Christine Takami »

  • Lite bättre på ABCDE

    Två gånger på kort tid har jag fått vara med i simuleringar av akuta patientfall. Det är pirrigt och spännande och det känns verkligen att övning ger färdighet.

Nicholas Aujalays »

Frågan

Tycker du att journal på nätet och självdiagnos på nätet ska...

Visa resultat

Loading ... Loading ...
Ledaren

Nya attityder påverkar läkarrollen

Av: Thomas Zilling Publicerad: 9 juni, 2012

Utvecklingen ställer många frågor om läkarens yrkesroll – men det som sker nu handlar inte bara om resursbrist eller läkarbrist utan även om nya attityder.

– Menar ni Herr Zilling att vi ska låta sjuksköterskorna operera blindtarmar i framtiden?

Frågan ställdes av ordföranden i tyska överläkarföreningen, professor Hartmut Nolte, högröd i ansiktet, när europeiska överläkarföreningen AEMH diskuterade ”task shifting” eller uppgiftsglidning.

Organisationen ville ta fram en skarp resolution mot fenomenet som vi från Sverige omöjligt kunde ställa oss bakom. Men Noltes fråga ställer onekligen saker och ting på sin spets.

När Stig Bengmark var kirurgprofessor i Lund så hävdade han mycket provokativt att vem som helst kan läras upp till att operera, men inte till att bli en akademisk kirurg.

Glidande endoskopiverksamhet

Under samma tid var det helt otänkbart att någon annan än en läkare skulle göra en gastroskopi. Men idag ser vi hur sakta allt mer av endoskopiverksamheten glider över till ett annat skrå nämligen sjuksköterskor med en specialistutbildning i gastro- och koloskopier som i tid vida överskrider det vi erbjuder våra ST-läkare.

På samma sätt som vi utbildar endoskopister idag så skulle man mycket väl kunna utbilda en sjuksköterska att bara göra laparoskopiska galloperationer eller katarakt-operationer fem dagar i veckan och ingenting annat!

För ett kirurghjärta kan tanken kännas hemsk, men är fullt ut genomförbar.

Ingen vågar i det offentliga rummet hävda att en specialistläkare trots allt är bättre för patienten med symptom. Internationellt finns en trend där vi kan se hur alltfler arbets­uppgifter flyttas över till andra yrkeskategorier med kortare yrkesutbildningar ofta med beteckningar hämtade från England eller USA som; ”assistant physicians”, ”endoscopists” eller ”nurse practioners”.

Autonomin naggas i kanten

Mycket handlar det om att vår autonomi som egen profession i allt större utsträckning ifrågasätts och naggas i kanten av tjänstemän och politiker som vill hitta billigare arbetskraft för uppgiften.

För några månader sedan blev jag intervjuad av Östgöta Correspondenten med anledning av att första kursen av ”nurse practioners” skulle examineras vid Linköpings Universitet.
Journalisten frågade hur jag såg på att läkarkåren förlorar makt.

Svaret blev att där låg nog inte så mycket makt. Och givetvis lite diplomatiskt att om fenomenet är bra för våra patienter så är det bra.

Men makten ligger fortsatt hos verksamhetschefen och om hon eller han inte är läkare så är den delad med en medicinskt ansvarig.

Medicinskt ansvar

Idag utförs flertalet traditionella läkararbetsuppgifter av andra personalkategorier under skriftlig delegation. Oftast är det kollegor från det egna skrået som står bakom uppgifts­glidningen för att bidra till rationalisering och kostnadsbesparingar.

Men när traditionella läkaruppgifter glider oss ur händerna så kommer det medicinska ansvaret fortsatt ligga på läkarprofessionen.

Frågan är hur kommande generationer kommer att axla den manteln för uppgifter man ibland inte har kunskap och kompetens för.

Många unga finner sig i en professionell roll där man tar platsen som en liten kugge i maskineriet och helst inte ifrågasätter alltför mycket, eller är beredda att ta något övergripande ansvar.

En attitydfråga

Diskussionen om en alltmer specialiserad eller inskränkt yrkesroll fördes på en kongress nyligen i Göteborg. En ung engelsk kirurg som enbart opererar överviktiga patienter med ingreppet gastric by-pass med stora volymer undrade varför han under sin utbildning överhuvudtaget behövde lära sig något annat än sitt standardingrepp.

Så det är inte bara frågan om en läkarroll i förändring utan även om en attitydfråga hos en kommande generation.

Inom alltför många verksamheter är bristen på specialister skriande och i en värld där andra professioner tar över traditionella läkararbetsuppgifter och ledningsansvar får vi problem med medicinska ledningsansvaret.

Så är det t.ex. för psykiatrin i stora delar av landet, där nu även stora enheter i Stockholm måste luta sig mot hyrläkare för sin läkarförsörjning.

Bemanning på akuten

Vilken ögonläkare vill ha det medicinska ledningsansvaret för en verksamhet där man bara opererar ett öga när patienten ser dåligt på båda.

Ett annat område med problem är våra akutmottagningar. Även om akutläkare har accepterats som en egen specialitet ute i Europa och även är på väg in i Sverige så är mycket av bemanningen på våra akutmottagningar ett problem. Inte har det blivit bättre med vårdvalsmodeller som till stor del kunnat befria primärvården från mycket jourverksamhet utanför kontorstid.

Kanske kan ”assistant physicians” bli de ”gate keepers” som akutmottagningarna behöver som resurs innan utbildningen hunnit ikapp behovet.

Thomas Zilling

Thomas Zilling

Har du synpunkter eller frågor så mejla till: thomas.zilling@www.sjukhuslakaren.se