hon nyligen opererats för, med gott resultat.

Efter upptäckten att hon hade misstänkta metastaser i lungorna fick hon genomgå en rad undersökningar, bland annat med CT (datortomografi).

– Men jag fick olika besked. En läkare upplyste mig om att man hittat tre misstänkta metastaser i ena lungan och en i den andra, en annan läkare sade att jag hade två misstänkta metastaser i vardera lungan.

Ville inte operera

Den 1 mars skriver en läkare i Malmö, i Ann-Marie Åströms journal, att thorax i Lund har tittat på bilderna och lämnat beskedet att ska man göra någonting så får det bli lobektomi bilateralt och kil på vänster lob vilket är ett ganska stort ingrepp.

Den 3 mars diskuteras hennes fall på en thoraxkirurgisk konferens i Lund. Slutsatsen blir att Ann-Marie Åström inte ska erbjudas lungkirurgi och inte heller någon annan toraxkirurgiinriktad behandling.

Hon erbjuds cellgiftsbehandling, men tackar nej.

– Jag fick cytostatika i samband med operationen i tarmen och den förhindrade inte bildandet av metastaserna som nu växte, så jag tänkte att gick det inte förra gången så går det inte nu heller. Och av de upplysningar jag inhämtade förstod jag att det var sällan som enbart cytostatika innebar bot i ett fall som mitt.

Googlade på nätet

Så fort Ann-Marie Åström fått beskedet i januari att hon hade misstänkta metastaser i lungorna började hon frenetiskt att söka på nätet efter möjliga behandlingar.

– Det var väldigt jobbigt. Jag var sjukskriven och psykiskt labil, men jag är inte den som ger upp så jag ägnade massor av timmar under dagar, kvällar och nätter åt att surfa runt på nätet för att hitta någon klinik som kunde operera mig.

– Jag googlade ”operation av lungmetastaser” och fick 1000-­tals­ träffar, men till slut fann jag universitetskliniken i Konstanz som kunde operera bort metastaser med en laserskalpell. Det visade sig vid operationen att man fann endast två metastaser, vilka opererades bort, men man kan ta bort 25-30 metastaser med den här metoden. När jag låg inne för behandling var det en patient som opererade bort 10 metastaser i en lunga.

Fanns ingen hjälp att få

Ann-Marie Åström säger att hon naturligtvis önskat mer informationshjälp, men att det fanns ingenstans dit hon kunde vända sig.

I och med det nya patientrörlighetsdirektivet kommer det att bli bättre. Medlemsstaterna måste nu bygga upp så kallade kontaktpunkter som ska hjälpa patienterna med gränsöverskridande vård.

Det visade sig, efter att vi rensat ut dubletter, att 27 patienter nekats ersättning under årets sex första månader (januari – juni), men bara fyra nya patienter nekades ersättning efter juni månad fram till mitten av november då vi begärde ut vår statistik.

Och i tre av de fyra fallen hade Försäkringskassan kompletterat skälet att inte ge patienten ersättning med andra motiveringar.

I ett av fallen med motiveringen att vårdmetoden inte var tillräckligt validerad för att den ska användas rutinmässigt i Sverige eller internationellt, som är det krav som Försäkringskassan insett kommer att gälla framöver.

I ett annat fall hade den försäkringsmedicinske rådgivaren lagt till att ”det finns ingen evidensbaserad effektiv behandling för fibromyalgi”.

Fram till juli var floran rik av varianter för att neka patienter ersättning enbart med motiveringen att vårdmetoden inte används i Sverige eller ingår i hemlandstingets vårdutbud vid vårdtillfället.

I motiveringen för avslag kunde stå allt från standardfrasen att ”Vårdmetoden inte överensstämmer med den som används i Sverige” till att den inte är ”rutinmässig” eller ”bara för att metoden finns beskriven i vetenskaplig litteratur internationellt är det inte säkert att den används i Sverige”.

I EU:s nya patientrörlighetsdirektiv och en EU-dom den 5 oktober 2010, där den bulgariske medborgaren Georgi Ivanov Elchinov vann mot den bulgariska staten, slås fast att det inte går att neka en patient ersättning för att vårdmetoden inte finns i landet, såvida det inte finns exakta och detaljerade förteckningar på vilka metoder som är tillåtna.

Saknas det sådana listor är alla metoder inom behandlings­området som är vetenskapliga och beprövade enligt internationell måttstock okey och måste ersättas, om man behandlar sjukdomen i medlemsstaten.

I Bulgarien och Sverige upprättas inga listor på tillåtna behandlingsmetoder för olika behandlingar.

Inget hot mot sjukvårdssystemet

I fallet Elchinov slog EU-domstolen också fast att Bulgarien inte kunde visa att ersättningen till en enskild medborgare var ett hot mot Bulgariens sjukvårdssystem. Därför fanns heller inga tvingande hänsyn till allmänintresset, att skydda Bulgariens sjukhusvård, som gav Bulgarien rätt att vägra Elchinov ersättning.

Det nya patientörlighetsdirektivet, Elchinov-domen och indikationer från Socialdepartementet om vad regeringen kommer att föreslå, då patientrörlighetsdirektivet ska inarbetas i svensk lag, har fått Försäkringskassan att under galgen inse att riktlinjerna måste omvärderas.

Gör man inte det riskerar Sverige stora skadeståndskrav, inte bara från patienter, för nu kommer även EU-kommissionen att granska hur patientrörlighetsdirektivet följs, vilket totalt ändrar maktbalansen.

Och det är uppenbart att Försäkringskassans ledning tagit den nya situationen på allvar. Under ett halvår har det pågått ett intensivt arbete med att omvärdera de riktlinjer som finns.

Nya riktlinjer

Ett första förslag till nya direktiv kan vara klart före jul, säger Andreas Stjernberg, som är nytillträdd verksamhetsansvarig för Försäkringskassans tillämpningar när det gäller internationell vård.

Förslaget ska sedan diskuteras på enheten för internationell vård i Visby i början av januari 2012.

– Det är ett jättearbete vi genomför där vi tittar på allt för att få ihop helheten. Om vi ska slopa villkoret att ”vårdmetoden måste stämma överens med den som används i Sverige” för att patienten ska få ersättning så måste vi först svara på frågan vilka andra villkor vi ska ha istället och där har vi idag inte några färdiga svar, säger Andreas Stjernberg.

Men den granskning som Sjukhusläkaren gjort visar att det skett en förändring och att Försäkringskassans handläggare i praktiken redan har ändrat praxis efter sommaren på grund av de diskussioner som förts inom Försäkringskassans ledning, även om inga officiellt skrivna direktiv utfärdats.

Fram till sista juni i år nekades 27 patienter ersättning i efterhand för den vård de fått i ett annat EU-land med motiveringen att vårdmetoden inte stämde överens med den som används i Sverige.

Efter sista juni fram till mitten av november har endast fyra nya patienter nekats ersättning med samma motivering och i tre av dessa fall hade Försäkringskassan lagt till ytterligare skäl för att vägra patienten ersättning.

Så här säger Andreas Stjernberg om den omvärdering som pågår och varför den sker.

– Det är patientrörlighetsdirektivet och Elchinov-domen som ställer saker och ting i ett nytt ljus och gjort att vi behöver se över vårt rättsläge. Det handlar kanske inte så mycket om ifall vården ges utan om vården skulle ha getts om den funnits i Sverige, kopplat till vad som internationellt betraktas som vetenskapliga och beprövade metoder.

Hur går diskussionerna?

– Det är väl att vi är på väg från den skarpa gränsdragningen att vården måste ges i hemlandstinget för att ersättas och att om det inte ska handla om den vård som ges så måste vi ha något annat.

Det verkar som ni kanske får ändra era riktlinjer 180 grader?

– Det kan vara så, men det vet vi inte idag. Det kanske också blir så att vi inte hamnar så väldigt långt ifrån där vi befann oss för ett halvår sedan.

Försäkringskassan ska nu för första gången också göra en aktgranskning liknande den Sjukhusläkaren gjort, för att se hur bedömningarna ser ut idag, innan man går vidare.

Svar: Om du byter landsting och arbetar där under sju år kommer ditt pensionsunderlag att beräknas utifrån de fem år som föregår de två sista åren. Det innebär alltså att du inte behöver arbeta under nio år i den sista anställningen.

TioHundra som ju är sjukvården i Norrtälje är ju landstinget, men ändå inte. Jag jobbade 80 procent där i två år nyligen, samt 20 procent kvar på min vanliga SLL-anställning. Kan det räknas eller är TioHundra en sidoanställning trots att det är ett kommun-landstingsbolag inom SLL, t.ex samma slutenvård-specialenheter mm inom BUP där jag jobbar?

Svar: Anställningarna i TioHundra respektive SLL betraktas som två separata anställningar.

Jag står i färd att gå i pension efter att ha jobbat tio år i landstinget i Kalmar län och 15 år hos Stockholms läns landsting, men de senaste åren som hyrläkare. Hur gör jag rent praktiskt för att få ut min tjänstepension?

Svar: Inför den bevakningstidpunkt som dina f d arbetsgivare har (65 eller 67 års ålder), uppmärksammar KPA Pension dem att det är dags att betala ut pension till dig. Vissa arbetsgivare tar då kontakt med dig för att kontrollera om du vill ha pensionen eller skjuta upp uttaget, andra väljer att utbetalningarna ska starta om du inte själv säger något annat. Vill du göra ett förtida uttag måste du alltid själv kontakta dina före detta arbetsgivare.

Jag har arbetat som sjuksköterska innan jag läste medicin och blev läkare. Arbetsgivaren har varit samma landsting och jag har 12 år som sjuksköterska och 17 år som gynekolog. Får jag räkna de tolv som sjuksköterska som pensionsgrundande för tjänstepension?

Svar: Förutsatt att anställningen som sjuksköterska var pensionsgrundande, får du tillgodoräkna den tiden som pensionsgrundande.

Jag är född 1950 och har jobbat mer än 30 år inom Region Skåne. Någon har sagt att man kan få mer tjänstepension genom högre faktor om åren blir fler upp till 37/30. Är detta riktigt?

Svar: Tidsfaktorn för förmånsbestämd ålderspension i en och samma anställning kan högst uppgå till 1,000, d v s 30/30.

När man byter arbetsgivare kan lönen bli stor genom utbetalning av innestående jourkomp och semester hos den gamla arbetsgivaren och ny högre lön hos den nya. Men jag har fått besked att denna inte får räknas som ett år i beräkningen av förmånsbestämd pension. Stämmer detta?

Svar: Ja, det stämmer. Pensionsunderlaget hos den senare arbetsgivaren beräknas utan hänsyn till lön i tidigare anställningar.

Jag har varit återkommande perioder i Norge. I detta måste ligga intjänad pension i Norge. Hur kommer man i åtnjutande av den?

Svar: När det gäller den eventuella allmänna pension som du har tjänat in kan Pensionsmyndigheten i Sverige hjälpa dig, när det gäller eventuell tjänstepension föreslår jag att du kontaktar den eller de arbetsgivare som du hade där.

Jag vill gå i pension vid 62 års ålder och har under många år sparat i privata pensionsförsäkringar. Vad jag förstår så minskar min tjänstepension med 5 procent för varje år som jag går i förtida pension. Vad är förmånligast för mig? Att vänta med att ta ut tjänstepension till 65 års ålder och tömma mina pensionsförsäkringar. Eller ta ut den 15 procent lägre tjänstepensionen och toppa på med pensionsförsäkringarna?

Svar: Det går inte att svara på vad som är mest förmånligt eftersom det är så många faktorer som påverkar i endera riktning. Det som kan sägas är att om en anställning avslutas utan att förmånsbestämd ålderspension tas ut, tillgodoräknas inte den återstående tiden fram till 65 år ålder.

Om man går på pensionsberäkning enligt livräntan, dvs inte på de fem bästa av de sju sista åren. Hur många proent beräknas man förlora?

Svar: Såväl livränta som förmånsbestämd ålderspension beräknas på samma sätt vad gäller beräkningsperiod och pensionsunderlag (undantag gäller dock t o m 2011). Livränta beräknas dock enbart med hänsyn till den pensionsgrundande tid som finns vid avgångstillfället, för förmånsbestämd ålderspension gäller att avgång med genast börjande uttag innebär att återstående tid fram till 65 års ålder tillgodoräknas. Hur många procents skillnad det blir går inte att besvara generellt eftersom beräkningarna är beroende av individuella faktorer.

Jag har arbetat I Västra Götalandsregionen I 26 år, men har sedan fem år tillbaka arbetat inom Stockholms läns landsting. Jag är nu 65 år och ska pensionera mig i november. Hur räknas min pension ut?

Svar: Det är svårt att svara på vad som gäller för just din pension. Generellt beräknas förmånsbestämd ålderspension på det pensionsunderlag som fastställs i den sista anställningen. När det gäller pensionsgrundande tid för förmåns­bestämd ålderspension så gäller generellt att den dels utgörs av tid i tidigare anställning med kommunal pensionsrätt, dels tid i den sista anställningen. Den tidigare anställningen ger rätt till en livränta som betalas ut, men eftersom tiden som har tillgodoräknats livräntan även har tillgodoräknats den förmånsbestämda ålderspensionen, så minskas den förmånsbestämda ålderspensionen med livräntan från den tidigare arbetsgivaren.
Men det är viktigt att poängtera att man behöver inte arbeta nio år i den sista anställningen för att få rätt till förmånsbestämd ålderspension. Det finns alternativa beräkningar i avtalet. För att pensionsunderlaget ska beräknas enligt huvudreglerna krävs dock att anställningen har varat i minst fem hela kalenderår under beräkningsperioden. Beräkningsperioden är de sju år som föregår året före avgångsåret. De alternativa reglerna behöver dock inte innebära att pensionen blir lägre jämfört med om pensionsunderlaget hade beräknats enligt huvudregeln. Vill du veta mer exakt hur din pension blir så vänd dig till din arbetsgivare.

Om jag har arbetat en dag sista året då jag går i pension räknas det då? Jag får olika besked beroende på vem jag frågar. I din artikel skrev du att man måste arbeta minst tre månader hos en arbetsgivare för att det ska räknas som ett pensionsgrundande år.

Svar: För att få räkna tid för förmånsbestämd ålderspension gäller att anställningen sammanhängande måste uppgå till minst tre månader. Den pensionsgrundande tiden beräknas sedan utifrån den faktiska anställningstiden. För att ett helt år ska tillgodoräknas så måste anställningen vara hela året.

Jag har varit tjänstledig 10 månader i år. Kommer det året att räknas som ett tjänstepensionsgrundande år när man räknar fram om jag arbetat i 30 år?

Svar: Hel tjänstledighet räknas inte som pensionsgrundande tid.

I din artikel skrev du att man kunde arbeta bara några timmar per dag för att få året räknat som tjänstepensionsgrundande, man jag har fått svaret att man måste arbeta minst halvtid? Vad är rätt?

Svar: Förutsatt att anställningen sammanhängande uppgår till tre månader, tillgodoräknas den faktiska anställningstiden som pensionsgrundande oavsett sysselsättningsgrad.

– Systemet är bra för vissa, men mindre bra för många andra. De som vill trappa ner mot ålderns höst, arbeta hos flera arbetsgivare, starta eget, eller är unga, är förlorare. Vinnare är de som gör sen karriär och håller sig till en arbetsgivare.

Dagens förmånsbestämda tjänstepensionssystem, idag kallat KAP-KL, skapades på 1950-1960-talen. Huvudregeln är att din pensions storlek beräknas på fem av dina sista bästa år* innan du går i pension.

Nils Bacos (bilden) menar att på 1950-60-talen var det ett enkelt och robust system.

– Det fanns ingen rörlighet på arbetsmarknaden. Läkarna hade som många andra en trappa där de efter ett antal tjänsteår fick lönehöjning. Var du statligt anställd var du det livet ut. Var du kommunalt anställd så gick du inte till industrin. Det fanns i stort sett ingen som gick över från ett kollektiv-avtalat tjänstepensionssystem till ett annat. I en sådan värld var systemet bra, men idag ser världen helt annorlunda ut, menar han.

Därför skulle Nils Bacos vilja skrota dagens tjänstepensionssystem och bygga upp ett nytt.

– I min värld är pension uppskjuten lön. Det är pengar som jag avstått i löneförhandlingar. Pengar som jag tjänat in, som ”sparats” till min pension.

Nils Bacos menar att man ska ställa frågorna: Vems är pengarna och vem är de till för?

– Jag har väldigt svårt att förstå varför inte jag som individ ska ha beslutanderätten över mina pensionspengar. Varför göra begränsningar som är strängare än skattelagstiftningen? Varför göra begränsningar i kollektivavtal?

”Det borde vara mitt beslut när jag vill sluta”

– Om jag vill sluta tidigt borde jag väl ha möjlighet att göra det. Om jag vill sluta sent borde jag kunna skjuta upp min tjänstepension. Om jag vill ta ut pensionen under en lång eller kort period är det väl också något som jag som individ borde ha makten över. Om det är mina pengar borde jag väl även kunna bestämma att jag vill ta ut en mindre summa månatligen mot att pengarna går till mina anhöriga om jag dör.

I Nils Bacos drömscenario är besparingarna öronmärkta åt individerna som får med sig pengarna, som en ”pensionspeng”, när man byter jobb.

– Det kanske också borde vara så att man själv får variera sin pensionsavsättning. När man är ung AT-läkare och bildar familj betalar man en lägre pensionspremie och får högre lön och betalar istället en högre premie senare i livet.
Nils Bacos kan tänka sig en lång rad varianter, men menar att så länge arbetsmarknadens parter har allt makt bromsas nytänkande.

– De har väldigt liten tilltro till individens förmåga att fatta egna beslut. I dagens KAP-KL hade det, till exempel, varit ganska enkelt att göra ett tillägg i avtalet och komma överens om att de unga, som vill, får gå över till ett premiebaserat system.

”Låt individen bestämma”

Nils Bacos säger att han naturligtvis inte menar att han vill frånta fack och arbetsgivare makten att förhandla fram storleken på premien, men att vad man sedan gör med premien och hur den varieras borde individen själv få bestämma.
– Det är ju ett nollsummespel.

Nils Bacos säger att KAP-KL och alla tjänstepensionssystem, oavsett om vi vill eller inte, kommer att tvingas gå igenom många förändringar i framtiden på grund av att den ekonomiska verkligheten förändras och att svenskarna blir allt äldre.

– Vi lever i en global och turbulent värld där det inte går att springa ifrån den ekonomiska verkligheten. Men det som bekymrar mig mest är att det till syvende och sist hänger på kommunernas och landstingens kassa och deras förmåga att betala ut pensioner.

Tror du inte att staten kommer att gå in som garant för pensionerna om det skulle behövas. Staten har ju sanktionerat systemen?
– Det kan staten aldrig göra. Det gjorde den grekiska staten, se vad som händer där nu.

”Förlorade halva pensionen över en natt”

Nils Bacos säger att historien visat att när pengarna inte räcker till så är det lättare att göra neddragningar i pensionssystem än lönesystem.

– Sänkta löner märks med en gång, men när man försämrar pensioner så lägger man in en broms långt i framtiden. Pensionspengarna är anonyma och ägarlösa och inte öronmärkta. De beslutade försämringarna inträffar först många, många år senare för de flesta, så effekterna märks först när du går i pension.

Så skedde i ATP, säger Nils Bacos och ger ytterligare ett exempel på hur pensionerna för inte så länge sedan försämrades för en stor grupp anställda i Sverige över en natt.

– Hur glada tror du tjänstemännen var inom ITP-systemet när man i en förhandling övergick från prisbasbelopp till inkomstbasbelopp? I ett klubbslag förlorade vissa halva sin pension!

Nils Bacos jämför med förhållandena för läkarkåren.

– Tänk dig att läkarkåren skulle få förmånsbestämd tjänstepension på all inkomst över 7,5 prisbasbelopp istället för 7,5 inkomstbasbelopp. I år är prisbasbeloppet 42.800 kr och inkomstbasbeloppet 52.100 kr. Skulle man få förmånsbestämd tjänstepension på all inkomst över 321.000 kr om året istället för som nu 390.000 kr om året skulle skillnaden blir 70.000 kr. Cirka 60 procent av den summan innebär 4.000 kr mer i månaden livet ut.

Falsk trygghet

Nils Bacos säger att han är lite skrämd, och tycker att fler borde vara det, över den monopolsituation som arbetsmarknadens parter skaffat sig, som enligt honom lett fram till en falsk trygghet för individen.

– Tryggheten fungerar när du har en anställning och är inne i systemet, men kommer du ur systemet ligger du illa till. Hur många av oss över 50 år har 100 procents hälsa? Försök teckna en pensionsförsäkring om du inte är 100 procent frisk.

Nils Bacos tar ITP-marknaden som exempel på hur monopolsituationen oroar honom.

– Där har arbetsmarknadens parter genom sin monopolställning kunnat styra pengarna till de bolag de äger, vilket lett till en snedvriden konkurrens och till att det inte finns några alternativ för de som hamnar utanför systemet. I dag finns till exempel inga produkter som tar gapet mellan jobben. Monopolet gör att det inte blir någon produktutveckling.
Han ifrågasätter också pensionsbolagens maktställning på aktiemarknaden.

– Är det verkligen arbetsgivarnas och fackens sak att ha makt i olika bolag?

De yngre är förlorare

2011 förvaltade Alecta och AMF, ägda av arbetsmarknadens parter, nästan 900 miljarder kr. (Alecta cirka 500 miljarder kr och AMF, enligt årsredovisningen, 377 miljarder kr) och KPA, som ägs till 60 procent av Folksam och 40 procent av SKL, förvaltade cirka 75 miljarder kr.

– Så det finns starka intressen som vill bevara rådande förhållanden, säger Nils Bacos, som menar att det tyvärr är de yngre, som ska bära framtiden, som är de stora förlorarna.

– I förmånsbaserade system, med kollektiva förhandlingar, är det de äldre som har den politiska och fackliga makten och som sitter vid förhandlingsbordet som vinner. Historien har visat att de som har makt över besluten alltid gynnar sig själva. Alla talar för sin sjuka mor.

Nils Bacos säger att under de 30 år som han arbetat med pensioner har samtliga förändringar, sedan ATP-systemet ändrades, gjorts till det sämre och att det är de unga som fått bära kostnadsbördan, de som vid beslutstillfället inte var beslutsföra.

Osäkerheten ett problem

Från kommuner och landsting finns trots det egna ägarintresset ett intresse att förändra det förmånsbestämda tjänstepensionssystemet, eftersom det är omöjligt att prognosticera kostnaderna.

Nils Bacos säger att han förstår att det är många som vill bevara det förmånsbaserade systemet.

– Som anställd vet du vad du får och behöver inte bekymra dig.

Nils Bacos menar att det inte är en självklarhet att ett förmånsbaserat system är mer gynnsamt för läkarkåren.

– Den ekonomiska osäkerheten om vad det kostar arbetsgivaren kommer alltid att vara ett bekymmer i förhandlingarna, vilket leder till att läkarna på sikt får svårt att få igenom sina lönekrav.

”KAP-KL otroligt komplicerat”

Nils Bacos tycker att KAP-KL blivit ett otroligt komplicerat system idag.

– Det är ett gigantiskt detektivarbete i kommuner och landsting att lägga ut pensionerna. Det är inte som gemene man tror att de ligger inmatade i ett datasystem och är klappade och klara att köra ut. Försök att få ut något snabbt från KPA. Det tar oerhört lång tid.

Nils Bacos säger att han inte är förvånad att Sjukhusläkaren blivit kontaktad av pensionerade läkare som undrar om de verkligen får ut all intjänad pension.

– Det finns gamla klausuler från förändringar där den anställde själv ska åberopa sin pension på förmåner intjänade hos andra arbetsgivare, men det har ju inte den anställde en aning om. Ska man själv åberopa gammal samordning så är så klart risken stor att man missar pension.

* Så här ser huvudregeln ut för att beräkna din förmånsbestämda pension:
Det är de sista nio åren, innan du går i pension, som avgör hur stor din pension blir. De två sista åren av de nio tas alltid bort, därefter beräknas din pension på medellönen på de fem bästa åren av de sju som återstår.

Det är den du får besked om varje år i det orange kuvertet.

Den lagstadgade pensionen utgör bara en del av din pension. Den byggs upp av sociala avgifter, eller av en egen­avgift om du har egen verksamhet.
Hur mycket lagstadagad pension du kommer att få beror på hur hur mycket du har tjänat in och hur bra det går för Sverige, det vill säga hur god tillväxten är i landet.

I det orange kuvertet får du prognoser för olika procents tillväxt.

Du får lagstadgad pension på inkomster upp till 7,5 inkomstbasbelopp vilket motsvarar en årsinkomst på 390.750 kr i år.

Hade du gått i pension i år hade du som mest kunnat få cirka 17.000 kr. Du kan inte själv påverka hur stor din lagstadgade pension ska bli, mer än för de 2,5 procent som du själv får placera , den s.k. ”premiepensionen” (2) som administreras av Premiepensionsmyndigheten (PPM).

Din kollektivavtalade tjänstepension (3-4)

Det är den här pensionen som kommer att ge dig en stor del av dina pensionsinkomster!

I det nya pensionsavtalet har din kollektiv­avtalade tjänstepension delats upp i en avgiftsbestämd del som du själv får välja förvaltare av och en förmånsbestämd del som ger dig en viss procent av din lön när du går i pension.

Den förmånsbestämda delen (3)
Eftersom staten inte betalar ut pension på löner över 7,5 inkomstbasbelopp har parterna i kollektivavtal kommit överens om en förmånsbestämd ålderspension för löner i intervallet 7,5 till 30 inkomstbasbelopp, vilket motsvarar årslöner mellan 390.750 kr och 1.563.000 kr i år (2011).

I det nya pensionsavtalet KAP-KL (Kollektivavtalad pension Kommuner-Landsting) är den förmånsbestämda ålderspensionen 55 – 62,5 procent av lönen i intervallet 7,5 till 20 inkomstbasbelopp och 27,5 – 31,25 procent av lönen i intervallet 20 till 30 inkomstbasbelopp.

För att undvika orättvisor vid övergången till det nya pensionsavtalet kommer de som är födda före 1967 att omfattas av en övergångsregel för den förmånsbestämda delen.

Är du född mellan 1947 och 1966 innebär övergångsregeln att den förmånsbestämda pensionen successivt trappas ned från 62,5 procent till 55 procent. (Se tabell här nedan)

Är du född 1946 eller tidigare behåller du samma nivå på den förmånsbestämda pensionen som i det förra pensionsavtalet, 62,5 procent av lönen mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp och 31,25 procent mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp.

Den avgiftsbestämda delen (4)
Varje år avsätts en viss avgift av din lön till pension. Avgiften är, sedan 2010, 4,5 procent av hela din lön från 1 kr till 1.563.000 kronor (30 inkomstbasbelopp). De här pengarna betalas ut till det försäkringsbolag du valt.

För en ung läkare som placerar pengarna på rätt sätt kan ränta på ränta innebära ett ordentligt pensionstillskott vid 65 års ålder.

En glädjande nyhet i det nya pensionsavtalet är att du börjar tjäna in din avgiftsbestämda pension redan från 21 års ålder.

Avgiften räknas på din fasta bruttolön plus särskilda ersättningar som jour- och beredskapsersättning, övertidsarbete, tillägg för obekväm arbetstid med mera. Allt räknas in i din pensionsgrundande lön. Så det lönar sig att arbeta och göra lönekarriär i det nya systemet.

Pensionsavgifter betalas in även om du är föräldraledig eller jobbar fackligt

Det betalas pensionsavgift även om du är föräldraledig enligt lagen, har sjuklön, sjukpenning eller sjukersättning. Den som är ledig utan lön på grund av fackligt förtroendeuppdrag får också pensionsavgiften inbetald.

Den avgiftsbestämda tjänstepensionen som betalas ut till dig en gång om året får du själv placera, men du kan inte göra precis hur du vill. Du kan inte köpa aktier direkt för pengarna. Du måste gå via de försäkringsbolag som erbjuder traditionell livförsäkring eller fondförsäkring. Gör du inget val, kommer dina pensionspengar att placeras i en traditionell livförsäkring med återbetalningsskydd i KPA Pensionsförsäkring.
Du kan när som helst under året anmäla att du vill byta försäkringsbolag. Ditt nya val gäller då från 1 januari nästa år. Har du redan gjort ett val för dina pensionspengar i det tidigare pensionsavtalet behöver du inte välja igen.

Övergångsbestämmelse för den förmånsbestämda delen före 1998

De läkare som anställts i kommun eller landsting före 1998 har en intjänad pension (på förhandlarspråk kallad ”Påse”) från det äldre pensionsavtalet PA-KL 85, som är ett helt förmånsbestämt pensionsavtal.

Denna pensionsdel är beräknad per 1997-12-31 och är värdesäkrad. Den del av denna pension som ligger över årsmedelpoängen 7,5 skall, enligt huvudregeln i det nya pensionsavtalet KAP-KL, avräknas från den förmånsbestämda delen i det senare avtalet, samtidigt som du får räkna all pensionsgrundande tid från 28 års ålder.

När det gäller den förmånsbestämda tjänstepensionen räknas alltid de två sista åren bort, så går du i pension vid 65 års ålder kan du arbeta deltid två år dessförinnan utan att det påverkar din pension. Har du jourat mycket eller haft stora inkomster av andra anledningar under åren du var 55 -59 år kan du varva ner även då du är 60-61 år och låta åren mellan 55-59 år bli pensionsgrundande. På så vis får du fyra lugna år på slutet utan att din pension påverkas.

Men du kanske vill sluta helt och pensionera dig dessförinnan och då är det faktiskt så att du kan tjäna på att pensionera dig vid 61 års ålder om du haft stora inkomster under åren du var 53-59 år och framtidsutsikterna inte är så lysande.

Ångrar du dig och vill börja arbeta igen är det inget som hindrar dig från att börja jobba privat eller i ett annat landsting, trots att du gått i pension. I dagens pensionssystem kan du både ta ut pension och arbeta samtidigt.

Glöm dock inte att om du går i pension vid 61 års ålder ska din intjänade pension räcka fler år än om du pensionerar dig vid 65 års ålder, vilket gör att din pension reduceras med en viss procentsats för varje förtida månad. Du får inte mindre pension, men du får en mindre summa varje år och månad av samma pensionskaka.

Slutar du helt vid 61 års ålder går du dock miste om de 4,5 procenten i avgiftsbestämd tjänstepension, som du skulle tjänat in varje månad mellan 61 och 65 års ålder.