Christine Takami »

  • Kirurger vs medicinare

    ”Det där kan medicinarna”, ”det här är inte en kirurgisk patient”, ”det där med läkemedel kan narkosen bättre”. Den här terminen har jag för första gången märkt att det finns en tydlig skiljelinje mellan medicinare och kirurger.

Nicholas Aujalays »

Frågan

Tycker du att journal på nätet och självdiagnos på nätet ska...

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Läkare är inte ”diktafonkramare”

Av: Mikael Rolfs Publicerad: 15 maj, 2012

Jag, och flera kliniskt aktiva läkare än någonsin förr, har varit på Vitalismässan nyligen.

Det är den enda i sitt slag där tillverkare av journalsystem och andra IT-baserade lösningar för vården samlas. Dessutom är det ett gediget program med många föredrag och debatter. Alltför länge har denna mässa mest besökts av just leverantörer, beslutsfattare och IT-avdelningar etc. Ett antal ”sanningar” har fått fäste och de möter vi senare ute i våra verksamheter.

Det som jag anser mest anskrämligt är klyschan att ”nu måste vården arbeta annorlunda” och framförallt ”läkares arbetssätt måste förändras”. Varför? Visst kan vi som profession vara ifrågasättande inför nya organisationer etc., men det är ju en naturlig del av ett vetenskapligt förhållningssätt. Det är det förhållningssättet som har hjälpt till att ta oss från öppen kirurgi, via titthålskirurgi till robotkirurgi. Det är därför mer vård nu görs i öppenvård, utveckling av vårdmetoder har effektiviserat vården, inte på grund av politiska beslut!

Vad är det då som är så felaktigt i våra arbetssätt? Vi är ”klagande utan lösningar”, ”diktafonkramare”, ”vägrar strukturera information”, ”undviker internutbildning” i våra fantastiska system. Vart ska man börja…

Denna gång börjar jag bakifrån. Att undvika internutbildning tror jag allvarligt inte är en målsättning vi har. Det som faller bort i den klyschan är hur de läggs upp. En läkargrupp som har schema som sträcker sig 6-10 veckor framåt, med ännu längre horisont vad gäller preliminärplanering, kanske förklarligen har svårt att vara med på dessa när de annonseras via massmail 2-3 veckor innan (och nu var jag snäll, oftast verkar det röra sig om dagar!). Antingen är man i klinisk tjänst och förväntas ställa in patientbesök, eller rättare sagt det får vi absolut INTE göra, för det kostar pengar. Annars så ska man åka in på ledig dag, stanna kvar efter man gått nattjour, eller komma in innan man ska gå på nattjour. Låter det som vettiga alternativ?

Ännu värre är det när dessa internutbildningar handlar om just våra IT-system. Mer eller mindre stora uppgraderingar har gått mig spårlöst förbi utan ens ett mail eller annan annonsering, de har bara skett. Andra har jag blivit upplyst om att jag är tvungen att delta i utbildning runt, men omöjligheten att hinna dit i en redan fullplanerad dag verkar ses som mitt eget problem. En del utbildningar som jag hunnit till tillhandahålls av mer eller mindre ofullständigt utbildade utbildare. Kaskadutbildningsteorin leder hela tiden till att kunskap och djupare insikt i systemet går förlorat i varje nivå. Längst ned i utbildningskaskaden finns de som ska använda systemet kombinerat med att vi har ett eget legitimerat ansvar. Logiskt?

Strukturera information är något vi som läkare överlag är bra på, vi forskar och bedriver utvecklingsarbeten, vi ägnar oss åt statistiska bearbetningar och försöker konstruera vårdflöden som ska gagna våra patienter. Att vi inte skulle vilja dokumentera det vi hör, ser, undersöker, bedömer och behandlar är befängt. Orsaken till att vi fortfarande skriver ”pappersjournaler” i våra system är för att de inte stödjer något annat sätt! Därav finns det många kollegor som anser att deras tid bättre förvaltas genom att de dikterar istället för att spela pekfingervalsen på datorn som mest motsvarar en ganska dyrbar skrivmaskin.

De platser som tagit steget över till andra system som fungerar med strukturerad journalföring har sällan blivit av med läkare av den anledningen, särskilt inte där det initierats av läkarna själva. Det finns exempel på detta både inom ortopedi och gynekologi/obstetrik.
Våra arbetssätt styrs av de system vi har, om vi arbetar felaktigt så beror det således på de system som de som anklagar oss för felaktigt arbetssätt själva har köpt in och tvingat på oss! En logisk sekvens för oss läkare är; vad söker patienten för – vilken information behöver jag för att fatta beslut om fortsatt utredning/behandling – hur ska dessa följas upp.

För att denna logik ska fungera måste systemen leverera rätt information vid rätt tillfälle på ett sätt som är logiskt, konsekvent och säkert. Så är inte dagens system uppbyggda. Istället har vi multipla system på varje klinik, med olika grad av driftssäkerhet, olika inloggningsförfaranden, flera ställen där information av samma slag kan dokumenteras av mängder av vårdpersonal och nästan alltid i löpande text under oklara rubriker.

Att vårt arbetssätt inte är helt optimalt kanske inte är så konstigt, det var länge sedan någon tog sig tid att faktiskt grundligt analysera vad VI behöver i VÅRA funktioner för att säkerställa korrekta beslutsunderlag för patientsäkra och effektiva vårdprocesser. Konstigt nog existerar detta tankesätt i vissa system som finns på världsmarknaden. Innan jag skriver namnet vill jag verkligen poängtera att jag inte är märkeskänslig, jag är rent funktionsintresserad! Med det menar jag att Epic må vara bra, men jag tror det går att få ännu bättre!

Det tristaste med Epic är att det är så väldigt sekretessbelagt, det är svårt att få till förevisningar och kunna sprida hur denna logik hänger ihop. Om det fanns något större tillgång skulle fler läkare i Sverige kunna praktiskt se vad jag menar och förstå hur långt från ett informationseffektivt system de vi jobbar i idag är. Då skulle trycket på förändring växa sig starkare från professionen och det är vi som förändrar och utvecklar vården!

Mikael Rolfs

Mikael Rolfs

Chef för barnanestesin, Astrid Lindgrens barnsjukhus Har du synpunkter eller frågor så mejla till: mikael.rolfs@www.sjukhuslakaren.se